Etiketter
2016, Aggressivitet, Andning, ASD, AST, Autism, Ångest, Brusreducerande HÖRLURAR, covid-19, Då Som Nu För Alltid, Gym, Irritation, Kaos, Kent, Panik, Panikångest, Vi är inte längre där
”Jag är inte längre där
Nej jag är nån annanstans”
– Kent (2016)
Jag hade planerat att gå till gymmet när jag hade ätit frukost. Det fanns tid och jag är ledig. Jag packar mina saker och går. Jag blippar kortet vid receptionen genom deras nya covid19-system. När jag ska låsa in mina saker upptäcker jag att mina brusreducerande hörlurar är borta.
Inom ett par minuter börjar jag panikgråta och känner att jag har fastnat helt. Utan hörlurarna kan jag inte träna och om de är borta, så blir någon kanske arg – fast mest blir jag arg på mig själv. Jag ringer personalen på LSS-boendet, slänger på luren – packar snabbt ner mina saker och springer hem. Jag och personalen går ner till min lägenhet och där ligger dem. Tur, men oerhört förvirrande – för jag glömmer nästan aldrig någonting. Det tog lång tid att få ner andningen. Sen tar det ett par timmar innan jag lugnar ner mig. Jag kände mig helt förstörd, på Asperger-vis.
Nu gjorde jag ett försök att beskriva vad som händer när jag utsätts för plötsliga förändringar eller om jag inte är närvarande – eller vad man ska kalla det. När kaoset är ett faktum, liksom.
