Om mitt fotografiska minne

Etiketter

Ångest, Brain, Energi, Fotografiskt minne, Hjärna, Komplicerat, Komplikation, Memory, Minne, OCD (obcessive-compulsive disorder), Photographic memory, Tvångshandlingar, Tvångsmässig, Tvångssyndrom, Tvångstankar

Jag vet inte om det är slumpen som avgör vad man minns. Vissa saker kanske, inte andra. En sak vet jag dock. Jag har fotografiskt minne, vilket gör att mitt minne inte fungerar som andras.

En sak som jag är säker på blir värre av att jag har fotografiskt minne är min OCD (tvångssyndrom). Det är väldigt komplicerat, men det gör att jag aldrig glömmer vissa saker. När jag väljer hur jag ska göra något, till exempel att känna att dörren är låst, måste jag tänka igenom den handlingen jag tänker utföra en gång till – annars kan det leda till att det blir en tvångshandling i framtiden.

Allt detta leder till att jag minns bilder som tas ur min vardag, med minnet, blir för alltid inpräntad i min hjärna. Det är svårt att leva med tvångsmässiga minnesbilder. Jag kan långt ifrån välja vad jag minns. Ni tänker kanske att ni inte heller kan det. Fast jag menar det verkligen bokstavligen.

Hur tänker ni om ert minne?

Hjärnan äts upp av tankar

Etiketter

Försörjningsstöd, Huvudvärk, Lugn, MISA, Trötthet, Tvångstankar

Det har hela tiden hänt saker under dagen, både huvudet och i den fysiska världen. Ärligt talat är det skönt att vara ensam.  På förmiddagen var jag på ett jobbmöte. Efter det så var jag och lämnade in mina papper på socialkontoret inför nästa månad. Väl hemma så åt jag lunch och sedan tog jag en promenad med en av mina kontaktpersoner från MISA.

Enligt mig var det bra väder i dag, lite mulet. Det kanske provocerar vissa, men det är så jag tycker. För övrigt sov jag sådär halvdåligt i natt också. När ska det sluta? Jag fick starta dagen med en Alvedon. Är det någon som känner till någon huskur som kan hjälpa mot huvudvärk? (Inte att dricka mycket vatten, för det gör jag redan)

Just nu känner jag mig ganska trött. Hur mår ni? Jag känner mig ändå relativt lugn, med tanke på omständigheterna. Jag tänker mycket, men är inte alltid där. Var är jag? Kanske någonstans där jag kan få lugn. Där min tankevärld inte äter upp mig både inifrån och utifrån. Existens. Befogade tårar. Eller?

Kolla in mitt diktarkiv, förresten.