… snurrar

Etiketter

hötorget, Stockholm, Subway, Tunnelbana

Ebba Grön – Vad har jag gjort?

Etiketter

1979, 1982, 1996, 2011, Ebba Grön, Ebba the movie, Rågsved, Stockholm, Svensk punk, Tunnelbana, Vad har jag gjort?, We're only in i for the drugs

I filmen Ebba the movie (släpptes för första gången 1982) finns versionen nedan. Den släpptes på nytt 1996. När jag kollar runt på nätet, så ser jag att den har gjorts i flera upplagor. Den akustiska versionen av ”Vad har jag gjort?” är väldigt bra, så jag delar även den. Videon är dock från 2011.

Tågets flykt

Etiketter

Stockholm, Tunnelbana

Vad flyr den mot?

Passning by: Odenplan subway, Stockholm

Etiketter

Stockholm, Subway, Tunnelbana

Just… Passning by. You know: Escaping mind. Or something

Håll avstånd från mig oavsett om du vill ge mig covid eller inte!

Etiketter

covid, covid-19, Förändringar, Förvirrad, Folkhälsomyndigheten, Klumpig, Motorik, NPF, Restriktioner, SL, Snurrig, Stockholms lokaltrafik, Tunnelbana

Jag har varit väldigt snurrig under dagen, fast jag sov tillräckligt. Det var nog för att det fortfarande påverkar mig att jag inte sov alls under natten lördag till söndag.

När jag skulle åka tunnelbana från Dynamo till sjukgymnasten åkte jag en station för långt. När jag skulle från sjukgymnasten hem tog jag fel buss. Sen snubblade jag på bussen – den åkte innan jag satt ner (två män ställde sig, så att jag nästan hade någons arsle i fejset!?). Sedan blev bussen för full/packad, så jag klev av. Jag har trampat snett på Dynamo. Förresten hade jag ändå flyttat på mig om någon stod/satt för nära – om viruset inte fanns. För, enligt hur jag fungerar, handlar det inte bara om covid.-19. Jag avskyr om någon kommer för nära.

När det gäller restriktionerna, som inte alla verkar förstå, hur man ska förhålla sig till andra människor i och med covid-19… Jag sätter inte direkt mig själv ”böl-läge” för att jag inte får vara i folksamlingar, krama folk eller åka proppfull kollektivtrafik. Ge mig space! Vad jag däremot inte gillar är alla inställda saker och jobbiga förändringar som sker som konsekvens. Inte heller att få så hög ångest att man inbillar sig att man har ont i halsen.

Okej, peace out

Tunga fotsteg

Etiketter

2016, Då Som Nu För Alltid, Kent, Stockhols lokaltrafik, Subway, Subway Stockholm, Tunnelbana, Vi är inte längre där

”men jag hade aldrig ditt tålamod”

– Kent (2016)

Svarta naglar mot

Etiketter

Coffee, Espresso House, Kaffe, subway sweden, Tunnelbana

Kaffepaus på tunnelbanan. Ibland är det totalt nödvändigt

Through one rainy city

Etiketter

Fotled, Sjukgymnast, Stockholm, Subway, Tunnelbana

Upp från tunnelbana/subway in Stockholm

Nu är jag på väg till sjukgymnasten där jag mestadels tränar motoriken och koordinationen. Fotlederna tränar jag också såklart, men eftersom det är en kronisk skada kommer det förmodligen inte att läka ändå.

De påtvingade normerna

Etiketter

Autism, covid-19, Glo, Inspiration, Irritation, Konversation, Normer, NPF, Perfekt, Sociala koder, Sociala medier, Stirra, Trender, Tunnelbana

Sociala koder, en grupp normer, som faller sig helt naturliga för alla neurotypiska människor (utan NPF)  – de anser jag som smått irriterande. Eller ganska irriterande, till och med. Delvis.

Det handlar nog inte bara om normer. På något sätt är de djupt inrotade i vår kultur. De förändras också över tid. I nutid, i och med covid, ändras de frekvent. Nu måste man tänka ännu mer. Jag har i för sig turen att knappt märkte när folk glor. När någon stirrar väldigt mycket och tydligt, så kan jag lägga märke till det. Då är det bara att stirra tillbaka. Man kan inte vara omtyckt av alla. 

Jag har svårt att förhålla mig till normer. Det var troligtvis därför jag fastnade för alkoholen och hamnade i missbruk. För när man är påverkad bryr man sig mindre. Jag har rätt svårt att greppa varför det är så viktigt för andra att bli omtyckta eller ha moderiktiga kläder. Eller varför folk kommenterar sina eventuellt dåliga vanor inför andra, bara för att det inte ska vara tyst i konversationen med en eller flera människor. Problem som inte finns, som man aldrig annars bryr sig om – men som man bara måste yttra. För att samtalet ska flyta på. Att ens yta ska vara så perfekt.

Själv har jag svårt att bry mig om jag göt något som anses udda. Som att kliva på bussen med skorna i handen, för att jag inte hinner ta på mig fotledsstöden innan den anländer. Om jag har gråtit på tunnelbanan vill jag inte torka bort det utsmetade sminket. Jag skäms inte för att jag har gråtit. Det är helt enkelt inte jag.

Vad tycker du om dessa normer – som gör att du inte får vara dig själv? (I alla fall delvis)

My day (pictures)

Etiketter

Lillebror P, Tunnelbana

(gamla tunnelbanesäten)

Jag droppade in på praktiken right on time, men blev stressad av det. Är nämligen van att vara där ca 10 minuter innan. Lite ångest, hatar att vara sen – även om jag inte var sen ens.

Kaffeautomaten var paj, så K köpte kaffe till mig. Tack!

Hösten är mys! (från tunnelbanan)

Lillebror P gav mig sin tröja.. Tack sötis!

(btw, jag har satt upp massor av 12 September-lappar i dag)