Historien sträcker sig bakåt tills jag var 15 år och började få ätstörningstankar. Efter några år blommade dessa tankar ut i en allvarlig ätstörning. Ett par år senare blir jag relativt friskförklarad.
Även nu, flera år senare, mpar jag periodvis med dessa tankar. När jag hade allvarligt tvångssyndrom gick jag ner i vikt igen – ofrivilligt. När jag var 21 år fick jag diagnosen bipolär sjukdom typ 2 fick jag några nya mediciner. En av dem gjorde att jag fick enorma matcravings och gick upp 30-35 kg på kort tid. Folk kände knappt igen mig…
Min mage var enormt svullen i flera år, vilket beroďde på IBS – enligt vården. Jag började äta gluten- och laktosfritt. Det hjälpte inte. Foodmap-kosten hjälpte verkligen inte.
Under den flera år långa perioden när min mage var så svullen har jag hört ca 30 gånger – från okända personer – något i stil med: är du gravid? Det är så mentalt nedbrytande att ständigt höra detta.
För 2 år sedan började jag träna på gym. Jag tränade mycket som yngre, men detta var alltså när jag började igen. Någonstans där blev jag vegan också. Inte bara för hälsans skull, utan också – mest – för djurens, planetens och miljöns skull. Här började jag hitta mig själv i detta.
I dag har jag gått ner 15-20 kg sedan maxvikten. Jag tränar 3 gånger i veckan på gym. Min mage är långt i från så svullen som då. Jag äter vegankost.
Redan när jag var 14 år började jag ha min alternativa stil. Nu är jag 26 år och det är detsamma. Jag älskar mina dreads och min klädstil. Ingen kan ta det i från mig.
Kort sagt: Jag äger
