Promenad/ walk – on the ”the open road”

Etiketter

2020, Balans, Gråt, Känslor, Motorik, Planering, Promenad, Tankar, Tårar, Vår 2021, Vinter

När tårarna är slut, finns bara verkligheten. Eller? Det var det som kom upp i mitt huvud precis när jag skulle börja skriva, men det är inte sant till max. Ibland, men inte fullt ut. Alla människor uttrycker sig känslomässigt på olika sätt. Jag brukade vara någon som grät ofta, när jag var upprörd, men jag tror att mina mediciner har trubbat av den möjligheten en aning. När jag väl gråter känner jag mig ofta lättad efteråt.

Jag har sovit rätt bra under natten och är utvilad. I början av dagen var jag på promenad, som ni ser i inlägget innan. Det var skönt att komma ut. Det har inte blivit några promenader under vintern, när det var som kallast – mest på grund av halkan. Min balans är för dålig, för att jag ska orka ge mig ut och ramla. Risken är akuten, om jag skulle stuka foten. Okej, nu spårade det lite – jag planerar för detaljerat, tror jag. Det kan vara både fördel och nackdel.

Faller isär

Etiketter

Depressivitet, Falle, Frustration, Kaos, Poesi, Poetry, Tårar

Den här dagen känns som ett stort nederlag Ingenting har blivit som jag tänkt mig. Jag kom upp och åt frukost, sedan har jag bara gråtit, Inte vet jag varför. Fast: Jag känner mig låst i hjärnan.

Jag har svårt att veta hur jag ska komma vidare med dagen. Det känns omöjligt, för det började med en sak – med storlek av en partikel. Det kändes för varmt i lägenheten när jag skulle gå upp Störde mig något oerhört. Sedan hamnade jag ur fas och allt föll isär. Jag hoppas på att om jag skriver lite, så lossnar det kanske.

Bultar, rusar
solen, som is
vatten, atomer
faller, genom dig
grått, sipprar
svart, vitt
legering, mot

Termobrallors dekadens

Etiketter

1984, 2021, Dekadens, Dekadenser, Familj, Familjen, Flashback, Gråt, Imperiet, Långkallingar, Pappa, PTSD, Pulka, SKidor, Snö, Tårar, Termobrallor, Thåström, Vinter

Jag snubblar fram

På dessa tomma gator

Där allt stod i brand

Oasers regn blev ökensand

— Imperiet (1984)

”Dekadenser” var min favoritlåt när jag var 15 år. Jag lyssnade på den på repeat på min CD-spelare när jag sov. Mina syskon blev trötta på det. Varför? Imperiet äger. De fick helt enkelt pumpa egen musik på natten. Så blev det. När jag har gått på fest och någon ber mig spela musik blir det i första hand Thåström, men det brukar inte gillas. Istället får jag stå ut med, enligt mig, kass musik.

Just nu är jag helt jävla slut. Jag har gått runt, hela dagen, i pappas termobrallor – långkallingar under. Nu är det så att jag blir helt knäpp i huvudet av att ha på mig kläder jag inte har valt själv. Jag har i princip tvungen, för vi skulle åka pulka som kick off på jobbet. Det gav mig för mycket flashbacks, så det slutade med att jag fick ångest och grät. Dagen var tyvärr inte över, för jag har – som vanligt – tid hos sjukgymnasten på måndagar. Så jag gick runt i vansinnigt obekväma kläder hela dagen. När jag kom hem var jag väldigt lättad. I kväll hoppas jag på att få ta det lugnt – jag orkar inte bli förbannad eller liknande.

Har du åkt pulka eller skidor den här säsongen?

Tro på tårar?

Etiketter

1989, Eko, Känslor, Nedstämdhet, Ståaldrigstill, Tankar, Tårar, Thåström

Varje dag av mitt liv,

Varje andetag tar tid.

Jag står aldrig still.

– Thåström (1989)

När man fruktar sina känslor. Trampar runt i cirklar. Gråter längs vägen. Vilken jävla väg?

Jag har, generellt sätt, inte mått bra i dag. Det är för mycket runtomkring, som snurrar i huvudet. Egentligen vill jag bara skrika i frustration, men det riskerar att studsa tillbaka – som ekot du inte vill ha. Eller en pendel. Som går samma väg hela tiden. Samma hjulspår. Pendel kanske inte stämmer in så bra på hur jag känner, men ibland kanske. Det är att inte ha någon kontroll på sina känslor, som kan vara jobbigt.

Det här blir rätt snurrigt. Jag vill skriva om någonting annat än hur lite jag orkar med allting. Tårarna viskar hopplöshet. I alla fall denna dag.

Vetekudde, rastlöshet, för mycket tankar

Etiketter

Ångest, Donald Trump, Eko, Försäkringskassan, Frustration, Gråt, hjärnspöken, Irritation, Joseph Bidén, Mens, Mensvärk, Motorik, Nedstämdhet, Oro, Rastlös, Soc, Tårar, USA, Vetekudde, VIla

Den här dagen har varit rätt utmattande. Jag hade, som sagt, ett möte på förmiddagen. Sedan har jag varit hemma resten av den och fajtats med min mensvärk. Inte bara själva värken, utan också med mitt mående – och rastlösheten. Det sistnämnda gör mig irriterad. Frustrerad. Gråtfärdig.

Jag brukar inte känna mig speciellt nere när jag har mens, så jag vet inte om mitt mående har enbart berott på det. Egentligen orkar jag inte riktigt reflektera så mycket över det. Istället kom jag på att jag kunde värma en vetekudde i mikron. Jag har näsan aldrig haft en mikro tidigare, så det här med vetekudde brukar inte falla mig in. Tur att det hjälpte. Ganska mycket, faktiskt.

I dag blev Joseph Bidén officiellt president, vilket jag antar att ingen har missat. Det blir skönt att slippa Donald Trump. Ni förstår nog alla vad jag menar. Det behövs inga ord, tror jag.

Hur som helst – jag hoppas inte att jag kommer att gå in i någon dålig period. Mitt mående är inte på topp. Fast det finns anledningar till det. Bland annat detta med Försäkringskassan. Motoriken. Överrörligheten. Ständig oro. Mot ångest. Ekonomin. Jag vet inte riktigt, som vanligt. Många faktorer. Frågor, men inte mycket till svar. Eko. Hjärnspöken runt hörnet.

I morgon blir det en vanlig torsdag. Med jobb, städning och förhoppningsvis vila. Hur mår du? Vad ska du göra i morgon?

Morning of waste and chaos

Etiketter

Detaljer, Förändring, Frustration, Kaos, Ledsen, Tårar

Ingenting blev som det skulle. Jag mådde fortfarande rätt dåligt och hade en tom dag – utan aktiviteter. Allting fungerade okej tills jag upptäckte att jag var utloggad från Spotify (system-återställde telefonen i går kväll). Min telefon fungerar inte alls som den ska. Jag försökte hur som helst ringa mina föräldrar angående lösenordet. Sedan brast det. En liten detalj. Allt bara rasar. Som ett korthus. Bara man rör någonting.

Jag hade tänkt ta mig till gymmet, men det uteblev. Mamma känner mig väl och hon hörde på min röst att det verkligen inte var läge för det. Som ni vet, så blir jag helt utmattad av så kallade ”tomma dagar”.

Instängda tårar har ett slut / trapped tears have an end

Etiketter

Ångest, Frustration, Gråt, Skolan, Skolans brister, Tårar, Tears, Trapped tears

Det var en tuff dag i går. Först kände jag mig väldigt avstängd psykiskt. På eftermiddagen kom älskade pappa och lämnade en kasse med mat. Jag tyckte det var så gulligt och när han frågade hur jag mådde brast det. Förutom det blev det mycket tårar och frustration i går, mest senare delen av dagen.

Fast för mig är det positivt att jag kan gråta. Jag lärde mig tidigt, när jag gick i skolan, att det var fel och misslyckat att fälla tårar. Jag blev utkastad från många lektioner på grund av att jag grät när jag gick i låg- eller mellanstadiet. Sedan har medicinerna gjort att jag blivit delvis avtrubbad, så i och med nedtrappningen har det lättat lite.

I dag känns det lite bättre. Jag har i för sig bara vaken i ett par timmar, men vi får se – helt enkelt.

Hur har du det?

Citerar mig själv för ett par år sedan

Etiketter

Bipolär, Citat, Depressivitet, Hypomani, Kaos, Mani, Mixed state, Smärta, Tårar

För ett par år sedan. En lapp som var värd att spara – om bipolär sjukdom.

Vad gör egentligen mest ont? Att vara manisk och fatta en massa orealistiska beslut  – eller att vara så deprimerad att man inte kan yttra ett ord?

”Men vi lever ännu…” – om tårarnas kraft

Etiketter

Överväldigad, Björn Afzelius, Frustration, Gråt, Gråta, Hoola Bandoola Band, Ledsen, Mikael Wiehe, Skoltiden, Tårar, Vi lever ännu

 – Björn Afzelius, Mikael Wiehe

Ja, typ. Ibland känns det som att vissa delar av mig är döda.Jag vet inte riktigt hur man ska förklara det. Då menar jag känslomässigt. Vissa känslor verkar vara otillgängliga. Precis som att ljuset inte skulle slockna om du blåste på det. Som att du inte skulle bränna dig om du drack skållhett kaffe. Om du skulle kunna tänka bort din ångest.

I perioder har jag haft svårt att gråta. Det har jag väl fortfarande. Vissa saker är helt enkelt för överväldigande. Jag har alltid undrat: När har man rätt att gråta? Svaret har inte alltid varit enkelt för mig, även om det är det för dig. När jag gick i låg- och mellanstadiet blev jag utkastad från klassrummet regelbundet av min lärare. Hon tvingade ut mig med orden ”gå ut och lugna dig”. Jag hade inget val. Därför känner jag fortfarande inte alltid att jag har rätt att gråta, fast jag egentligen skulle behöva.

Vad har du för erfarenhet av tårar?

 

Kent var tydligen en besatthet denna kväll

Etiketter

Gråta, Känslor, Kent, Kroppsspråk, Mannen i den vita hatten, Mental flykt, Socker, Tårar

”ingen, ingen, ingen hör” – Kent, Socker

Ibland känns det verkligen som mitt inre skriker så förbannat efter hjälp, men det är ingen som hör. Det är först som min kropp börjar balla ur som ALLA ser. Då är det tydligen så att jag är en klantig missbrukare istället. Nej, jag kanske inte är den smidigaste vålnaden som jorden… Fast det kan ju höra till när man har Aspergers syndrom.

”jag ser på din ängsliga hållning, din jagade blick att det känns” – Kent, Mannen i den vita hatten

Hur ser ni vad någon annan känner när ni försöker läsa deras kroppsspråk? Eller hur reagerar du? Intressant fråga, tycker jag. Det vore spännande hur ni tänker gällande den.

Jag visar känslor omedvetet. Det brukar inte vara svårt att se på mig om jag är trött. Dock saknar jag att kunna gråta ut när jag är ledsen istället för att fly. Skumt, för det här med att gråta var en av de saker jag hatade hos mig själv när jag var yngre.