Sociala koder: Genomsnittet tar det för givet, att greppa dess helhet

Etiketter

ASD, AST, Autism, Autismspektrumdisorder, Autismspektrumtillstånd, Neuropsykiatri, NPF, Samhälle, Sociala koder, Socialt samspel

Det var, ärligt talat, skönt att få sova ut – efter gårdagen. Ibland känns det som att jag ska få panikångest av munskydd, handling, städning, hit och jävla dit. Alla krav. Vardagen…

När jag skriver om krav. Vad tänker ni på då? I och med min diagnos (en av dem) – Aspergers syndrom – gör att vardagen… Med alla sina intryck, krav, stress. Det kan kännas för mycket, i många fall. Att jag har dålig motorik, eller … Inte som förväntat, gör att allt kan kännas lite för utmattande. Jag vet inte ens om min trötthet är rimlig. Nivån av den när jag kommer hem.

Jag beställde hem mat via nätet på hemleverans i eftermiddags. När lastbilen kom till min uppgång och lastades ut började en man prata med mig. Det var svårt att fokusera på vad han sa, eftersom jag försökte koncentrera mig på att inte göra ”fel” när jag lyfte ner matkassarna. Sedan stod han och tryckte upp hissen och jag frågade om jag kunde åka med honom. Han fortsatte dock att prata, men jag förstod inte riktigt vad han menade. Jag brukar inte ha något problem med att prata – bara jag förstår vad andra menar med det de frågar och så vidare. Vad jag menar är att jag blev väldigt stressad av den här situationen. Det är inte så att jag skäms över detta efteråt, men det känns väldigt stressande i stunden.

Situationer, som den jag beskrev i stycket ovan, är relativt vanliga för mig. Jag har lärt mig att inte skämmas över att det blir så och har aldrig brytt mig om att andra tycker att jag är speciell. Fast när jag får sammanbrott eller vad man ska kalla det, så kan det komma tillbaka igen. Jag kanske inte bryr mig så mycket precis efter att något liknande har hänt, men när jag känner mig otroligt nere eller att det infinner sig flera ”situationer” på en dag. Vissa dagar är katastrof. Fast jag har accepterat att jag är annorlunda och att det kommer att se ut så här. Det är enklare att leva då. Nej, det är verkligen inte synd om mig. Jag vill inte heller att någon ska se det så. Jag vill bara att, ni som läser det här, ska förstå hur min verklighet ser ut.

Menshjärnans desperata baksmälla

Etiketter

Mensvärk, Sjukgymnastik, Småprat, Sociala koder, Socialt samspel, Stess, Vädret, Värk

Den här dagen har känts som någon slags baksmälla, ni vet – från en tuff natt. Jag har haft värk hela dagen i många kroppsdelar – bland annat, förmodligen den sista, mensvärken. För den här månaden.

Att börja inlägg med ”den här dagen” eller ”vädret har varit” kan kännas rätt klyschigt. Nu fick det börja med ”den här dagen”. Som ni vet, så är vädret inte direkt mitt största intresse. Jag märker att andra ofta tycker att det är, rentav spännande, att prata om vädret. För min del känns det som om folk är obekväma i den situation de befinner sig i och därför pratar om vädret. Det kan vara svårt att veta skillnaden. Eller väldigt svårt. Det är ibland sådana här situationer som får mig att hamna i trubbel.

Beslutet att inte åka till sjukgymnasten och träna var ett jobbigt beslut. Jag avskyr att inte följa mina rutiner, men nu fick det bli på det här sättet.

Människors märkliga dömande

Etiketter

Agave sirap, ASD, AST, Autismspektrumtillstånd, Dryck, Kroppsspråk, Sociala koder, Socialt samspel

En sak börjar jag bli väldigt trött på. Hur kan man döma någon innan man lärt känna denne? Om man får ett mindre positivt intryck på grund av kroppsspråk är det helt obegripligt för mig. Då jag har en diagnos som gör att jag lyssnar på vad någon säger och inte går så mycket på kroppsspråket gör det helt obegripligt för mig hur man kan få ut så mycket information av kroppsspråket. Synd att vissa dömer efter det. Jag gillar inte ögonkontakt, vilket folk kanske tolkar som ointresse eller likande. Jag blir trött på andra förstår saker som jag inte greppar – i det sociala samspelet – och hur de ska utnyttja att jag inte förstår.

Jag vet inte riktigt hur jag kom in på ovanstående. Det var inte riktigt där jag hade tankarna nyss. Just nu dricker jag varmt vatten med citron och agave sirap. Det är galet gott. Lite otippat gott. Har du någon varm dryck du gillar förutom te, kaffe, varm choklad?

Sociala koder, munskydd, pandemi, Aspergers syndrom

Etiketter

Anders Tegnell, covid, covid-19, Genant, Munskydd, Rekommendationer, Riktlinjer, Rundan, Sjukgymnastik, Sociala koder, Socialt samspel, Trötthet

Jag fick ett munskydd av tyg i går av Ph. Det är lättare att andas i än de som jag fick av personalen på LSS-boendet där jag bor – sådana man har inom sjukvården, generellt. När det gäller munskydd generellt sätt tycker jag att det är väldigt otydliga ”bud”. Politikerna och Anders Tegnell säger att det är en rekommendation. Det känns som att allt har ändrats, vilket är väldigt förvirrande mig som har problem med socialt samspel. I samhället, menar jag. De ”sociala reglerna”,m som – ärligt talat – för det mesta är obegripliga. Nu är det tyvärr nästan ännu värre. Kommentarer/blickar från personer, som inte kan sköta sig själva – generellt sätt. Det här med munskydden har satt det på sin spets.

På sjukgymnastmottagningen dit jag går och tränar på måndagar känns det lite stressigt, just nu. Det är någon grupp som tränar, vilket går in i tiden då jag tränar, Munskydd rekommenderar de också till oss på kommer dit. Personalen har både visir och munskydd. Det gör mig aningen stressad, för jag vet knappt vad som förväntas av mig. Alla nya rekommendationer, som inte fanns innan covid-19 blev känt, stressar mig. De är inte tillräckligt tydliga.

Jag är rätt trött nu. Lite orolig sömn. Någon slags stressig hinna över hur man ska bete sig ute på stan för att inte hela världen ska stirra järnet. I allmänhet, så brukar jag vara rebellisk och strunta i vad andra tycker. Förutom när jag måste, för att överleva. Typ. Det finns ingen energi över till att bry sig vad andra tycker. I dag, på jobbet, hade vi som tema på ”rundan” (alla får prata ostört när de håller i en sten som skickas runt) att man skulle berätta om ett pinsamt ögonblick i ens liv. Mitt ”ögonblick” var kanske pinsam för andra, men inte för mig. Jag har aldrig riktigt upplevt en situation ”genant” vad jag kan minnas.

Nu ska jag vila.

Ta det lugnt ! <3

Städa upp bland tvångshandlingar / Clean my mind from OCD

Etiketter

Motorik, OCD (obcessive-compulsive disorder), Ortopedia, Ortopediska skor, Ortopedteknik, Psykolog, Socialt samspel, Spänd, Stress, Tvångshandlingar, Tvångstankar

På förmiddagen var jag och mamma på ortopedtekniska på uppföljningsmöte. De skorna som jag köpte via dem fungerar bra, i stort sett. Arbetsterapeuten beställde in ett par vinterskor som jag ska få prova. De är till och med rätt snygga!

När jag och mamma gick därifrån var jag och handlade med henne. Precis när jag skulle gå ner till tunnelbanan trampade jag snett (stukade foten halvt). Det händer oftast när man går med någon annan, förmodligen på grund av att jag alltid är spänd då. Säkert på grund av motorikproblemet som kommer med att jag har Aspergers syndrom och att sociala situationer gör mig stressad, oavsett om jag är trygg med personen i fråga.

Sedan var jag hos psykologen och hade ett bra möte, som vanligt. Jag måste återigen skriva att det känns bra att äntligen ha träffat en psykolog som det fungerar med. Jag har också insett att jag ska försöka ”rensa” lite mer bland mina tvångshandlingar. De måste förvinna. Jag ska verkligen försöka, men jag är livsrädd. Då kanske tvångstankarna tystnar.

Covid-19 – Lite smått en fördel i vardagen

Etiketter

ADHD, Autism, covid-19, Iktorivil, Isolering, NPF, NT, Socialt samspel, Stress, Vardag

Det blev lite stressigt att åka mellan SIP (samordnad individuell planering)-mötet och Dynamo tidigare under dagen. Jag hade ju redan missad hela förmiddag, men jag jobbade en timme extra och hann med en del ändå. Egentligen gillar jag inte att ha möten som täcker över delar av min arbetstid, men på dessa möten är det flera parter som är involverade. Jag får väl leva med det.

Jag tänkte mest ta det lugnt hemma, men ändå satte jag i gång att göra matlådor. De var nästan slut. Fast jag får vila lite mer innan det är dags att sova. Iktorivil-nedtrappningen känns bättre nu, lite symtom kvar – fast det går. Annars har det varit en helt okej dag. Hur har ni haft det?

Just nu känner jag mig något lugnare när jag rör mig på stan, men det beror nog mest på att det inte är lika mycket folk ute på grund av covid-19. Lite av ett slags paradis om man har NPF. Jag förstår att alla NT (neurotypiska, faller inom normalspektrum) tycker att det är jobbigt att det är tomt och att de måste begränsa sina sociala aktiviteter. Jag känner inte alls så. Det är ju inte precis synd att man slipper sociala sammankomster och liknande, om man är funtad som jag. Hur påverkas ni av omständigheterna kring covid-19? Har ni NPF eller inte? Behöver ni begränsa ert liv mycket? Jag tänker inte så mycket på det längre, eftersom jag inte tvingas arbeta hemifrån.

Jag hoppas att ni har en trevlig kväll, oavsett vad ni gör.