Sociala koder, munskydd, pandemi, Aspergers syndrom

Etiketter

Anders Tegnell, covid, covid-19, Genant, Munskydd, Rekommendationer, Riktlinjer, Rundan, Sjukgymnastik, Sociala koder, Socialt samspel, Trötthet

Jag fick ett munskydd av tyg i går av Ph. Det är lättare att andas i än de som jag fick av personalen på LSS-boendet där jag bor – sådana man har inom sjukvården, generellt. När det gäller munskydd generellt sätt tycker jag att det är väldigt otydliga ”bud”. Politikerna och Anders Tegnell säger att det är en rekommendation. Det känns som att allt har ändrats, vilket är väldigt förvirrande mig som har problem med socialt samspel. I samhället, menar jag. De ”sociala reglerna”,m som – ärligt talat – för det mesta är obegripliga. Nu är det tyvärr nästan ännu värre. Kommentarer/blickar från personer, som inte kan sköta sig själva – generellt sätt. Det här med munskydden har satt det på sin spets.

På sjukgymnastmottagningen dit jag går och tränar på måndagar känns det lite stressigt, just nu. Det är någon grupp som tränar, vilket går in i tiden då jag tränar, Munskydd rekommenderar de också till oss på kommer dit. Personalen har både visir och munskydd. Det gör mig aningen stressad, för jag vet knappt vad som förväntas av mig. Alla nya rekommendationer, som inte fanns innan covid-19 blev känt, stressar mig. De är inte tillräckligt tydliga.

Jag är rätt trött nu. Lite orolig sömn. Någon slags stressig hinna över hur man ska bete sig ute på stan för att inte hela världen ska stirra järnet. I allmänhet, så brukar jag vara rebellisk och strunta i vad andra tycker. Förutom när jag måste, för att överleva. Typ. Det finns ingen energi över till att bry sig vad andra tycker. I dag, på jobbet, hade vi som tema på ”rundan” (alla får prata ostört när de håller i en sten som skickas runt) att man skulle berätta om ett pinsamt ögonblick i ens liv. Mitt ”ögonblick” var kanske pinsam för andra, men inte för mig. Jag har aldrig riktigt upplevt en situation ”genant” vad jag kan minnas.

Nu ska jag vila.

Ta det lugnt ! <3

Städa upp bland tvångshandlingar / Clean my mind from OCD

Etiketter

Motorik, OCD (obcessive-compulsive disorder), Ortopedia, Ortopediska skor, Ortopedteknik, Psykolog, Socialt samspel, Spänd, Stress, Tvångshandlingar, Tvångstankar

På förmiddagen var jag och mamma på ortopedtekniska på uppföljningsmöte. De skorna som jag köpte via dem fungerar bra, i stort sett. Arbetsterapeuten beställde in ett par vinterskor som jag ska få prova. De är till och med rätt snygga!

När jag och mamma gick därifrån var jag och handlade med henne. Precis när jag skulle gå ner till tunnelbanan trampade jag snett (stukade foten halvt). Det händer oftast när man går med någon annan, förmodligen på grund av att jag alltid är spänd då. Säkert på grund av motorikproblemet som kommer med att jag har Aspergers syndrom och att sociala situationer gör mig stressad, oavsett om jag är trygg med personen i fråga.

Sedan var jag hos psykologen och hade ett bra möte, som vanligt. Jag måste återigen skriva att det känns bra att äntligen ha träffat en psykolog som det fungerar med. Jag har också insett att jag ska försöka ”rensa” lite mer bland mina tvångshandlingar. De måste förvinna. Jag ska verkligen försöka, men jag är livsrädd. Då kanske tvångstankarna tystnar.

Covid-19 – Lite smått en fördel i vardagen

Etiketter

ADHD, Autism, covid-19, Iktorivil, Isolering, NPF, NT, Socialt samspel, Stress, Vardag

Det blev lite stressigt att åka mellan SIP (samordnad individuell planering)-mötet och Dynamo tidigare under dagen. Jag hade ju redan missad hela förmiddag, men jag jobbade en timme extra och hann med en del ändå. Egentligen gillar jag inte att ha möten som täcker över delar av min arbetstid, men på dessa möten är det flera parter som är involverade. Jag får väl leva med det.

Jag tänkte mest ta det lugnt hemma, men ändå satte jag i gång att göra matlådor. De var nästan slut. Fast jag får vila lite mer innan det är dags att sova. Iktorivil-nedtrappningen känns bättre nu, lite symtom kvar – fast det går. Annars har det varit en helt okej dag. Hur har ni haft det?

Just nu känner jag mig något lugnare när jag rör mig på stan, men det beror nog mest på att det inte är lika mycket folk ute på grund av covid-19. Lite av ett slags paradis om man har NPF. Jag förstår att alla NT (neurotypiska, faller inom normalspektrum) tycker att det är jobbigt att det är tomt och att de måste begränsa sina sociala aktiviteter. Jag känner inte alls så. Det är ju inte precis synd att man slipper sociala sammankomster och liknande, om man är funtad som jag. Hur påverkas ni av omständigheterna kring covid-19? Har ni NPF eller inte? Behöver ni begränsa ert liv mycket? Jag tänker inte så mycket på det längre, eftersom jag inte tvingas arbeta hemifrån.

Jag hoppas att ni har en trevlig kväll, oavsett vad ni gör.