Typisk helgmorgon som aspie…

Etiketter

Ångest, Best friends, Efterlyst, Ekonomi, Fake doctors, Försörjningsstöd, Frukost, Frustration, Gråt, Hasse Aro, Kaffe, Kaos, LOKA crush, OCD (obcessive-compulsive disorder), Socialbidrag, Trötthet

Jag somnade sent i går och vaknade mycket senare än jag brukar – ca 11:30. Då måste jag verkligen ha varit helt slut. Fast allt blev kaos trots att jag var utvilad. Jag stressade upp mig, för att min muntorrhet gör att det gör riktigt ont i munnen då. Knappt något saliv och något som känns som sår. Då får jag i alla fall hela tiden tvångstankar/ångest över att det kanske skulle vara ”symtom” på covid-19. Det äter upp min hjärna ibland. Jag började gråta och blev oerhört frustrerad. Också för att jag hade tänkt gå till gymmet och träna, fast alla gym jag kan gå till hade stängt eller skumma öppettider. Det slutade med, att efter att ha pratat med personalen på LSS-boendet, åt frukost och drack kaffe. Sedan skyndade jag mig ut på en promenad innan jag skulle hinna ändra mig.

När jag kom hem efter promenaden fixade jag kaffe och Loka crush hallon och gick ut och satte mig ett tag. Lyssnade lite på ”Fake doctors, best friends” med Donald Faison och Zach Braff från Scrubs. Sedan lyssnade jag på Hasse Aros podd med fallen han minns.

Ekonomin krisar lite den här månaden. Priserna går upp och socialbidraget har blivit mindre. Jag måste planera alla inköp. Utmattande.

Vad har ni gjort i dag, hittills?

Föredrar ni Loka crush eller vanlig Loka? ;)

”Ibland blir jag så störd av tystnaden här” – Kent

Etiketter

2010, Aktivitetsersttning, Ångest, Ekonomi, En plats i solen, Försäkringskassan, Försörjningsstöd, Kent, Oro, Pengar, Socialbidrag, Tystnad

• Gamla Ullevi (en plats i solen, 2010)

Tystnaden gör mig faktiskt rätt orolig, stressad. Jag har, i stort sett, alltid på något program eller musik när jag är hemma. Tystnaden kväver mig, Äter mig levande. De minuterna när jag har musiken avstängd innan jag ska sova (pga rutiner) vill jag helst inte finnas. Musiken går hela nätterna.

Nu när det är så varmt är dessa minuter extra jobbiga, för då blir jag svettig dessutom. Dessutom är jag så trött på att låtsas att allt är bra. Plus att vissa andra verkar tro det.

Den här dagen har varit smått rörig känns det som. Jag har svängt en del i humöret. Det är jobbigt att vara beroende av försörjningsstöd. Det är som en kränkning, eftersom jag egentligen har rätt till aktivitetsersättning via försäkringskassan. Man känner sig misslyckad. Jag har inte råd att köpa det jag behöver. Nyss tappade jag min kaffekanna till bryggaren i golvet. Jag har inte ens råd med en ny. Hur tror ni det känns att skicka kontoutdrag varje månad plus ansökan, bara för att få pengar för månaden? Vem är jag att klaga? Jag får ju i alla fall några pengar.

 

Försäkringskassans ovilja att förstå

Etiketter

Aktivitetsersttning, Försäkringskassan, Försörjningsstöd, Mamma, Soc, Socialbidrag

Jag har haft aktivitetsersättning sedan jag var 19 år. När jag var 27 år fick jag avslag. På vilka grunder? De säger att de har ändrat sina regler. Det känns som om hela socialförsäkringen håller på att bli ett tickande kaos. För vad gör man när man inte får ersättning från Försäkringskassan och det inte hjälper att överklaga? Man söker snällt försörjningsstöd och går med sitt FK-ärende till Förvaltningsrätten. De avslog mitt ärende också, i för sig. Vi får se vad Kammarrätten säger.

För ett tag sedan skickade jag in en helt ny ansökan om aktivitetsersättning till FK. Då hade jag ett trepartssamtal med handläggaren, mamma och så jag då. Vi pratade i ca 1 timme. Vi säger också att när de postar något så vill vi ha VARSIN kopia. Ett par veckor senare får jag TVÅ kopior av samma dokument från FK. Mamma hade fått dubbelt av något annat. Mamma hittar hur som helst en massa anmärkningsvärda saker i intervju-anteckningarna. Hon mejlar handläggaren och lägger på ett trevligt sätt fram sina åsikter och anteckningarna plus att hon säger ÅTERIGEN att vi ska få varsina dokument vid eventuellt utskick. Då svarar handläggaren att vi hade sagt något annat än vi hade sagt om det där med dokumenten. Hon skickar dessutom svaret på mammas mail BARA till henne och inte till mig. Alltså, jag vet inte vad jag ska säga. De kan ju lyssna åtminstone!

Förövrigt så har FK skrivit i ett brev att det förmodligen blir avslag.

Jag läser dagligen om människor som har rätt till olika typer av ersättning som inte får det beviljat. Om frustrerade läkare som ständigt blir ifrågasatta. Vill FK att alla ska bli sjuka?

Vad tror ni?

Är jag så värdelös som samhället vill att jag ska vara?

Etiketter

Försäkringskassan, Försörjningsstöd, Habiliteringen, Psykiatrin, Socialbidrag, Stockholms stad

Jag undrar varför jag alltid ska behöva anpassa mig efter samhället och inte dem, i alla fall lite, efter mig. Varför är det så komplicerat att få rätt hjälp om man har både en NPF-diagnos och flera psykiatriska diagnoser? Habiliteringen hänvisar till psykiatrin och vise versa. Försäkringskassan hänvisar till försörjningsstöd (soc) och tvärtom. De verkar vilja sätta krokben för mig medvetet, eftersom de inte gör någonting åt problemet. Helt enkelt att vi faller mellan stolarna. Jag är knappast ensam om detta problem.

Habiliteringen har ju som bekant inga läkare. Trots det kan de flesta läkare inom psykiatrin inte tillräckligt om Aspergers syndrom/autism. En del blir feldiagnosticerade och felaktigt medicinerade. Eller som jag – övermedicinerad. För min del handlade det nog mycket om missförstånd i kommunikationen. Min Asperger-diagnos har varit känd sedan 1998/1999 Trots det verkar nästan ingen tro mig. Det är i stort sett alltid jag som måste anpassa mig efter alla andra.

I januari 2019 fick jag avslag på aktivitetsersättning, ett bidrag som jag haft sedan sent 2010. Trots 2-3 överklaganden – ingen ersättning. Sedan, tack vare mamma, vidare till förvaltningsrätten. Där blev det också avslag. Nu ligger mitt ärende i Kammarrätten. Vi får se vad som händer där. Parallellt med detta har jag skickat in en ny ansökan om aktivitetsersättning till Försäkringskassan, men de säger redan nu att det troligtvis kommer att bli avslag. Så jag får väl fortsätta leva på ”socialbidrag”/försörjningsstöd och skicka in mina kontoutdrag varje månad, som som jag vore minderårig. Tack så mycket för det, liksom.

Min praktik får jag inte heller gå till förrän juni börjar på grund av covid-19. Detta har Stockholms stad bestämt. Om man har fått komma till Demokratipiloterna/Dynamo via Arbetsförmedlingen får man gå dit. Hur är det rättvist?

Är det konstigt att jag känner mig mindre värd än andra?

Ekonomisk otrygghet/hemma och stoppar smittspridning

Etiketter

covid-19, Ekonomi, Försörjningsstöd7, Sjuk, Socialbidrag

Jag är, som jag redan har skrivit, sjuk. Eller ja, det finns symtom på covid-19 – därför är jag hemma. Fast jag har ju ingen aning om jag har det eller inte. Hur som helst – jag mår inte bra av att vara hemma heller. Speciellt inte med att jobba hemma. Jag föredrar att åka till min arbetsplats och jobba där. Tyvärr kanske jag måste vara hemma hela nästa vecka.

I dag är det söndag och i morgon har jag telefonmöte med Försäkringskassan med mamma. Vi har skickat in en ny ansökan om aktivitetsersättning. Det finns en hel del papper hos Kammarrätten samtidigt. Jag skrev ju för ett tag sedan att jag fick avslag av Förvaltningsrätten. Jag är så jävla less på detta. Just nu måste jag verkligen planera väldigt noga för att pengarna jag får från Försörjningsstöd (soc) ska räcka. Det är alltid precis på gränsen. Det hjälper verkligen inte att priserna, speciellt på mat, ökar hela tiden. Då får jag någon slags ekonomisk panik…

What’s up with you?