Sociala koder, munskydd, pandemi, Aspergers syndrom

Etiketter

Anders Tegnell, covid, covid-19, Genant, Munskydd, Rekommendationer, Riktlinjer, Rundan, Sjukgymnastik, Sociala koder, Socialt samspel, Trötthet

Jag fick ett munskydd av tyg i går av Ph. Det är lättare att andas i än de som jag fick av personalen på LSS-boendet där jag bor – sådana man har inom sjukvården, generellt. När det gäller munskydd generellt sätt tycker jag att det är väldigt otydliga ”bud”. Politikerna och Anders Tegnell säger att det är en rekommendation. Det känns som att allt har ändrats, vilket är väldigt förvirrande mig som har problem med socialt samspel. I samhället, menar jag. De ”sociala reglerna”,m som – ärligt talat – för det mesta är obegripliga. Nu är det tyvärr nästan ännu värre. Kommentarer/blickar från personer, som inte kan sköta sig själva – generellt sätt. Det här med munskydden har satt det på sin spets.

På sjukgymnastmottagningen dit jag går och tränar på måndagar känns det lite stressigt, just nu. Det är någon grupp som tränar, vilket går in i tiden då jag tränar, Munskydd rekommenderar de också till oss på kommer dit. Personalen har både visir och munskydd. Det gör mig aningen stressad, för jag vet knappt vad som förväntas av mig. Alla nya rekommendationer, som inte fanns innan covid-19 blev känt, stressar mig. De är inte tillräckligt tydliga.

Jag är rätt trött nu. Lite orolig sömn. Någon slags stressig hinna över hur man ska bete sig ute på stan för att inte hela världen ska stirra järnet. I allmänhet, så brukar jag vara rebellisk och strunta i vad andra tycker. Förutom när jag måste, för att överleva. Typ. Det finns ingen energi över till att bry sig vad andra tycker. I dag, på jobbet, hade vi som tema på ”rundan” (alla får prata ostört när de håller i en sten som skickas runt) att man skulle berätta om ett pinsamt ögonblick i ens liv. Mitt ”ögonblick” var kanske pinsam för andra, men inte för mig. Jag har aldrig riktigt upplevt en situation ”genant” vad jag kan minnas.

Nu ska jag vila.

Ta det lugnt ! <3

Distanserad

Etiketter

Ångest, covid-19, Känslor, Klysch-town, Klyscha, Oro, Social ångest, Sociala koder, Sociala samspelet, Sverige, Tankar, Tankeställare, Trötthet

Jag känner mig distraherad av mina tankar. För mycket. Nyss var jag på gång att göra matlådor och sedan ringde ett samtal. Strax efter det ryckte jag nästan till när jag insåg att jag glömt mat på spisen. Aningen förvirrande. Min hjärna försöker fly från ångest, men lyckas bara halvdant.

Fast jag sov bra i natt, så känner jag mig inte riktigt utvilad. Som att jag inte riktigt var närvarande i sömnen. Kanske. Jag känner mig … Som att mig personliga stalker är ångesten. Den väntar runt hörnet, rent bildligt. Varje fotsteg, varje andetag, varje hjärtslag. Åtminstone i perioder, även om förklaringen (det kursiva) var något klyschig.

Klyschornas dans? Inte min blogg. Det passar väl inte min personlighet. Ofta är det standard att man ska vara ”bra” om någon frågar hur man mår. Speciellt om det är någon man inte har en nära relation till. Jag har alltid haft problem med den sociala regeln, för att jag inte förstår varför man ska ljuga om hur man mår. För så reagerade jag när jag insåg vad jag betydde. Samband i det så kallade sociala spelet är en enorm tankeställare för mig. Nu säger jag något neutralt – att det funkar, är okej, flyter på – om jag får frågan, men inte vill prata om det.

Uppförsbacken: Att leva med diagnoser. Tillägg: Ni kan väl uppföra er på sociala medier

Etiketter

Ångest, Ångestsyndrom, Bipolär, covid-19, Din mamma, Donald Trump, Drama, Hypomani, Media, Missförstånd, Näthat, OCD (obcessive-compulsive disorder), Småprat, Sociala koder, Sociala medier, Svenska tidningar, Tvångssyndrom

Jag tror jag känner mig i något av en dvala – med delvis frustration. Över vad? Jag vet inte, ärligt talat. Sömnen oroar mig, fast den har varit helt ok senaste veckan. Men – är man bipolär så är man. För att förtydliga – om man sover dåligt är risken större att man insjuknar i (hypo)mani, mixed state eller depression. Alla skov kan ge psykotiska inslag, men det måste inte vara så.

Oh well. Jag är ganska trött – psykiskt. OCD:n (tvångssyndromet) pendlar lite mellan att vara ok till att vara rätt jobbigt. Fast mest utmattande är alla perceptuella intryck när man går utanför lägenheten. Alla missförstånd. Sociala koder som inte tolkas rätt, av mig – eller av andra. Kanske vill jag bara inte acceptera dem. Varför ska jag acceptera att man ska vara snäll/trevlig oavsett humör eller prata om vädret så fort det blir lite obekvämt, enligt den andra parten?

I stort sett hela samhället kretsar kring en sak: covid-19-. Ja, och Donald Trump – uppenbarligen. Det gör att andra saker faller i glömska. Vissa nyheter mörkas då till viss del. I allmänhet har det blivit mycket drama på sociala medier. Man ger bränsle till drama som inte ens behöver det. Varför ska vissa människor vara så hatiska och negativa i kommentarsfältet? Bara för att synas. Men för vad? Din mamma blir säkert stolt. Skämt åsido, men hur blir du stolt över dig själv genom att kläcka ur dig en massa skit om andra människor? Uppenbarligen har du inte tillräckligt med liv, eller bara en inte så bra medmänniska. Välj din favorit där!

För att vara tydlig: Veckan har 7 dagar

Etiketter

#fredagsnaturgodis, #fuckfredagsmys, "Konsten att fejka arabiska", Advertising, Dagböcker, Lina Liman, Reklam, Sömn, Sociala koder, Trötthet

Nu känner jag mig oerhört trött. Jag kan knappt finna ord för det. Jag vet inte riktigt varför. Jag har faktiskt till och med sovit, förutom ett kort uppvaknande strax efter 4. Intressant? Avgör själv. Jag hoppas att du sov gott i natt.

Det har uppstått ett par situationer där det har förväntats mer av mig än jag är vad vid, som har involverat att jag inte kan göra rätt eller fel. Fast det var positivt att jag tog itu med situationerna och gjorde det bästa jag kunde av dem. Dock har det tagit mycket energi.

I dag är det fredag, vilket skrämmer mig lite – som vanligt. Jag har fått låna en bok av Carolina som heter konsten att fejka arabiska, som är skriven av en kvinna som heter Lina Liman. L fick diagnosen autism i vuxen ålder. Jag har hört mycket bra om den här boken, så det ska intressant att läsa den. Min poäng är att jag tänkte börja med den i helgen, så får vi se hur långt jag hinner. I morgon ska jag tvätta, som jag inte har gjort på tre veckor. Jag har en del dagböcker kvar att kolla igenom, så kanske blir det också av att göra i helgen – annars får jag ”skjuta på det”. Inte världens roligaste uttryck, men det får fungera för den här gången.

Jaha, vad har du för fredagsmys i kväll då? Nej, fy fan – tänk om jag var på det sättet! #fuckfredagsmys . Ärligt talat – i reklamen sjunger de ju: ”nu är det slut på veckan” i början. Vadå slut på veckan? Lördagen och söndagen är ju kvar. För vissa är de till och med mer smärtsamma. Jag förstår att de kan mena själva arbetsveckan. Fast vissa jobbar helger och nätter. Vissa är sjukskriva och arbetar inte. Den här reklamen får alla som inte passar in i samhällets mall av den perfekta invånaren av känna sig exkluderade, om man tänker efter.

Jag startar härmed en ny hashtag: #fredagsnaturgodis

Who’s with me?

Tankar om sociala medier

Etiketter

Ångest, Facebook, Foto, Instagram, Kamera, Nedstämdhet, Negativitet, Oro, Social ångest, Sociala koder, Wordpress.

Det har varit en dålig dag. Dålig sömn. Jag har känt mig nere, haft ångest, varit förstoppad och haft ont i magen. Ja, samt att jag har känt mig utanför vart jag än varit. Fast dagen är inte slut än. En vän kommer hit sedan, så jag har varit och handlat lite. Jag känner mig fortfarande lite hängig, men hoppas att det känns bättre sedan.

Tankarna har dragit mycket åt det negativa hållet i dag tyvärr. Jag hoppas att ni har haft en bättre dag än mig. Eller?

En sak som jag har tänkt på lite är hur olika sociala medier passar olika personer bättre. Jag föredrar att blogga, eftersom jag älskar att skriva. För mig ligger inte fokus på bilderna, vilket passar mig – jag är egentligen ingen bra fotograf. Jag kanske inte är usel, men inte heller så bra. Det har lite med balansen att göra, för jag kan knappt håller kameran still. Därför är Instagram inte min grej, för det innebär kort text och alltid en bild. Det räcker med att jag sköter jobbets då och då. Facebook har jag mest för jobbets skull och kontakt med personer vars nummer man inte har. Grupper också, förstås. Vilka sociala medier föredrar ni?

Effektivitet i värmen

Etiketter

Bad sommar 2020, Familjen, Fläkten, Gym, Lasagne, Lillebror J, Netflix, Sociala koder, Sociala medier, Sommar, Sommar 2020, Tråkigt, Vädret, värmebölja

Först vill jag säga att jag uppdaterade ett av gårdagens inlägg med lite bilder från när jag och Carolina badade!

Nyss var jag på gymmet. Jag passade på att slänga ihop en vegansk lasagne innan jag duschade. Det är så varmt att man blir svettig av att laga mat. Makes no sense , right?

I kväll ska jag bada med familjen. Eller ja… med J kanske. Mina föräldrar är ”badkrukor”, så vi får se om dom ens nuddar vattnet.

Nu ska jag sätta mig framför fläkten och kolla på Netflix innan jag blir helt knäpp i huvudet…

Jag vet att jag sagt att jag inte gillar att skriva om vädret. Samt att jag tycker att det är tråkigt och irriterande när andra gör det för mycket på sociala medier. Fast problemet är att värmen påverkar mitt psyke så mycket och då känns det plötsligt relevant.

Hoppas att ni inte brinner upp ;)

 

De påtvingade normerna

Etiketter

Autism, covid-19, Glo, Inspiration, Irritation, Konversation, Normer, NPF, Perfekt, Sociala koder, Sociala medier, Stirra, Trender, Tunnelbana

Sociala koder, en grupp normer, som faller sig helt naturliga för alla neurotypiska människor (utan NPF)  – de anser jag som smått irriterande. Eller ganska irriterande, till och med. Delvis.

Det handlar nog inte bara om normer. På något sätt är de djupt inrotade i vår kultur. De förändras också över tid. I nutid, i och med covid, ändras de frekvent. Nu måste man tänka ännu mer. Jag har i för sig turen att knappt märkte när folk glor. När någon stirrar väldigt mycket och tydligt, så kan jag lägga märke till det. Då är det bara att stirra tillbaka. Man kan inte vara omtyckt av alla. 

Jag har svårt att förhålla mig till normer. Det var troligtvis därför jag fastnade för alkoholen och hamnade i missbruk. För när man är påverkad bryr man sig mindre. Jag har rätt svårt att greppa varför det är så viktigt för andra att bli omtyckta eller ha moderiktiga kläder. Eller varför folk kommenterar sina eventuellt dåliga vanor inför andra, bara för att det inte ska vara tyst i konversationen med en eller flera människor. Problem som inte finns, som man aldrig annars bryr sig om – men som man bara måste yttra. För att samtalet ska flyta på. Att ens yta ska vara så perfekt.

Själv har jag svårt att bry mig om jag göt något som anses udda. Som att kliva på bussen med skorna i handen, för att jag inte hinner ta på mig fotledsstöden innan den anländer. Om jag har gråtit på tunnelbanan vill jag inte torka bort det utsmetade sminket. Jag skäms inte för att jag har gråtit. Det är helt enkelt inte jag.

Vad tycker du om dessa normer – som gör att du inte får vara dig själv? (I alla fall delvis)

Kommunikation och sociala signaler

Etiketter

Aggressivitet, Aktivitetsersättning, Autism, Avslag, Försäkringskassan, Frustration, Irritation, Kommunikation, NPF, NT, Passiv-aggressivitet, Sociala koder, Tydlighet, Upprörd

Jag känner mig rätt upprörd och irriterad i dag. Det beror nog mest på gårdagen – saker som hände när jag kom hem. En annan sak som är jobbig är att jag fick avslag på aktivitetsersättning IGEN. Försäkringskassan har helt tappat sitt syfte tyvärr. Då talar jag för mig själv och säkert för andra också.

Det känns inte så bra alls just nu. Jag känner mig bara så sur på allt. Ibland känns det som att jag måste anpassa mig efter många  andra och de förbannade myndigheterna. Tyvärr är det ett problem med Aspergers syndrom, att man har svårt att anpassa sig. Sedan förstår jag inte varför personer som har problem med något man gör inte kan säga det till mig – utan går runt och är passiv-aggressiva istället. Fan alltså, vad less jag blir. Jag önskar mig mer tydlighet, för vissa signaler från andra går mig helt förbi.

Intressant det här med kommunikation. Det är också det som gör min frustrerad. NT-personer (neurotypiska) har ett helt annat sätt att kommunicera, verkar det som. Vissa människor kan jag omöjligt förstå.

Hur tolkar ni begreppet kommunikation? Vad betyder det för er? Mer intresseväckande – hur uppfattar NT personer med NPF?