Distanserad

Etiketter

Ångest, covid-19, Känslor, Klysch-town, Klyscha, Oro, Social ångest, Sociala koder, Sociala samspelet, Sverige, Tankar, Tankeställare, Trötthet

Jag känner mig distraherad av mina tankar. För mycket. Nyss var jag på gång att göra matlådor och sedan ringde ett samtal. Strax efter det ryckte jag nästan till när jag insåg att jag glömt mat på spisen. Aningen förvirrande. Min hjärna försöker fly från ångest, men lyckas bara halvdant.

Fast jag sov bra i natt, så känner jag mig inte riktigt utvilad. Som att jag inte riktigt var närvarande i sömnen. Kanske. Jag känner mig … Som att mig personliga stalker är ångesten. Den väntar runt hörnet, rent bildligt. Varje fotsteg, varje andetag, varje hjärtslag. Åtminstone i perioder, även om förklaringen (det kursiva) var något klyschig.

Klyschornas dans? Inte min blogg. Det passar väl inte min personlighet. Ofta är det standard att man ska vara ”bra” om någon frågar hur man mår. Speciellt om det är någon man inte har en nära relation till. Jag har alltid haft problem med den sociala regeln, för att jag inte förstår varför man ska ljuga om hur man mår. För så reagerade jag när jag insåg vad jag betydde. Samband i det så kallade sociala spelet är en enorm tankeställare för mig. Nu säger jag något neutralt – att det funkar, är okej, flyter på – om jag får frågan, men inte vill prata om det.

En besvärlig, känslosam detalj

Etiketter

1177 Vårdguiden, Aggressivitet, Anorexi, Ätstörning, Ätstörning UNS, Överviktig, Bantning, Depressivitet, Destruktivt mönster, Detaljer, Din kropp, Folk, Gravid, Hälsosam, Irritation, Känslor, Känslostormar, Ledsen, Litium, Människor, Min kropp, Nyttig, Ohälsosam, Onyttig, Seroquel Depot, Social ångest, Sociala medier, Tankar, Tonåren, Viktuppgång

Nu ska jag skriva om gjorde mig otroligt arg, ledsen och irriterad. Ja, rentav förbannad. Jag vill påpeka att det här inte direkt var någons fel, egentligen. Även om det kändes som att det var allt och allas fel.

Jag gick in i mina journaler på 1177 Vårdguiden för att kolla om ortopeden hade skrivit en anteckning där. Det var runt 2 veckor sedan jag var där. Anteckning jag hittade var egentligen bra, men jag hakade upp mig på en detalj – som var under ”allmäntillstånd”. Överviktig. Det ordet triggar igång alldeles för mycket känslostormar hos mig. Paniken och tårarna anländer.

Jag sitter på sängen, med the vape i munnen. Ångorna stiger. Tårarna kämpar sig ut och ångesten är hög…

Okej. I tonåren fick jag anorexi och fick kämpa för att g upp i vikt. När jag var 22 fick jag mediciner för min bipolära sjukdom och gick upp 30-35 kg på kort tid. En idiotisk läkare på vårdcentralen ställde diagnosen fetma och tvingade mig att väga mig, fast att jag förklarade min historia av ätstörningar. Nog den okänsligaste läkare jag träffat.

Ett tiotal gånger har okända personer kommit fram till mig och frågat om jag är gravid, på mer eller mindre otrevliga sätt. Någon enstaka har velat känna på min mage. Sedan har jag vissa i min omgivning som inte kan sluta kritisera min kropp. Andra före detta vänner tycks inte orka med mig på grund av mitt kaos med kroppen och psyket.

Det är skillnad på att vilja banta och att ha en ätstörning. Problemet är att när du lider av en ätstörning behöver du hjälp att bryta ditt destruktiva mönster. Jag kan ibland uppleva att de som säger att de vill banta, säger det bara för att säga något. Tyvärr. De vill bara ha uppmärksamhet. Bantning är verkligen inget hållbart val, enligt mig. Sluta istället trigga folk som kan ha en potentiell ätstörning istället för att klaga. Kom ihåg att det är min åsikt, inte din. Dela gärna din åsikt.

Min poäng är att jag är otroligt trött på att andra människor tror sig ha rätten att att kommentera min kropp. Alla kämpar med sitt. Skaffa ett liv istället. Visst förstår jag att läkare måste skriva vad de tror – jag ifrågasätter egentligen inte det. Det bara triggar igång vissa känslor hos mig. Att vikten ska vara så relevant och bestämma om någon är hälsosam eller inte – det håller inte. Skärp er, människor! Låt andra ha sin kropp och du din.

Det är bara det.

Tankar om sociala medier

Etiketter

Ångest, Facebook, Foto, Instagram, Kamera, Nedstämdhet, Negativitet, Oro, Social ångest, Sociala koder, Wordpress.

Det har varit en dålig dag. Dålig sömn. Jag har känt mig nere, haft ångest, varit förstoppad och haft ont i magen. Ja, samt att jag har känt mig utanför vart jag än varit. Fast dagen är inte slut än. En vän kommer hit sedan, så jag har varit och handlat lite. Jag känner mig fortfarande lite hängig, men hoppas att det känns bättre sedan.

Tankarna har dragit mycket åt det negativa hållet i dag tyvärr. Jag hoppas att ni har haft en bättre dag än mig. Eller?

En sak som jag har tänkt på lite är hur olika sociala medier passar olika personer bättre. Jag föredrar att blogga, eftersom jag älskar att skriva. För mig ligger inte fokus på bilderna, vilket passar mig – jag är egentligen ingen bra fotograf. Jag kanske inte är usel, men inte heller så bra. Det har lite med balansen att göra, för jag kan knappt håller kameran still. Därför är Instagram inte min grej, för det innebär kort text och alltid en bild. Det räcker med att jag sköter jobbets då och då. Facebook har jag mest för jobbets skull och kontakt med personer vars nummer man inte har. Grupper också, förstås. Vilka sociala medier föredrar ni?

Om trötthet vid Aspergers syndrom

Etiketter

Acceptans, ADHD, Autism, NPF, Social ångest, Social baksmälla, Tonåren, Trött, Trötthet

Har du någonsin funderat på vad som gör dig trött? Jag undrar om det är en fråga som jag, som har Aspergers syndrom, funderar lite extra på. Även saker som jag tycker om att göra gör mig mer eller mindre utmattad. Speciellt att vara social och om jag exponeras för mycket intryck.

I går var jag borta hela dagen. Först träffade jag en kompis, sedan träffade jag en nära vän och hennes vänner. Jag visste på något sätt att jag skulle bli trött och få någon slags social baksmälla när jag vaknade nästa morgon. Så blev det, men jag ångrar inte gårdagen.

När jag var tonåring förstod jag egentligen aldrig varför jag jag blev så trött av att vara social och/eller göra mycket saker på en dag. Då accepterade jag aldrig den reaktionen. Nu känner jag mer att jag får leva med det, även om det är väldigt jobbigt att inse.

Vad blir du trött av?

Gränser och att bli utnyttjad

Etiketter

Ångest, Borderline, Frustration, Gräns7, Gränsdragning, Gränser, Missförstånd, Social ångest, Tillit, Utnyttjad

Det här med gränser är ett helvete för mig. Om den andra personen, i vilken relation som helst, inte sätter några gränser – då finns inga sådana i min värld. När någon kliver över gränsen blir jag blind för vad som är rätt och fel. Det här har gjort att jag har blivit utnyttjad många gånger.

Jag har svårt med tillit, eftersom jag blivit utnyttjad så många gånger. Det gör att jag har svårt för att dela med min av vissa saker till personer som jag egentligen litar på. Eller att jag ens förtjänar att bli lyssnad på. Sedan gör mina tvångstankar att inte direkt blir lättare, utan ännu mer komplext och flerdimensionellt.

För mig spelar det ingen roll vilken sorts relation det handlar om. Det är alltid en sörja i mitt huvud. Det blir ofta missförstånd. Oftast med människor jag inte känner så bra, men även med de jag står nära. Jag är också otroligt dålig på att tyda mina känslor och tankar kring allt detta. Det är lättare i skift. För mig är det både min diagnos Aspergers syndrom och upplevda trauman som gör att detta är ett stort problem för mig.

Mindre lyckad dag

Etiketter

Kaos, Social ångest, Sociala samspelet

Jag kan säga ”dålig dag”, för det har jag redan skrivit. För jag vill helst komma på nya rubriker.

Just nu är jag så trött att det känns som att jag ska falla ihop. Jag började dagen med att ta med en dubbelmacka med hallonsylt, smör och vegansk färskost. Kaffe drack jag hemma, men mackan fick följa med – kort om tid. Medan jag åt den, precis innan gruppterapin, hamnade sylten på de flesta klädesplagg. Det var bara att ta på sig en tröja.

Sedan i pausen kände jag mig utfryst. Varför vill ingen prata med mig? Jag har ju inte precis visat mig blyg. Jag blir galen på det sociala spelet. Det känns som att det så ofta blir fel.

På donken var det så otydligt var kön var. Då var det någon som blev sur på mig för att jag hade gått före eller så. Jag kämpade mot impulsen att springa därifrån.

Det är nog därför jag är så trött. Eller?

Jag drar mig nog undan

Etiketter

Ångest, Depressivitet, Kedjetäcke, Kent, Sömnproblem, Social ångest, Stilnoct

Nyss funderade jag över när jag senast träffade någon som inte ingår i min familj eller i någon av insatserna jag har. Det var ett tag sedan. Sanningen är nog att jag inte orkar. Jag vill egentligen bara säga förlåt till dem jag inte har haft så bra kontakt med senaste tiden, vilket är de flesta av mina vänner.

I dag känner jag mig låg i humöret. Jag har sovit riktigt uselt i natt. Jag har vaknat flera gånger i timmen. Sedan somnade inte förrän 2-tiden, trots stilnoct. Nu sitter jag under mitt kedjetäcke och lyssnar på Kent och har ångest. Som vanligt då. Det kan jag nästan börja säga nu.

Studentmottagningen igår och det frustrerande nuet

Etiketter

Frustration, Social ångest

Igår var jag och mamma på studentmottagning hos min kompis, alltså samma kompis som jag åkte flak med. Det var helt okej, trots den sociala ångesten som kom. Hela tiden känns det som att jag gör bort mig. Det var trevliga människor där i alla fall, så det var ju ett plus. God mat också.

När jag vaknade imorse hade jag lite ont i huvudet. Lite för mycket vin igår, kanske. Idag har jag knappt gjort någonting. Ätit, druckit kaffe, spelat Rock Band med småbröderna. Av misstag råkade jag förstöra trummorna till spelet, så jag har kollat runt lite på nätet var man kan köpa nya. Jag förstör saker ofta. Så jävla typiskt mig, men gjort är gjort. Jag orkar inte med den här dagen. Allt känns bara jobbigt, ostrukturerat och frustrerande.