Instängda tårar har ett slut / trapped tears have an end

Etiketter

Ångest, Frustration, Gråt, Skolan, Skolans brister, Tårar, Tears, Trapped tears

Det var en tuff dag i går. Först kände jag mig väldigt avstängd psykiskt. På eftermiddagen kom älskade pappa och lämnade en kasse med mat. Jag tyckte det var så gulligt och när han frågade hur jag mådde brast det. Förutom det blev det mycket tårar och frustration i går, mest senare delen av dagen.

Fast för mig är det positivt att jag kan gråta. Jag lärde mig tidigt, när jag gick i skolan, att det var fel och misslyckat att fälla tårar. Jag blev utkastad från många lektioner på grund av att jag grät när jag gick i låg- eller mellanstadiet. Sedan har medicinerna gjort att jag blivit delvis avtrubbad, så i och med nedtrappningen har det lättat lite.

I dag känns det lite bättre. Jag har i för sig bara vaken i ett par timmar, men vi får se – helt enkelt.

Hur har du det?

Sum 41 – Pieces

Etiketter

2004, Ångest, Chuck, Oro, Pieces, Söra skolan, Skolan, Sum 41

Den här låten betyder mycket för mig på flera sätt och påminner lite väl mycket om min tonårstid. Vi skulle översätta en låt från engelska till Svenska i högstadiet och jag hade valt denna. Då var det en kille i min klass som sa om den inte var lite väl snuskig för mig. Jag kan fortfarande inte släppa det, för jag vet inte om han skämtade. Jag tror att han gjorde det. Det är ju ingen snuskig låt.

Allt som får mig att tänka på skolan får mig att må skit, men jag vill ändå dela med mig av detta. Jag älskar ändå denna låt.

Till elever med NPF som ska börja skolan

Etiketter

ADD, ADHD, Autism, Hjälpmedel vid neuropsykiatriska funktionshinder, Hjärnan, Kommunen, Neuropsykiatri, Neuropsykiatrisk diagnos, NPF, Skolan, Skolans brister, Språkstörning, Tourettes syndrom

Det här inlägget skriver jag till alla barn och unga som ska börja skolan i den terminen.

Jag hoppas verkligen att ni får det stöd ni behöver. Om ni inte får det, är det obegripligt varför. Skolan ska handla om eleverna och inte ekonomi.

Glöm aldrig att ni duger som ni är. Unika är precis det ni är. Det som skiljer er från andra är att er hjärna fungerar annorlunda än neurotypiska (personer under normalspektrumet) personers hjärnor. Ni är bra som ni är! Det är inte ni som har gjort fel om ni inte kan lära er det som läroplanen säger – lärarna, skolans ledning och kommunen har gjort fel. De har ansvaret.

Om någon är elak mot er – berätta för en vuxen. Mamma, pappa eller någon annan du litar på. Behåll det inte för dig själv. Jag önskar att jag hade berättat mer om det jag var med om. Glöm aldrig det.

Lycka till i år! Du är grym exakt som du är. Kram på er

Att vara udda är den jag är

Etiketter

2020, Åsikter, Hösten, Klyscha, Passa in, Skolan, Sociala medier, Sommar, Sommar 2020, Tonåren, Trötthet, Udda, Vädret, värmebölja, Vår, Vinter, Yta, Ytligt

Jag var så trött i dag, som ni vet. Det blev dock bättre när jag kunde åka hem och vila. Nu har jag inte ont i kroppen längre, inte riktigt i alla fall. Tur också att det blir svalare och mörkare på kvällarna nu, så det inte är så jävla varmt. Annars hade mitt humör varit pissigt. Nu hoppas jag på ordentlig sömn i natt.

Nog med klyschor. Varför ska folk alltid gnälla på vädret in i det sista? Nästan alla säger att de gillar sommaren mest, men plötsligt – när det är sommar – vill de ha höst eller vinter. Är det bara jag som har bestämda åsikter om vilka årstider jag gillar och inte? Tycker du att jag har ett udda resonemang? Jag är i alla fall tydlig med att jag föredrar hösten och vintern till viss del. Våren och sommaren är smått deprimerande.

Det känns som att många ändrar åsikter om vad som helst nästan. Att mycket handlar om yta och vad andra ska tycka om ens beslut. Som att allt handlar om att passa in. jag brydde mig inte ens om det när jag var tonåring. Är jag udda? Ja, förmodligen. Varför står inte folk för vem de är? Att passa in har jag egentligen aldrig brytt mig om. Det är säkert du. Berätta! Det är därför det finns ett kommentarsfält. Visa vem du är!

Kram och sov gott <3

Missförstånd och en enorm envishet

Etiketter

Skolan

Jag känner för att skriva, så jag gör det nu…

När jag skrollade i facebook-flödet ser jag en artikel att barn med autismspektrum är hemma, fast de inte är sjuka eller är sjukskrivna. Jag blir så himla less på skolsystemet. Det är bara anpassat för personer utan diagnos. Bara ca hälften av dessa elever har inte godkänt i svenska, matematik och engelska. Vems fel är det? Det behöver inte vara lärarnas fel – utan det här jävla skitsystemets fel. Visst, det finns både bra och dåliga lärare. Ärligt talat så är det verkligen inte meningen att dessa elever med autismspektrum ska exkluderas redan från början? En del lever ju ensamma även i vuxen ålder – men självklart inte alla.

Det man inte får glömma angående personer med Aspergers syndrom  (jag skriver utifrån det, eftersom jag har den diagnosen) är att alla med diagnos är olika. Man kan inte dra alla under en kam (tolka ej bokstavligt). Jag fick min diagnos när jag var 7 år, men vägrade acceptera den tills jag var 20 år. Missförstånd är min vardag. Många missförstår mina ansiktsuttryck. Jag är inte alltid ledsen om det ser ut som det. Eller arg. Om någon tror det (alltså tror fel) känner jag mig kränkt.

Varför? Ingen ska behöva vara hemma från skolan bara för att allt runtomkring tar för mycket energi. Det är så orättvist. Jag har också varit mobbad och/eller utfryst under större delen av skoltiden – grundskolan och gymnasiet. Jag har ofta inte blivit förstådd och inte blivit tagen på allvar – just för att jag är så högfungerande. Grundskolan gick jag ut med bara VG och MVG i alla ämnen. Gymnasiet gick jag ut med VG i snitt. Just på grund av min envishet. Däremot blev jag rejält utbränd, vilket sitter kvar än i dag. Jag har aldrig skolkat i hela mitt liv. Ibland undrar jag – var det värt det?