30 år!

Etiketter

30 år, Övergrepp, Depression, Familj, Hopp, Hypomani, Lillebror, Misshandel, Självdestruktivitet, Självskadebeteende, Trauma

Då kom dagen då jag fyller 30 år. Att den skulle komma har inte alltid varit helt självklart. Detta på grund av mina många depressioner, hypomanier och risktagande beteenden – en konsekvens av min bipolära sjukdom. Av självskadebeteende, OCD och ätstörningar. Av destruktiva relationer. Av trauman, däribland våldtäkt, misshandel, mobbing, sexuella övergrepp osv.

... Fast nu står jag faktiskt här. Eller sitter, men ja.

Jag delar lite länkar från andra inlägg, där jag har skrivit om min födelsedag. I kväll ska jag träffa mina båda bröder. En av dem ska laga mat till oss. Gulligt! <3 Sen ska vi ses hela familjen på söndag, för mamma och pappa är bortresta tills då.

Ha en bra dag! Tack till alla som läser <3

https://mittprivatakrig.wordpress.com/2013/06/18/22-ar/

https://mittprivatakrig.wordpress.com/2014/06/19/min-b-day/

https://mittprivatakrig.wordpress.com/2015/06/21/24-ar/

https://mittprivatakrig.wordpress.com/2016/06/21/knytisfest-25-arsdag-3/

https://mittprivatakrig.wordpress.com/2017/06/19/min-26-arsdsg-2017-06-18/

https://mittprivatakrig.wordpress.com/2018/06/18/27-ar/

https://mittprivatakrig.wordpress.com/2020/06/18/29-ar/

Student 2010: En verklig mardröm

Etiketter

Alkoholmissbruk, Anorexi, Ångest, Bipolär, Depressivitet, Destruktivitet, Mani, Självdestruktivitet, Självförakt, Självskadebeteende, Student 2010, Tablettmissbruk

Det är den 4:e juni 2020. För 10 år sedan, exakt, tog jag studenten. Enligt många andra som har tagit studenten är det en viktig dag att komma ihåg. Glädjen, lyckoruset, flaket, studentskivan. För de som ska ta studenten väntar de sig den lyckligaste dagen i hela deras liv.

Jag kände bara smärta. Ingenting var kul. Min psykiska ohälsa var existerande i hög grad. Det sista halvåret innan studenten spårade det ur. Alkohol kombinerat med psykofarmaka – ramlade ner för en rulltrappa – polisen – Maria Ungdom. Anorexi. Stress. Extrem ångest. Bipolär debut – Mani – riskbeteende – psykakuten. Sjävmordstankar. Flera depressioner. Blandade mani/depressiva skov. Folk blev rädda för mig. Gråt på toaletterna i skolan. Självskadebeteende. Bantningstabletter. Alkoholmissbruk. Alvedonmissbruk. Olämpligt beteende, eller vad man ska kalla det. Jag var inlagd på slutenpsykiatrin i bland.

Mitt i allt det här tog jag studenten på naturvetenskapliga programmet med mer än godkänt i snitt. Vad spelar det för roll när man ändå inte vill leva? Jag kritiserade mig själv, men det har jag försökt sluta med i dagens läge. Det tog många, många år. Jag har hatat mig själv så länge jag kan minnas, men försöker att undvika att skada mig själv. Fast det sitter så djupt, självhatet. Jag har haft många olika självskadebeteenden och det är svårt att veta hur man lever fri från dem. Jag har ändå kommit en bit i från det värsta. Alkoholen, skärandet, brännandet med cigaretter, skapa enorma blåmärken. Ärren på kroppen påminner en om det som var och vad det helst inte får bli.  Allt det här är inte mycket jämfört vad jag har gått igenom de 10 följande åren.

Kampen pågår ständigt. Det är bara det att den 4 juni varje år blir jag påmind om allt detta. För mycket. För starkt. För det finns där, absolut. Som en utväg. Fast jag försöker hitta alternativ till det destruktiva. Jag försöker.

Sår som aldrig läker

Etiketter

Misshandel, Självdestruktivitet, Självskadebeteende, Självskadetankar

Ni som har följt mig ett tag vet att jag har ett självskadebeteende, som går upp och ner. Förutom fysiska sår, som sedan blir till ärr, ger det också psykiska skador.

Fast: Då har jag valt det i stunden. Även om det inte var det bästa valet.

Om någon annan slår till en. Det är något annat.

Jag vet inte

 

Rörigt worse

Etiketter

Självskadebeteende

Min dag började med frukost med H (boendet). Sedan slutade min vape fungera, så jag åkte till cigoteket och fick en ny – uppenbarligen systemfel.

När jag städade med personal fick jag ett utbrott. Slog huvudet i väggen och kunde för ett ögonblick inte sluta slå mig själv. Att jag har mens kan ha spelat in…

Vi har varit på City gross också. Jag handlade apelsinjuice och en korsordstidning. I morgon reser jag ju till Trollhättan och är hos bästa Maria. ♡

Så här års gör det ont i mig

Etiketter

Alkoholmissbruk, Anorexi, Ångest, Bipolär, Självskadebeteende

I dag var det 8 år sedan jag tog studenten. Det är dock inte kopplat till några bra minnen…

Det sista halvåret på gymnasiet hände det väldigt mycket. Jag missbrukade alkohol, hade anorexi, led av ångest dagligen, hade ett självskadebeteende och fick mina första bipolära skov. Vid sidan av detta hade jag ju skolarbetet. Eller man kanske ska säga tvärtom. Alltså att jag hade mina psykiska problem vid sidan av skolan. Kruxet var att inte blanda ihop dessa.

Lärarna på gymnasiet oroade sig. Mina föräldrar likaså. Jag flydde ständigt hemifrån på klubbar eller så åka jag pendeltåg/tunnelbana bara för att fly allt. Ena dag dök jag upp i skolan i skinnkjol, nätstrumpbyxor, urringat och sminkad. Andra dagen kom jag i mjukisbyxor och utan smink. Jag fick ofta blandskov. Det betyder att jag var manisk och deprimerad samtidigt. Jag rullade mig i snön nästan naken och hoppades nästan att någon skulle se.

Den 2 januari 2010 gick jag ut på krogen med två vänner. Jag tog vid den tidpunkten två olika sorters psykofarmaka. Jag drack massor av cider och shots. Sedan minns jag knappt någonting mer. Tydligen blev jag utkastad. När vi skulle hem ramlade jag ner för en brant rulltrappa. Jag åkte polisbil till Maria Ungdom. Dagen därpå var jag för full för att andas i alkolås. Stora delar av min kropp var täckt med blåmärken.

Utöver denna händelse har det hänt massor av händelser som påminner om denna mer eller mindre. Det blev även några turer på slutenpsyk. Bara under detta halvår. Mot slutet av min sista termin på gymnasiet var jag väldigt utbränd och ville egentligen inte leva.

Hela sommaren låg jag hemma i sängen mest. Jag åkte in till stan på behandlingar ett par gånger i veckan.

Trots allt detta gick jag ut gymnasiet med VG i snitt på bekostnad av min mentala hälsa.

DÄRFÖR mår jag inte toppen så här års. Sår som kanske aldrig läker.

 

 

 

 

Morning, everyone.

Etiketter

Kaffe, Sömnproblem, Självdestruktivitet, Självskadebeteende, Självskadetankar, The Birthday Massacre

Jag har inte sovit så bra i natt, vaknade många gånger. Fast nu är det morgon och jag har ätit ostmackor till frukost (och druckit det obligatoriska kaffet). Nu sitter jag i en av sofforna i det allmänna utrymmet på LSS-gruppboendet. Jag lyssnar på The Birthday Massacre – ett band som jag nyligen har upptäckt. Riktigt bra är dom.

I dag är är det, som jag sade, dags att träffa min DBT-terapeut. Jag och personalen som skall följa med mig har bara kommit på en sak som jag behöver ta upp, som är jobbig. Sedan måste jag väl ta upp att jag faktiskt har varit självskadefri ett tag nu. Mer än en månad. Jag har dessutom stått emot att skada mig när det varit som jävligast.

Vi hörs senare

 

Lösenordsskyddad: Besök på vårdcentralen

Etiketter

Brännmärken, Självskadebeteende

Det här innehållet är lösenordsskyddat. Vänligen ange ditt lösenord nedan för att visa innehåll:

Lösenord:

Zero, baby

Etiketter

Ångest, Borderline, Depressivitet, Dröm, Existentiella frågor, Kaos, Kent, Mardrömmar, Misstänksamhet, Självdestruktivitet, Självmordstankar, Självskadebeteende, Självskadetankar, Stå ut i kris, Vänskap

Hm, efter någon dags tystnad så skriker jag ut något här igen. I går hade jag en underbar dag med bästa och finaste E. Jag skulle typ aldrig klara mig utan henne. Ja, hon är som sagt helt enkelt bäst.

Den här dagen har varit tung. Riktigt tung. Jag har haft sådan fruktansvärd ångest som har drivit mig till vissa handlingar. Ibland vill jag bara ha en paus från allt, försvinna för bara en stund. Jävla helvete. Jag sov i alla fall i några timmar nu på eftermiddagen, men jag hade mardrömmar. Suck. Får man aldrig vara i fred eller?! Uppenbarligen inte.

Nu sitter jag i min säng och lyssnar på Kent och försöker laga mitt psyke efter dagens skit. Nej, jag tror inte att det var bestämt redan från start att livet skulle vara lätt. Nåja, det är inte läge att flumma iväg nu (haha).

Det gäller att stå ut i de svåraste av stunder.

Bara så ni vet – JAG VET NÄR FOLK FÖRSÖKER UNDVIKA MIG.

Anyway ;)

Puss

I ärlighetens namn

Etiketter

Alkohol, Borderline, Kaos, KBT, LSS-gruppboende, Medicin, OCD (obcessive-compulsive disorder), Självdestruktivitet, Självskadebeteende

Just nu, här på bloggen, verkar allt vara typ frid å fröjd och hej å hå. Det är tyvärr inte riktigt så det ser ut. Visst, jag trivs på mitt boende. Ja, jag har blivit mycket friskare från min OCD tack vare korrekt medicinering samt pågående KBT-behandling. Jag tar stämningsstabiliserande medicin för att kunna leva med min bipolaritet (typ 2).

Det finns dock saker i min vardag som fortfarande inte fungerar. Delar av min problematik som jag inte kan hantera så bra, vilket har sina orsaker. Det händer mycket i mitt liv just nu, både bra och dåliga saker. Jag har svårt att veta var jag har mig själv mitt i detta kaos. Saker som jag länge var fri ifrån, som självskadebeteende och alkohol, har gjort sig till problem – igen.

Det är ingen idé att skriva denna blogg om jag inte kan vara ärlig!