Första dagen på Hagabergs folkhögskola och the hangover

Etiketter

Kaos, Självmordstankar, Självskadetankar

I går satte sig en nervös Yolanda på pendeltåget mot Södertälje C…

Det var mycket känslor, flashbacks, självskadetankar, självmordstankar och inre kaos. Inte för att det var något fel på hela situationen – det var rentav trevligt att vara där. Efteråt blev jag så jävla överväldigad. För mycket nytt folk och svårt att hitta. Här träder min Aspergerdiagnos fram mer än vanligt nästan. Det kändes som att jag fick någon slags traumareaktion, eftersom jag aldrig egentligen har trivs i skolan. Någonsin. Ever.

Fast: Jag är stark och envis. På torsdag ska jag dit igen, med nya krafter. Aldrig att jag ska ge upp så tidigt. Känslor är inte farliga.

I dag har jag däremot mått bra. Jag har varit på praktiken och gått lite ärenden. Sedan har jag också haft en del egentid. Väl behövt. Snart är det dags att sova.

Tack för det

Annonser

Ingen bra dag..

Etiketter

Ångest, Depressivitet, Självmordstankar

I dag har jag varit ångestladdad och depressiv. Känslor av hopplöshet, självmordstankar och meningslöshet har förekommit. Så är det nu. Praktiken gick inte bra och jag var inte på humör, men försökte hålla mig samman.

Fan, jag är verkligen inne i en svacka. Jävla skit.

Zero, baby

Etiketter

Ångest, Borderline, Depressivitet, Dröm, Existentiella frågor, Kaos, Kent, Mardrömmar, Misstänksamhet, Självdestruktivitet, Självmordstankar, Självskadebeteende, Självskadetankar, Stå ut i kris, Vänskap

Hm, efter någon dags tystnad så skriker jag ut något här igen. I går hade jag en underbar dag med bästa och finaste E. Jag skulle typ aldrig klara mig utan henne. Ja, hon är som sagt helt enkelt bäst.

Den här dagen har varit tung. Riktigt tung. Jag har haft sådan fruktansvärd ångest som har drivit mig till vissa handlingar. Ibland vill jag bara ha en paus från allt, försvinna för bara en stund. Jävla helvete. Jag sov i alla fall i några timmar nu på eftermiddagen, men jag hade mardrömmar. Suck. Får man aldrig vara i fred eller?! Uppenbarligen inte.

Nu sitter jag i min säng och lyssnar på Kent och försöker laga mitt psyke efter dagens skit. Nej, jag tror inte att det var bestämt redan från start att livet skulle vara lätt. Nåja, det är inte läge att flumma iväg nu (haha).

Det gäller att stå ut i de svåraste av stunder.

Bara så ni vet – JAG VET NÄR FOLK FÖRSÖKER UNDVIKA MIG.

Anyway ;)

Puss

22 år!

Etiketter

Ångest, Depressivitet, LSS-boende, LSS-gruppboende, OCD (obcessive-compulsive disorder), Självdestruktivitet, Självmordsplaner, Självmordstankar, Sluten psykiatrisk avdelning

Nu kom den där dagen. Den då jag fyller 22 år. Dagen jag, för några månader sedan, inte skulle komma. När jag bodde på mitt förra LSS-boende mådde jag så dåligt av mitt svåra tvångssyndrom att jag hade utvecklat en tung depression. Jag hade självskadetankar (och handlingar), självmordstankar och även planer/funderingar kring det. Jag trodde aldrig att jag skulle överleva den misären jag levde i. Jag hade flyttat till det boendet för att bli fri från mitt tvångssyndrom, men blev istället sjukare. Så sjuk att jag trodde att jag förtjänade att dö.

Så kom den där dagen så biståndshandläggaren och hennes chef kom till LSS-boendet och jag uttryckte att jag ville flytta. Det ville de inte gå med på. Jag grät bittra tårar. Senare den dagen kom mina föräldrar hem till mig och lämnade lite möbler och sådant. Då såg de hur jag hade det och körde in mig till avdelningen. Sedan dess har jag inte satt en fot på det LSS-boendet.

Nu bor jag på ett LSS-gruppboende i en förort till Stockholm och trivs. Stort tack till alla som har stöttat mig, trots min misär. Cred till mina föräldrar som räddade mig den där dagen i mitten på februari 2013.