Morning, everyone.

Etiketter

Kaffe, Sömnproblem, Självdestruktivitet, Självskadebeteende, Självskadetankar, The Birthday Massacre

Jag har inte sovit så bra i natt, vaknade många gånger. Fast nu är det morgon och jag har ätit ostmackor till frukost (och druckit det obligatoriska kaffet). Nu sitter jag i en av sofforna i det allmänna utrymmet på LSS-gruppboendet. Jag lyssnar på The Birthday Massacre – ett band som jag nyligen har upptäckt. Riktigt bra är dom.

I dag är är det, som jag sade, dags att träffa min DBT-terapeut. Jag och personalen som skall följa med mig har bara kommit på en sak som jag behöver ta upp, som är jobbig. Sedan måste jag väl ta upp att jag faktiskt har varit självskadefri ett tag nu. Mer än en månad. Jag har dessutom stått emot att skada mig när det varit som jävligast.

Vi hörs senare

 

Annonser

Zero, baby

Etiketter

Ångest, Borderline, Depressivitet, Dröm, Existentiella frågor, Kaos, Kent, Mardrömmar, Misstänksamhet, Självdestruktivitet, Självmordstankar, Självskadebeteende, Självskadetankar, Stå ut i kris, Vänskap

Hm, efter någon dags tystnad så skriker jag ut något här igen. I går hade jag en underbar dag med bästa och finaste E. Jag skulle typ aldrig klara mig utan henne. Ja, hon är som sagt helt enkelt bäst.

Den här dagen har varit tung. Riktigt tung. Jag har haft sådan fruktansvärd ångest som har drivit mig till vissa handlingar. Ibland vill jag bara ha en paus från allt, försvinna för bara en stund. Jävla helvete. Jag sov i alla fall i några timmar nu på eftermiddagen, men jag hade mardrömmar. Suck. Får man aldrig vara i fred eller?! Uppenbarligen inte.

Nu sitter jag i min säng och lyssnar på Kent och försöker laga mitt psyke efter dagens skit. Nej, jag tror inte att det var bestämt redan från start att livet skulle vara lätt. Nåja, det är inte läge att flumma iväg nu (haha).

Det gäller att stå ut i de svåraste av stunder.

Bara så ni vet – JAG VET NÄR FOLK FÖRSÖKER UNDVIKA MIG.

Anyway ;)

Puss

Sömnlös

Etiketter

Imperiet, Sömnproblem, Självdestruktivitet, Självskadetankar, Synd

Ja, klockan tickar. Den har passerat 2 på natten. Jag har tagit en imovane och en sobril och kan inte sova. Jag bara vrider och vänder på mig i sängen. FAN. Det ända jag kan tänka på är det jag inte får göra – skada mig. Även fast jag vill det allt för gärna. En sanning – there.

Nattens platta: SYND av Imperiet

Nu ska jag fixa någonting varmt att dricka.

I ärlighetens namn

Etiketter

Alkohol, Borderline, Kaos, KBT, LSS-gruppboende, Medicin, OCD (obcessive-compulsive disorder), Självdestruktivitet, Självskadebeteende

Just nu, här på bloggen, verkar allt vara typ frid å fröjd och hej å hå. Det är tyvärr inte riktigt så det ser ut. Visst, jag trivs på mitt boende. Ja, jag har blivit mycket friskare från min OCD tack vare korrekt medicinering samt pågående KBT-behandling. Jag tar stämningsstabiliserande medicin för att kunna leva med min bipolaritet (typ 2).

Det finns dock saker i min vardag som fortfarande inte fungerar. Delar av min problematik som jag inte kan hantera så bra, vilket har sina orsaker. Det händer mycket i mitt liv just nu, både bra och dåliga saker. Jag har svårt att veta var jag har mig själv mitt i detta kaos. Saker som jag länge var fri ifrån, som självskadebeteende och alkohol, har gjort sig till problem – igen.

Det är ingen idé att skriva denna blogg om jag inte kan vara ärlig!

22 år!

Etiketter

Ångest, Depressivitet, LSS-boende, LSS-gruppboende, OCD (obcessive-compulsive disorder), Självdestruktivitet, Självmordsplaner, Självmordstankar, Sluten psykiatrisk avdelning

Nu kom den där dagen. Den då jag fyller 22 år. Dagen jag, för några månader sedan, inte skulle komma. När jag bodde på mitt förra LSS-boende mådde jag så dåligt av mitt svåra tvångssyndrom att jag hade utvecklat en tung depression. Jag hade självskadetankar (och handlingar), självmordstankar och även planer/funderingar kring det. Jag trodde aldrig att jag skulle överleva den misären jag levde i. Jag hade flyttat till det boendet för att bli fri från mitt tvångssyndrom, men blev istället sjukare. Så sjuk att jag trodde att jag förtjänade att dö.

Så kom den där dagen så biståndshandläggaren och hennes chef kom till LSS-boendet och jag uttryckte att jag ville flytta. Det ville de inte gå med på. Jag grät bittra tårar. Senare den dagen kom mina föräldrar hem till mig och lämnade lite möbler och sådant. Då såg de hur jag hade det och körde in mig till avdelningen. Sedan dess har jag inte satt en fot på det LSS-boendet.

Nu bor jag på ett LSS-gruppboende i en förort till Stockholm och trivs. Stort tack till alla som har stöttat mig, trots min misär. Cred till mina föräldrar som räddade mig den där dagen i mitten på februari 2013.

Enough

Etiketter

En sak i taget, Självdestruktivitet

Nej, nu sätter jag fan ner foten. Jag har börjat gå in något slags dåligt mönster igen med diverse destruktiva beteenden och det här får inte fortsätta. Klarade hela gårdagen utan självskador och jag ska klara den här dagen också! En dag i taget.

Ingen är perfekt

Etiketter

Självdestruktivitet

Dumheter har den här dagen bestått av, från min sida alltså. Mot mig själv. Jag har i alla fall pratat med en personal, så nu känns lite bättre.

Ja, ett Inlägg på morgonkvisten!

Etiketter

Ångest, Depressivitet, Exponering, OCD (obcessive-compulsive disorder), Självdestruktivitet, Vänskap

Jag vet att jag inte har varit så aktiv här den senaste tiden och det finns anledningar till det. Mitt mående har varit riktigt dåligt, men jag är nu på rätt väg igen (på sätt och vis). LSS-boende jag flyttade till med höga förväntningar blev en katastrof. Jag sjönk ner i en dimma av OCD, ångest, depression, självskade (och även handlingar) – och självmordstankar. Nu har jag (om några dagar) varit inlagd på en psykiatrisk avdelning i fyra veckor. Jag har gjort framsteg, men det finns fortfarande väldigt mycket att jobba med. Jag ska flytta från det LSS-boendet till ett annat ställe. Vart jag flyttar vet jag inte än.

I dag får jag besök av Ylle. Det känns bra.

Det känns också som att jag börjar bli mig själv igen. Medicineringen har nog varit bra för mig. Jag får hjälp av personalen med exponering (att man utsätter sig för det som är jobbigt).

Hur framtiden ser ut återstå att se.

Novell: Smärtans kreativitet

Etiketter

Ångest, Depressivitet, Noveller, Självdestruktivitet

Ångestens hånskrattande ansikte. Trasiga fingrar letar efter rätt tecken på det slitna tangentbordet. Orden hon vill använda måste hon treva efter invärtes, långt bortom andras förståelse. Hennes ögon är rödgråtna och kinderna är fläckade av svart smink, som hon inte hade orkat bry sig om att ta bort. Varför skulle hon?

Hon har ett vitt nattlinne på sig. Runt axlarna har hon en filt, som åkt ner en aning. Huden knottras. Den psykiska kylan gör att hon skakar. Hon drar irriterat upp filten igen. Hennes händer skakar så mycket att hon stötte till en av de halvfulla kaffekoppar som upptar större delen av hennes otillräckliga skrivbord. Koppen går i kras och kaoset är ett faktum. Kaffet fläckar de manipulativa väggarna. Hon ger ifrån sig ett isande skrik som får de gråtande fåglarna att börja en hysterisk flykt mot tryggheten.

Skärvorna ligger utspridda över golvet. Hon drar upp ärmarna på nattlinnet. Hennes hud har redan blivit utsatt för det röda, vassa självhatet. Än en gång tar hon upp en skärva och rispar tvångsmässigt sin hud. Hon kastar ut skärvan genom lägenhetens helt öppna fönster i den köldbitande vinternatten. Blodet tuggar den vita snön och lämnar spår av smärta.

Orden känns verkliga. Konkreta. Röda fingrar mot de gråa tangenterna. Hon låter kreativiteten flöda som om det vore för allra sista gången.  

Den senaste tiden

Etiketter

Anafranil, Ångest, Boendestöd, Familjen, Guitar Hero Metallica, OCD (obcessive-compulsive disorder), Oxascand, Självdestruktivitet, Stilnoct, Vänskap

Jag sitter framför datorn här på avdelningen med en kopp kaffe. Igår var det exakt 6 år sedan jag såg Thåström live för första gången. Spelningen ägde rum på Tantolunden i Stockholm och var mitt första riktiga konsertminne. Vilket är ert första?

Nu har jag varit inlagd här sedan den 30:e juni. Några dagar innan slutade jag med sertralin med godkännande från min läkare i öppenvården. Istället började jag med ångestdämpande (3 gånger per dag) och sömnmedicin. Några dagar senare mår jag så dåligt att jag åkte till psykakuten med en av mina boendestödjare. Då hade jag precis innan jag somnade på kvällen skurit mig med en matkniv (det blev inga djupa sår) samt slagit mig över nästan hela armarna. Detta var strax efter att jag hade tagit min stilnoct på kvällen, så det tog en liten stund för mig att minnas händelsen dagen efter.

De senaste dagarna har de flesta av mina blåmärken försvunnit, även de jag har tillfogat mig själv på avdelningen (1-2 tillfällen). Min nuvarande medicinering är anafranil, ångestdämpande (3 gånger om dagen, snäppet högre dos än innan) samt sömnmedicin. Toalettbesöken tar inte lika lång tid som när jag kom hit. De gånger jag har duschat har jag gråtit och/eller hyperventilerat. Paniken har varit nära.

Här på avdelningen umgås jag en hel del med en tjej, R. Jag nämnde henne i inlägget innan. Förutom att hon har gjort inbakade flätor på mig flera gånger så har hon också klippt mig! På kvällarna har vi ibland kollat på filmer eller serier på hennes hårddisk som går att koppla in i TV:n. Vi har delat på chips och godis. I vätskeväg har bland annat te och Coca-Cola intagits. Hon är och har varit ett stort stöd i min vardag här.

Min DBT-terapeut har varit här två gånger. Då har min boendestödjare också varit här och så har vi pratat om min situation. En av gångerna var mina föräldrar med också, för att få mer förstående för min tvångsproblematik. Dessa två möten var givande och jag tycker redan att mina föräldrar bemöter mig bättre.

I lördags hade jag dagspermission. Då hämtade pappa mig här på avdelningen och sedan spenderade jag dagen hemma hos familjen. Vi har spelat Resan (ett spel), Guitar Hero Metallica, ätit god mat och umgåtts. Lillebror J satte till och med upp mitt hår och kammade det lite. Så jävla gulligt!

Jag vet inte hur länge jag ska vara kvar här. Det har inte pratats om utskrivning än. Tack för era fina kommentarer! <3 Jag ska försöka svara inom kort.