Mitt förhållande till träning sedan högstadiet

Etiketter

Anorexi, Ångest, Biverkning, Fotboll, grundskola, Gym, Högstadiet, Humör, Innebandy, Litium, Mamma, Medicin, Mobbing, Oro, Psykofarmaka, Rädsla, Seroquel, Stress, Trakasserier, Träning

Jag har börjat fundera på hur ångesten alltid fäller krokben för mig i vardagen. Nuet skrämmer mig. Ett exempel är när jag har bestämt mig för att jag vill träna på gymmet nästa dag. Då blir jag uppstressad, för ingenting får gå fel på morgonen innan jag drar i väg efter frukost. Då menar jag att jag skulle kunna misslyckas med frukosten, spilla vatten eller kaffe hela golvet, få sms som stressar upp mig och så vidare. Det handlar sällan om själva träningen i sig. Jag har nästan alltid gillat att träna, bara det sker på mina villkor. Det är alla detaljer runt om kring, som kan sabba mitt humör. Plus eventuella trauma-triggers.

Träning är något jag har hållit på med stora delar av mitt liv. Jag ville sluta med alla typer av idrott när jag sysslat med fotboll och innebandy i högstadiet, men min mamma fick mig att sluta pga mobbing och trakasserier. Jag är van att bli behandlad på det sättet, så jag såg ingen gräns. Då få någon annan sätta den och det är tur att jag har någon som kan göra det. Efter det har det gått mycket upp och ner. Efter att jag började träna efter ett par år fick jag så småningom anorexi. Då var all träning tvångsdriven och när jag blev frisk tränade jag inte på flera år, för jag var rädd för att bli sjuk igen. När jag fick bipolär diagnos började jag med mediciner gick jag upp 30+ kg (biverkning). Några år senare började jag gå på gym och det har jag gjort sedan dess.

Tufft med ”tomma timmar”

Etiketter

Gym, Planering, Seroquel, Seroquel Depot, Struktur

I dag är jag ledig, eftersom det är onsdag. Ibland har jag olika möten dessa dagar, men just i dag var jag eldig från det med. Det upplever jag som jobbigt – en hel dag med inga planer. För mycket planer slutar aldrig bra heller. Fast när jag ätit frukost och druckit kaffe denna morgon tränade jag på gymmet. Nu är min plan istället att ta det lugnt resten av dagen. Vad gör du i dag?

För övrigt, så har det, så att säga, jämnat till sig med medicinen Seroquel Depot för mig. De senaste 2 nätterna har jag sovit tillräckligt och sammanhängande. Skönt, faktiskt.

Vad är problemet?/What’s the problem?

Etiketter

Anorexi, Ästörning, Din mamma, Kropp, Samhällsproblem, Seroquel, Vikt, Ytliga klubben

Jag känner mig helt sönderdeppad nu när det börjar komma i fatt mig. Att vissa mediciner har pajat min kropp. Allt det här med kropp och vikt gör mig så förbannat ilsken. Kanske för att jag har haft en ätstörning, men också för att jag ärligt talat inte förstår varför folk i allmänhet dömer ut människor – helt enkelt: utifrån hur de ser ut. Ni bör skämmas!

För de som inte förstår… MAN GÅR INTE FRAM TILL FOLK OCH FRÅGAR OM DE ÄR GRAVIDA, KORTA, TJOCKA, SMALA, UNDERVIKTIGA! Hur svårt är det att förstå? Det verkar väldigt svårt för ytliga klubben att greppa. Prova att greppa ett handtag! Precis så ska du greppa det jag skriver nu. Problem? Ring din mamma och fråga om hon kan komma över med ett anteckningsblock.

Det känns som jag har börjat tappa det lite själv. Inte angående det jag skrev i förra stycket – utan i allmänhet. Jag vet inte om det har att göra med att jag fortsätta sänka Seroquel förra onsdagen/torsdagen. Jag har dessutom bytt ut depot-tabletten mot en snabbverkande sort, allt på läkares inrådan självfallet. Den snabbverkande gör att jag blir väldigt trött rätt så tidigt och måste sova. Fast den gör också att jag sover hela natten, vilket är bra.

The supermarket-issue

Etiketter

Coop, Depressivitet, Ekonomi, Försörjningsstöd, Gym, Hemköp, Ica, Lidl, Mens, Seroquel, Soc, Socialbidrag, Willy:s

Jag spanade in min apodos och insåg att från och med torsdags kväll är Seroquel sänkt, så det fanns nog en anledning till att jag inte mår så bra. I dag fick jag nästan tvinga mig till gymmet. Det fanns egentligen inte så mycket ork, men jag var där trots allt. Sedan har jag haft tvätt, eller – jag ska hämta den om ett tag. Den ena maskinen stannade där det var ett antal minuter kvar, så jag fick vrida ur vattnet ur allt. En alltför ledsen maskin, så vi får se om allt är torrt när jag hämtar tvätten.

Är det bara jag som tycker att det har blivit extremt dyrt i mataffärer? Kanske på andra ställen också. Jag har inte ens lust att gå dit längre. Det luktar rostad lök. Eller svider som det gör i ögonen när man skär lök. Ja, jag började nästan gråta i dag. Jag behöver handla, men har varken ork eller motivation. Alla stora matvarukedjor och så förstås soc kan tänka efter lite. Till och med Lidl som var billigt förut har blivit dyrare. Ica, Coop och Hemköp är nog ändå värst. Willy:s är billigare än de flesta, men de börjar – även dem – att höja sina priser. En sak som gör att jag kokar över är att Wiilly:s inte tror att kvinnor ibland behöver de största tampongerna. Hur kan den största heta superplus? Den är väldigt mini. Tur att jag hade några enorma. Är det ofint att blöda mycket vid mens, eller?

Okej – mycket luktar curry en dag som denna. Frågan är väl om det är gul, röd eller grön? Vad tror ni? Folk säger att jag bör se lite nyanser i saker och ting. Varsågoda- hjälp mig! Om jag inte skämtar om detta går jag under – kanske. Man vet aldrig. Hur som haver så flyttade jag ju mitt arsle både till gymmet och tvättstugan. Mataffären får nog vänta till i morgon.

Läkare generellt sätt måste ha mer kunskap om psykofarmaka!

Etiketter

Anafranil, Anidepressiva, Antipsykotika, Biverkningar, Iktorivil, Litium, Neuroleptika, Psykofarmaka, Rutiner, RutinerStruktur, Seroquel, Stämningsstabiliserande läkemedel, Struktur, Vanor

Den här dagen började inte speciellt bra. Jag är fortfarande påverkad av vad ortopeden skrev i mina journaler, vilket ger negativa influenser när det gäller mitt mående. Dessutom fick jag min mens i morse. Måendet blev lite bättre på Dynamo. Sedan har det varit lite upp och ner. Nu är det kväll. Veckans städning är över och jag har bokat tvättid.

Jag känner mig allmänt lite ledsen och ångestfylld periodvis under dagen. Det känns som att vissa läkare inte förstår biverkningarna av psykofarmaka. Uppenbarligen spelar det ingen roll om denne är verksam inom psykiatrin eller inte. Jag måste i princip ta litium pga min bipolaritet. Seroquel vill jag gärna slippa, eftersom biverkningarna är förödande. Anafranil behöver jag ta för att skydda mot depression och tvångstankar/tvångshandlingar. Iktorivil har jag börjat trappa ner lite.

Problemet är att jag tror inte att alla läkare förstår vilka biverkningar vissa mediciner kan ge. Det spelar ingen roll hur mycket man försöker anpassa sina vanor och liknande (för att exempelvis hinna sova mer). Jag hoppas att man tar detta lite mer på allvar.

Rynkar näsan och dricker Loka crush

Etiketter

Helg, Irritation, Ledig, LOKA crush, Seroquel, Seroquel Depot, Stress, Tomhetskänslor

Jag känner mig tom. Känslor och sånt, orkar inte med. Det är fredag igen och det suger. Är jag den enda i värden som inte gillar att vara ledig? Absolut – det är skönt att vila när man kommer hem från jobbet. Det tycker jag med. Även att vara ledig någon dag då och då. Men det som kallas semester, har för mig – en illaluktande doft. Ungefär som stekt lök med gul curry.

Stressen av att inte veta hur en dag ser ut. Irritationen över att vakna för tidigt. Nu när jag har trappat ner rejält på Seroquel (neuroleptika) kan jag inte längre sova bort hela förmiddagen. Vad ska man göra med tiden? Det är som ett eko som inte vill ge någon respons.

Hur som haver – vad ska ni göra i helgen? Det kanske är en tråkig fråga… Lika tråkig som att plocka upp skärp från golvet.

Fast glöm inte att ta ett glas Loka crush för att fira att det är fredag och alla 18-åringar tror att de kommer att komma in på alla ute-ställen innan de förstår vad 20-års gräns är! Vi har själva varit där. Ta det lugnt.

Fortsatt bättre

Etiketter

Bipolär, Seroquel

Det har hjälpt att höja tillbaka från 300mg till 400mg och jag är så tacksam för det! ♡ Nu vet jag vilken dos jag klarar av och inte. Jag märker verkligen skillnad.

Allt gott♡

Mot bättre tider (?)

Etiketter

Bipolär, Deppressivitet, Mamma, Seroquel

I går kväll höjde jag (I samråd med läkare) seroquel tillbaka från 300mg till 400mg. Det känns redan lite bättre! Så nu hoppas jag på detta

PS. Enormt Grattis till mamma som fyller år i dag♡ DS

Medicinsänkning spårar ur

Etiketter

Depressivitet, Seroquel

För 3 veckor sedan bestämde jag med min läkare på psyk att serquel skulle sänkas från 400mg till 300mg. Som ni förstått så har det spårat. Jag mår nästan aldrig bra. Snarare skit. Om jag är med någon vän eller familj kan det vara lite bättre.

I morgon har läkaren telefontid, så då ringer jag och berättar. Han sa ju dessutom att jag skulle ringa om psyket blev påverkat av sänkningen.

Jag får väl kämpa på till i morgon bitti då. I dag bad jag om skjuts till gymmet. Inte heller det fick mig att må bättre.

Just nu känns saker och ting hopplöst

Glömde både vattenflaska och matlåda…

Etiketter

Most photos, Seroquel

När jag satt på tunnelbanan i morse upptäckte jag att matlådan låg kvar i kylen och vattenflaskan med citronvatten låg kvar på golvet… Suck! En sak om jag hade gjort det med flit… Alltså valt att köpa mat ute. Men nu var det ju ett rent misstag. Fast vem har inte gjort detta misstag? Vissa gör det ju kanske dagligen. Det hade i för sig varit skönt att äta varm mat i dag, eftersom det är så pass kallt. I dag blev det istället bröd, självplocksallad och kaffe. Haha.

Just nu sitter jag och jobbar med most photos i ett rätt kallt rum. Snart ska jag gå till MISA-enheten jag brukar gå till för att ha möte. I morgon är det dags för samtal med biståndshandläggaren på stadsdelen med MISA. Mamma ska vara med på detta möte. I dag ska vi förbereda oss inför i morgon alltså.

Psyket sviktar rätt mycket just nu. Förra måndagen gick jag ner i dos på Seroquel från 400mg till 300mg. Det kanske är därför. Jag vet inte. Vi får se.