Extrema dippar får botas med Loka crush (när inte kaffet gör sitt)

Etiketter

Besatt, Försörjningsstöd, Fotled, Fotledsstöd, Frustration, Humörsvängningar, LOKA crush, PTSD, Soc, Socialen, Socialtjänsten, Stockholms stad, Trauma

Den här dagen har hittills varit väldigt upp och ner. Precis innan lunch började jag må väldigt dåligt, men det varade inte så längre. Jag kände mig frustrerad och bortkopplad från verkligheten. Var näst intill okontaktbar. Tur att det släppte efter en stund. Fan, vad jag stör mig på när det händer…

Nu är jag hemma, men snart ska jag möta upp mamma. Vi ska köpa nya fotledsstöd, som jag har fått beviljad från soc/försörjningsstöd. Lämna in kvitto, så får jag bistånd.

I väntan på att gå iväg bjuder jag på när jag inte orkar hämta ett glas/kopp för att dricka Loka Crush…

Äh, peace out liksom.

A circle of recovery, besides everything red

Etiketter

Ångest, Återhämtning, Escape, Fly, flykt, Kropp, Oro, PTSD, Recovery, Sömnproblem, Själ, Trauma

Jag känner bara att min kropp, hjärnan inkluderat, skriker efter vila…

 

Som i en dvala 

djupa andetag mot kaffefläckiga lakan

hjärtat bultar

för man vet inte 

hjärnans aktivitet

minnen spårlöst borta

koppling till den fysiska 

mot metall, tång

gatulyktorna blinkar rött

precis som faktumet

att de rosa ögonfransarna, kompakta

stirrar tomt 

mot droppar av 

svart, svart, svart…

Jag behöver sömn…

Etiketter

Ångest, covid-19, Panikångest, PTSD, Sömnproblem, Spänd, Trötthet

Natten har varit jobbig. Jag har vaknat ca varannan timme. Äh, nu är det morgon i alla fall. Känner du dig utvilad?

Jag är rädd för att för att mina rutiner ska förstöras igen, på grund av covid-19. Nu får jag väldigt mycket ångest för minsta lilla symtom. Det kanske är därför jag har sovit så kasst den här veckan. Jag känner mig så spänd.

Strax ska jag åka till jobbet. Ha en bra dag! <3

 

Antibiotika-miss och gynakuten

Etiketter

Akutmottagning, Allergisk reaktion, antibiotika, covid-19, covid-test, Frågestund?, LSS-boende, PTSD, St Görans Akutmottagning, Trauma, Trött, Trötthet

Jag känner mig hur trött som helst i dag. I går kväll åkte jag till gynakuten med en personal från LSS-boende antal dagar sedan et. Det var detta problem som gjorde att jag sökte till vanliga akuten för några dagar sedan. Tydligen var det ett trauma-relaterat problem. De hade alltså givit mig antibiotika helt i onödan på akuten, som direkt gav mig en allergisk reaktion.

Hur som haver så ska jag tvätta snart. Det har jag inte gjort på en månad, så det är verkligen dags. Sedan har jag ingenting annat planerat direkt. Nu är det onsdag, vilket betyder ledighet. Förresten så har inte covid-testet kommit. Vem är förvånad?

Glöm inte att ställa din eller dina frågor i frågestunden!

Vad ska ni göra i dag? Är ni också trötta? Haha.

”Tänk att alltid va på väg” – Thåström

Etiketter

Alltid va på väg, Ångest, Gym, LSS-boende, Missförstånd, PTSD, Thåsröm

När jag vaknade åkte jag till gymmet. De har sommarstängt där jag brukar gå, så det fick bli en annan anläggning. Passet gick bra, antar jag.

 

I dag var jag hos min psykolog för första gången. Eller ja, jag hade ju gått hos henne tidigare – första gången på den mottagningen. Det känns bra, tryggt. Vi ska prata om mycket av det jag försöker fly ifrån.

Den har dagen har känts lite påträngande. Då syftar jag på trycket på min telefon. Jag fick samtal från en psykmottagning som sa att någon hade beställt mediciner med mitt personnummer. Det visade sig vara sjuksköterskan på mitt boende, något ”missförstånd”. Usch, jag kände mig förföljd. Sedan ringde boendet och tandläkaren också. Hatar missförstånd.

Vad har ni gjort i dag? Någon intressant fundering? 

 

Panikångest/dissociation på grund av trauma

Etiketter

Ångest, Depressivitet, dissociation, Panik, Panikångest, Posttraumatiskt stressyndrom, PTSD, Stress, Trauma

Jag åt lunch med mamma och tog sedan bussen till Dynamo. Fast det hände någonting på då, på bussen. Jag uppfattade en doft, som påminde mig om ett trauma. Då såg jag mig omkring, i stress, men ingen var där.

När jag kom till Dynamo blev ingenting som jag tänkt mig. Jag fick panik eller eventuellt dissociation. Det som på bussen påverkade mig nog mer än jag ville erkänna för någon, eller mig själv. Till slut lugnade det ner sig.

När det känns som att andetagen inte vill

 

Tomheten mot min själ

Etiketter

Dikter, Minne, Poesi, PTSD, Tomhetskänslor, Trauma

Är jag vaken?

Eller sover jag?

Minnet står smått still

när jag försöker hitta information

svart

vitt

eller förvånande grått

hjärnan äter mig

min kropp

min själ

mitt liv

När man har en ok dag, men lider i det tysta

Etiketter

Huvudvärk, Jobba hemifrån, Mamma, PTSD, Trauma, Trötthet, Vardag

Den här dagen har känts lång, men inte bara på ett dåligt sätt. Dagen har mestadels varit helt okej, men med mycket känslosvängingar – som alltid när det gäller mig. Det är inte alltid det syns utanpå. Nästan aldrig. Jag håller mycket inom mig.

Jag har jobbat hemifrån, som vanligt, fram till på eftermiddagen. Sedan har mamma varit här och hämtat lite papper för att vi sedan tog oss till affären. Efter det har jag mest kollat på olika serier. Just nu är jag mest inne på brottsutredningar.

Nu är jag helt slut, så snart ska jag sova. De senaste dagarna har jag varit rätt trött och haft huvudvärk tidvis. I morgon ska jag träffa en vän, vilket ska bli kul. <3

God natt allihopa! Sov gott

Knuten

Etiketter

Ångest, Borderline, Depressivitet, dissociation, PTSD, Trauma

En bild

en nytagen, som mot glas

det såkallade hotet

mot spegeln

så som du såg ut

i mina minnen

speglar ett trauma

mot glas

reflekterar i min kamera

den jag kunde ha blivit

Ett förflutet nu

Etiketter

Alkohol, Ångest, Depressivitet, Ensamhet, Kaos, PTSD, Självdestruktivitet, Självförakt, Självmordstankar, Trauma

Här sitter jag. Vid mitt skrivbord. Röster från gatan nedanför. I rummet: En hinna av en odefinierbar oro. Som vinden. Är det någon bakom mig? Vill någon mig illa?

Datorn puttrar. Som ett dovt ljud av kaffebryggaren. För det där rummet är så tyst. Små fragment av eko. Tystnar så fort det kommer. Bilarna kör förbi. Eller är det bilar? Så dovt! 

Skratt från gatan. Ibland kanske de skrattar åt mig. Det är en naturlig instinkt hos mig. När det förflutna gör sig påmint. Ärren på armarna. Även om det var långt tillbaka i tiden, så minns jag ändå den smärtan man aldrig skulle gå över. Har den det? Blåmärkena. Som om de aldrig fanns.

Blodet. Det sipprar ur. Tömmer allt på det man trodde var livet. Cigaretterna gjorde så många hål i min hud. Den skriker och smärtan är obefintlig. Som om den aldrig fanns. Som alkoholen mot strupen. En trasig flaska. Eller var det glas?

Fan, jag vill inte minnas