En svart robot, knallrosa stjärnor, bångstyrig

Etiketter

ADHD, Autism, Perfekt, Robot, Språkstörning, Tourettes syndrom, Trötthet, VIla

Sedan har kommit hem har jag bara vilat. Jag är så trött och just därför tänker jag gå och lägga mig snart. Det känns som att det har varit mycket i dag. I morgon är det redaktionsmöte på Dynamo.

Ingen är perfekt. Ingen är helt fri från fel och brister. Jag är ingen robot, inte du heller. Fast samhället verkar tro att vi är robotar, på alla nivåer. Vad tycker ni? Har du någon annan infallsvinkel?

Det var helt random. Något som åkte snålskjuts genom huvudet. Typ.

De påtvingade normerna

Etiketter

Autism, covid-19, Glo, Inspiration, Irritation, Konversation, Normer, NPF, Perfekt, Sociala koder, Sociala medier, Stirra, Trender, Tunnelbana

Sociala koder, en grupp normer, som faller sig helt naturliga för alla neurotypiska människor (utan NPF)  – de anser jag som smått irriterande. Eller ganska irriterande, till och med. Delvis.

Det handlar nog inte bara om normer. På något sätt är de djupt inrotade i vår kultur. De förändras också över tid. I nutid, i och med covid, ändras de frekvent. Nu måste man tänka ännu mer. Jag har i för sig turen att knappt märkte när folk glor. När någon stirrar väldigt mycket och tydligt, så kan jag lägga märke till det. Då är det bara att stirra tillbaka. Man kan inte vara omtyckt av alla. 

Jag har svårt att förhålla mig till normer. Det var troligtvis därför jag fastnade för alkoholen och hamnade i missbruk. För när man är påverkad bryr man sig mindre. Jag har rätt svårt att greppa varför det är så viktigt för andra att bli omtyckta eller ha moderiktiga kläder. Eller varför folk kommenterar sina eventuellt dåliga vanor inför andra, bara för att det inte ska vara tyst i konversationen med en eller flera människor. Problem som inte finns, som man aldrig annars bryr sig om – men som man bara måste yttra. För att samtalet ska flyta på. Att ens yta ska vara så perfekt.

Själv har jag svårt att bry mig om jag göt något som anses udda. Som att kliva på bussen med skorna i handen, för att jag inte hinner ta på mig fotledsstöden innan den anländer. Om jag har gråtit på tunnelbanan vill jag inte torka bort det utsmetade sminket. Jag skäms inte för att jag har gråtit. Det är helt enkelt inte jag.

Vad tycker du om dessa normer – som gör att du inte får vara dig själv? (I alla fall delvis)

Kaotiska känslor

Etiketter

Aggressivitet, Fika, Fruktsallad, Frustration, Kaos, Misshandel, Perfekt, Sommar, Sommar 2020, Spontan, Trauma, Trött, värmebölja

På morgonen gick jag upp ur sängen, men inte alls utvilad. Nu när klockan är strax efter 15 är jag trött som … Jag vet inte vad. Dessutom kom mensen i dag och temperaturen ute är för hög. Jobbig dag, med andra ord.

Efter lunch gick vi och hade parkhäng med jobbet. Gott fika – fruktsallad med ”kärleksmums. Jag följde med Carolina till södra innan jag åkte hem. Väl hemma är jag helt slut – Can’t say that enough…

Dessutom mår jag inte så bra i allmänhet. Jag vill inte att det ska vara helg. Ärligt talat så vill jag inte vara någonstans alls. Jag är irriterad över vissa personer som alltid ska komma med spontana inbjudningar, fast jag har sagt massor med gånger att det inte fungerar så med mig. De, om några, bör ju veta det.

Förresten, i går fick jag en kraftig trauma-reaktion efter mitt inlägg om misshandeln. Det känns som om mina facebook-vänner inte verkar vilja veta av mer av mitt kaos. Jag ber verkligen om ursäkt om jag förstör för alla som tror att världen är helt perfekt. Oj då. Jäkla skit. Jag förstörde visst någons dag. Förstörde jag någons dag? Jag vet inte.

Fan, jag orkar inte med mina känslor just nu.

När samhället spär på ångest/when society gives you anxiety

Etiketter

Aggressivitet, Anorexi, App, Arg, Bantning, Bantningspiller, Blogg, Facebook, Filter, Frustration, Ideal, Instagram, Irritation, Irriterad, Kropp, Kroppsideal, Nedsättande, Perfekt, Snapchat, Sociala medier, Utseendefixering, Vikt

Ni som hänger en del på sociala medier har säkert lagt märke till att folk lägger upp bilder på sin tallrik när de ska äta. Jag tycker att storlekarna på folks portioner inte alltid är realistiska. Det är synd att de känner att de inte kan lägga upp en riktig portion eller de måste redigera bilden. Jag måste nästan dra parallellen när det kommer till alla dessa ”gymbilder”. Det verkar finnas de som går in på gymmet, fotar sin kropp i spegeln med ett redskap och går ut – redigerar sedan bilden. Större muskler, fastare rumpa och smalare midja. Vad sänder detta ut för budskap till befolkningen och inte minst till de som växer upp med dessa ideal?

Vi lever i ett ätstört samhälle. Ät en riktig portion och var stolt över det! Jag har knappt ett arsle och kan leva med det. Det skulle aldrig falla mig in att redigera mina bilder på det sättet. Jag är för ärlig för det. Tidigare har jag levt med en ätstörning. Man kan bli frisk fysiskt, men psykiskt är det svårare. Dessa tankar äter inte upp mig längre, men absolut – de finns där. Man kan inte anpassa innehållet på sin blogg/instagram/Youtube till alla. Då går man, mer eller mindre, under. Fast – Varför ska man ljuga om hur man ser ut och vad man äter?

Jag förstår inte riktigt varför människor är så beroende av att passa in i mallen för vad som är perfekt. Det gör mig både irriterad, ledsen och allmänt förbannad. Redan för 10 år sedan såg jag reklam för hur man beställer hem gratis bantningspiller. På Facebook – inför barn och unga. Inför alla. Ärligt talat – skärpning! Allt handlar inte om pengar, om nu någon tror det. Hur kan man vilja förstöra samhället på det här sättet? Varför vill man förvränga sitt ansikte med olika appar/filter? Jag undrar vad det är för fel på naturliga bilder. Det får väl an att redigera en bild på sig själv svartvit, men det jag har skrivit ovan bidrar till ett negativt kroppsideal. Egentligen bör det inte finnas något ideal över huvud taget, men det är en komplicerad fråga. Jag menar – det bör inte påverka oss så mycket.

Det är klart att jag blir påverkad som någon säger något nedsättande om min kropp. För mig är det en helt annan sak om någon säger att mitt smink eller mina kläder är fula, för jag bryr mig helt enkelt inte om någon tycker om just det. Kroppen har alltid varit ett känsligt ämne – för alla. Jag tycker bara att utseendefixeringen har gått för långt.

 

Vad tycker ni om detta ämne?