Jävla hjärna, ta det lugnt

Etiketter

#fuckfredagsmys, Aggressivitet, Försäkringskassan, Försäkringskassanupproret, Försörjningsstöd, Hashtag, Humörsvängningar, Irritation, Panik, Panikångest, Socialbidrag, Svett, Varm, Värme

Den här dagen har varit… Svettig. På förmiddagen bar jag 3 tavlor och 3 canvas-dukar med konst till Dynamo – i regnet. Sedan har det bara blivit svettigt flera gånger till. Stressigt, nervös eller bara jävligt varmt. Förresten, så har jag väldigt lätt för att bli varm. Sedan eventuellt panik. Eller ja, kanske tvärtom. Dock för det mesta: Bara galet varmt. Om ni förstår.

Ty… Det känns rätt skönt att komma hem i dag. Psyket har inte riktigt haft någon vilja att samarbeta.

Innan jag åkte hem fick jag åka till stadsdelen och fylla i månadens ansökan om försörjningsstöd/socialbidrag. Inte det roligaste, men det måste göras. Tröttsamt är det, speciellt när man vet att man egentligen har rätt till ersättning från Försäkringskassan.

Ni som håller med mig om att det här med fredagsmys har gått till överdrift – själva uttrycket. Använd hashtag #fuckfredagsmys varje fredag.

När jag får panikångest / When I get panic anxiety

Etiketter

2016, Aggressivitet, Andning, ASD, AST, Autism, Ångest, Brusreducerande HÖRLURAR, covid-19, Då Som Nu För Alltid, Gym, Irritation, Kaos, Kent, Panik, Panikångest, Vi är inte längre där

”Jag är inte längre där
Nej jag är nån annanstans”
– Kent (2016)

Jag hade planerat att gå till gymmet när jag hade ätit frukost. Det fanns tid och jag är ledig. Jag packar mina saker och går. Jag blippar kortet vid receptionen genom deras nya covid19-system. När jag ska låsa in mina saker upptäcker jag att mina brusreducerande hörlurar är borta.

Inom ett par minuter börjar jag panikgråta och känner att jag har fastnat helt. Utan hörlurarna kan jag inte träna och om de är borta, så blir någon kanske arg – fast mest blir jag arg på mig själv. Jag ringer personalen på LSS-boendet, slänger på luren – packar snabbt ner mina saker och springer hem. Jag och personalen går ner till min lägenhet och där ligger dem. Tur, men oerhört förvirrande – för jag glömmer nästan aldrig någonting. Det tog lång tid att få ner andningen. Sen tar det ett par timmar innan jag lugnar ner mig. Jag kände mig helt förstörd, på Asperger-vis.

Nu gjorde jag ett försök att beskriva vad som händer när jag utsätts för plötsliga förändringar eller om jag inte är närvarande – eller vad man ska kalla det. När kaoset är ett faktum, liksom.

Misshandel 2019-01-12, kort om tiden efter min väns sjävmord 2018-12-19

Etiketter

Frösunda, Frösunda omsorg AB, LSS, LSS-boende, LSS-gruppboende, Misshandel, Panik, Panikångest, Polis, Sexuella trakasserier, Sorg, Trakasserier

När jag hade bott på LSS-gruppboendet, där jag bodde innan jag flyttade in till stan, i ett par år flyttade en kille med autism in. Vi kan kalla honom X. Det blev början på ännu en historia.

Ganska omgående började X trakassera mig och visade intresse sexuellt, men jag var inte alls intresserad av honom. I början var det rätt harmlöst, exempelvis kommentarer om mina bröst och liknande. Han gav sig inte heller, utan frågade gång på gång om jag ville ha ett förhållande eller liknande. Jag sa alltid nej. Det gick inte att ha en konversation med honom utan att han skulle ta upp detta och lät mig inte vara. Personalen på gruppboendet försökte hålla honom borta från mig, men de lyckades inget vidare. Jag var i perioder rädd att han skulle våldta mig.

Det var svårt, både för mig och personalen, att säga till honom. För att han glömde vad man hade sagt, eller rentav inte brydde sig. Inga åtgärder togs under 3-4 års tid. Men med jämna mellanrum hände det saker, att han hade trakasserat mig. Det fortgick och problemet växte bara.

Datumet var 2019-12-19. En nära vän till mig, Elisabeth, begick självmord. Jag var helt förkrossad. 2 dagar senare åkte jag iväg på en veckas semester med familjen till kanarieöarna. Jag mådde otroligt dåligt under den resan. När jag kom hem hade jag missat begravning. Allt hade hänt så plötsligt och resan var bokad sedan långt innan. Kvällen innan hon gick bort var hon hemma hos mig. Det kändes så overkligt. Fast jag fick inte sörja ifred.

Efter att ha varit hemma i knappt 2 veckor, nästan helt tiden sängliggande, kom en dag då allt bara blev värre. X verkade annorlunda redan runt lunch den dagen, d vi var några stycken på en pizzeria. Han åt inte upp. Pizza brukar han älska, tänkte jag. P, så kvällen var vi ett gäng som tittade på film. Någon Beck. Plötsligt börjar X skrika rakt ut att jag har förstört allting och en del andra saker, sprang fram till mig och mig flera gånger. Jag blev helt chockad och skrek rakt ut. Säkert något om att han var en idiot eller likande. Personalen bad honom att vara inne i sin lägenhet. Jag minns inte om de låste in honom. Ärligt talat så kommer jag verkligen inte ihåg. Skakande ringde vi polisen, som kom dit inom 20 min. Då var X helt lugn och förstod inte varför de kom dit.

Det skrevs en anmälan angående misshandel, men fallet lades ner.

 

När fläkten inte når dig…

Etiketter

Fläkt, Panik, Rullstol, Sommar, Sommar 2020, Värme

Om man jobbar i ett för varmt hörn av lägenheten, så får man göra det som behövs….

Vad hade ni gjort?

 

Fläktjävel!

Panikångest/dissociation på grund av trauma

Etiketter

Ångest, Depressivitet, dissociation, Panik, Panikångest, Posttraumatiskt stressyndrom, PTSD, Stress, Trauma

Jag åt lunch med mamma och tog sedan bussen till Dynamo. Fast det hände någonting på då, på bussen. Jag uppfattade en doft, som påminde mig om ett trauma. Då såg jag mig omkring, i stress, men ingen var där.

När jag kom till Dynamo blev ingenting som jag tänkt mig. Jag fick panik eller eventuellt dissociation. Det som på bussen påverkade mig nog mer än jag ville erkänna för någon, eller mig själv. Till slut lugnade det ner sig.

När det känns som att andetagen inte vill