En ovana jag har

Etiketter

Ångest, Depression, Depressivitet, Djup depression, Kaos, OCD, OCD (obcessive-compulsive disorder), Ovana, Peruk, Rosa peruk, Stress, Trichotillomani, Tvångssyndrom

Jag tänkte, i det här inlägget, berätta lite om en så kallad ovana jag har. En sådan som ibland kan leda till en typ av psykiatrisk problematik som kallas trichotillomani, som är ett OCD (tvångssyndrom)-relaterat tillstånd.

När jag pratar med någon så håller jag på som bilden visar. Blir jag stressad och ångestladdad drar jag ut hårtestar. Trichotillomani betyder att man drar ut hår någonstans på kroppen i syfte att dämpa ångest.

För ett antal år sedan hade jag en period av djup depression och svår OCD, vilket gjorde att jag drog ut nästan allt hår på huvudet.

Då köpte jag denna peruk

Om ni vill se hur jag såg ut i peruken kan ni gå tillbaka i arkiv. Leta från mitten av 2013 till mitten av 2014.

 

Tack för att du läste! n<3

Covid-19 och OCD

Etiketter

Ångestsyndrom, GAD, OCD (obcessive-compulsive disorder), Paniksyndrom

Jag tror att, om man har OCD eller relaterad diagnos, så kan hjärnan förstora symtomen till enorma proportioner. I dag när jag var och tog mitt test trodde de inte alls att det var covid, men de tog testet i alla fall.

Min OCD gör mina tankegångar och mitt ältande till mardrömmar som känns kaos-relaterade. Jag gick i OCD-behandling under våren och det har delvis hjälpt. Nu är det mindre tidsåtgång när det gäller tvångshandlingar. De förstör inte mitt liv längre. Men tvångstankarna… För mig är de oändliga. Jag har mycket problem med ältande. Just nu, i och med detta covid-test, sätter sig ångesten i kroppen. Det går knappt att tänka bort den. Jag försöker distrahera mig med poddar, träning och så vidare. TV-serier fungerar sådär, det beror på vad de handlar om. Jag får tvångstankar av vissa saker som kommer upp i vanliga serier. Av vissa saker får jag flashbacks.

Detta är så frustrerande. Hur ångest/tvångstankar, alternativt tvångshandlingar påverkar mig och andra med relaterade problem. Det känns som min hjärna är uppäten av ångest just nu.

Typisk helgmorgon som aspie…

Etiketter

Ångest, Best friends, Efterlyst, Ekonomi, Fake doctors, Försörjningsstöd, Frukost, Frustration, Gråt, Hasse Aro, Kaffe, Kaos, LOKA crush, OCD (obcessive-compulsive disorder), Socialbidrag, Trötthet

Jag somnade sent i går och vaknade mycket senare än jag brukar – ca 11:30. Då måste jag verkligen ha varit helt slut. Fast allt blev kaos trots att jag var utvilad. Jag stressade upp mig, för att min muntorrhet gör att det gör riktigt ont i munnen då. Knappt något saliv och något som känns som sår. Då får jag i alla fall hela tiden tvångstankar/ångest över att det kanske skulle vara ”symtom” på covid-19. Det äter upp min hjärna ibland. Jag började gråta och blev oerhört frustrerad. Också för att jag hade tänkt gå till gymmet och träna, fast alla gym jag kan gå till hade stängt eller skumma öppettider. Det slutade med, att efter att ha pratat med personalen på LSS-boendet, åt frukost och drack kaffe. Sedan skyndade jag mig ut på en promenad innan jag skulle hinna ändra mig.

När jag kom hem efter promenaden fixade jag kaffe och Loka crush hallon och gick ut och satte mig ett tag. Lyssnade lite på ”Fake doctors, best friends” med Donald Faison och Zach Braff från Scrubs. Sedan lyssnade jag på Hasse Aros podd med fallen han minns.

Ekonomin krisar lite den här månaden. Priserna går upp och socialbidraget har blivit mindre. Jag måste planera alla inköp. Utmattande.

Vad har ni gjort i dag, hittills?

Föredrar ni Loka crush eller vanlig Loka? ;)

Skuggan som förföljer, som det inre

Etiketter

Ångest, Fly, flykt, Folkmun, Frustration, Känsla, Konstruktivitet, OCD (obcessive-compulsive disorder), Oro, Parasit, Parasitism, Tillstånd

Det gick bra på Dynamo i dag, men senaste timmarna har varit sådär…. Ibland vill man inte bli påmind eller kontaktad. Låt mig vara.

Jag känner att orden faller mellan fingrarna eller hur man nu ska säga. Nu känner jag mig ganska frustrerad. Jag vill inte vara ett med tankarna. Hejdå, dra åt helvete.

Att tankarna äter upp en är nog en klyscha i den här bloggen, i alla fall.

Har ni känt så någon gång? Att ni är FÖR medvetna om era tankar, så att de ger er ångest? Vore intressant att veta och kanske diskutera.

Just nu kämpar jag med att fly, alltså på ett konstruktivt sätt. Innan jag blir uppäten av, ni vet, tankarna – funderingarna. Skuggan förföljer mig rätt ofta. Den där hinnan av ovisshet, precis innan oron utvecklas till ångest. Ibland greppar den hungriga ångest en hårt. Det är som en parasit. Gör ingen nytta.

I folkmun gör man ingen skillnad på oro och ångest. Jag ska förklara skillnaden för er. Oro är en känsla. Ångest är ett tillstånd, som eventuellt kräver behandling om man fastnar i det.

Varför kan man inte klippa sönder skuggor som denna?

Kvällsrutiner – ett nödvändigt ont?

Etiketter

Ångest, Kvällsrutiner, NPF, OCD (obcessive-compulsive disorder), Rutiner, Stress, Struktur, Tvångssyndrom

I det här inlägget tänkte jag berätta lite om mina kvällsrutiner. Jag har en väldigt specifik runda jag tar i lägenheten innan jag går och lägger mig för att sova. I min OCD-terapi som jag gått under våren 2020 har jag försökt göra den mindre tvångsmässig och tidskrävande.

Jag börjar alltid med att byta om till det jag ska sova i (om jag sover naken tar jag på min en potentiellt sovplagg). Sedan gör jag i ordning sängen så att jag bara kan krypa ner. Där på lägger jag allt jag behöver under natten på nattduksbordet. Sedan fyller jag mina vattenflaskor – en hamnar i kylen (så att kallt vatten finns på morgonen) och en på nattduksbordet. E-ciggen/vape ska också fyllas innan jag går och lägger mig. Efter det tar jag bort smink, borstar tänderna och går på toaletten. Jag kastar apodos-påsen från kvällsmedicinen och dubbelkollar kalendern. Sätter telefon och vape på laddning. Kollar spis och dörr. Checkar att balkongdörren är stängd. Startar min spotify-lista ”Det är ni som är dom konstiga det är jag som är normal” (från Thåströms platta med det namnet) som jag sover med hela natten. God natt, kan man säga.

Vad har ni för kvällsrutiner? Drar de åt det tvångsmässiga hållet eller per automatik?

Känslor om medicin-kaos

Etiketter

Aggressivitet, Apodos, Dikter, Förvirrad, Frustration, Iktorivil, Irritation, OCD (obcessive-compulsive disorder), Psykofarmaka, Upprörd

När jag hade jobbat klart hemma, vilket gick bra, lämnade jag lägenheten för att gå på ett psykolog-möte gällande OCD-behandlingen. På vägen skulle jag hämta min apodos, men den fanns inte på apoteket. Såklart blev jag upprörd över det, men hon som jag pratade med var så otrevlig. I sådana situationer börjar jag ofta, eller alltid, koka inombords. Det var bestämt att jag skulle få hem apodosen, men det skulle ta ett tag innan min förfrågan det gick igenom. Jag trodde att jag skulle behöva hämta apodosen några gånger till. Jag förstår inte varför andra inte är tillräckligt tydliga. Det gör mig ledsen, frustrerad och allmänt upprörd. Jag är bara livrädd att jag inte ska få min medicin.

I morgon kväll ska jag ta min första kvällsdos utan Iktorivil, vilket jag är orolig över. Jag måste bli av med den någon gång, fast jag är orolig att det ska påverka ångesten och sömnen för mycket. Tänk om jag ser saker för tydligt som jag inte vill veta av! Håll tummarna, eller så.

Jag vet inte riktigt hur jag känner mig i dag. Kanske bäst att inte veta. Eller ärligt talat, jag vet inte. Svävar i ovisshet. Jag anar smått oråd, angående medicinkaoset.

svävande gråt 

över min kropp

diskreta andetag

inte väcka blodet

tankar i drömmar

som dricker upp ångest

för det som var

 

Tankarnas grepp

Etiketter

Ångest, Dikter, Hjärna, Konst, OCD (obcessive-compulsive disorder), Poesi, Tomhetskänslor

Min hjärna är ett udda fenomen

skriker efter något som inte går att ta på

inte alltid samarbetsvillig

skapar ångest över funderingar

känner saker som inte finns

upplever katastrof

där det inte finns någon

river sönder det förflutna 

utan framgång

i tysthet

vet jag inte vad som hände

att kännas vid blödande sår

är bland det sista jag vill

inåt växer tomheten

där ingen ser

Mörk hinna

Etiketter

Ångest, Deppressivitet, OCD (obcessive-compulsive disorder)

Det känns som att det är ett gråsvart moln med mig vart jag än går. Som äter upp allt som är åtminstone lite ljust.

Min högra fotled är fortfarande svullen. Jag var på en närakut i fredags efter ett besök på vårdcentralen. I går trampade jag snett dessutom.

Tvångssyndrom är ett helvete. Apropå ingenting…

Anafranil is back!

Etiketter

Anafranil, Bipolär, Depression, OCD (obcessive-compulsive disorder)

För någon månad sedan byttes anafranil ut mot ett annat tricykliskt läkemedel. Sedan dess har jag mått skit.

I got började jag, efter att ha haft läkarsamtal, med anafranil igen. Redan i dag mår jag bättre. Kan dock tillägga att det tydligen är vanligt att man är känslig för mediciner på olika sätt om man har asperger/autism, för hjärnan fungerar annorlunda – helt enkelt.

Uppäten inifrån

Etiketter

Ångest, OCD (obcessive-compulsive disorder)

Jag orkar knappt med min ångest längre. Den äter upp mig inifrån och fan heller jag blir lämnad i fred…

Låt mig vara!!