Om LSS och rådande ångest

Etiketter

Ångest, Genomförandeplan, LSS, LSS-boende, NPF, OCD (obcessive-compulsive disorder)

Under natten har jag sovit, faktiskt – till skillnad från förra natten. Det behövdes. Nu är jag istället rädd för att jag ska få så kallade ”symtom” innan jag ska åka iväg på ett möte senare i dag. Innan det ska jag gå igenom min genomförandeplan med en personal på LSS-boendet. Det är det som LSS-handläggarna använder sig av när de placerar en på någon slags LSS-verksamhet. Personalen på verksamheten ska skriva denna genomförandeplan till LSS-handläggaren och se till att den följs – själva insatsen. LSS (lagen om stöd för vissa med funktionsnedsättning) är en lag som är frivillig för individen som omfattas av den, men tillämpas inte på tvång.

Okej, hur som helst, jag är livrädd för min pågående ångest. Jag vill inte få mer panikångest. Hoppas ni alla får en bra dag och att ni sov gott i natt. Vi hörs troligtvis sen. Förhoppningsvis stressar jag inte sönder mig

Komplexitet – flera perspektiv?

Etiketter

Fysisk smärta, Komplex, NPF, Perspektiv

Varför kom allt på en gång? Det kan man undra många gånger om. Och – varför ska allt erhålla en sån komplexitet? Jag är inte direkt bra på att ta andras perspektiv. Då måste jag alltid tänka efter så mycket. Sedan det här med att jag har svårt att känna fysisk smärta, speciellt var det sitter någonstans. Det verkar aldrig finns några enkla svar på invecklade problem. Komplexa. Perspektiv.

Vad tänker ni?

Bara jag orkar detta

Etiketter

2006, Arbetsförmedlingen, Autis, Autismens ansikten, Bara vi står ut, Försäkringskassan, Historier från ett kvinnofängelse, Kajsa Grytt, Neuropsykiatrisk diagnos, NPF, Thåström

Jag har fått ont i halsen, som inte gick över under natten. Jag stannade hemma från Dynamo i dag. Jag känner inte jag mår så bra psykiskt nu heller, fast vad ska man göra åt det liksom? Inte spä på det med maxad stress, äcklig mat och diarré…

Just nu gör jag lite arbetsuppgifter hemifrån och hoppas att saker och ting lättar snart. Det har varit för mycket påfrestningar på sistone. En positiv sak är att jag sover mycket bättre när jag har trappat ner Seroquel och bytt till snabbverkande. Alla känner nog igen desperationen när man inte kan sova, men vill inget hellre än att sova som en stock och stoppa in tummen i munnen – suga järnet, eller något.

Förresten – undrar du hur det är att leva i ett samhälle som inte är anpassat efter hur man fungerar? Läs Carolinas artikel, som publicerades i går efter att vi fick beskedet om projektet.

”Bara vi står ut” Lalalalala lalalaaaa

Kajsa Grytt och Thåström levererar, som vanligt.

(har nog delat denna förut, för länge sedan)

Tack och fejk

Etiketter

ADHD, Autism, Blogg, Fejk, Humörsvängningar, Känslostormar, Kommentarer, Människor, Neuropsykiatri, Neuropsykiatrisk diagnos, Neurotypisk, NPF, Språkstörning, Tack, Tourettes syndrom

Jag tänkte passa på att tacka för alla kommentarer som kommer in. Kul, spännande och jag svarar så fort jag kan. En side-note bara. <3 Dessutom får ni gärna komma med förslag på någonting ni tycker skulle vara kul om jag publicerade och delar med mig av. En fråga, en blogglista, ämne till ett informationsinlägg. Om jag gillar ditt förslag, så kanske det blir aktuellt med ett inlägg relaterat till ditt förslag. Förslag är alltid spännande! Självklart blir du länkad i inlägget.

~

Den här dagen har verkligen varit en känslomässig total upp- och nergång. I stort sett hela dagen på Dynamo har vi haft redaktionsmöte. Det var intressant att uppleva det, även om man blev trött. Nu är jag hemma igen och är ännu tröttare. Jag måste verkligen vila nu. Vad har ni gjort i dag?

Ibland undrar jag hur det egentligen känns att fungera normalt. Eller, inom normalspektrum. När allt mer eller mindre flyter på. Jag kommer aldrig få veta hur det känns och de som faller under normalspektrum kommer aldrig få veta hur det är att ha en neuropsykiatrisk diagnos. Det är väldigt komplext. Jag förstår inte varför neurotypiska (människor som inte har NPF) verkligen älskar att prata om ”väder och vind” och förmodligen kommer jag aldrig förstå det. Det är inte det att jag inte bryr mig om vädret, utan det är snarare för att det känns väldigt fejkat. Vad tror ni?

Till dig med NPF som kämpar ensam

Etiketter

#aldrigensam, #fucknpffördomar, #neveralone, Autism, Bully, Bullying, Hjälpmedel vid neuropsykiatriska funktionshinder, Mobbad, Mobbing, Neuropsykiatrisk diagnos, NPF

En gång var det en tjej som gick i lågstadiet. Varje gång hennes lärare förklarade dagens uppgift för klassen hon gick i började hon gråta och allting blev svart. Hon blev alltid utkastad från lektionerna av just den läraren, som var ansvarig för nästan alla lektioner. Sedan fick hon sitta ensam och ”lugna ner sig” utanför klassrummet. När andra lärare försökte prata med henne vägrade hon och sa att hon snart skulle gå till lektionen igen.

Den flickan var jag. Ingenting hade förändrats sedan jag fick min diagnos, Aspergers syndrom, 2-3 år tidigare. Mamma och pappa tjafsade ständigt med läraren, men ingenting blev bättre. I årskurs 6 bytte jag skola, men det blev inte bättre. Visst hade jag bättre lärare och jag hade slutat tro att jag var idiotisk. Fast de andra eleverna var inte trevliga. En del mobbade mig, andra bara frös ut mig och låtsades att jag inte existerade.

Det här skriver jag inte för att någon ska tycka synd om mig, utan för att det du som har/är drabbad ska känna dig mindre ensam. Mina föräldrar förstod, även om jag inte sa något. Men det är inte alla föräldrar som gör det. Berätta för någon om du blir utsatt av lärare och/eller elever! <3

Vikten av planering och att vara utan den

Etiketter

ADHD, Autism, Ångest, Depressivitet, Gråt, Kalender, Ledsen, NPF, Oro, Planering, Rutiner, Struktur, Trötthet, Utbrott

Jag har känt mig trött i dag, som vanligt. På sätt och vis. Det är torsdag, så jag hade städning på schemat efter att jag varit på Dynamo. Dessutom så lämnade jag återvinningen med en personal. Skönt att ha det överstökat. Fast ja, trött.

I går bröt jag ihop när all planering fallerade. Med ett ombokat möte blev tiden plötsligt min fiende. Efter att ha gråtit och så vidare fick jag timmarna att gå tills nästa möte. Bland annat med att planera prank med en personal, som jag nämnde i inlägget jag skrev i morse. Vad gör du när du ska fördriva tid?

Snart är det också helg, vilket också är stressande. Varför kan jag inte bara ta en dag i taget? För att jag har Aspergers syndrom förmodligen. Jag måste planera. Dels för att må ok, inte för andras skull. Känner du att du måste planera för andras skull, eller för din egen? Okej, jag älskar min kalender. Utan den? Jag vet inte. En gång, för några år sedan tappade jag bland annat min kalender på ett pendeltåg i Norrköping när jag var på väg till en festival. Galet nog fick jag tillbaka väskan.

Utan rutiner och planering hade det nog varit mycket kaos i min Asperger-hjärna. Så jag håller noga koll på mina grejer. Fast det händer att jag tappar bort saker, men då är jag oftast riktigt stressad. Tappar du ofta bort saker?

Det blir väl allt för i kväll. God natt <3

#fucknpffördomar

Etiketter

ADHD, Autism, Fördomar, Hjälpmedel vid neuropsykiatriska funktionshinder, Neuropsykiatrisk diagnos, NPF, Society, Språkstörning, Tourettes syndrom

Vi som har NPF, alltså neuropsykiatriska funktionsvariationer, får ofta stå ut med en hel del fördomar från omgivningen. Precis som om vi inte har tillräckligt med saker att oroa oss för. Visa att du håller med genom att använda hashtagen…

#fucknpffördomar #judgementalsociety

Dela gärna/please share! <3

Rädsla/oro – En hinna av inre kaos

Etiketter

Aggressivitet, Autism, Ångest, Blandepisod, Blandtillstånd, Depression, Fobi, Humör, Humörsvängningar, Hypomani, Irritation, Kommunikation, Mani, NPF, OCD (obcessive-compulsive disorder), Oro, Passiv-aggressivitet, Planering, Rädsla, Stänga av, Stress, Temperament, Tvångssyndrom, Utbrott

Rädsla påverkar oss alla. Mer eller mindre. Jag tror att hur vi handlar handlar mycket om rädsla. Inte bara, men en hel del. Det är olika för oss vad vi är rädda för. Delvis kan det vara svårt att förstå andras rädslor, i alla fall för mig. Fast ingen rädsla är löjlig.

Om jag skulle räkna upp mina rädslor och göra en lista – den skulle nå oanade proportioner. Själva kärnan är att inte låta ens rädslor förstöra ens liv. Mina OCD (obcessive complusive disorder, tvångssyndrom) är en balansgång. Det är nog en av de saker som jag är mest rädd för – att insjukna på riktigt igen. Jag blir väldigt rädd när mina tvångstankar börjar ta över mitt medvetande, bit för bit. Rädslan för att bli (hypo)manisk eller deprimerad är också något jag får leva med, för bipolär sjukdom är ett kroniskt tillstånd.

Jag ska inte nämna alla mina rädslor i det här inlägget, men jag ska dela med mig av vissa saker. Jag anser att oro och rädsla går in i varandra – delvis. Varje morgon när jag vaknar oroar jag mig för att det ska hända någonting som förstör mitt humör. Till exempel något som ökar på min stress. Som att någonting i min planering ska bli inställt. Att min vape ska vara trasig. Eller just det med e-ciggen är något jag oroar mig för varje kväll, snarare. Jag oroar mig alltid väldigt mycket för allt som har med kommunikation och planering att göra. Att det ska hända något som förstör precis allt.

Det är ofta svårt för mig att kontrollera mitt humör, vilket tar oerhört mycket energi alla gånger. Jag är rädd att någonting ska irritera mig, att jag inte ska kunna kontrollera mig eller att jag ska stänga av helt. Med stänga av menar jag att jag slutar lyssna och ta in om det blir för mycket för mig.

Har ni några tankar ni vill dela med er av angående detta? <3

Till elever med NPF som ska börja skolan

Etiketter

ADD, ADHD, Autism, Hjälpmedel vid neuropsykiatriska funktionshinder, Hjärnan, Kommunen, Neuropsykiatri, Neuropsykiatrisk diagnos, NPF, Skolan, Skolans brister, Språkstörning, Tourettes syndrom

Det här inlägget skriver jag till alla barn och unga som ska börja skolan i den terminen.

Jag hoppas verkligen att ni får det stöd ni behöver. Om ni inte får det, är det obegripligt varför. Skolan ska handla om eleverna och inte ekonomi.

Glöm aldrig att ni duger som ni är. Unika är precis det ni är. Det som skiljer er från andra är att er hjärna fungerar annorlunda än neurotypiska (personer under normalspektrumet) personers hjärnor. Ni är bra som ni är! Det är inte ni som har gjort fel om ni inte kan lära er det som läroplanen säger – lärarna, skolans ledning och kommunen har gjort fel. De har ansvaret.

Om någon är elak mot er – berätta för en vuxen. Mamma, pappa eller någon annan du litar på. Behåll det inte för dig själv. Jag önskar att jag hade berättat mer om det jag var med om. Glöm aldrig det.

Lycka till i år! Du är grym exakt som du är. Kram på er

The story of those onsdagar – Om att välja/to choose between options

Etiketter

ADHD, Att välja, Autism, Gym, Hans Asperger, NPF, Tony Atwood

Jaha, då var det onsdag. Som ni vet, om ni läser mina inlägg, är jag ledig. Varannan onsdag har jag ett möte jag måste på. Fast – vad göra med all överbliven tid? Det är verkligen ett stående dilemma. Hinner jag gå det gymmet? Orkar jag? Vill jag? Vad ska jag göra annars tills jag ska åka?

I dag ska jag faktiskt iväg på möte. Jag bestämde mig för att inte gå till gymmet, men jag tränade lite hemma. Dessutom skulle jag tvätta håret. Nu är det ungefär en halvtimme tills jag måste dra iväg. Det är så jobbigt att välja och det kan få mig att börja gråta ibland. Speciell om situationen förvärras. Till exempel om jag får ytterligare ett val. Jag kna knappt gå ur sängen förrän jag vet hur jag ska göra. Mycket av detta beror på min Asperger-diagnos.

Hur gör ni när ni ska göra ett val?