Bländad av apelsinen

Etiketter

1932, 2021, Elsa Beskow, Falsk lycka, Glass, Kalla drycker, Klumpig, Ljuskänslig, Människor, Minusgrader, Normer, Sol, Solägget, Solglasögon, Vattenmelon, Väder, Vår

Medan fåglarna kvittrar i din enkelspåriga hjärna, så funderar jag på: Bara för att solen skiner, förändras ingenting – egentligen.

Människor verkar överlyckliga över att det har varit så ”fint väder” under dagen. Absolut, stämningen går upp. Fast jag har inte direkt samma definition av ”fint väder”. Dock köper jag att måendet påverkas av vädret, även om jag stör mig något enormt på folk som skyller ens mående på att man har varit ute i solen för lite eller likande.

Det är något smått falskt lycka att jubla över vädret, fast själen gråter. Det här med att solen är framme, sticker mig i ögonen – bokstavligt och bildligt. Jag är väldigt ljuskänslig, så jag ser knappt något när solen är framme. I stort sett alla mina solglasögon går sönder, för att jag är så klumpig – ingen underdrift. En sommar hade jag sönder 8 stycken på en sommar. Sedan kan det störa mig att sol ofta ska förknippas med lycka. Varför?

Själv gillar jag, som nog är nämnt tidigare, när det är ganska svalt ute. Minusgrader är ok, men inte idealt. Fast det finns saker som är positivt med att det är lite varmare, som att händerna inte är torra. Man märker väl att det är för varmt när alla pengar går till kalla drycker, självplockssallad och glass. Sedan att priserna på vattenmelon skjuter i höjden. Skämt åsido, även om det är sant.

Vilket är ditt ideala väder?

Förresten: Anledningen till apelsin i rubriken är författaren Elsa Beskow’s barnbok ”Solägget” (1932)

SVT: Inslag om flickor/kvinnor med autism

Etiketter

Annorlunda, ASD, AST, Autism, Autismspektrumdisorder, Autismspektrumtillstånd, Flickor, Kunskap, Kvinnor, Neuropsykiatri, Normer, NPF, Sveriges television, SVT

Här är ett intressant nyhetsinslag på SVT. Klicka här för att läsa!

SVT:s inslag handlar om flickor/kvinnor med autism, att de är svårare att upptäcka och diagnosticera dem i tid – innan det är för sent. Detta är inte nyheter för mig, men jag tänkte ändå dela detta för att sprida kunskap.

”Men mot gummi, glas och metall – betyder ett mirakel inget alls” – Kent (1997)

Etiketter

1997, 747, Anpassning, Citat, Fräscht, Klyscha, Knet, neurotypiker, Normer, Sömn, Sömnproblem

Jag tog ett ganska random citat, som jag älskar – men ändå, ni vet. Vissa citat är för bra. Eller?

Tystnad…?

Nu sitter jag här igen och ”fiser”. Pillar i naveln. Eller vad säger ni neurotypiker? Okej, skämt. Det verkar finnas massor av uttryck för att ersätta att man sitter på sitt arsle och gör ingenting. Lite mer rätt fram. Allting som inte är ”fräscht”, enligt ”dem”. Är ”dem” , samhället – eller? Egentligen är det rätt konstigt att vi ska anpassa oss efter regler som ingen ens vet vem som har kommit på. Tycker ni inte?

Hur som helst – jag sitter på min röv, på min rosa fluffkudde, som alltid – är jag skriver. Jag orkar inte flytta på datorn på grund av alla förbannade kablar. Jag är barfota, fast det är rätt kallt. Fast jag gillar att frysa lite. Jag har på mig svarta shorts, som var mammas förut. Tydligen kan man se ”allt” om man kollar in – om jag sitter med korslagda ben. Fast vem bryr sig? knallrosa trosor, vinrött linne och svart BH-topp. Inte för att det är viktigt, men ändå kul att skriva något annorlunda.

Jag hoppas verkligen på en helt natts sömn i natt och hoppas detsamma för dig.

<3

De påtvingade normerna

Etiketter

Autism, covid-19, Glo, Inspiration, Irritation, Konversation, Normer, NPF, Perfekt, Sociala koder, Sociala medier, Stirra, Trender, Tunnelbana

Sociala koder, en grupp normer, som faller sig helt naturliga för alla neurotypiska människor (utan NPF)  – de anser jag som smått irriterande. Eller ganska irriterande, till och med. Delvis.

Det handlar nog inte bara om normer. På något sätt är de djupt inrotade i vår kultur. De förändras också över tid. I nutid, i och med covid, ändras de frekvent. Nu måste man tänka ännu mer. Jag har i för sig turen att knappt märkte när folk glor. När någon stirrar väldigt mycket och tydligt, så kan jag lägga märke till det. Då är det bara att stirra tillbaka. Man kan inte vara omtyckt av alla. 

Jag har svårt att förhålla mig till normer. Det var troligtvis därför jag fastnade för alkoholen och hamnade i missbruk. För när man är påverkad bryr man sig mindre. Jag har rätt svårt att greppa varför det är så viktigt för andra att bli omtyckta eller ha moderiktiga kläder. Eller varför folk kommenterar sina eventuellt dåliga vanor inför andra, bara för att det inte ska vara tyst i konversationen med en eller flera människor. Problem som inte finns, som man aldrig annars bryr sig om – men som man bara måste yttra. För att samtalet ska flyta på. Att ens yta ska vara så perfekt.

Själv har jag svårt att bry mig om jag göt något som anses udda. Som att kliva på bussen med skorna i handen, för att jag inte hinner ta på mig fotledsstöden innan den anländer. Om jag har gråtit på tunnelbanan vill jag inte torka bort det utsmetade sminket. Jag skäms inte för att jag har gråtit. Det är helt enkelt inte jag.

Vad tycker du om dessa normer – som gör att du inte får vara dig själv? (I alla fall delvis)

”Let-s pray for The weekend” or survive it

Etiketter

Åsikter, Beslutsångest, Normer, Press, Regler, Stress, Svordomar

– The Ark

Äh, jag tycker mest att helgerna är jobbiga. Ingen riktig struktur. Man ska, enligt normen, vara så jävla spontan. Social och utåtriktad. Normen kan dra åt jag vet fan inte vad.

Vad tycker du om att vara ledig? Har du några förväntningar på andra eller dig själv?

Man frågar inte om någon är gravid

Etiketter

Aggressivitet, Anorexi, Ätstörningar, Beteende, Budskap, Frustration, Gravid, Irritation, Kropp, Människor, Negativitet, Normer

Jag tror att jag har tagit upp det här ämnet flera gånger redan, men det verkar inte vara tillräckligt. Vet ni varför man inte frågar någon om denne är gravid? För att det finns massor med anledningar till att magen vara stor eller svullen!

Extremt många främlingar (några tiotal) har frågat mig om jag är gravid de senaste åren. Väldigt få har varit män. Jag tycker det är synd att vissa kvinnor har så stort behov att trycka ner andra kvinnor genom att kommentera deras vikt. Anledningen till att det här ämnet engagerar mig så mycket är att jag har väldigt svårt för när människor ser ner på varandras kroppar. Ytan är inte det viktigaste, visst?

Vad tjänar vi egentligen på att sprida negativitet? Eftersom jag själv har haft anorexi, så upplever jag precis den här typen av beteende väldigt starkt. Jag blir så dåligt humör när jag ser bantningsprodukter på hyllorna i affärerna eller bröd som är ”low carb”. Folk får väl förtära det om de vill, men det sänder ett visst budskap – att man inte duger som man är. Om man vill banta, fast man inte behöver, kan man fundera på om man kanske ska lägga fokus på att lära sig tycka om sin kropp – som den är. Varför har folk behov av att veta om en person är gravid? För att de själva ska känna att de är ”bättre”?

Den värsta kommentaren jag har fått lyder: ”Får man verkligen röka när man är gravid?” Det var en kille som sa det när jag var på kryssning för ett par år sedan. Jag blev så arg att jag inte ens minns vad jag sa till honom. Även om jag hade tagit en cigg (då använde jag min vape) och hade varit gravid. Det är fortfarande inte hans problem. Hann verkade inte heller vara full, fast det gör det ju mycket värre.

Ha inte förutfattade meningar om någon annans kropp. Glöm inte det.