Mitt solfejs

Etiketter

Ångest, Iktorivil, Inspiration, ljus, Nedtrappning, Nedtrappningssymtom, Perceptionsstörningar, Promenad, Sjukgymnastik, Sol, Solfejs, Sommar 2020, Stress, Vår 2020

I natt sov jag 11 timmar, vilket var välbehövligt. Jag blir helt slut av nedtrappningen av Iktorivil. Det är onsdag i dag, så det innebär att jag inte har jobbat. Som vanligt går jag till sjukgymnasten. Tur att det hjälper att träna när man har mensvärk!

Efter träningen hos sjukgymnasten tog jag en promenad (bilden ovan är därifrån). Jag kände för det. Både promenaden och bilden, alltså. Skämt åsido. Eftersom jag är så ljuskänslig kan jag inte kolla mot solen, ens om det är lite ljust.

Just nu mår jag ok, men ångesten och stressen äter upp mig ibland. Rätt vanliga nedtrappningssymtom på benzodiazepiner. Sömnen känns inte alltid säkrad. Jag är alltid rädd att jag inte ska kunna somna. Jag vill att detta ska gå över.

Well, vad har ni gjort i dag? Förresten: vad gör ni om ni inte kan sova? (jag behöver tips)

 

 

Hjärnan är i blåsväder – Iktorivil

Etiketter

Anafranil, Benzodiazepiner, Frustration, Humörsvängningar, Iktorivil, Nedtrappning, Trötthet, Utmattad

Nedtrappningen av Iktorivil har varit tuff hittills. Ja, det är benzodiazepiner – vad hade jag väntat mig? Jag har haft den medicinen sedan början av 2013. En tid jag helst vill glömma. Då Iktorivil och Anafranil räddade mig från helvetet.

Sömnen känns inte säkrad direkt. Mitt humör svänger värre än vanligt, speciellt när jag inte är ensam. Ångesten äter upp allt och mörkret är inte långt borta. Egentligen är jag mest trött – utmattad. Frustrerad. Kan inte detta sluta? Det är bra att OCD:n inte har blivit värre. Fast det här är i alla fall bättre än när jag ofrivilligt blev av med Anafranil i ca 1 månad – den var slut på marknaden just då.

Är det någon av er läsare som har erfarenhet av att trappa ner benzodiazepiner?

Existerar det en paus-knapp för livet?

Etiketter

Existens, Huvudvärk, Livet, Nedtrappning, Sjukgymnastik

I dag är det onsdag och då är jag ”ledig” i den bemärkelsen att inte jobb står på schemat. Fast man är aldrig ledig från livet, så man är ju aldrig ledig – egentligen. Vad tycker ni?

Om en stund ska jag åka iväg till sjukgymnast-mottagningen. Då ska väldigt jag som vanligt träna, vilket ska bli skönt. Ibland försvinner huvudvärk om man rör på sig, så jag hoppas på det i dag. Jag har haft huvudvärk väldigt ofta på sistone. Speciellt i början på dagen. Hoppas att träningen räddar mig från den i dag!

Kl 20 tar jag min första kvällsdos utan Iktorivil. Tanken är att jag ska vara utan varannan dag nu i början. Jag är inte helt säker på hur detta kommer att påverka mig, men det är inte lätt att veta det. Mediciner påverkar inte alla på samma sätt.

Hur ser ni på att vara ledig från livet? Går det? Hur ser ni på det? I så fall – hur pausar du?