Bländad av apelsinen

Etiketter

1932, 2021, Elsa Beskow, Falsk lycka, Glass, Kalla drycker, Klumpig, Ljuskänslig, Människor, Minusgrader, Normer, Sol, Solägget, Solglasögon, Vattenmelon, Väder, Vår

Medan fåglarna kvittrar i din enkelspåriga hjärna, så funderar jag på: Bara för att solen skiner, förändras ingenting – egentligen.

Människor verkar överlyckliga över att det har varit så ”fint väder” under dagen. Absolut, stämningen går upp. Fast jag har inte direkt samma definition av ”fint väder”. Dock köper jag att måendet påverkas av vädret, även om jag stör mig något enormt på folk som skyller ens mående på att man har varit ute i solen för lite eller likande.

Det är något smått falskt lycka att jubla över vädret, fast själen gråter. Det här med att solen är framme, sticker mig i ögonen – bokstavligt och bildligt. Jag är väldigt ljuskänslig, så jag ser knappt något när solen är framme. I stort sett alla mina solglasögon går sönder, för att jag är så klumpig – ingen underdrift. En sommar hade jag sönder 8 stycken på en sommar. Sedan kan det störa mig att sol ofta ska förknippas med lycka. Varför?

Själv gillar jag, som nog är nämnt tidigare, när det är ganska svalt ute. Minusgrader är ok, men inte idealt. Fast det finns saker som är positivt med att det är lite varmare, som att händerna inte är torra. Man märker väl att det är för varmt när alla pengar går till kalla drycker, självplockssallad och glass. Sedan att priserna på vattenmelon skjuter i höjden. Skämt åsido, även om det är sant.

Vilket är ditt ideala väder?

Förresten: Anledningen till apelsin i rubriken är författaren Elsa Beskow’s barnbok ”Solägget” (1932)

Vila när livet går halvt isär

Etiketter

2005, Aggressivitet, Brev från 10e våningen, Frustration, Irritation, Människor, Nätet, Näthat, Online, Skärp er, Skebokvbarnsv. 209, Sociala medier, SVT play, Thåström, Tunna blå linjen

Dagen gick egentligen rätt smidigt, tills jag fick en dryg kommentar av en dam på bussen. Jag blir oerhört irriterad på människor som ska lägga sig i andras liv, men egentligen bör de sköta sitt eget. Jag kokade av frustration och min egen tendens att alltid vara skör.

Ibland går livet isär. Jag är lite osäker på vad jag menar med det. Det är väl smått en referens till ”Brev från 10e våningen” av Thåström, som ligger på albumet Skebokvarnsv. 209 från 2005. Albumet fick namnet från adressen han växte upp på. Brukar du säga så? Att livet går isär? Vad menar du då, med det?

Jag tycker att hatet och otrevligheterna på sociala medier har flippat ur totalt. Ingen förtjänar det. Hur kan man skicka en XD-emoji när det handlar om något allvarligt eller när någon gör ett seriöst uttalande. Jag vet att jag tar upp detta ofta. En uppmaning bara: Skärp er, för fan!

Nu ska jag vila. Vad ska du göra nu? Jag ska äta middag om en stund. Sedan såg jag att det har kommit ett nytt avsnitt av ”Tunna blå linjen” på SVT. Det ska jag nog kolla in i kväll.

Hoppas att ni har en bra kväll och tar det lugnt efter ännu en dag! <3

Explosion av sol mot is

Etiketter

2021, covid-19, Februari, Intryck, Kommunikation, Människor, Perceptionsstörningar, Sol, Solglasögon, Vinter

Det är kväll och jag är helt slut. Först var jag på gymmet och sedan var jag i stan med mamma. Å andra sidan sitter jag här med mina nya mjukisbyxor, som är mörkgröna och galet sköna. Inte helt fel. Jag har precis lagat middag och ätit den.

I affärerna, förutom livsmedelsaffärer, är det ganska lugnt. Det är egentligen bra tillfälle för mig att handla kläder, eftersom jag blir helt förstörd annars – i vanliga fall. Intryck. Människor. Kommunikation. Tur att jag hade mamma med mig. Hon ser när jag börjar bli för trött. Om jag hade kunnat handla på nätet hade jag väl gjort det, men det är svårt att veta vilken storlek man ska ha och så vidare. Bara man håller avstånd i pandemin. Fast jag tycker att det var lite väl mycket folk på vissa ställen.

Appråpå intryck. Solen var väldigt stark i dag på tidig eftermiddag här i Stockholm. Jag är väldigt ljuskänslig, så jag tappade nöstan balansen. Halkan gör det inte bättre. Folk får väl gå runt mig. Vad ska jag göra? Solen blir väl extra stark när det är snö och is. Jag har provat att ha solglasögon när det var så här senast, men det hjälper inte. Jag har alltid varit så känslig för ljus, sedan jag var liten. På många bilder kisar jag, som jag hittat från när jag var yngre – ända upp till i dag. Det beror på perceptionsstörningar, som är relaterat till Aspergers syndrom. Om jag har blivit exponerad för alldeles för mycket intryck under dagen klarar jag knappt av att ha lampor tända hemma.

Min relation till spel/ My relationship with games

Etiketter

Datorspel, Guitar Hero, Interaktion, Koordination, Människor, Mobilspel, Motorik, Rock band, Spel, TV-spel

Jag känner mig smått nere. Det är nog alla de här lediga dagarna. Nu räcker det!

I dag ska jag tvätta. Mamma och pappa möter upp mig, så ska vi promenera hem till dem och spela spel. Riktiga spel, alltså. Okej, ärligt talat – jag gillar inte datorspel, TV-spel och mobilspel. Det känns väl inte på riktigt. Eller så har jag inte gett det en chans. Fast jag har ogillar det sedan jag var liten och det säger väl någonting. Det enda jag har spelat är Guitar Hero och Rock band. Det kanske är min motorik och koordination som spökar – om ni förstår vad jag menar. Det känns lite motsägelsefullt att jag gillar spel finns fysiskt, eftersom man måste interagera med andra människor en hel del.

Vilken form av spel gillar du?

Känslorna äter energi

Etiketter

@dynamoforlag, Aggressivitet, Arg, dynamoforlag, Förföljd, Instagram, Irritation, Irriterad, Människor, neurotypiker

I dag blev jag väldigt irriterad när jag gick in till sjukgymnastmottagningen. Omklädningsrummet är väldigt litet och när jag kommer in stirrar en kvinna surt på mig. Sedan pratar hon länge och högt i telefon. Jag fick byta om med mina hörlurar, för jag orkar inte lyssna. Det var andra också som sa obegripliga saker. Jag blir knäpp om jag får någon konstig kommentar. Då går nästan all min energi den dagen åt till att fundera på vad personen menade – och att vara förbannad.

Det här vet jag inte om andra förstår, men ibland känns det som att folk är ute efter att jag ska bli förbannad. Så kan det kännas, men det är förmodligen. Jag känner mig förföljd ibland. Folk vill inte låta mig vara ifred.

Hur som helst, så var det skönt att vara tillbaka på Dynamo. Väldigt skönt, faktiskt. Den här veckan är jag ansvarig för instagram. Om du vill kolla in vår instagram – klicka här.

”Aspie-kriterier VS neurotypiska kriterier” av Carolina Alexandrou

Etiketter

ADHD, Autism, Autismens ansikten, Human behaviors, Människa, Människor, Neurotypisk, NPF, Språkstörning, Tourettes syndrom

Jag vill länka till ett fantastiskt roligt inlägg som min kollega/vän Carolina Alexandrou har skrivit på sin blogg Autismens Ansikten

Vad tycker du kännetecknar den neurotypiska människan?

Reflektioner droppar

Etiketter

Eko, Människor, Regn, Sömn, Sömnproblem, Seroquel Depot, Seroquel snabbverkande, Trötthet

Jag känner mig så trött! Det känns som att jag inte får tillräckligt med vila och sömn. Jag sover för lite, enligt sömnbehov, nästan varje natt. Fast från och med i morgon börjar jag med att ta en annan samma typ av seroquel som jag tog innan jag bytt till dessa snabbverkande. Förhoppningsvis blir det lite mer som vanligt med sömnen då.

Snart är det dags att sova. Som som säkert skrev i mitt förra inlägg, så har den här dagen varit tuff känslomässigt – bitvis – och tankemässigt. Hur mår du?

Utanför fönstret regnar det. Det ger mig en smått varm känsla, som att ha bra musik i bakgrunden när inte ljuset finns där. Även om människor går till fots, cyklar, åker kollektivt eller bil – de kanske också vill säga någonintg. Det som inte får sägas. Utanför fönstret….

En besvärlig, känslosam detalj

Etiketter

1177 Vårdguiden, Aggressivitet, Anorexi, Ätstörning, Ätstörning UNS, Överviktig, Bantning, Depressivitet, Destruktivt mönster, Detaljer, Din kropp, Folk, Gravid, Hälsosam, Irritation, Känslor, Känslostormar, Ledsen, Litium, Människor, Min kropp, Nyttig, Ohälsosam, Onyttig, Seroquel Depot, Social ångest, Sociala medier, Tankar, Tonåren, Viktuppgång

Nu ska jag skriva om gjorde mig otroligt arg, ledsen och irriterad. Ja, rentav förbannad. Jag vill påpeka att det här inte direkt var någons fel, egentligen. Även om det kändes som att det var allt och allas fel.

Jag gick in i mina journaler på 1177 Vårdguiden för att kolla om ortopeden hade skrivit en anteckning där. Det var runt 2 veckor sedan jag var där. Anteckning jag hittade var egentligen bra, men jag hakade upp mig på en detalj – som var under ”allmäntillstånd”. Överviktig. Det ordet triggar igång alldeles för mycket känslostormar hos mig. Paniken och tårarna anländer.

Jag sitter på sängen, med the vape i munnen. Ångorna stiger. Tårarna kämpar sig ut och ångesten är hög…

Okej. I tonåren fick jag anorexi och fick kämpa för att g upp i vikt. När jag var 22 fick jag mediciner för min bipolära sjukdom och gick upp 30-35 kg på kort tid. En idiotisk läkare på vårdcentralen ställde diagnosen fetma och tvingade mig att väga mig, fast att jag förklarade min historia av ätstörningar. Nog den okänsligaste läkare jag träffat.

Ett tiotal gånger har okända personer kommit fram till mig och frågat om jag är gravid, på mer eller mindre otrevliga sätt. Någon enstaka har velat känna på min mage. Sedan har jag vissa i min omgivning som inte kan sluta kritisera min kropp. Andra före detta vänner tycks inte orka med mig på grund av mitt kaos med kroppen och psyket.

Det är skillnad på att vilja banta och att ha en ätstörning. Problemet är att när du lider av en ätstörning behöver du hjälp att bryta ditt destruktiva mönster. Jag kan ibland uppleva att de som säger att de vill banta, säger det bara för att säga något. Tyvärr. De vill bara ha uppmärksamhet. Bantning är verkligen inget hållbart val, enligt mig. Sluta istället trigga folk som kan ha en potentiell ätstörning istället för att klaga. Kom ihåg att det är min åsikt, inte din. Dela gärna din åsikt.

Min poäng är att jag är otroligt trött på att andra människor tror sig ha rätten att att kommentera min kropp. Alla kämpar med sitt. Skaffa ett liv istället. Visst förstår jag att läkare måste skriva vad de tror – jag ifrågasätter egentligen inte det. Det bara triggar igång vissa känslor hos mig. Att vikten ska vara så relevant och bestämma om någon är hälsosam eller inte – det håller inte. Skärp er, människor! Låt andra ha sin kropp och du din.

Det är bara det.

Tack och fejk

Etiketter

ADHD, Autism, Blogg, Fejk, Humörsvängningar, Känslostormar, Kommentarer, Människor, Neuropsykiatri, Neuropsykiatrisk diagnos, Neurotypisk, NPF, Språkstörning, Tack, Tourettes syndrom

Jag tänkte passa på att tacka för alla kommentarer som kommer in. Kul, spännande och jag svarar så fort jag kan. En side-note bara. <3 Dessutom får ni gärna komma med förslag på någonting ni tycker skulle vara kul om jag publicerade och delar med mig av. En fråga, en blogglista, ämne till ett informationsinlägg. Om jag gillar ditt förslag, så kanske det blir aktuellt med ett inlägg relaterat till ditt förslag. Förslag är alltid spännande! Självklart blir du länkad i inlägget.

~

Den här dagen har verkligen varit en känslomässig total upp- och nergång. I stort sett hela dagen på Dynamo har vi haft redaktionsmöte. Det var intressant att uppleva det, även om man blev trött. Nu är jag hemma igen och är ännu tröttare. Jag måste verkligen vila nu. Vad har ni gjort i dag?

Ibland undrar jag hur det egentligen känns att fungera normalt. Eller, inom normalspektrum. När allt mer eller mindre flyter på. Jag kommer aldrig få veta hur det känns och de som faller under normalspektrum kommer aldrig få veta hur det är att ha en neuropsykiatrisk diagnos. Det är väldigt komplext. Jag förstår inte varför neurotypiska (människor som inte har NPF) verkligen älskar att prata om ”väder och vind” och förmodligen kommer jag aldrig förstå det. Det är inte det att jag inte bryr mig om vädret, utan det är snarare för att det känns väldigt fejkat. Vad tror ni?

Man frågar inte om någon är gravid

Etiketter

Aggressivitet, Anorexi, Ätstörningar, Beteende, Budskap, Frustration, Gravid, Irritation, Kropp, Människor, Negativitet, Normer

Jag tror att jag har tagit upp det här ämnet flera gånger redan, men det verkar inte vara tillräckligt. Vet ni varför man inte frågar någon om denne är gravid? För att det finns massor med anledningar till att magen vara stor eller svullen!

Extremt många främlingar (några tiotal) har frågat mig om jag är gravid de senaste åren. Väldigt få har varit män. Jag tycker det är synd att vissa kvinnor har så stort behov att trycka ner andra kvinnor genom att kommentera deras vikt. Anledningen till att det här ämnet engagerar mig så mycket är att jag har väldigt svårt för när människor ser ner på varandras kroppar. Ytan är inte det viktigaste, visst?

Vad tjänar vi egentligen på att sprida negativitet? Eftersom jag själv har haft anorexi, så upplever jag precis den här typen av beteende väldigt starkt. Jag blir så dåligt humör när jag ser bantningsprodukter på hyllorna i affärerna eller bröd som är ”low carb”. Folk får väl förtära det om de vill, men det sänder ett visst budskap – att man inte duger som man är. Om man vill banta, fast man inte behöver, kan man fundera på om man kanske ska lägga fokus på att lära sig tycka om sin kropp – som den är. Varför har folk behov av att veta om en person är gravid? För att de själva ska känna att de är ”bättre”?

Den värsta kommentaren jag har fått lyder: ”Får man verkligen röka när man är gravid?” Det var en kille som sa det när jag var på kryssning för ett par år sedan. Jag blev så arg att jag inte ens minns vad jag sa till honom. Även om jag hade tagit en cigg (då använde jag min vape) och hade varit gravid. Det är fortfarande inte hans problem. Hann verkade inte heller vara full, fast det gör det ju mycket värre.

Ha inte förutfattade meningar om någon annans kropp. Glöm inte det.