”klockan två på natten
öppet fönster
ännu ingen måne som lyser över spåren
det är december”
– Thåström
Förutom att det är juli och det är balkongdörren som är öppen. Precis som själen kanske bör vara. Eller ja, sinnet. Hejdå fördomar. Jag är så trött på människor som dömer människor utifrån skvaller. Det gör mig spyfärdig. Ta det inte bokstavligt… eller? Man vet ju aldrig. Right?
Vissa säger att jag alltid försöker vara annorlunda, alltså att jag försöker pusha det. Jag är annorlunda. Det gör mig deppig att tänka att alla är likadana. Det låter så tråkigt. Alla har ju unika erfarenheter av livet i grund och botten. Sedan kan man ha liknande erfarenheter, absolut. Men ingen har samma erfarenheter som någon annan. Det är det som är rätt coolt.
Jag har ändå svårt att begripa varför det är så viktigt för andra människor att följa mode och trender. Sedan att många tycker vissa saker är ”så jävla pinsamma”. Jag minns att när jag var liten frågade jag mamma vad ordet pinsamt betyder. Hon hade inget bra svar på det. Det är fortfarande delvis en gåta för mig – varför vissa saker är pinsamma. Jag skäms oerhört sällan, nästan aldrig. Fast jag vet att folk skäms för mig, men jag förstår inte varför. Eller ja, en del klarar inte av mig. För att vara tydlig: Jag förstår vad ordet pinsamt betyder, men jag förstår inte varför folk skäms för, enligt mig, märkliga saker. Ytterst få situationer skulle jag bedöma som pinsamma, enligt mitt tycke.
Har ni några tankar om detta? Det skulle vara intressant hur ni som inte har NPF ser på detta!
