Det genomskinliga formas

Etiketter

Dikter, Lyrik, Poesi

Kylans ljus

mot gatlyktorna 

där parken ekar

mot tomma burkar

där de silverfärgade 

gråter över ondskans kaos

kvava snöflingor

där befriande regndroppar

lämnar avtryck i min 

odefinierbara själ 

som spåren där vi redan gått

Tårarnas fragment, då ångest var rött

Etiketter

Dikt, Dikter, Fragment, Lyrik, Minnen, Poesi

Din ångest

mot min

glaskärvor mot

skärrade droppar av blod

känslor äter upp min jordglob

gnistrande frustration

iskalla tårar mot silvriga kinder

 som varma

men förlorar existens

färglösa hårtestar

klistrar mot

mascaradränkta ögon

där din blick refekteras

bara tomhet

svart

som vinröd kol

Runt hörnet väcks ekot från då

Etiketter

Det förflutma, Dikter, Lyrik, Poesi, Skuggor

hårda solstrålar när

mot daggvått glas

som om snön bara var

runt hörnet

precis som den blodröda skuggan 

väntar nära den tårögda siluetten

som ekon mot de sminkdränkta ögat

när smärtan blir till känsla

då kritvita tänder

ler mot det den trodde var det förslutna

begraver sanningen i botten av skrik

då allt faller mot avgrunden

 

 

 

 

 

 

 

Delar av siluetter

Etiketter

Dikter, Fragment, Lyrik, Poesi, Trauma

svarta spetsgardiner

mot stadens gator

ekot av fordontrafik

liksom fastigheternas

symmetri mot himlen

blodet rinner 

ur själens blödande sår

luften pulserar mot vinröd oro

en diffus explosion av det

som fanns 

bakom 

fragmentens universum

Där skuggorna tog över

Etiketter

Dikter, Lyrik, Poesi

huvudet mot väggen

hårt

orosmolnet exploderar

som stjärnor mot ett

blödande förflutet

oskyldiga skuggor

runt de pretentiösa husväggarna

tegelröd ångest

då siluetten lämnar strålarna

dunstar mot gatorna

då orden som aldrig fanns

lämnade sunt förnuft

liksom den franska

balkongens, lömska skugga

där gråa persiennerna 

vill väl

 

Reflektion mot allt

Etiketter

Dikter, Existens, Lyrik, Poesi

Ibland vill jag bara fly från mitt förbannade medvetande. Slippa tänka. Inte låta mig påverkas av vad vissa personer tycker. Sluta hata på mig själv. Kanske acceptera att jag inte är bra nog enligt en viss person.

Blodet rinner genom existensen

medvetandet skriker efter

efter en paus

mot ångest

och alla resande tåg

mot huvud mot fönstret

en reflektion

siluett

två svartsminkade ögon

vill ut

men vart?

 

Skuggan mot ljusglimten – i blodets omlopp

Etiketter

Ångest, Dikter, grus, ljus, Lyrik, Poesi, Skugga

stenar

som en tyngd mot hjärtat

blodet pumpar

liksom din oro mot ensamheten

livet mot ljusglimten

i ditt inre

precis som skuggans ovilja att samarbeta

då känslorna 

sätter punkt