Gästblogginlägg, länk till det

Etiketter

Aspergers syndrom, Autism, Ångest, Gästbloggare, LSS, LSS-boende, Mittnamnvarmichelle.com, Neuropsykiatrisk diagnos, OCD (obcessive-compulsive disorder), Tvångshandlingar, Tvångssyndrom, Tvångstankar, Vanjavit

I dag kom mitt gästblogginlägg ut på Vanjavit’s blogg! Klicka på länken för att gå till direkt till hennes blogg och mitt inlägg. Temat på inlägget är när allt kändes som mest hopplöst.

Allergi, covid-19 på LSS-boende

Etiketter

allergi, Allergisk reaktion, covid-19, covid-test, Funktionsnedsättning, Funktionsvariation, LSS, LSS-boende, Oro, Pandemi, Stress

Min lägenhet är full med något ämne som gör att det kliar lite överallt, ger utslag. Samtidigt väntar jag på svaret på covid-testet. Jag känner mig smått instängd. Personalen på LSS-boendet får handla åt mig, för jag får inte gå och handla innan jag får svar på testet.

Coronapandemin sliter sönder det mesta i samhället och det kommer nog att vara så en tid framöver. Själv blir jag mer stressad och orolig. Det kommer och går lite. Sedan fungerar inte planeringen lika bra, som jag skulle önska att den gjorde. Jag avskyr förändringar, stora som små. När någonting inte blir som jag tänkt mig. Det kan förstöra min dag, min vecka, månader ur mitt liv. I värsta fall år.

Jag läser i tidsskrifter att funktionsnedsatta har det svårare under pandemin. Absolut, det tror jag också. Fast vi har det vanligtvis svårare än genomsnittsbefolkningen. Generellt sätt. Det är lättare att smittas med covid-19 på ett LSS-boende, eftersom personalen är inte bara inne i min lägenhet – även andras. Det är bland annat det som gör den här situationen så komplex. Om någon här är misstänkt smittad, så har personalen skyddsutrustning.

Om LSS och rådande ångest

Etiketter

Ångest, Genomförandeplan, LSS, LSS-boende, NPF, OCD (obcessive-compulsive disorder)

Under natten har jag sovit, faktiskt – till skillnad från förra natten. Det behövdes. Nu är jag istället rädd för att jag ska få så kallade ”symtom” innan jag ska åka iväg på ett möte senare i dag. Innan det ska jag gå igenom min genomförandeplan med en personal på LSS-boendet. Det är det som LSS-handläggarna använder sig av när de placerar en på någon slags LSS-verksamhet. Personalen på verksamheten ska skriva denna genomförandeplan till LSS-handläggaren och se till att den följs – själva insatsen. LSS (lagen om stöd för vissa med funktionsnedsättning) är en lag som är frivillig för individen som omfattas av den, men tillämpas inte på tvång.

Okej, hur som helst, jag är livrädd för min pågående ångest. Jag vill inte få mer panikångest. Hoppas ni alla får en bra dag och att ni sov gott i natt. Vi hörs troligtvis sen. Förhoppningsvis stressar jag inte sönder mig

Pranktastic

Etiketter

Kaos, LSS, LSS-boende, Prank, Pranktastic

I går var det mycket kaos, känslomässigt. Saker blev inställda hit och jag visste inte vad jag skulle göra med all tid. Vad som var kul var att jag och en personal prankade en annan personal. Hon lurade i väg honom, medan jag julpyntade hans motorcykel och la dit ett fejkat paket. I en tom kartong för glödlampor som innehöll en burk tonfisk. Vi fick med allt på video och reaktionen var priceless!

Ekonomin har en bitter eftersmak

Etiketter

ADHD, Autism, Budget, Försörjningsstöd, Fot, Fotled, Grytlock, Kök, LSS, Mat, NPF, Planering, Soc, Socialbidrag, Stockholm, Stress, Vänskap

I dag känner jag mig lite stressad över all planering. Plötsligt blev det så mycket att göra. Plus att min fot är mörbultad. De senaste 2-3 dagarna har jag trampat snett (då stukar den sig halvt). I går kväll tappade jag ett grytlock på samma fot och det landade på sidan. Det blev ett slags blåmärke. Kul.

Ekonomin är åt skogen som vanligt. Jag har inte så mycket mat, förutom matlådorna som egentligen ska med till Dynamo – om det krisar. Det är så mycket att tänka på när man ska iväg. Man kan inte alltid bara springa in på affären och köpa lunch. Eller gå till något matställe. Varför ska allt vara så jävla svårt och övermäktigt? Är det någon av er som tvingas leva på socialbidrag/försörjningsstöd? Hur gör ni?

I morgon kommer Maria till Stockholm! Vi har inte träffats sedan förra sommaren. Det ska bli så kul att ses igen! <3

Misshandel 2019-01-12, kort om tiden efter min väns sjävmord 2018-12-19

Etiketter

Frösunda, Frösunda omsorg AB, LSS, LSS-boende, LSS-gruppboende, Misshandel, Panik, Panikångest, Polis, Sexuella trakasserier, Sorg, Trakasserier

När jag hade bott på LSS-gruppboendet, där jag bodde innan jag flyttade in till stan, i ett par år flyttade en kille med autism in. Vi kan kalla honom X. Det blev början på ännu en historia.

Ganska omgående började X trakassera mig och visade intresse sexuellt, men jag var inte alls intresserad av honom. I början var det rätt harmlöst, exempelvis kommentarer om mina bröst och liknande. Han gav sig inte heller, utan frågade gång på gång om jag ville ha ett förhållande eller liknande. Jag sa alltid nej. Det gick inte att ha en konversation med honom utan att han skulle ta upp detta och lät mig inte vara. Personalen på gruppboendet försökte hålla honom borta från mig, men de lyckades inget vidare. Jag var i perioder rädd att han skulle våldta mig.

Det var svårt, både för mig och personalen, att säga till honom. För att han glömde vad man hade sagt, eller rentav inte brydde sig. Inga åtgärder togs under 3-4 års tid. Men med jämna mellanrum hände det saker, att han hade trakasserat mig. Det fortgick och problemet växte bara.

Datumet var 2019-12-19. En nära vän till mig, Elisabeth, begick självmord. Jag var helt förkrossad. 2 dagar senare åkte jag iväg på en veckas semester med familjen till kanarieöarna. Jag mådde otroligt dåligt under den resan. När jag kom hem hade jag missat begravning. Allt hade hänt så plötsligt och resan var bokad sedan långt innan. Kvällen innan hon gick bort var hon hemma hos mig. Det kändes så overkligt. Fast jag fick inte sörja ifred.

Efter att ha varit hemma i knappt 2 veckor, nästan helt tiden sängliggande, kom en dag då allt bara blev värre. X verkade annorlunda redan runt lunch den dagen, d vi var några stycken på en pizzeria. Han åt inte upp. Pizza brukar han älska, tänkte jag. P, så kvällen var vi ett gäng som tittade på film. Någon Beck. Plötsligt börjar X skrika rakt ut att jag har förstört allting och en del andra saker, sprang fram till mig och mig flera gånger. Jag blev helt chockad och skrek rakt ut. Säkert något om att han var en idiot eller likande. Personalen bad honom att vara inne i sin lägenhet. Jag minns inte om de låste in honom. Ärligt talat så kommer jag verkligen inte ihåg. Skakande ringde vi polisen, som kom dit inom 20 min. Då var X helt lugn och förstod inte varför de kom dit.

Det skrevs en anmälan angående misshandel, men fallet lades ner.

 

Vad är ASD? – Attention Play

Etiketter

ASD, AST, Attention, Attention Play, Information, Inspiration, LSS, NPF, Om NPF, youtube

 

Jag gillar Attention’s film om att ha ASD (autism spektrum disorder). Kolla in den om du är nyfiken!

Inifrån LSS-boendet: Kommunikationsproblem

Etiketter

Autism nivå 1, Bemötande, Inifrån, Kommunikation, LSS, LSS-boende, Otrygghet, Personkemi, Serviceboende

Personalen ska vara där för oss som bor på LSS-boende – inte mot oss. Alla som bor här har autism nivå 1, Aspergers syndrom eller högfungerande autism. Trots det har alla olika behov, för som vi vet – alla är olika, oavsett om du har en diagnos eller inte.

Det finns en kvinna som jobbar här som jag gillade vid första mötet. Personkemin fungerade och jag trodde att det faktiskt skulle fungera oss emellan. Senare upptäckte jag att hon inte alls kunde rutinerna. Erfaren personal, som har jobbat här ett tag, hade erbjudit henne att hon skulle fråga om det var något hon undrade. Precis som man får göra när man har ett nytt arbete. Gjorde hon det?

Nu sitter jag här vid mitt tangentbord och försöker analysera situationen. Runt 5 gånger har hon misslyckats med att kommmunicera med mig. Går man in med nyckeln i någon annans lägenhet när det inte står i rutinerna att man ska göra det? Om jag varit taggig utåt – struntar man då i att komma till det dagliga kvällsamtalet? Jag menar – varför tar hon det så personligt? Ingen annan i personalen gör det.

När jag först flyttade hit, för lite mer än ett år sedan, var det inte många jag fungerade bra med i början. Det har tagit ett tag. I detta fall stör jag mig på att den här kvinnan inte verkar bry sig om vilka rutiner som finns och skäms för att fråga. Hon känns lite arrogant och jag upplever en smått dålig attityd. Jag känner mig väldigt otrygg när hon jobbar.

Är inte bemötande det viktigaste?

 

Kommunikationshelvete och covid-19 runt hörnet

Etiketter

ADHD, Autism, Corona, covid-19, Kommunikation, LSS, LSS-boende, Virus, Virusinfektion, Virussjukdom

Koll på läget? Nja. Jag vet inte.

Varje dag kl 19:30 har jag kvällssamtal och diskning på LSS-boendet, där jag alltså bor – för er som är nya här. Prick 19:30 nu i kväll fick jag ett samtal från personalen som säger att de inte får komma in till mig. Detta beror på att i går fick jag reda på att en annan person som bor i en annan lägenhet har testats positivt för covid-19. Det är chefens direktiv. Vad som irriterar mig är att de kunde ha ringt förut och sagt att de inte skulle komma hit 19:30. Min diagnos, Aspergers syndrom, ger att jag har svårt med sådana här situationer. Jag planerar all min tid så att allt ska pusslas ihop. Blir något inställt måste jag pussla om.

Jag hoppas att ingen tror att jag är okänslig, men jag skriver bara utifrån mitt perspektiv. Det är så klart (jävligt) tråkigt att någon har testats positivt och jag hörde också att 2 i peronalgruppen hade symtom. Tydligen hade den smittade också umgåtts med några andra boende. Ja, vi får se hur det utvecklar sig.

Har du NPF eller är anhörig? SE HIT!

Etiketter

LSS, NPF-guiden

Jag har jobbat hemma med research i dag och av en slump hittade jag denna sida:

NPF-guiden

Ärligt talat så önskar jag att det fanns info på det sättet när jag var 7 år och fick diagnosen Aspergers syndrom. Jag visste inte vad LSS var förrän jag var 20 år. Ingen information. Jag önskar bara att generationerna efter mig har fått bättre information än vad jag har fått och att ni accepterar er diagnos. Inte att det går massor med år som för mig. Jag vägrade acceptera min diagnos förrän jag var 20 år och då vågade jag ta emot stöd.

Jag är unik och stolt över det! Är du? Kommentera nedan vad ni tänker.