Om mediyoga samt: Friskis & Svettis – here we go again!

Etiketter

Friskis & Svettis, LSS-boende, Mediyoga

I dag var det dags för den näst sista gången innan sommaren när det gäller mediyogan. För er som undrar vad det där så är det en form av yoga som är bra i ett medicinskt syfte. Man fokuserar mer på andning och meditation. Jag går via habiliteringen, vilket innebär att det är inriktat på personer som har Aspergers syndrom/autism. Hon som leder passet är sjukgymnast och är van att arbeta med personer som har diagnos. Eventuellt ADHD också som tillägg. Hon är väldigt tydlig och det är viktigt för MIG, så att jag kan slappna av.

Efter mediyogan så lämnade jag in mina soc-papper för kommande månad gällande ersättning. Sedan åkte jag till Friskis & Svettis och hämtade ut mitt nya kort. Sedan körde jag ett pass. Det var länge sedan jag var på gymmet. Mest av ekonomiska skäl.

När jag kom hem var jag rätt så trött, efter både mediyoga och gym. Så jag åt mellanmål, drack kaffe och kollade på Störst Av Allt. Har ni sett den?

I kväll ska jag ta det lugnt. I morgon blir det fullt ös medvetslös… Studiebesök med MISA, ett planeringsmöte, städning och sedan kommer Ylle! <3

Vet ni – det är så jävla skönt att gå i stan! <3 Förresten så trivs jag bra på det här LSS-boendet! 

 

Annonser

Ett år har gått

Etiketter

Depressivitet, LSS-boende, OCD (obcessive-compulsive disorder), Sluten psykiatrisk avdelning

För ett år sedan blev jag inlagd på psyk, för att vara där i nästan två månader. Det var nog min räddning. Jag hade bott på ett LSS-boende i 2 månader, där jag blev ännu mer förstörd än jag redan var. Mina föräldrar kom och hämtade mig där mitt i min misär, körde in mig till avdelningen. Djup depression och otroligt svårt tvångssyndrom hade jag.

I dag har jag inte alls lika mycket tvång. Jag är någorlunda fri från det. Det är ändå otroligt att det har hänt så mycket på ett år. Tidigare i dag exponerade jag mig för ett av mina tvång som jag fortfarande har kvar. Vet ni vad – jag klarade det! Jag ska kämpa vidare.

2013

Etiketter

Ångest, Bipolär, Depressivitet, Familjen, Hypomani, Litium, LSS-boende, LSS-gruppboende, Mani, MISA, Nyårsdagen 2014, Panikångest, Släkt, Sluten psykiatrisk avdelning, Vänskap

Jaha. Ett år till har gått. Det har hänt så otroligt mycket – på bara ett år! För exakt ett år sedan satt jag utanför Stockholm, men ändå inom länet, på ett LSS-boende som knäckte mig psykiskt. Då hade jag bott där sedan den 15:e december 2012 och varit inlagd en gång, men hade permission 23-27 december 2012. Mina föräldrar och mina vänner såg hur förstörd och okontaktbar jag var på grund av mitt tvångssyndrom och min tunga depression.

Den 15:e februari 2013 hade jag ett möte på LSS-boendet med min LSS-handläggare. Hon sade att jag inte hade gett det här boendet en chans. Då fick jag en panikattack. Jag försökte gråta, men jag minns inte om det kom några tårar. Under perioden jag bodde på ett boendet (2 månader) hade jag självmordstankar som hade gått väldigt långt. Samma dag som det här mötet var kom mina föräldrar dit med saker från min gamla lägenhet i Stockholms innerstad. Då såg de min misär. De tog med mig till psyket. Där tillbringade jag ungefär två månader. Under tiden jag var där fick jag nya mediciner och bra hjälp från personalen. Medan jag var inlagd fick jag börja på KBT-terapi (inriktad på tvångssyndrom) och hade kommit långt när jag blev utskriven.

Jag slussades ut från avdelningen till ett LSS-gruppboende i en förort till Stockholm. Här bor jag än i dag. Jag är i stort sett kvitt mina tvång, men i och med att tvången minskade ökade mina självskadebeteenden som jag haft tidigare (och kämpat med i DBT). Det kämpar jag hårt med än i dag. I våras fick jag bipolär sjukdom typ 2 som fastställd diagnos. Jag hade mina första sjukdomsskov år 2010, men det var först nu man kunde ställa en korrekt diagnos. Jag har varit inlagd på psyk flera gånger till detta år, på grund av nya sjukdomsskov (detta har inneburit flera medicinbyten). Nu har jag i alla fall hittat en medicin som verkar fungera – litium. Den har jag tagit i några månader nu. Det var två veckor sedan jag fick ett sjukdomsskov och det känns stort. Jag vågar hoppas på en framtid.

Nu i höstas fick jag praktik via MISA. Det var också ett stort framsteg. Jag har kontrakt på ett halvår där.

Förrutom allt som har med psyk och relaterat att göra vill jag bara tacka vänner, familj och släkt för många fina stunder.

Gott nytt år!

Det här med minnen

Etiketter

Ångest, Dekadens, LSS-boende, LSS-gruppboende, Misär, OCD (obcessive-compulsive disorder), Sluten psykiatrisk avdelning

Åh.
Fan.
Det som en gång var den bittra verkligheten.
Dekadens.
Misär.

Just nu är jag i något slags ångesttillstånd som jag inte riktigt kan definiera. Jag tänker tillbaka på de 2 månader jag bodde i Södertälje på ett LSS-boende. Jag var tvungen att flytta. Min tvångsproblematik var för svår, men där blev den ännu värre. Den 15:e februari 2013 kom mina föräldrar och tog mig från Södertälje och in till psyk. Där tillbringade jag två månader och efter det var jag fit for fight. Det var så jag hamnade här i Hässelby.

Det finns fortfarande sår kvar.

Trots att jag är mycket friskare från mitt tvångssyndrom så finns det fortfarande oerhört mycket kvar att jobba med.

22 år!

Etiketter

Ångest, Depressivitet, LSS-boende, LSS-gruppboende, OCD (obcessive-compulsive disorder), Självdestruktivitet, Självmordsplaner, Självmordstankar, Sluten psykiatrisk avdelning

Nu kom den där dagen. Den då jag fyller 22 år. Dagen jag, för några månader sedan, inte skulle komma. När jag bodde på mitt förra LSS-boende mådde jag så dåligt av mitt svåra tvångssyndrom att jag hade utvecklat en tung depression. Jag hade självskadetankar (och handlingar), självmordstankar och även planer/funderingar kring det. Jag trodde aldrig att jag skulle överleva den misären jag levde i. Jag hade flyttat till det boendet för att bli fri från mitt tvångssyndrom, men blev istället sjukare. Så sjuk att jag trodde att jag förtjänade att dö.

Så kom den där dagen så biståndshandläggaren och hennes chef kom till LSS-boendet och jag uttryckte att jag ville flytta. Det ville de inte gå med på. Jag grät bittra tårar. Senare den dagen kom mina föräldrar hem till mig och lämnade lite möbler och sådant. Då såg de hur jag hade det och körde in mig till avdelningen. Sedan dess har jag inte satt en fot på det LSS-boendet.

Nu bor jag på ett LSS-gruppboende i en förort till Stockholm och trivs. Stort tack till alla som har stöttat mig, trots min misär. Cred till mina föräldrar som räddade mig den där dagen i mitten på februari 2013.

Flytt, vägen ur depressionen och kampen mot min OCD

Etiketter

Depressivitet, LSS-boende, LSS-gruppboende, OCD (obcessive-compulsive disorder)

Igår sov jag första natten i min nya lägenhet. Nu kommer jag från och med onsdag nästa vecka att bo på ett LSS-gruppboende i en förort till Stockholm. Jag hade min första nattpermission från avdelningen och jag måste säga att jag trivs väldigt bra hittills! Det känns positivt. På onsdag skrivs jag ut från avdelningen efter att ha varit där i nästan sju veckor. Det känns nervöst, men jag hoppas att jag kommer att klara det. Jag är bara så livrädd för att det ska bli som det förra LSS-boendet jag bodde på, men det finns inget tecken på att det skulle kunna bli så – som tur är.

Nu är jag alltså tillbaka på avdelningen igen. Jag åkte från LSS-gruppboendet klockan tio på förmiddagen och somnade direkt när jag kom tillbaka till avdelningen. När det var dags för lunch blev jag väckt. I hörlurarna sjunger nu Thåström och jag sitter i min sjukhussäng under min landstingsfilt. Jag inser hur mycket som har hänt och hur mycket av det jag har förträngt. Samtidigt har jag varit dålig på att uppdatera när jag bodde på det förra LSS-boendet. Jag befann mig i en depressionsdimma och blev sjukare och sjukare i min OCD. Detta fick ett slut när mina föräldrar kom och hämtade mig och åkte in till sjukhuset. Nu har jag en fungerande medicinering och mår lite bättre. Jag har fått bra hjälp på avdelningen. Bara så ni vet.

Flytt

Etiketter

Familjen, Hopp, Kaos, LSS-boende

I dag har jag varit inlagd i en månad på en psykiatrisk avdelning. I morgon ska alla saker ut från min lägenhet på LSS-boendet jag bodde på ett tag, fast under den perioden bloggade jag knappt alls. Mina älskade föräldrar hjälper mig att packa ihop allt. Fanns inga ord, inga ord som kunde beskriva hur dåligt jag mådde där. Jag ville inte leva, men nu finns det hopp.