Vad är problemet?/What’s the problem?

Etiketter

Anorexi, Ästörning, Din mamma, Kropp, Samhällsproblem, Seroquel, Vikt, Ytliga klubben

Jag känner mig helt sönderdeppad nu när det börjar komma i fatt mig. Att vissa mediciner har pajat min kropp. Allt det här med kropp och vikt gör mig så förbannat ilsken. Kanske för att jag har haft en ätstörning, men också för att jag ärligt talat inte förstår varför folk i allmänhet dömer ut människor – helt enkelt: utifrån hur de ser ut. Ni bör skämmas!

För de som inte förstår… MAN GÅR INTE FRAM TILL FOLK OCH FRÅGAR OM DE ÄR GRAVIDA, KORTA, TJOCKA, SMALA, UNDERVIKTIGA! Hur svårt är det att förstå? Det verkar väldigt svårt för ytliga klubben att greppa. Prova att greppa ett handtag! Precis så ska du greppa det jag skriver nu. Problem? Ring din mamma och fråga om hon kan komma över med ett anteckningsblock.

Det känns som jag har börjat tappa det lite själv. Inte angående det jag skrev i förra stycket – utan i allmänhet. Jag vet inte om det har att göra med att jag fortsätta sänka Seroquel förra onsdagen/torsdagen. Jag har dessutom bytt ut depot-tabletten mot en snabbverkande sort, allt på läkares inrådan självfallet. Den snabbverkande gör att jag blir väldigt trött rätt så tidigt och måste sova. Fast den gör också att jag sover hela natten, vilket är bra.

När samhället spär på ångest/when society gives you anxiety

Etiketter

Aggressivitet, Anorexi, App, Arg, Bantning, Bantningspiller, Blogg, Facebook, Filter, Frustration, Ideal, Instagram, Irritation, Irriterad, Kropp, Kroppsideal, Nedsättande, Perfekt, Snapchat, Sociala medier, Utseendefixering, Vikt

Ni som hänger en del på sociala medier har säkert lagt märke till att folk lägger upp bilder på sin tallrik när de ska äta. Jag tycker att storlekarna på folks portioner inte alltid är realistiska. Det är synd att de känner att de inte kan lägga upp en riktig portion eller de måste redigera bilden. Jag måste nästan dra parallellen när det kommer till alla dessa ”gymbilder”. Det verkar finnas de som går in på gymmet, fotar sin kropp i spegeln med ett redskap och går ut – redigerar sedan bilden. Större muskler, fastare rumpa och smalare midja. Vad sänder detta ut för budskap till befolkningen och inte minst till de som växer upp med dessa ideal?

Vi lever i ett ätstört samhälle. Ät en riktig portion och var stolt över det! Jag har knappt ett arsle och kan leva med det. Det skulle aldrig falla mig in att redigera mina bilder på det sättet. Jag är för ärlig för det. Tidigare har jag levt med en ätstörning. Man kan bli frisk fysiskt, men psykiskt är det svårare. Dessa tankar äter inte upp mig längre, men absolut – de finns där. Man kan inte anpassa innehållet på sin blogg/instagram/Youtube till alla. Då går man, mer eller mindre, under. Fast – Varför ska man ljuga om hur man ser ut och vad man äter?

Jag förstår inte riktigt varför människor är så beroende av att passa in i mallen för vad som är perfekt. Det gör mig både irriterad, ledsen och allmänt förbannad. Redan för 10 år sedan såg jag reklam för hur man beställer hem gratis bantningspiller. På Facebook – inför barn och unga. Inför alla. Ärligt talat – skärpning! Allt handlar inte om pengar, om nu någon tror det. Hur kan man vilja förstöra samhället på det här sättet? Varför vill man förvränga sitt ansikte med olika appar/filter? Jag undrar vad det är för fel på naturliga bilder. Det får väl an att redigera en bild på sig själv svartvit, men det jag har skrivit ovan bidrar till ett negativt kroppsideal. Egentligen bör det inte finnas något ideal över huvud taget, men det är en komplicerad fråga. Jag menar – det bör inte påverka oss så mycket.

Det är klart att jag blir påverkad som någon säger något nedsättande om min kropp. För mig är det en helt annan sak om någon säger att mitt smink eller mina kläder är fula, för jag bryr mig helt enkelt inte om någon tycker om just det. Kroppen har alltid varit ett känsligt ämne – för alla. Jag tycker bara att utseendefixeringen har gått för långt.

 

Vad tycker ni om detta ämne? 

A circle of recovery, besides everything red

Etiketter

Ångest, Återhämtning, Escape, Fly, flykt, Kropp, Oro, PTSD, Recovery, Sömnproblem, Själ, Trauma

Jag känner bara att min kropp, hjärnan inkluderat, skriker efter vila…

 

Som i en dvala 

djupa andetag mot kaffefläckiga lakan

hjärtat bultar

för man vet inte 

hjärnans aktivitet

minnen spårlöst borta

koppling till den fysiska 

mot metall, tång

gatulyktorna blinkar rött

precis som faktumet

att de rosa ögonfransarna, kompakta

stirrar tomt 

mot droppar av 

svart, svart, svart…

Man frågar inte om någon är gravid

Etiketter

Aggressivitet, Anorexi, Ätstörningar, Beteende, Budskap, Frustration, Gravid, Irritation, Kropp, Människor, Negativitet, Normer

Jag tror att jag har tagit upp det här ämnet flera gånger redan, men det verkar inte vara tillräckligt. Vet ni varför man inte frågar någon om denne är gravid? För att det finns massor med anledningar till att magen vara stor eller svullen!

Extremt många främlingar (några tiotal) har frågat mig om jag är gravid de senaste åren. Väldigt få har varit män. Jag tycker det är synd att vissa kvinnor har så stort behov att trycka ner andra kvinnor genom att kommentera deras vikt. Anledningen till att det här ämnet engagerar mig så mycket är att jag har väldigt svårt för när människor ser ner på varandras kroppar. Ytan är inte det viktigaste, visst?

Vad tjänar vi egentligen på att sprida negativitet? Eftersom jag själv har haft anorexi, så upplever jag precis den här typen av beteende väldigt starkt. Jag blir så dåligt humör när jag ser bantningsprodukter på hyllorna i affärerna eller bröd som är ”low carb”. Folk får väl förtära det om de vill, men det sänder ett visst budskap – att man inte duger som man är. Om man vill banta, fast man inte behöver, kan man fundera på om man kanske ska lägga fokus på att lära sig tycka om sin kropp – som den är. Varför har folk behov av att veta om en person är gravid? För att de själva ska känna att de är ”bättre”?

Den värsta kommentaren jag har fått lyder: ”Får man verkligen röka när man är gravid?” Det var en kille som sa det när jag var på kryssning för ett par år sedan. Jag blev så arg att jag inte ens minns vad jag sa till honom. Även om jag hade tagit en cigg (då använde jag min vape) och hade varit gravid. Det är fortfarande inte hans problem. Hann verkade inte heller vara full, fast det gör det ju mycket värre.

Ha inte förutfattade meningar om någon annans kropp. Glöm inte det.