Bussen gråter

Etiketter

Knä, Poesi, vårdcentral

Mellan känslorna av inre stress ska jag nu till vårdcentralen och byta plåster på knäet.

Bussen vill långt bort dock…

Pissprov 2.0

Etiketter

Överrörlig, Hypermobil, hypermobilitet, Kissprov, Knä, S:t Eriks vårdcentral, Urinprov, Vårdcentralen

Jag har varit på vårdcentralen och bytt plåster på knäet, till ett mindre – som inte är så stort. Efteråt satt jag ute en stund med personalen, som följde med. Tyvärr gick jag förbi provtagningen igen för att kolla om jag kunde lämna pissprov. Då fick jag reda på att jag måste ta om alla prover samtidigt urinprovet. Hon som tog proverna på mig förut var riktigt dålig, fumlig och gav mig ett sår plus ett blåmärke. Helt i onödan blir det då. Plus att hon glömde urinprovet. Okej, så nu har jag ett provrör som jag ska försöka träffa med en viss stråle…

Exhausting changes

Etiketter

Förrändringa, Hjärna, Hypermobil, hypermobilitet, Knä, Knee

Jag känner mig helt sönderstressad, även om jag precis har vaknat i princip. En i personalen skulle följa med mig till vårdcentralen för att fixa med plåstret på mitt knä. Drop-in, sa hon. När jag gått upp och ätit frukost får jag veta att vi ska vara där kl. 15. Det här stör mig Asperger-hjärna. Jag avskyr att vakna upp till ändrade planer.

Dessutom måste jag bestämma om jag ska till jobbet i morgon. Jag har väldigt svårt att fatta sådana beslut. Det är, även det, Asperger-relaterat. Jag får väl börja med att vila bort ångesten på något sätt.

Akut-knä luktar rutten lök

Etiketter

Akutmottagning, Fysisk smärta, hypermobilitet, Knä

Kvällen spenderades på akuten – igen! Jag har skadat knäet. Eftersom jag varit förkyld nyligen hamnade jag där via covid-ingången. Okej, det här suger. Jag har ju redan problem med att knäna och fotlederna är överrörliga.

Kropp och själ, vill de varandra väl?

Etiketter

Överrörlighet, Dikter, Existens, Fotled, Frustration, Gym, Känslor, Knä, Sjukgymnastik, Trauma

Direkt efter att jag hade ätit frukost tog jag mig iväg till gymmet för första gången på ca 2 månader. Jag kunde självklart inte gå dit när jag hade symtom på covid-19. Det gick helt ok. När jag var hos sjukgymnasten senast så pratade jag med henne om att börja gå till gymmet igen. Då bestämde jag mig för att jag går dit lördag eller söndag. På onsdagar tränar jag hos sjukgymnasten. Träningen är mest inriktad på att stärka mina knän och mina fotleder, som är överrörliga. Det blir främst cykel, crosstrainer och några övningar för benen. Om jag vill köra något mer så får det bli så.

Det kändes som evigheter tills jag somnade i går, men det gick till slut. Hur sov ni? Jag känner mig… Jag vet inte. Ibland vet jag inte hur jag mår. Det är en konstig, odefinierbar känsla. Hur känns det när man mår bra? Hur ska det kännas när man mår dåligt? Hur känns ett normaltillstånd?

Frustrationen skriker det undermedvetna

Andetagen försöker hinna i kapp med tankarna

hjärnans information till kroppen, förgäves

Kropp och själ ska samexistera 

istället skriker som på hjälp, som ett tyst larm

från botten av det som var