Sanningen bakom mina frustrationsutbrott

Etiketter

Acceptans, Aggressivitet, Frustration, Gråt, Irritation, Självdestruktivitet, Självmordstankar, Tomhetskänslor, Trichotillomani, Upprörd, Utbrott

När jag får utbrott över någonting över en förändring eller någonting som jag inte klarar av att göra känner jag mig otroligt ensam och annorlunda. Då hatar jag mig själv mer än vanligt. Jag gråter, kan inte andas. Jag gillar inte att erkänna det, men jag slår mig själv – det är går knappt att kontrollera. Jag rycker/drar ut hår, så kallad trichotillomani – förut har jag haft mycket svårare problem med det. Nu är det mest stress och ångest som utlöser det beteende.

Det här låter kanske överdramatiskt för er, men varsågoda – här har ni verkligheten bakom mina utbrott. Jag har i alla fall kommit ur det värsta av mina självskadebeteenden. Jag har väldigt svårt att kontollera mina impulser när jag är mitt inne i ett utbrott. Fast det är nog en bedömningsfråga vad som räknas som självskadebeteende och inte.

Jag har haft ”utbrott” sedan jag var lite. Dunkar huvudet i väggen, gråter okontrollerat, får panik. När jag gick i låg- och mellanstadiet blev jag utkastad från lektioner på grund av detta. När jag blev äldre lämnade jag klassrummet så fort som möjligt. Mina medstudenter har nog alltid varit osäkra hur de skulle bemöta mig, om ni förstår vad jag menar. Tror jag i alla fall.

Nog är jag fortfarande upprörd om hur jag blev bemött när jag var barn, eller ja, i allmänhet. Fast man kan inte ändra på det förflutna, om det som hänt. Tyvärr blir det säkert värre om man försöker förtränga det. Det är bättre att acceptera det, fast det betyder inte att man behöver gilla det.

Nederlagsdag

Etiketter

Aggressivitet, Ångest, covid-19, Förändringar, Frustration, Irritation, Stess, Stockholms stad

Jag känner mig väldigt irriterad i dag. 2 personer har hört av sig i dag, för att de vill ta en promenad. Varför hörde ni inte av er i går eller tidigare? Inte nog med att jag inte kunde somna i går förrän efter ca 2,5 timmar.

Min hjärna slutar i princip att fungera om jag blir för stressad. Ibland räcker det med lite stress. Alla jag har kontakt med verkar inte kunna lägga på minnet att det inte fungerar för mig att boka in en aktivitet samma dag som den ska ske. Jag känner mig ledsen, förbannad, frustrerad och ångestladdad. Det går inte att fatta beslut då. Mest arg blir jag nog på mig själv att jag inte kan bestämma mig.

Ibland blir jag så less på hur jag fungerar, men främst på att personer i min omgivning inte alltid förstår – verkar det som.

En sak som får mig att koka över är att Stockholms Stad funderar på att förlänga beslutet om att man inte får vistas på praktik, daglig verksamhet osv. Först var det tom 31 maj, vilket hade betytt att jag bör ha fått gå till praktiken på måndagen dagen efter. Nu vill de förlänga beslutet. Jag känner mig kontrollerad. Kanske låter jag självisk, enligt någon, men det är så här jag känner. Stockholms Stad kunde väl i alla fall ha kommit med beslutet innan, så att man inte får falska förhoppningar.

Nog behövde jag skriva detta, för mitt eget välmående. Rensa hjärnan, ungefär.

Man frågar inte om någon är gravid

Etiketter

Aggressivitet, Anorexi, Ätstörningar, Beteende, Budskap, Frustration, Gravid, Irritation, Kropp, Människor, Negativitet, Normer

Jag tror att jag har tagit upp det här ämnet flera gånger redan, men det verkar inte vara tillräckligt. Vet ni varför man inte frågar någon om denne är gravid? För att det finns massor med anledningar till att magen vara stor eller svullen!

Extremt många främlingar (några tiotal) har frågat mig om jag är gravid de senaste åren. Väldigt få har varit män. Jag tycker det är synd att vissa kvinnor har så stort behov att trycka ner andra kvinnor genom att kommentera deras vikt. Anledningen till att det här ämnet engagerar mig så mycket är att jag har väldigt svårt för när människor ser ner på varandras kroppar. Ytan är inte det viktigaste, visst?

Vad tjänar vi egentligen på att sprida negativitet? Eftersom jag själv har haft anorexi, så upplever jag precis den här typen av beteende väldigt starkt. Jag blir så dåligt humör när jag ser bantningsprodukter på hyllorna i affärerna eller bröd som är ”low carb”. Folk får väl förtära det om de vill, men det sänder ett visst budskap – att man inte duger som man är. Om man vill banta, fast man inte behöver, kan man fundera på om man kanske ska lägga fokus på att lära sig tycka om sin kropp – som den är. Varför har folk behov av att veta om en person är gravid? För att de själva ska känna att de är ”bättre”?

Den värsta kommentaren jag har fått lyder: ”Får man verkligen röka när man är gravid?” Det var en kille som sa det när jag var på kryssning för ett par år sedan. Jag blev så arg att jag inte ens minns vad jag sa till honom. Även om jag hade tagit en cigg (då använde jag min vape) och hade varit gravid. Det är fortfarande inte hans problem. Hann verkade inte heller vara full, fast det gör det ju mycket värre.

Ha inte förutfattade meningar om någon annans kropp. Glöm inte det.

 

Mental solexplosion, aspie

Etiketter

AST, Autism, Ångest, Depressivitet, Förändringar, Frustration, Irritation, Kaos, NPF, Perceptionsstörningar, Vänskap

Hey guys!

Jag hade inte alls förberett mig på att vara ledig, eftersom jag inte insåg det förrän i går. Det stressade mig mer än jag trodde att det skulle. Jag var på dåligt humör direkt när jag vaknade och det kändes jobbigt att starta dagen. Det var bländande sol – inte min favorit alls. Vad skulle jag förvänta mig?

På förmiddagen kommer det in ett samtal från min vän Maria! Tur det, för det ändrade min inställning till dagen. Tack! <3 Bara att prata, även om det både var bra och dåliga nyheter. Kort senare hade jag videosamtal med mamma och direkt efter ringde Ylle! <3 Vi pratade i 2 timmar, som det brukar bli – ibland. Det blir oftast långa samtal. Nu blev jag mer redo att ta itu med dagen.

Jag tog en promenad och handlade lite efter alla dessa samtal. Tur att dom kom in, annars kanske jag hade gått omotiverad genom dagen. Vad har man vänner till annars? <3 

Hur tog du dig igenom den lediga dagen?

Känslor om medicin-kaos

Etiketter

Aggressivitet, Apodos, Dikter, Förvirrad, Frustration, Iktorivil, Irritation, OCD (obcessive-compulsive disorder), Psykofarmaka, Upprörd

När jag hade jobbat klart hemma, vilket gick bra, lämnade jag lägenheten för att gå på ett psykolog-möte gällande OCD-behandlingen. På vägen skulle jag hämta min apodos, men den fanns inte på apoteket. Såklart blev jag upprörd över det, men hon som jag pratade med var så otrevlig. I sådana situationer börjar jag ofta, eller alltid, koka inombords. Det var bestämt att jag skulle få hem apodosen, men det skulle ta ett tag innan min förfrågan det gick igenom. Jag trodde att jag skulle behöva hämta apodosen några gånger till. Jag förstår inte varför andra inte är tillräckligt tydliga. Det gör mig ledsen, frustrerad och allmänt upprörd. Jag är bara livrädd att jag inte ska få min medicin.

I morgon kväll ska jag ta min första kvällsdos utan Iktorivil, vilket jag är orolig över. Jag måste bli av med den någon gång, fast jag är orolig att det ska påverka ångesten och sömnen för mycket. Tänk om jag ser saker för tydligt som jag inte vill veta av! Håll tummarna, eller så.

Jag vet inte riktigt hur jag känner mig i dag. Kanske bäst att inte veta. Eller ärligt talat, jag vet inte. Svävar i ovisshet. Jag anar smått oråd, angående medicinkaoset.

svävande gråt 

över min kropp

diskreta andetag

inte väcka blodet

tankar i drömmar

som dricker upp ångest

för det som var

 

Människor och motorik

Etiketter

Aggressivitet, Fotled, Frustration, Irritation, Kaos, Motorik, Perceptionsstörningar, Stimuli

Då var man klar med arbetet hemifrån. Det som väntar nu är städningen. Jag bestämde mig för att ta en lite kul bild så länge. Jag är lite less på att vara så himla trött hela tiden.

Jag har märkte en grej. Nu när jag måste göra hemifrån och inte måste åka fram och tillbaka, alltså exponeras för människor ständigt, får jag inte lika mycket ilska som bubblar under ytan. Jag blir frustrerad när jag jämt är bland människor. De gör så obegripliga saker. Det blir för mycket stimuli, helt enkelt. Med min motorik så kan jag inte ens gå normalt plus att jag har problem med fotlederna – som jag har skrivit tidigare. Jag väntar fortfarande på ortopedtid och de pratar om eventuell operation.

Det är svårt att möta någon som kommer från motsatt håll när man går ute. Otaliga gånger har personen blivit förvirrad över vart hen ska gå, eftersom jag inte vill ta ögonkontakt. Jag orkar inte ta ögonkontakt med folk hela tiden. Då blir jag utmattad. Ja, som alla vet – det är inte lätt att leva med en dold funktionsvariation/funktionsnedsättning.

 

Med gråten i halsen

Etiketter

Ångest, Borderline, Depressivitet, Frustration, Irritation, Kaos, Känslostormar, Sömnproblem, Trauma

Jag känner mig ganska förstörd i dag. Sömnen var inte så bra. Försätter vakna upp svettig.

Nu känner jag mig bara ledsen, ångestladdad och frustrerad. Omotiverad. Trött. Jag är så irriterad på allting och passar inte in någonstans. Varför ska allt vara så svårt?

Dessutom är jag trött på att jobba hemifrån. Det börjar bli väldigt störande. Jag tenderar att ta allt som kollegor och andra skriver bokstavligt. Dessutom vill jag gråta varje gång någon kritiserar mig. Jag är förbannad för att jag är så känslig och labil. Varför?

Irriterad/mindre bra fokus

Etiketter

Frustration, Irritation

Jag känner mig frustrerad. Massor med saker ändras hela tiden. Dessutom är jag trött, irriterad har inte direkt världens bästa fokus.

Oh well… Jag är på Dynamo (arbetsträning) till 12 sedan går jag direkt till MISA och går på diskussionsgrupp.

Hörs

Sorg, misshandel och annat kaos

Etiketter

Aggressivitet, Bipolär, Depressivitet, Irritation, Kaos, Misshandel, Sorg

Hej på er – IGEN!♡

Jag har lyst med min frånvaro i över en månad nu. Tystnaden bryts NU!

Den 17 december 2018 gick en av mina närmsta vänner bort i självmord… Jag vet inte vad jag ska säga om detta egentligen, fast jag måste säga något. Hela min värld rasade samman och jag ifrågasatte livets mening. Det finns inte ord för hur mycket jag saknar henne. Jag kan fortfarande inte förstå att det har hänt.

4 dagar senare åker jag till Gran Canaria med familjen. Hela världen känns kaos. Kommer jag kunna njuta av att åka bort? Jag missade begravningen, men jag skickade blommor med en poetisk text till hennes familj. Tack alla familjemedlemmar för allt stöd. ♡

Drygt 2 veckor efter att vi kom hem blev jag misshandlad och polisen kom. Jag har varit rädd, arg, ledsen och har känt ett ekande kaos.

Förutom detta har jag också problem med Försäkringskassan. Jag orkar inte ens gå in på detta…

En av de jag litar på mest i personalgruppen på LSS-gruppboendet ska sluta. Han ska kanske jobba någon gång i månaden eller så.

De senaste halvåret har jag haft 2 depressioner. Nu, de senaste dagarna, har jag mått lite bättre. Jag försöker sikta framåt, men det är inte alls lätt efter att allt detta hänt…

Upprörd i onödan?

Etiketter

Irritation, LSS-gruppboende

I morse insåg jag att min Oatly iKaffe som jag använder nu var glömd i personalens kyl uppe i basen. Jag rycker på axlarna och går upp med frukosten. Dock slår någonting slint när alla mjölkpaket och dylikt är märkt med ”bas”. Anledningen var att mitt paket var nästan fullt. Det är klart att jag vill ha tillbaka den, annars är det ju waste. Såklart blir jag irriterad över att de har skrivit ”bas” på mitt paket och inte lämnat tillbaka det. Jag fick ett konstigt bemötande, vilket gjorde att jag blev ännu mer irriterad. Det är fortfarande svårt att släppa även om jag redan har åkt in till stan och varit på MISA (möte). Det ligger självklart en massa känslor bakom detta från början. Det kanske är svårt att förstå hur det kan ligga kvar flera timmar senare, men sådan är jag…