Explosion av sol mot is

Etiketter

2021, covid-19, Februari, Intryck, Kommunikation, Människor, Perceptionsstörningar, Sol, Solglasögon, Vinter

Det är kväll och jag är helt slut. Först var jag på gymmet och sedan var jag i stan med mamma. Å andra sidan sitter jag här med mina nya mjukisbyxor, som är mörkgröna och galet sköna. Inte helt fel. Jag har precis lagat middag och ätit den.

I affärerna, förutom livsmedelsaffärer, är det ganska lugnt. Det är egentligen bra tillfälle för mig att handla kläder, eftersom jag blir helt förstörd annars – i vanliga fall. Intryck. Människor. Kommunikation. Tur att jag hade mamma med mig. Hon ser när jag börjar bli för trött. Om jag hade kunnat handla på nätet hade jag väl gjort det, men det är svårt att veta vilken storlek man ska ha och så vidare. Bara man håller avstånd i pandemin. Fast jag tycker att det var lite väl mycket folk på vissa ställen.

Appråpå intryck. Solen var väldigt stark i dag på tidig eftermiddag här i Stockholm. Jag är väldigt ljuskänslig, så jag tappade nöstan balansen. Halkan gör det inte bättre. Folk får väl gå runt mig. Vad ska jag göra? Solen blir väl extra stark när det är snö och is. Jag har provat att ha solglasögon när det var så här senast, men det hjälper inte. Jag har alltid varit så känslig för ljus, sedan jag var liten. På många bilder kisar jag, som jag hittat från när jag var yngre – ända upp till i dag. Det beror på perceptionsstörningar, som är relaterat till Aspergers syndrom. Om jag har blivit exponerad för alldeles för mycket intryck under dagen klarar jag knappt av att ha lampor tända hemma.

Gatulyktornas oro

Etiketter

Ångest, Demokratipiloterna, Dynamo, Dynamo förlag, Ekonomi, Explosion, Gatulykta, Hjärna, Intryck, ljus, Mörker, Nuet, OCD (obcessive-compulsive disorder), Oro, Perception, Perceptionsstörning, Projektmedel, Sjukersättning, VIla

Gatulyktor lyser upp det kring dem. Resten då?

I dag känns det aningen mörkt. Både i huvudet och i lägenheten. Inte för att jag inte har tänt några lampor, men det känns mörkare. Även om jag har öppnat persiennerna på en sida. Vad spelar det för roll? Det börjar skymma ute. Fast jag får inte bli för trött i huvudet, för om ca en halvtimme har jag schemalagd städning. Som varje torsdag.

Jag känner mig som sagt lite mörk i hjärnan. Kan man ens säga så? Det kan man väl. Jag skrev det nyss. Jag är livrädd för fler avslag från olika håll. Vi på Dynamo förlag väntar på ett beslut om projektmedel. Jag måste söka om sjukersättning – tänk om inte det går igenom. Det jag tror en del vet om mig, som känner mig privat, är att jag oroar mig för mycket för saker jag inte kan styra över. Ofta är jag så orolig att jag får svårt att befinna mig i det förbannade, omtalade nuet. Fast vill jag verkligen vara i nuet? Inte alltid. Vem vet?

Även om de saker jag nämnde i stycket innan är befogade att oroa sig för, så är det inte där det slutar. Det slutar aldrig och min hjärna kommer sannolikt att explodera. Som ett skrik. Ibland känns det verkligen så. När allt faller isär. Då man måste bära ett lass med Loka crush. Lite för tungt. Allt faller till marken. Eller genom metall. Kortslutning.

Ja, ni förstår varför det är livsviktigt för mig att vila ofta. Annars går jag sönder.

Överstimulerad ordgalning

Etiketter

Överstimulerad, covid-19, Handla mat, Intryck, Kaka på kaka, Ordspråk, Pandemi, Perceptionsstörningar, Planering, Sjukgymnastik, Trötthet

Jag gissar att det har varit för mycket för mig under dagen. Att göra, för att vara lite extra tydlig. Det har varit flera saker, typ som kaka på kaka. Eller: Varför säger folk ”kaka på kaka”? Kakor är oftast goda. De flesta. Tycker du att någon kaka är äcklig? Själv tycker jag att misslyckad kladdkaka är sådär. Ni vet, när den inte är tillräckligt kladdig.

Hur som helst. I dag var det Dynamo, sjukgymnast, handla och att duscha. Fast tyvärr är det jobbigt att duscha när man är trött. När ska jag annars kunna duscha? Går man ut i ”kylan” på morgonen med blött hår kan man bli förkyld och det är inte det första man vill ha när det är pandemi. Ni förstår, tror jag. Det här är mycket för mig, eftersom jag lätt blir överstimulerad av intryck. Hela den här Asperger-grejen.

You get it, right?

Naturgodiset är slut #fuckfredagsmys

Etiketter

#fuckfredagsmys, 2005, Huvudvärk, Ingen sjunger blues som Jeffrey Lee Pierce, Intryck, LOKA crush, Mys, Naturgodis, Pappa, pic&mix, Sinnesintryck, Skebokvbarnsv. 209, Stockholm City, Thåström, Trötthet, Vänskap, Willys

Watching Scrubs with headache

Fan vad trött jag är i dag. Jag har haft mycket huvudvärk sedan jag kom hem. Det blev väl mycket intryck. Efter att jag hade varit på Dynamo skulle jag till Stockholms central och möta fina Maria, som anlände i dag. På plats var också Jossan. Det var mysigt att träffa dem, fast det i morgon vi har 40-års fest för Maria (GRATTIS<3) – så det var var bara en stund vi sågs, inför detta anländande. ;) I morgon ska vi vara hemma hos Jossan och ha fest för Maria! Yay<3

På vägen hem höll jag på att gå in i Pappa vid Willy:s. Mina föräldrar bor väldigt nära mig nu när jag flyttat till stan, så där dok han upp. Jag passade på att visa honom vilket naturgodis som är veganskt. Sedan stack jag hem pruttade i fåtöljen med Loka crush och naturgodis (of my own). Jag tycker vi ska starta en ny hashtag: #fuckfredagsmys . Usch, vad jag ahr börjat hata den där kryschan. Who’s with me?

I morgon är det full fart för första gången på länge. Jag ska träffa Sylvia (<3!!) innan jag ska åka och träffa Maria och Jossan med flera.

”ingen sjunger blues som Jeffrey Lee Pierce

ingen sjunger blues som Jeffrey Lee

hans röst skär som en kniv

hans röst skär som en kniv

ingen sjunger blues som Jeffrey Lee”

– Thåström, 2005

Kroppsuppfattning och att vara nöjd

Etiketter

Anorexi, Gym, Intryck, Kroppsuppfattning, LSS-boende, Manipulation, Perceptionsstörningar, Sommar 2020

Det har varit ett mål denna dag – att återhämta sig. Som tur var så sov jag bra under natten. Personalen på LSS-boendet lånade ut en fläkt till mig, för det är en bastu här inne. Speciellt under morgonen och när man ska sova. Mina grannar här har också klagat på att det har varit för varmt i deras lägenheter.

Efter frukosten var jag på gymmet. Det kändes bra att jag tog mig iväg trots att jag itne mådde så himla bra när jag vaknade. Sedan gick jag direkt ner till vattnet och tog det lugnt där ett tag innan jag gick hem. Därav bilden. 

En sak som jag har tänkt mycket på de senaste dagarna, eller ja – väldigt länge, är hur man accepterar sin kropp som den är. Jag har alltid ogillat min kropp och har svårt att acceptera den – även om jag är nöjd med mitt utseende. Jag har som sagt varit både undereviktig och haft fetma. Nu känns det mer lagom och jag hoppas att jag slipper pendla så mycket i vikt igen. Min kroppsuppfattning blir så skev då. Jag är tyvärr väldigt fixerad vid klädstorlekar, vilket jag verkligen vill komma över. För, jag vet, att det inte sitter i storleken. Vem bryr sig, egentligen? Det viktigaste är att kläderna ska sitta bekvämt. Det finns ingenting jag gillar med att shoppa kläder. Jag känner mig ful och det är för mycket intryck. Musiken i klädaffärerna som ska göra att man blir smått uppvarvad och handlar mer. Smått manipulativt, tycker jag.

Hur ser er kroppsuppfattning ut? Vilka är era tips för att acceptera sin kropp mer?