Problematik: Bipolaritet, kaos, starka känslor, trauma – om livet

Etiketter

(Din vän pessimisten, Autism, Bipolar disease, Bipolar disorder, Bipolär, Bipolär sjukdom, Blandskov, Depression, Ensamhet, Frisk, Humörsvängningar, Hypomani, Känslor, Kent, Mani, NPF, Pessimism, Tomhetskänslor, Vals för satan

Dagen har spenderats lite med att orka med. Att handla efter att ha varit på Dynamo. Orka med städningen, som alltid infaller på torsdagar. Fast nu är det över. För denna vecka. Ja, jag har dasspapper som räcker kanske ett par veckor. Jag hoppas likaså för dig.

Kent – Vals för Satan (Din vän pessimisten) . Vad säger min pessimistiska sida? Ja, rätt mycket. Men jag tycker inte att jag är en pessimistisk person. Mycket motgångar har bara drabbat mig. Jag vill inte säga att jag är 100% optimistisk, för – hell no. Fast jag tror inte jag är ett hopplöst fall – med allt vad det innebär.

Den här dagen har varit rätt upp och ner. Dessvärre låter det som en tråkig klyscha, om man begränsar den till min blogg. För: jag är bipolär och mitt liv är alltid mycket upp och ner – mer eller mindre. Inombords, mestadels. Ibland utåt också. Tur att det finns mediciner, för denna sjukdom innebär mycket risker. Förutom skoven – depression, (hypo)mani, blandskov – kan man få humörsvängningar mellan dessa skov. Ibland triggas dessa skov av stress, omvälvande livshändelser eller liknande – ibland av ingenting alls. Fast – hur känns det då att vara bipolär? Det är en känslomässig och affektiv berg- och dalbana. För de flesta bipolära har ordet frisk en innebörd: Det är när man inte har ett skov. Man kan leva hyfsat ”normalt” mellan episoderna. Ibland får man städa upp efter senaste uppåt skov.

Jag har även Aspergers syndrom, vilket gör livet mer komplicerat – med en diagnosticerad bipolär sjukdom. Ofta känner jag att jag exploderar inombords med känslor jag inte kan visa. Mycket energi går åt till att inte visa andra hur förbannad jag är. Hur ledsen jag är. Ensamhetens brand. Hur någons ord gör gör glad. Jag har tränat mig själv i att inte visa så mycket, vilket faktiskt gör mig arg. Mycket triggers jag skapat, som rester av trauman, gör det svårare för mig. Jag kämpar ofta med starka känslor. Eller ibland – bara tomhet.

Uppförsbacken: Att leva med diagnoser. Tillägg: Ni kan väl uppföra er på sociala medier

Etiketter

Ångest, Ångestsyndrom, Bipolär, covid-19, Din mamma, Donald Trump, Drama, Hypomani, Media, Missförstånd, Näthat, OCD (obcessive-compulsive disorder), Småprat, Sociala koder, Sociala medier, Svenska tidningar, Tvångssyndrom

Jag tror jag känner mig i något av en dvala – med delvis frustration. Över vad? Jag vet inte, ärligt talat. Sömnen oroar mig, fast den har varit helt ok senaste veckan. Men – är man bipolär så är man. För att förtydliga – om man sover dåligt är risken större att man insjuknar i (hypo)mani, mixed state eller depression. Alla skov kan ge psykotiska inslag, men det måste inte vara så.

Oh well. Jag är ganska trött – psykiskt. OCD:n (tvångssyndromet) pendlar lite mellan att vara ok till att vara rätt jobbigt. Fast mest utmattande är alla perceptuella intryck när man går utanför lägenheten. Alla missförstånd. Sociala koder som inte tolkas rätt, av mig – eller av andra. Kanske vill jag bara inte acceptera dem. Varför ska jag acceptera att man ska vara snäll/trevlig oavsett humör eller prata om vädret så fort det blir lite obekvämt, enligt den andra parten?

I stort sett hela samhället kretsar kring en sak: covid-19-. Ja, och Donald Trump – uppenbarligen. Det gör att andra saker faller i glömska. Vissa nyheter mörkas då till viss del. I allmänhet har det blivit mycket drama på sociala medier. Man ger bränsle till drama som inte ens behöver det. Varför ska vissa människor vara så hatiska och negativa i kommentarsfältet? Bara för att synas. Men för vad? Din mamma blir säkert stolt. Skämt åsido, men hur blir du stolt över dig själv genom att kläcka ur dig en massa skit om andra människor? Uppenbarligen har du inte tillräckligt med liv, eller bara en inte så bra medmänniska. Välj din favorit där!

”Om vi någonsin behövt ett mirakel, så kan det få komma nu”

Etiketter

Bipolär, Depressivitet, Hjärna, Hypomani, Kaos, Mani, Ortopedia, Thåström, Urinprov, VIla

– Thåström (2017)

Jag känner mig inte så stabil psykiskt och jag är livrädd för att någonting ska få mig att flippa ur helt. Det är väl bara att acceptera att min hjärna inte fungerar som andras riktigt. Fast, ni tänker säkert, alla hjärnor fungerar på ett unikt sätt. Absolut, men mitt fungerande faller inte under normalspektrumet. Dessutom är jag bipolär, vilket innebär att jag ibland hamnar i skov av (hypo)mani eller depression – visserligen händelsevis en blandning av dessa.

Anledningen till att jag känner mig lite extra orolig över detta är att i morgon får vi ett beslut angående ett projekt på jobbet, som handlar om huruvida jag kan bli anställd där eller inte. Jag vet inte hur det kommer att bli och det skrämmer mig.

Nu byter jag ämne en aning, föreslår jag (för mig själv, right?). I dag har jag mest vilat, efter att jag kommit hem och inte fick pissa i en mugg. Jag har i alla fall ringt psyk, så att de fixar en ny remiss till mig och min urinblåsa. Någon mer än som ogillar att hålla en mugg under könsorganet när man ska kissa? Man kan inte slappna av, eller inte alla fall inte jag! Ogillar kraftigt är väl de rätta orden. Jag har gjort lite ärenden hemifrån, mest mail och något telefonsamtal. Det handlar bland annat om soc kan ge bestånd för dessa ortopediska skor som jag tyvärr måste erhålla. Ja, alltså jag är ju självklart tacksam för att jag får köpa dem till rabatterat pris – fast lite tröttsamt att jag måste maila soc för varenda liten sak jag inte kan betala själv.

Jag hoppas att ni har haft en bra dag. Tur att jag har hunnit vila en del i alla fall. Förhoppningsvis har du det också.

Vi får se om min hjärna håller ihop i morgon

Rädsla/oro – En hinna av inre kaos

Etiketter

Aggressivitet, Autism, Ångest, Blandepisod, Blandtillstånd, Depression, Fobi, Humör, Humörsvängningar, Hypomani, Irritation, Kommunikation, Mani, NPF, OCD (obcessive-compulsive disorder), Oro, Passiv-aggressivitet, Planering, Rädsla, Stänga av, Stress, Temperament, Tvångssyndrom, Utbrott

Rädsla påverkar oss alla. Mer eller mindre. Jag tror att hur vi handlar handlar mycket om rädsla. Inte bara, men en hel del. Det är olika för oss vad vi är rädda för. Delvis kan det vara svårt att förstå andras rädslor, i alla fall för mig. Fast ingen rädsla är löjlig.

Om jag skulle räkna upp mina rädslor och göra en lista – den skulle nå oanade proportioner. Själva kärnan är att inte låta ens rädslor förstöra ens liv. Mina OCD (obcessive complusive disorder, tvångssyndrom) är en balansgång. Det är nog en av de saker som jag är mest rädd för – att insjukna på riktigt igen. Jag blir väldigt rädd när mina tvångstankar börjar ta över mitt medvetande, bit för bit. Rädslan för att bli (hypo)manisk eller deprimerad är också något jag får leva med, för bipolär sjukdom är ett kroniskt tillstånd.

Jag ska inte nämna alla mina rädslor i det här inlägget, men jag ska dela med mig av vissa saker. Jag anser att oro och rädsla går in i varandra – delvis. Varje morgon när jag vaknar oroar jag mig för att det ska hända någonting som förstör mitt humör. Till exempel något som ökar på min stress. Som att någonting i min planering ska bli inställt. Att min vape ska vara trasig. Eller just det med e-ciggen är något jag oroar mig för varje kväll, snarare. Jag oroar mig alltid väldigt mycket för allt som har med kommunikation och planering att göra. Att det ska hända något som förstör precis allt.

Det är ofta svårt för mig att kontrollera mitt humör, vilket tar oerhört mycket energi alla gånger. Jag är rädd att någonting ska irritera mig, att jag inte ska kunna kontrollera mig eller att jag ska stänga av helt. Med stänga av menar jag att jag slutar lyssna och ta in om det blir för mycket för mig.

Har ni några tankar ni vill dela med er av angående detta? <3

Citerar mig själv för ett par år sedan

Etiketter

Bipolär, Citat, Depressivitet, Hypomani, Kaos, Mani, Mixed state, Smärta, Tårar

För ett par år sedan. En lapp som var värd att spara – om bipolär sjukdom.

Vad gör egentligen mest ont? Att vara manisk och fatta en massa orealistiska beslut  – eller att vara så deprimerad att man inte kan yttra ett ord?

Ropar i ett eko

Etiketter

Ångest, Bipolär, Blandtillstånd, Depression, Hushåll, Hypomani, Mani, Sömnproblem, Stress, Tvättstuga, VIla

Jag var uppe till ca 23 i går och var helt slut när jag skulle sova. Men inte kunde jag sova heller. Jag somnade nog strax innan 2, helt utmattad. Detta gör ju att jag inte alls känner mig pigg i dag. Jag gick upp kl 10 för jag skulle åka till mina föräldrar (de bor nära mig) och äta frukost med dem. Då kände jag mig inte lika trött som när jag gick upp, men nu när jag är hemma är jag helt slut – igen. Nu har jag lagt i tvätten och tagit en dusch, som faktiskt har gjort mig lite piggare. Vi får väl se om en stund, haha. Hur har ni sovit i natt?

Resten av dagen planerar jag att bara ta det lugnt. Jag blir extremt trött om jag inte har sovit minst 8 timmar i sträck, så jag kommer inte att orka så mycket mer. Det gör mig inte så mycket. På sätt och vis tycker jag att det är skönt att ha tvätt-dagar, för då kan man vila samt att man tar korta avbrott när man måste ner till tvättstugan och fixa något.

När jag inte ska sova blir jag så väldigt stressad. Jag är bipolär, så jag har inte bra tolerans mot sömnbrist. Dessutom kan sömnbrist trigga skov, liksom (hypo)mani, depression eller blandtillstånd. Min Asperger gör att jag behöver mycket återhämtning. Så detta är en enorm stress hos mig.

Hoppas ni har sovit gott i natt och att ni är utvilade! <3

Episod…

Etiketter

Hypomani, Mani

I går var jag på tandakuten. Min båge som jag har efter min tandställning (var 14-16 år när jag hade den) hade gått sönder. Så det fixade dem.

Jag är fortfarande ”uppvarvad”, eller ja… Snarare hypoman/manisk.

I dag ska jag till akuten igen på grund av mitt knä. Det gör jätteont.

Min mobiltelefon har krånglat också.

Kan inte detta bara gå över?!

När psyket kaosar ur

Etiketter

Aggressivitet, Ångest, Bipolär, Depressivitet, Hypomani, Irritation, Mani

Alltså, vad fan händer??! Uppvarvad, enligt mobila öppenvårdsteamet på psyk. Bra att man kan prata med dom. Arg, irriterad, speedad, ångest, depressiv…

 

Om psykisk sjukdom och ”Mina två liv”

Etiketter

"Mina två liv", Bipolör, Blandepisod, Depression, Depressivitet, Hypomani, Mani

Jag har sett det andra avsnittet av ”Mina två liv”. Det var… Intressant.Ja. Jag vet inte. Det handlade mycket om kreativitet. Jag är också väldigt kreativ. Jag målar, jag är författare.

Det är svårt att ha bipolär sjukdom. Att kastas mellan hypomanier, depressioner, mani och blandepisoder. Det gör jag själv. Jag.

En vän frågade mig i går lite om hur det är att skriva så här offentligt om allt detta. Fast min blogg handlar ju inte bara om psykisk ohälsa, faktiskt. Whatever. When. Vet Rädslan finns ju alltid där. Att man ska bli sjuk igen. Insjukna i ett skov. Jag har valt att ta mediciner, trots biverkningarna. Litium och seroquel är de stämningsstabiliserade jag tar just för bipolär sjukdom. Nu när jag har varit inlagd så har litumnivån justerats. Mun var tydligen för låg. Jag ska nog ta ett till litiumprov sedan.

”Mina två liv” fick mig och också öppna mig lite till. Lite, lite till. Jag vet att jag redan är väldigt öppen, men det är ändå någonting jag inte vågar berätta. Det känns så i alla fall.

/Yolanda

(hypo)mani

Etiketter

"Mina två liv", Bipolär, Hypomani, Mani

Nu är jag inland för första gången i år. Senast blev jag utskriven i maj 2014. De senaste dagarna innan jag blev inskriven hade jag maniska symptom. Det har jag inte längre. Natten söndag-måndag var jag hypoman eller manisk. Bilden ovan är tagen då. Det var ett jävla tjohej!

Dagen därpå skulle jag till min arbetsterapeut. När jag kommer utanför dörren, så kände jag det – igen. Jag har maniska symptom. På tunnelbanan in glömde jag att att hoppa av, skrev ca 5 dikter på en halvtimme och musiken bara dunkade i öronen. Britney Spears. Untzzzzzzz baby! När jag ska byta tunnelbanetåg i T-centralen ringde jag min arbetsterapeut och sa hur det var. Hon ville att jag skulle få en läkarbedömning på psyk. Efter det blev jag inlagd.

Nu sitter jag i min sjukhussäng. Jag har nyss tittat på första avsnitten av ”Mina två liv”. Nu är det bara det andra kvar, för jag såg det tredje på TV.

I morgon ska jag ha några timmars permission och på lördag med, för då ska jag till Bråvallafestivalen för att se Kent.

Till sist vill jag bara säga att jag inte är ute efter att andra ska tycka synd om mig.