Tack och fejk

Etiketter

ADHD, Autism, Blogg, Fejk, Humörsvängningar, Känslostormar, Kommentarer, Människor, Neuropsykiatri, Neuropsykiatrisk diagnos, Neurotypisk, NPF, Språkstörning, Tack, Tourettes syndrom

Jag tänkte passa på att tacka för alla kommentarer som kommer in. Kul, spännande och jag svarar så fort jag kan. En side-note bara. <3 Dessutom får ni gärna komma med förslag på någonting ni tycker skulle vara kul om jag publicerade och delar med mig av. En fråga, en blogglista, ämne till ett informationsinlägg. Om jag gillar ditt förslag, så kanske det blir aktuellt med ett inlägg relaterat till ditt förslag. Förslag är alltid spännande! Självklart blir du länkad i inlägget.

~

Den här dagen har verkligen varit en känslomässig total upp- och nergång. I stort sett hela dagen på Dynamo har vi haft redaktionsmöte. Det var intressant att uppleva det, även om man blev trött. Nu är jag hemma igen och är ännu tröttare. Jag måste verkligen vila nu. Vad har ni gjort i dag?

Ibland undrar jag hur det egentligen känns att fungera normalt. Eller, inom normalspektrum. När allt mer eller mindre flyter på. Jag kommer aldrig få veta hur det känns och de som faller under normalspektrum kommer aldrig få veta hur det är att ha en neuropsykiatrisk diagnos. Det är väldigt komplext. Jag förstår inte varför neurotypiska (människor som inte har NPF) verkligen älskar att prata om ”väder och vind” och förmodligen kommer jag aldrig förstå det. Det är inte det att jag inte bryr mig om vädret, utan det är snarare för att det känns väldigt fejkat. Vad tror ni?

Rädsla/oro – En hinna av inre kaos

Etiketter

Aggressivitet, Autism, Ångest, Blandepisod, Blandtillstånd, Depression, Fobi, Humör, Humörsvängningar, Hypomani, Irritation, Kommunikation, Mani, NPF, OCD (obcessive-compulsive disorder), Oro, Passiv-aggressivitet, Planering, Rädsla, Stänga av, Stress, Temperament, Tvångssyndrom, Utbrott

Rädsla påverkar oss alla. Mer eller mindre. Jag tror att hur vi handlar handlar mycket om rädsla. Inte bara, men en hel del. Det är olika för oss vad vi är rädda för. Delvis kan det vara svårt att förstå andras rädslor, i alla fall för mig. Fast ingen rädsla är löjlig.

Om jag skulle räkna upp mina rädslor och göra en lista – den skulle nå oanade proportioner. Själva kärnan är att inte låta ens rädslor förstöra ens liv. Mina OCD (obcessive complusive disorder, tvångssyndrom) är en balansgång. Det är nog en av de saker som jag är mest rädd för – att insjukna på riktigt igen. Jag blir väldigt rädd när mina tvångstankar börjar ta över mitt medvetande, bit för bit. Rädslan för att bli (hypo)manisk eller deprimerad är också något jag får leva med, för bipolär sjukdom är ett kroniskt tillstånd.

Jag ska inte nämna alla mina rädslor i det här inlägget, men jag ska dela med mig av vissa saker. Jag anser att oro och rädsla går in i varandra – delvis. Varje morgon när jag vaknar oroar jag mig för att det ska hända någonting som förstör mitt humör. Till exempel något som ökar på min stress. Som att någonting i min planering ska bli inställt. Att min vape ska vara trasig. Eller just det med e-ciggen är något jag oroar mig för varje kväll, snarare. Jag oroar mig alltid väldigt mycket för allt som har med kommunikation och planering att göra. Att det ska hända något som förstör precis allt.

Det är ofta svårt för mig att kontrollera mitt humör, vilket tar oerhört mycket energi alla gånger. Jag är rädd att någonting ska irritera mig, att jag inte ska kunna kontrollera mig eller att jag ska stänga av helt. Med stänga av menar jag att jag slutar lyssna och ta in om det blir för mycket för mig.

Har ni några tankar ni vill dela med er av angående detta? <3

När badet blir en flykt

Etiketter

2020, Bad sommar 2020, Humörsvängningar, Känslor, OCD (obcessive-compulsive disorder), Sömn, Sömnproblem, Sommar, Sommar 2020, SVänskap, Tankar, Trötthet, Värme, värmebölja

I princip hela den här dagen har jag varit så trött i kroppen. När jag vaknade kom jag knappt upp ur sängen. Sedan lättade det när jag var och badade. Fast när jag kom hem i dag orkade jag knappt så upp kändes det som. Hoppas på bättre sömn i natt, verkligen. Det var i alla fall skönt att få bada igen. Kul med sällskap av Carolina och Robban.

smart

Mina tankar, känslor och humörsvängningar sliter mig isär. Som vanligt. Förföljd av trauma-triggers. Som ni alla vet så gillar jag inte sommaren generellt sätt, men med den här värmeböljan blir det näst intill olidligt. Slitsamt för mitt psyke. Det kanske är därför jag är så trött, bland annat.

Hur mår ni av att det är så smärtsamt varmt?

Om trötthet, detaljer, smärtsamma fotsteg i själen

Etiketter

Aggressivitet, Facebook, Förvirrad, Frustration, Humörsvängningar, Irritation, LSS-boende, Misshandel, PTSD, Trötthet, wordpresss

I dag känner jag mig så trött, även om jag faktiskt sov helt ok i natt. En extra kopp kaffe på det, så löser det sig. Eller så.

Tomheten och ilskan äter upp mig. Det finns en del detaljer som stör mig. Ja, eller detaljer vet jag inte. Dock känns det som småsaker i vissa sammanhang, med tanke på vissa större problem.

Hur mår du i dag?

Snart är det städning, vilket jag inte alls är taggad på. Som vanligt då, men tyvärr måste det göra. Nu hoppas jag bara att jag inte hinner bli på dåligt humör eller får några andra humörsvängningar åt något håll innan dess. Det gick som det gick förra torsdagen, men det försökte jag tysta ner lite här på bloggen. Jag tror att jag kan ha nämnt att jag fick ett utbrott efter att ha skrivit om misshandeln. Kastade saker, slet ut hår, grät. Så kan det bli om man inte pratar om saker, tyvärr. För mig i alla fall. Det är som att slita upp något ur själen, eller psyket. Jag blev ledsen att jag inte fick nästan några reaktioner… På Facebook – för där har jag de som jag känt eller har känt.

Tack för att ni reagerade här på wordpress! <3

Extrema dippar får botas med Loka crush (när inte kaffet gör sitt)

Etiketter

Besatt, Försörjningsstöd, Fotled, Fotledsstöd, Frustration, Humörsvängningar, LOKA crush, PTSD, Soc, Socialen, Socialtjänsten, Stockholms stad, Trauma

Den här dagen har hittills varit väldigt upp och ner. Precis innan lunch började jag må väldigt dåligt, men det varade inte så längre. Jag kände mig frustrerad och bortkopplad från verkligheten. Var näst intill okontaktbar. Tur att det släppte efter en stund. Fan, vad jag stör mig på när det händer…

Nu är jag hemma, men snart ska jag möta upp mamma. Vi ska köpa nya fotledsstöd, som jag har fått beviljad från soc/försörjningsstöd. Lämna in kvitto, så får jag bistånd.

I väntan på att gå iväg bjuder jag på när jag inte orkar hämta ett glas/kopp för att dricka Loka Crush…

Äh, peace out liksom.

Escaping from shit-mode – snacks instead

Etiketter

Aggressivitet, Escape, Fly, Frustration, Harry Potter, Hemligheternas kammare, Humörsvängningar, Irritation, Matlådor, Naturgodis, pick&mix, Quinoa chips, The chamber of secrets, The philosophers stone

Hela den här dagen har gått ut på att fly från mina humörsvängningar, som har dominerats av ilska/irritation/frustration. Jag har gjort yoga och styrketränat. Det hjälpte en aning. Jag har gjort matlådor, vilket hjälpte delvis – till det blev stökigt i köket. Då blev jag irriterad igen och var tvungen att gå ut och ta en vape-.paus. Nu har jag dessutom köpt snacks till kvällens Harry Potter-tittande. Jag kollade på ”De vises sten/The philosophers stone” i går kväll, så kväll blir det ”Hemligheternas kammare/The chamber of secrets”. Snacks blev dessa:

Hjärnan är i blåsväder – Iktorivil

Etiketter

Anafranil, Benzodiazepiner, Frustration, Humörsvängningar, Iktorivil, Nedtrappning, Trötthet, Utmattad

Nedtrappningen av Iktorivil har varit tuff hittills. Ja, det är benzodiazepiner – vad hade jag väntat mig? Jag har haft den medicinen sedan början av 2013. En tid jag helst vill glömma. Då Iktorivil och Anafranil räddade mig från helvetet.

Sömnen känns inte säkrad direkt. Mitt humör svänger värre än vanligt, speciellt när jag inte är ensam. Ångesten äter upp allt och mörkret är inte långt borta. Egentligen är jag mest trött – utmattad. Frustrerad. Kan inte detta sluta? Det är bra att OCD:n inte har blivit värre. Fast det här är i alla fall bättre än när jag ofrivilligt blev av med Anafranil i ca 1 månad – den var slut på marknaden just då.

Är det någon av er läsare som har erfarenhet av att trappa ner benzodiazepiner?

Hello rollercoaster!

Etiketter

Depressivitet, Familjen, Foto, Frustration, Humörsvängningar, Kaos, NPF, Syskon

Jag förstår mig verkligen inte på mitt humör i dag. Känslorna har verkligen gjort det jobbigt för mig att fokusera och vara stabil (?). För…. Stabil? Jag undrar ibland hur det känns. Anyway – jag vaknade inte i alla fall svettig i morse! Det känns som om jag alltid skriver det numera, haha.

Här kommer två bilder jag tog när vi sågs hela familjen + J´s flickvän. Jag äör itne toppenfotograf direkt och dessa är ju helt random.

 

Tillbaka till i dag! Jag är väl den enda som tycker att det är skönt när inte solen kommer in genom persiennerna hela tiden. Om ni vill läsa mer om min ljuskänslighet så tryck här

Förövrigt så har jag varit symtomfri i flera dagar nu. Jag vet att jag har sagt det flera gånger, men nu är jag säker på det.

Hörs

En hinna av … ovisshet?

Etiketter

Ångest, Depression, Halloween, Humörsvängningar, Kaos, Midsommar, Nyårsafton, valborg

Jag kände direkt när jag vaknade att det här inte skulle bli någon bra dag. Ledsenhet, ångest, kaos. Mycket flashbacks och någon slags apati.

Det alternativet som brukar fungera bäst vid sådana tillfällen, för mig, är att försöka ta sig till datorn och kolla på någonting som distraherar tankarna. Musik brukar också underlätta i vissa fall, alternativt skriva. I dag har jag kollat på TV-skärmen genom datorn i flera timmar. Lika bra så.

En hinna som äter upp mig. Det är så det känns. När man hamnar i kaosets gap. Utanför balkongen droppar regnet – precis som hela dagen.

Det smärtar mig att jag inte vet hur någonting ska bli, appråpå på covid-19. Jag vet inte inte om jag är frisk. Kan jag smitta någon? Jag orkar inte med en till helg, fast ärligt talat är det bara oerhört bekvämt att slippa valborg. Jag avskyr pressen på att alltid behöva göra någonting när det är halloween, midsommar, valborg eller nyårsafton. Festa är någonting jag verkligen tycker är tråkigt, meningslöst och socialt utmattande. Så hejdå, liksom.

Hur upplever ni högtiderna? Tycker ni också att det är bekvämt att dessa inte blommar ut till överdrift?

”Fyll min tid med någonting” – Kent

Etiketter

Humörsvängningar

Ur: Istället för ljud

Jag tycker att meningen i rubriken passar väldigt bra just nu. Antagligen förstår ni vad jag menar.

I dag har jag gråtit och inte velat någonting, men på något sätt har jag orkat ta mig igenom även denna dag. Jag och pappa har varit och handlar mat. Dessutom anar jag att jag är på väg att bli symtomfri. Hoppas jag. Äsch, det är väl bara att överleva -i allmänhet alltså. Mitt humör är så jävla känsligt. Ibland undrar jag varför jag är som jag är. Arv och miljö – I know. Men ändå.

Här är en bild från en promenad i dag