Dikt från 2014-04-24: Vi känner hopp

Etiketter

Dikter, Hopp, Sluten psykiatrisk avdelning

Bland en soffgrupp och en TV på psyk.
Utanför det stora fönstret nalkas den glödande solen.
Den tränger in i våra själar, i våra hjärtan.

Vi känner hopp.

Dikt från 2014-04-12: Hopp?

Etiketter

Dikter, Hopp, Sluten psykiatrisk avdelning

Än finns det hopp,
även om allt känns som en flopp.
Det kan kännas som att springa runt med dropp,
men försök att samla alla tankar i en kopp.

Dikt från 2014-04-12: Finns det något hopp?

Etiketter

Dikter, Hopp, Sluten psykiatrisk avdelning

Havet skvalpar,
hundarna valpar.
Gräset gror,
människor vandrar runt i skor.
Himlen är klar,
men den har inget svar.
Hoppet lyser genom fönstret,
därmed bryter det stjälpande mönstret.

Bitter och hoppfull samtidigt.. What?

Etiketter

Bitter, Hopp

Alltså, i dag har jag verkligen känt mig så bitter på det ena och det andra. Jag har hakat upp mig på folks beteenden och mitt eget. Bara en massor av gnälliga tankar har snurrat runt i huvudet. En del panikkänslor har jag också haft. Jag ville egentligen inte gå till praktiken i dag, men gjorde det i alla fall. Hade verkligen ångest. Å andra sidan har jag pysslat och läst en hel del, känt mig motiverad till saker. Hm.

Praktikstart på tisdag!

Etiketter

Depressivitet, Hopp, MISA, Praktik

Ja, ni läste rätt. Yolanda ska lyfta på sitt jävla arsle och faktiskt göra någonting vettigt. Det ni. Jag ska börja praktisera på ett äldreboende. Yay. Hoppas att det fungerar trots mitt tillstånd.

Måste fokusera på det som är bra, annars går jag nog under.

Etiketter

Hopp, Kaffe, Medicin

Efter läkarsamtalet i går kände jag nytt hopp, på något sätt. Inte bara för att det ska bli medicinbyte och mer ångestdämpande vid behov, utan också för att min läkare verkar tro att jag klarar det här också.

Jag är utskriven. Har jag glömt att säga det kanske? Hm. Vet inte. Sitter här med kaffet i högsta hugg i alla fall, efter att ha sovit bort hela förmiddagen. Jag var uppe och åt frukost några timmar tidigare, men sängen kallade. Jag ska på målarkurs i kväll. Missade första kurstillfället när jag var inlagd på psyk förra veckan, så det blir första gången i dag. Nervös? Ja. Taggad? Nja, men det får gå.

Mot det bättre (or am I just kidding myself?)

Etiketter

"Idol 2013", Bandit rock 106.3, Hopp, Kaffe, Kallt kaffe, MISA, Raggmunkar

Studiebesök (och prat om eventuell praktik) på hemligt ställe (än så länge i alla fall) via MISA. Det gav mig hopp och den här dagen har alltså inte varit helt usel.

Jag och en av mina favoriter i personalskaran på boendet har gjort raggmunkar och haft lingonsylt samt creme fraische till det. Good indeed! Sedan Idol 2013, som jag sket i att kolla på i går. Ägnade mig istället åt att deppa då.

Nu sitter jag framför datorn och dricker kallt kaffe samt lyssnar på BANDIT ROCK 106.3 (vi spelar vad vi vill!). Kunde vart sämre. I morgon är det dags för ännu ett studiebesök på ännu ett hemligt ställe tills vidare samt arbetsterapi.

Hold the best

Flytt

Etiketter

Familjen, Hopp, Kaos, LSS-boende

I dag har jag varit inlagd i en månad på en psykiatrisk avdelning. I morgon ska alla saker ut från min lägenhet på LSS-boendet jag bodde på ett tag, fast under den perioden bloggade jag knappt alls. Mina älskade föräldrar hjälper mig att packa ihop allt. Fanns inga ord, inga ord som kunde beskriva hur dåligt jag mådde där. Jag ville inte leva, men nu finns det hopp. 

OCD, anafranil och hopp

Etiketter

Anafranil, Ångest, Depressivitet, Hopp, Lergigan, Medicin, OCD (obcessive-compulsive disorder), Oxascand

Någonting känns lite, lite mindre tungt i huvudet. Kanske var höjningen av anafranil inte ett så dumt drag. I för sig så har jag tagit både oxascand och lergigan dagligen sedan i fredags, men jag tror att det behövs. Det är tydligen så att man kan få ökad oro vid höjning av medicinen. Jag mår så jävla dåligt, så jag uppskattar minsta lilla lugn.

Nyss ringde jag min DBT-terapeut och bad om hjälp. Jag fastnar som vanligt med tvångstankar och tvångshandlingar när jag tvättar händerna. Sedan berättade jag också att jag tror att anafranil hjälper. Efter samtalet grät jag av lättnad. Tänk om det faktiskt finns en medicin som kan göra det lättare att stå emot tvångsimpulser. Vissa saker har till och med blivit bättre. Jag har inte ryckt ut mina ögonbryn på ett tag. Det beror kanske mest på att jag inte har en pincett hemma, men jag har i alla fall inte gått och köpt en ny. Haha, det är i alla fall något. Inte heller rycker jag ut så mycket hår från mitt huvud längre. Jag har redan ryckt ut över hälften av mitt hår på huvudet. Hur som helst – det finns saker som har blivit lite bättre.

Det kanske finns ett liv för mig också.

Visualisering, tvångstankar och nytt hopp

Etiketter

Ångest, Hopp, MISA, OCD (obcessive-compulsive disorder), Sjukgymnastik, Thåström, Trötthet, Visualisering

Jag sov uselt i natt, trots sömnmedicin. Efter en himla massa velande om jag ens orkade gå och lägga mig tog jag en sömntablett ungefär vid 2-tiden på natten. Försökte att hålla ögonen stängda och lyssnade på Thåströms platta ”Skebokvarnsvägen 209”, kämpade mot tvångstankarna. Gång på gång vaknade jag under natten, trots medicinen. Så brukar det inte bli. Ångesten måste ha varit väldigt hög.

Klockan var 8 när mina väckarklockor ringde och även min boendestödjare. Hon brukar ringa mig när jag ska på möten som är på förmiddagen, eftersom jag tycker att det är lättare att vakna till om man pratar med någon. Dessutom, när det kommer till väckarklockor, så snoozar jag för länge och då blir det stressigt.

Första mötet var med min sjukgymnast. Det gick bra. Vi gjorde en visualiseringsövning som innebär att man ska tänka på ett ställe dit man kan tänka på när det blir stressigt, i det här fallet ett träd. Varför ett träd då? Anledningen är just det faktum att träd har sina rötter i jorden. Det är meningen att trädet ska vara en symbol för stabilitet. Trädet som man tänker sig ska finnas i en trädgård, som man kommer fram till genom att gå på en stig. På vägen till trädet finner man en rosenbuske. Där finns också en lapp med ett budskap, som man alltså ska komma på själv. Det budskapet jag tänkte på första gången vi gjorde övningen (idag var andra gången) var ett citat ur ”Låt Dom Regna” med Thåström.

”Imorrn blir det bättre
Imorrn blir det bra
Imorrn när du vaknar
har du regnat klart…”

Meningen med övningen är att man ska kunna få fram en bild av den här platsen i huvudet och att den här bilden eventuellt kan kan lugna ner en när man blir stressad, genom övning förstås. Jag vet inte om det här kan hjälpa mig, men jag ska ge det ett försök.

Dagens andra möte var med min DBT-terapeut. Vi pratade om de senaste dagarnas ångest och tvångstankar, samt hur vi ska gå vidare. Hon tycker att vi tar för små steg fram, så nu har jag fått fler uppgifter samtidigt. Jag ska försöka anstränga mig lite mer nu hade jag tänkt mig.

Det tredje mötet idag var på MISA. Vi diskuterade mitt mående samt min stress över saker som jag ska göra hemma och kom överens om att jag framöver ska göra uppgifterna där, exempelvis att skriva instuderingsfrågor till studiebesök. Sedan pratade vi om studiebesöket igår och framtida praktik. Efter mötet kände jag mig hoppfull, på något sätt.