Gatulyktornas oro

Etiketter

Ångest, Demokratipiloterna, Dynamo, Dynamo förlag, Ekonomi, Explosion, Gatulykta, Hjärna, Intryck, ljus, Mörker, Nuet, OCD (obcessive-compulsive disorder), Oro, Perception, Perceptionsstörning, Projektmedel, Sjukersättning, VIla

Gatulyktor lyser upp det kring dem. Resten då?

I dag känns det aningen mörkt. Både i huvudet och i lägenheten. Inte för att jag inte har tänt några lampor, men det känns mörkare. Även om jag har öppnat persiennerna på en sida. Vad spelar det för roll? Det börjar skymma ute. Fast jag får inte bli för trött i huvudet, för om ca en halvtimme har jag schemalagd städning. Som varje torsdag.

Jag känner mig som sagt lite mörk i hjärnan. Kan man ens säga så? Det kan man väl. Jag skrev det nyss. Jag är livrädd för fler avslag från olika håll. Vi på Dynamo förlag väntar på ett beslut om projektmedel. Jag måste söka om sjukersättning – tänk om inte det går igenom. Det jag tror en del vet om mig, som känner mig privat, är att jag oroar mig för mycket för saker jag inte kan styra över. Ofta är jag så orolig att jag får svårt att befinna mig i det förbannade, omtalade nuet. Fast vill jag verkligen vara i nuet? Inte alltid. Vem vet?

Även om de saker jag nämnde i stycket innan är befogade att oroa sig för, så är det inte där det slutar. Det slutar aldrig och min hjärna kommer sannolikt att explodera. Som ett skrik. Ibland känns det verkligen så. När allt faller isär. Då man måste bära ett lass med Loka crush. Lite för tungt. Allt faller till marken. Eller genom metall. Kortslutning.

Ja, ni förstår varför det är livsviktigt för mig att vila ofta. Annars går jag sönder.

Bokstavligt talat: Hur orkar vi och anställda på Försäkringskassan?

Etiketter

covid-19, Försäkringskassan, Försäkringskassanupproret, Försörjningsstöd, Förvaltningsrätten, Hjärna, Kammarrätten, Socialbidrag

Varför ska jag behöva vänta till februari eller mars på min ersättning, som jag är beviljad – enligt domstol? Förövrigt är domstol ett konstigt ord. Det låter som att man får en dom, medan man sitter på en stol. Jag orkar inte med min hjärna, men jag har försökt acceptera den. Att jag tar det mesta bokstavligt. När jag gick på gymnasiet fick vi ibland en så kallad ”lathund”, som en instruktion. Jag kunde inte fokusera på innehållet, eftersom jag inte förstod varför det hette ”lathund”. Nu förstår jag vad det är, men inte varför det heter så.

Tillbaka till katastrofen Försäkringskassan. Förtjänar de ens att skrivas med stor bokstav? Ett mysterium. Försäkringskassan förstör för för många människor för att de ska kunna kallas för några som beviljar försäkringspengar. För att vara tydlig: De bör inte förstöra för någon. Enligt medierna var det ett samtal på ett FK-kontor som (som var under all kritik) ägde rum. Samtalsdeltagarna slog vad som hur många som skulle dö i covid-19.

Jag är såklart lättad att jag blev beviljad (och därmed vann i rätten mot FK) ersättning, men de kan väl betala ut den också. Måste jag söka försörjningsstöd i 1-2 månader till? Ja, förmodligen. Att jag känner mig nere och arg över detta är nog att jag känner mig smått värdelös. Jag förstår inte hur Försäkringskassans handläggare kan sova på nätterna. Om de ens sover. Om de anställda blir sjuka – sömnsvårigheter, ångest, depression, missbruk – vad händer då? Om de inte orkar med sin situation. För alla orkar inte vara dryg och empatilös dagarna i ända. Måste de ”smöra” för chefen, för att inte bli behandlade som resten av befolkningen?

Försäkringskassan, förlagsmöte, ledsen hjärna

Etiketter

2021, Domstol, Ekonomi, Energi, Försäkringskassan, Halt, Hjärna, Kammarrätten, Snö, Trötthet, Vinter

Som ofta, är jag helt slut i min hjärna. Det blev väl för mycket telefonsamtal hit och dit. Jag försökte boka en tid hos min läkare, för att jag måste ha ett nytt läkarintyg. Jag hade redan ringt psykiatrin en gång, men jag testade i dag igen. Nu har jag en tid, trots allt. Försäkringskassan har inte betalat ut den retroaktiva ersättningen, efter dom från Kammarrätten. Nu vill de ha kontoutdrag från 2019, när jag förlorade min ersättning. Jag provade gå så långt bak via banken, men det gick inte ens. Det bör de veta. Jag skickade kontoutdrag så långt bakåt det gick. Jag orkar inte med detta… Egentligen.

Annars har det fungerat under dagen. Förutom att det är snor-halt utomhus. Jag har inte ramlat än, men vi får se. Jag har överrörliga knän och fotleder, så risken är rätt stor. Vi har haft förlagsmöte, vilket var lyckat – tycker jag. Det var vissa saker som behövde sägas. Nu känner jag mig lite lugnare på något plan. Efter mötet.

Exhausting changes

Etiketter

Förrändringa, Hjärna, Hypermobil, hypermobilitet, Knä, Knee

Jag känner mig helt sönderstressad, även om jag precis har vaknat i princip. En i personalen skulle följa med mig till vårdcentralen för att fixa med plåstret på mitt knä. Drop-in, sa hon. När jag gått upp och ätit frukost får jag veta att vi ska vara där kl. 15. Det här stör mig Asperger-hjärna. Jag avskyr att vakna upp till ändrade planer.

Dessutom måste jag bestämma om jag ska till jobbet i morgon. Jag har väldigt svårt att fatta sådana beslut. Det är, även det, Asperger-relaterat. Jag får väl börja med att vila bort ångesten på något sätt.

Om misstag och förändringar / About misstakes and going through changes

Etiketter

Annorlunda, Annorlunda hjärna, Förändringar, Fel, Hjärna, Minnen, Misstag, Neuropsykiatrisk diagnos, Neurotypisk, Normalspektrum, Smärta

Fördriva tiden. Det är just det som det mesta går ut på i dagens läge. Mer än någonsin och alla andra gånger jag mår dåligt. Jag känner mig stel i kroppen, förmodligen för att jag inte mår så bra psykiskt. Hur mår du?

Hur mycket lär man sig av sina misstag egentligen? För mig beror det nog på lite vad det är för misstag man pratar om. Om det är misstag som är djupt kopplat till ett trauma kan jag begå samma misstag (exempelvis att isolera mig) gång på gång. När man egentligen bör prata om något problem man har tenderar jag att stänga in mina känslor istället för att prata om dem. Misstag är inte detsamma som ett fel man gör, tror jag. Det är väl därför det är olika ord! Att någon har gjort ett fel kan låta väldigt hårt i bland. Vad tror ni om detta?

Ovanstående var bara en fråga som kom upp hos mig. För mig snurrar tankarna åt alla möjliga håll och perspektiv. Fast jag har ju i grunden svårt med förändringar och antagligen att förändra mina egna beteenden, eftersom jag har Aspergers syndrom. Det innebär att hjärnan fungerar annorlunda hos mig än hos människor som faller under normalspektrum.

”Om vi någonsin behövt ett mirakel, så kan det få komma nu”

Etiketter

Bipolär, Depressivitet, Hjärna, Hypomani, Kaos, Mani, Ortopedia, Thåström, Urinprov, VIla

– Thåström (2017)

Jag känner mig inte så stabil psykiskt och jag är livrädd för att någonting ska få mig att flippa ur helt. Det är väl bara att acceptera att min hjärna inte fungerar som andras riktigt. Fast, ni tänker säkert, alla hjärnor fungerar på ett unikt sätt. Absolut, men mitt fungerande faller inte under normalspektrumet. Dessutom är jag bipolär, vilket innebär att jag ibland hamnar i skov av (hypo)mani eller depression – visserligen händelsevis en blandning av dessa.

Anledningen till att jag känner mig lite extra orolig över detta är att i morgon får vi ett beslut angående ett projekt på jobbet, som handlar om huruvida jag kan bli anställd där eller inte. Jag vet inte hur det kommer att bli och det skrämmer mig.

Nu byter jag ämne en aning, föreslår jag (för mig själv, right?). I dag har jag mest vilat, efter att jag kommit hem och inte fick pissa i en mugg. Jag har i alla fall ringt psyk, så att de fixar en ny remiss till mig och min urinblåsa. Någon mer än som ogillar att hålla en mugg under könsorganet när man ska kissa? Man kan inte slappna av, eller inte alla fall inte jag! Ogillar kraftigt är väl de rätta orden. Jag har gjort lite ärenden hemifrån, mest mail och något telefonsamtal. Det handlar bland annat om soc kan ge bestånd för dessa ortopediska skor som jag tyvärr måste erhålla. Ja, alltså jag är ju självklart tacksam för att jag får köpa dem till rabatterat pris – fast lite tröttsamt att jag måste maila soc för varenda liten sak jag inte kan betala själv.

Jag hoppas att ni har haft en bra dag. Tur att jag har hunnit vila en del i alla fall. Förhoppningsvis har du det också.

Vi får se om min hjärna håller ihop i morgon

Det spinner väl på

Etiketter

Hjärna, Känslor, Tankar

God morgon guys! Här sitter jag och tänker sönder min hjärna

What’s up with you? <3

Om mitt fotografiska minne

Etiketter

Ångest, Brain, Energi, Fotografiskt minne, Hjärna, Komplicerat, Komplikation, Memory, Minne, OCD (obcessive-compulsive disorder), Photographic memory, Tvångshandlingar, Tvångsmässig, Tvångssyndrom, Tvångstankar

Jag vet inte om det är slumpen som avgör vad man minns. Vissa saker kanske, inte andra. En sak vet jag dock. Jag har fotografiskt minne, vilket gör att mitt minne inte fungerar som andras.

En sak som jag är säker på blir värre av att jag har fotografiskt minne är min OCD (tvångssyndrom). Det är väldigt komplicerat, men det gör att jag aldrig glömmer vissa saker. När jag väljer hur jag ska göra något, till exempel att känna att dörren är låst, måste jag tänka igenom den handlingen jag tänker utföra en gång till – annars kan det leda till att det blir en tvångshandling i framtiden.

Allt detta leder till att jag minns bilder som tas ur min vardag, med minnet, blir för alltid inpräntad i min hjärna. Det är svårt att leva med tvångsmässiga minnesbilder. Jag kan långt ifrån välja vad jag minns. Ni tänker kanske att ni inte heller kan det. Fast jag menar det verkligen bokstavligen.

Hur tänker ni om ert minne?

Tankarnas grepp

Etiketter

Ångest, Dikter, Hjärna, Konst, OCD (obcessive-compulsive disorder), Poesi, Tomhetskänslor

Min hjärna är ett udda fenomen

skriker efter något som inte går att ta på

inte alltid samarbetsvillig

skapar ångest över funderingar

känner saker som inte finns

upplever katastrof

där det inte finns någon

river sönder det förflutna 

utan framgång

i tysthet

vet jag inte vad som hände

att kännas vid blödande sår

är bland det sista jag vill

inåt växer tomheten

där ingen ser