Fotsteg, klampar, över mina tankar. Försöker

Etiketter

1997, 747, Håll käften, Isola, Känslor, Kent, Tankar

Tunnel, avfart

När taxametern slagits på

Försvinner allt i regnet utan spår

Och som en viskning

Ser vi syner nu igen

Det här är nåt som inte ens har hänt

~ Kent (1997) ~

Jag älskar den här låten, 747. Den är lugn, överslätad panik. Krossat glas, med lugn blick – över världen.

Snurrar runt. Mellan gator och torg. Torkar invärtes tårar. Rent bildligt, men ändå så äkta. Tydligt, som nagellack mot krossat glas.

Tankarna vill inte tystna. Fast det gör de aldrig någonsin, känns det som. Lugnar dina tankar ned sig? I vilka situationer? Min hjärna borde ha exploderat för länge sedan. Rätt häftigt, egentligen, att så mycket skit får plats på så lite yta. Kan tyckas udda. Fast vanligt. Eller något åt det hållet.

Jag funderar, som vanligt, på att det är fredag. Hur jag ska lägga upp den. Det finns saker som är planerade, men ni vet – min vanliga oro.

Ibland vill jag bara misshandla sönder mina tankar – bara så att de någon gång håller käften. Skämt åsido…

Tvångstankar: Håll käften… Inget handtag

Etiketter

Brädspel, Datorspel, Håll käften, Msmma, OCD (obcessive-compulsive disorder), Pappa, Spel, Telefon-spel, TV-spel, Tvångssyndrom, Tvångstankar

Tankarna snurrar. Lite väl, kanske. Jag vet inte riktigt hur jag känner mig. Ibland önskar jag att tankarna kunde hålla käften.

Det är söndag. Senare ska jag till mamma och pappa. Vi ska nog spela spel. ”Riktiga spel”. Tråkigt uttryckt, möjligtvis. Jag menar sånt man spelade innan tekniken tog över en aning. Eller, så är det så att jag inte har hittat något TV/telefon/datorspel jag gillar. Klicka på länken i början av stycket för att läsa mer om det här med spel – vad det innebär för mig.

Eller: som pappa brukar säga ”käften har inget handtag, men dörren den har två”. Har ni hört det?