Fast i känslor

Etiketter

Ångest, Gym, Kaos, Känslor, Nedstämdhet, Nere, Oro, Scrubs

Gårdagens känslomässiga desperation genererade inte i bra mående, men det berodde inte på något som hade hänt just då. Jag kan egentligen inte definiera vad det är. Dock försökte jag samlade mig och i förmiddags tränade jag på gymmet, men dippade direkt efteråt.

I dag är det lördag och efter gympasset har jag bara försökt få tiden att gå. Genom att kolla på Scrubs och dricka kaffe. Typ. Jag var precis ute och köpte det jag helst vill äta i kväll, för att stå ut med kvällen.

Jag känner inte riktigt att jag har något mer att tillägga – just nu.

Work out through

Etiketter

Gym

@gymmet

Gym… Något

Etiketter

Gym, Gym-påse, Gymväska, Ord

Charmig bild på min gymväska… Eller gym-påse… Vad heter det egentligen?

Communication about gift-getting

Etiketter

Chilla, Cool, Coolhet, Definitioner, Familjen, Gym, Lillebror J, Lillebror P, Mamma, Tydlighet

Lördag. Gymmet. Presentplanering…

Jag och brorsorna försöker bestämma oss för vad mamma ska få i födelsedagspresent. Vi firar henne i morgon. Jag har förslag, men jag vill få godkänt att båda två innan jag slår till – för: vi ska ju ge den/dem tillsammans, för att vara tydlig. J sa att han skulle handla presenten om jag valde ut den. Nu är det jag som ska köpa den. Ph svarar inte. Han kanske sover. Här finns det ingenting som heter tydlighet, som ni vet att jag gillar. Hänsyn? Vad ska man göra? Jag har överlevt detta dilemma tidigare, så jag gör det väl denne gång med.

Nu har jag precis duschat efter att ha gymmat och tänkte ta det lugnt ett tag – eller ”chilla”, som alla coola säger. Jag vet inte hur cool jag är dock. Hur cool är du? Hur definierar man det, egentligen?

… Och sen tände jag en rökelse från Indien

Etiketter

covid-19, Gym, Indien, Indien 2017-2018, Indiska rökelser, Irritation, Pandemi, Restriktioner

Det blev, som sagt, en rätt lång sovmorgon innan jag tränade på gymmet. Folk runtomkring mig har olika åsikter om att gå till gymmet och det ger mig ångest. Det är just det som gör mig mer stressad. Fast – kan jag åka tunnelbana kan jag väl gå till gymmet. De har restriktioner där. Hur tänker ni? Jag blir bara förvirrad. Sedan jag var liten har jag haft mycket beslutsångest i alla sammanhang. Dessutom är jag livrädd för att göra fel.

Nog har det inte hänt så mycket under dagen annars. Inget vidare intressant. Lika bra så. Jag måste vila… Och jag har tänt en rökelse.

Vad irriterad jag blev att detta inlägget blev så tråkigt! Så känns det. Tur at lägenheten fylls med doften från rökelsen. Den förpackningen med rökelser kommer från Indien, då jag var där . Det blev lite länkar, så att ni kan kolla på bilder som jag lade upp för några år sedan. Säkert via telefonen – i alla fall de jag länkade. De dreads jag hade då tog jag ut för ca 2 år sedan.

Gympass, där

Etiketter

Gym

Efter en rätt lång sovmorgon är jag på gymmet.

När jag är hemma är det tänkt att jag ska ta det lugnt. Vad gör du den här lördagen?

När jag får panikångest / When I get panic anxiety

Etiketter

2016, Aggressivitet, Andning, ASD, AST, Autism, Ångest, Brusreducerande HÖRLURAR, covid-19, Då Som Nu För Alltid, Gym, Irritation, Kaos, Kent, Panik, Panikångest, Vi är inte längre där

”Jag är inte längre där
Nej jag är nån annanstans”
– Kent (2016)

Jag hade planerat att gå till gymmet när jag hade ätit frukost. Det fanns tid och jag är ledig. Jag packar mina saker och går. Jag blippar kortet vid receptionen genom deras nya covid19-system. När jag ska låsa in mina saker upptäcker jag att mina brusreducerande hörlurar är borta.

Inom ett par minuter börjar jag panikgråta och känner att jag har fastnat helt. Utan hörlurarna kan jag inte träna och om de är borta, så blir någon kanske arg – fast mest blir jag arg på mig själv. Jag ringer personalen på LSS-boendet, slänger på luren – packar snabbt ner mina saker och springer hem. Jag och personalen går ner till min lägenhet och där ligger dem. Tur, men oerhört förvirrande – för jag glömmer nästan aldrig någonting. Det tog lång tid att få ner andningen. Sen tar det ett par timmar innan jag lugnar ner mig. Jag kände mig helt förstörd, på Asperger-vis.

Nu gjorde jag ett försök att beskriva vad som händer när jag utsätts för plötsliga förändringar eller om jag inte är närvarande – eller vad man ska kalla det. När kaoset är ett faktum, liksom.

Tufft med ”tomma timmar”

Etiketter

Gym, Planering, Seroquel, Seroquel Depot, Struktur

I dag är jag ledig, eftersom det är onsdag. Ibland har jag olika möten dessa dagar, men just i dag var jag eldig från det med. Det upplever jag som jobbigt – en hel dag med inga planer. För mycket planer slutar aldrig bra heller. Fast när jag ätit frukost och druckit kaffe denna morgon tränade jag på gymmet. Nu är min plan istället att ta det lugnt resten av dagen. Vad gör du i dag?

För övrigt, så har det, så att säga, jämnat till sig med medicinen Seroquel Depot för mig. De senaste 2 nätterna har jag sovit tillräckligt och sammanhängande. Skönt, faktiskt.

Gamla dagböcker mot ledsna naglar

Etiketter

Dagböcker, Förråd, Gama dagböcker, Gym, Mamma, Pappa, Pigg, Sjukgymnast, Sjukgymnastik, Texter, Trötthet

Efter en natts sömn (förvånad, med tanke på mitt sömnmönster senaste månaden) tog jag mig till gymmet. Jag har inte varit där på säkert en månad, förutom på ”sjukgymnast-gymmet” där jag är tränar en gång i veckan. Fast i dag kände jag faktiskt för att gå och träna. Jag har varit väldigt trött senaste tiden, så det känns rätt bra och vara ganska pigg ibland.

Mamma och pappa kommer hit senare, för att låsa upp mitt förråd. Anledningen är att jag gärna vill kolla i mina gamla dagböcker en gång till. Eller ja… Gärna och gärna. Det är mest upprivande läsning, men jag tror att jag måste läsa. För att kunna gå vidare, på något sätt. Jag har skrivit dagbok sedan jag gick på lågstadiet, så det är väldigt många.

Gymmet: Pink owns The place

Etiketter

Gym, Rosa

När man halvt försöker låsa upp skåpet med hemnycklarna också