Promenad/ walk – on the ”the open road”

Etiketter

2020, Balans, Gråt, Känslor, Motorik, Planering, Promenad, Tankar, Tårar, Vår 2021, Vinter

När tårarna är slut, finns bara verkligheten. Eller? Det var det som kom upp i mitt huvud precis när jag skulle börja skriva, men det är inte sant till max. Ibland, men inte fullt ut. Alla människor uttrycker sig känslomässigt på olika sätt. Jag brukade vara någon som grät ofta, när jag var upprörd, men jag tror att mina mediciner har trubbat av den möjligheten en aning. När jag väl gråter känner jag mig ofta lättad efteråt.

Jag har sovit rätt bra under natten och är utvilad. I början av dagen var jag på promenad, som ni ser i inlägget innan. Det var skönt att komma ut. Det har inte blivit några promenader under vintern, när det var som kallast – mest på grund av halkan. Min balans är för dålig, för att jag ska orka ge mig ut och ramla. Risken är akuten, om jag skulle stuka foten. Okej, nu spårade det lite – jag planerar för detaljerat, tror jag. Det kan vara både fördel och nackdel.

Termobrallors dekadens

Etiketter

1984, 2021, Dekadens, Dekadenser, Familj, Familjen, Flashback, Gråt, Imperiet, Långkallingar, Pappa, PTSD, Pulka, SKidor, Snö, Tårar, Termobrallor, Thåström, Vinter

Jag snubblar fram

På dessa tomma gator

Där allt stod i brand

Oasers regn blev ökensand

— Imperiet (1984)

”Dekadenser” var min favoritlåt när jag var 15 år. Jag lyssnade på den på repeat på min CD-spelare när jag sov. Mina syskon blev trötta på det. Varför? Imperiet äger. De fick helt enkelt pumpa egen musik på natten. Så blev det. När jag har gått på fest och någon ber mig spela musik blir det i första hand Thåström, men det brukar inte gillas. Istället får jag stå ut med, enligt mig, kass musik.

Just nu är jag helt jävla slut. Jag har gått runt, hela dagen, i pappas termobrallor – långkallingar under. Nu är det så att jag blir helt knäpp i huvudet av att ha på mig kläder jag inte har valt själv. Jag har i princip tvungen, för vi skulle åka pulka som kick off på jobbet. Det gav mig för mycket flashbacks, så det slutade med att jag fick ångest och grät. Dagen var tyvärr inte över, för jag har – som vanligt – tid hos sjukgymnasten på måndagar. Så jag gick runt i vansinnigt obekväma kläder hela dagen. När jag kom hem var jag väldigt lättad. I kväll hoppas jag på att få ta det lugnt – jag orkar inte bli förbannad eller liknande.

Har du åkt pulka eller skidor den här säsongen?

Vetekudde, rastlöshet, för mycket tankar

Etiketter

Ångest, Donald Trump, Eko, Försäkringskassan, Frustration, Gråt, hjärnspöken, Irritation, Joseph Bidén, Mens, Mensvärk, Motorik, Nedstämdhet, Oro, Rastlös, Soc, Tårar, USA, Vetekudde, VIla

Den här dagen har varit rätt utmattande. Jag hade, som sagt, ett möte på förmiddagen. Sedan har jag varit hemma resten av den och fajtats med min mensvärk. Inte bara själva värken, utan också med mitt mående – och rastlösheten. Det sistnämnda gör mig irriterad. Frustrerad. Gråtfärdig.

Jag brukar inte känna mig speciellt nere när jag har mens, så jag vet inte om mitt mående har enbart berott på det. Egentligen orkar jag inte riktigt reflektera så mycket över det. Istället kom jag på att jag kunde värma en vetekudde i mikron. Jag har näsan aldrig haft en mikro tidigare, så det här med vetekudde brukar inte falla mig in. Tur att det hjälpte. Ganska mycket, faktiskt.

I dag blev Joseph Bidén officiellt president, vilket jag antar att ingen har missat. Det blir skönt att slippa Donald Trump. Ni förstår nog alla vad jag menar. Det behövs inga ord, tror jag.

Hur som helst – jag hoppas inte att jag kommer att gå in i någon dålig period. Mitt mående är inte på topp. Fast det finns anledningar till det. Bland annat detta med Försäkringskassan. Motoriken. Överrörligheten. Ständig oro. Mot ångest. Ekonomin. Jag vet inte riktigt, som vanligt. Många faktorer. Frågor, men inte mycket till svar. Eko. Hjärnspöken runt hörnet.

I morgon blir det en vanlig torsdag. Med jobb, städning och förhoppningsvis vila. Hur mår du? Vad ska du göra i morgon?

Instängda tårar har ett slut / trapped tears have an end

Etiketter

Ångest, Frustration, Gråt, Skolan, Skolans brister, Tårar, Tears, Trapped tears

Det var en tuff dag i går. Först kände jag mig väldigt avstängd psykiskt. På eftermiddagen kom älskade pappa och lämnade en kasse med mat. Jag tyckte det var så gulligt och när han frågade hur jag mådde brast det. Förutom det blev det mycket tårar och frustration i går, mest senare delen av dagen.

Fast för mig är det positivt att jag kan gråta. Jag lärde mig tidigt, när jag gick i skolan, att det var fel och misslyckat att fälla tårar. Jag blev utkastad från många lektioner på grund av att jag grät när jag gick i låg- eller mellanstadiet. Sedan har medicinerna gjort att jag blivit delvis avtrubbad, så i och med nedtrappningen har det lättat lite.

I dag känns det lite bättre. Jag har i för sig bara vaken i ett par timmar, men vi får se – helt enkelt.

Hur har du det?

Vikten av planering och att vara utan den

Etiketter

ADHD, Autism, Ångest, Depressivitet, Gråt, Kalender, Ledsen, NPF, Oro, Planering, Rutiner, Struktur, Trötthet, Utbrott

Jag har känt mig trött i dag, som vanligt. På sätt och vis. Det är torsdag, så jag hade städning på schemat efter att jag varit på Dynamo. Dessutom så lämnade jag återvinningen med en personal. Skönt att ha det överstökat. Fast ja, trött.

I går bröt jag ihop när all planering fallerade. Med ett ombokat möte blev tiden plötsligt min fiende. Efter att ha gråtit och så vidare fick jag timmarna att gå tills nästa möte. Bland annat med att planera prank med en personal, som jag nämnde i inlägget jag skrev i morse. Vad gör du när du ska fördriva tid?

Snart är det också helg, vilket också är stressande. Varför kan jag inte bara ta en dag i taget? För att jag har Aspergers syndrom förmodligen. Jag måste planera. Dels för att må ok, inte för andras skull. Känner du att du måste planera för andras skull, eller för din egen? Okej, jag älskar min kalender. Utan den? Jag vet inte. En gång, för några år sedan tappade jag bland annat min kalender på ett pendeltåg i Norrköping när jag var på väg till en festival. Galet nog fick jag tillbaka väskan.

Utan rutiner och planering hade det nog varit mycket kaos i min Asperger-hjärna. Så jag håller noga koll på mina grejer. Fast det händer att jag tappar bort saker, men då är jag oftast riktigt stressad. Tappar du ofta bort saker?

Det blir väl allt för i kväll. God natt <3

”Men vi lever ännu…” – om tårarnas kraft

Etiketter

Överväldigad, Björn Afzelius, Frustration, Gråt, Gråta, Hoola Bandoola Band, Ledsen, Mikael Wiehe, Skoltiden, Tårar, Vi lever ännu

 – Björn Afzelius, Mikael Wiehe

Ja, typ. Ibland känns det som att vissa delar av mig är döda.Jag vet inte riktigt hur man ska förklara det. Då menar jag känslomässigt. Vissa känslor verkar vara otillgängliga. Precis som att ljuset inte skulle slockna om du blåste på det. Som att du inte skulle bränna dig om du drack skållhett kaffe. Om du skulle kunna tänka bort din ångest.

I perioder har jag haft svårt att gråta. Det har jag väl fortfarande. Vissa saker är helt enkelt för överväldigande. Jag har alltid undrat: När har man rätt att gråta? Svaret har inte alltid varit enkelt för mig, även om det är det för dig. När jag gick i låg- och mellanstadiet blev jag utkastad från klassrummet regelbundet av min lärare. Hon tvingade ut mig med orden ”gå ut och lugna dig”. Jag hade inget val. Därför känner jag fortfarande inte alltid att jag har rätt att gråta, fast jag egentligen skulle behöva.

Vad har du för erfarenhet av tårar?

 

Typisk helgmorgon som aspie…

Etiketter

Ångest, Best friends, Efterlyst, Ekonomi, Fake doctors, Försörjningsstöd, Frukost, Frustration, Gråt, Hasse Aro, Kaffe, Kaos, LOKA crush, OCD (obcessive-compulsive disorder), Socialbidrag, Trötthet

Jag somnade sent i går och vaknade mycket senare än jag brukar – ca 11:30. Då måste jag verkligen ha varit helt slut. Fast allt blev kaos trots att jag var utvilad. Jag stressade upp mig, för att min muntorrhet gör att det gör riktigt ont i munnen då. Knappt något saliv och något som känns som sår. Då får jag i alla fall hela tiden tvångstankar/ångest över att det kanske skulle vara ”symtom” på covid-19. Det äter upp min hjärna ibland. Jag började gråta och blev oerhört frustrerad. Också för att jag hade tänkt gå till gymmet och träna, fast alla gym jag kan gå till hade stängt eller skumma öppettider. Det slutade med, att efter att ha pratat med personalen på LSS-boendet, åt frukost och drack kaffe. Sedan skyndade jag mig ut på en promenad innan jag skulle hinna ändra mig.

När jag kom hem efter promenaden fixade jag kaffe och Loka crush hallon och gick ut och satte mig ett tag. Lyssnade lite på ”Fake doctors, best friends” med Donald Faison och Zach Braff från Scrubs. Sedan lyssnade jag på Hasse Aros podd med fallen han minns.

Ekonomin krisar lite den här månaden. Priserna går upp och socialbidraget har blivit mindre. Jag måste planera alla inköp. Utmattande.

Vad har ni gjort i dag, hittills?

Föredrar ni Loka crush eller vanlig Loka? ;)

Sanningen bakom mina frustrationsutbrott

Etiketter

Acceptans, Aggressivitet, Frustration, Gråt, Irritation, Självdestruktivitet, Självmordstankar, Tomhetskänslor, Trichotillomani, Upprörd, Utbrott

När jag får utbrott över någonting över en förändring eller någonting som jag inte klarar av att göra känner jag mig otroligt ensam och annorlunda. Då hatar jag mig själv mer än vanligt. Jag gråter, kan inte andas. Jag gillar inte att erkänna det, men jag slår mig själv – det är går knappt att kontrollera. Jag rycker/drar ut hår, så kallad trichotillomani – förut har jag haft mycket svårare problem med det. Nu är det mest stress och ångest som utlöser det beteende.

Det här låter kanske överdramatiskt för er, men varsågoda – här har ni verkligheten bakom mina utbrott. Jag har i alla fall kommit ur det värsta av mina självskadebeteenden. Jag har väldigt svårt att kontollera mina impulser när jag är mitt inne i ett utbrott. Fast det är nog en bedömningsfråga vad som räknas som självskadebeteende och inte.

Jag har haft ”utbrott” sedan jag var lite. Dunkar huvudet i väggen, gråter okontrollerat, får panik. När jag gick i låg- och mellanstadiet blev jag utkastad från lektioner på grund av detta. När jag blev äldre lämnade jag klassrummet så fort som möjligt. Mina medstudenter har nog alltid varit osäkra hur de skulle bemöta mig, om ni förstår vad jag menar. Tror jag i alla fall.

Nog är jag fortfarande upprörd om hur jag blev bemött när jag var barn, eller ja, i allmänhet. Fast man kan inte ändra på det förflutna, om det som hänt. Tyvärr blir det säkert värre om man försöker förtränga det. Det är bättre att acceptera det, fast det betyder inte att man behöver gilla det.

Mot vinden i gardinerna

Etiketter

Ångest, Dikter, Gråt, Kaos, Poesi, Skrivande, Tårar

kantade ansikten

av livet

det som var

existensen

blödande känslor

mot skrikande godståg

bakom persiennerna

finns verklighetens öga

på andra sidan

ett odefinierbart kaos

mot fönstret

genomskinliga tårar

där bara hjärtat bultar

som rusar ikapp

det diffusa nuet