Extrema dippar får botas med Loka crush (när inte kaffet gör sitt)

Etiketter

Besatt, Försörjningsstöd, Fotled, Fotledsstöd, Frustration, Humörsvängningar, LOKA crush, PTSD, Soc, Socialen, Socialtjänsten, Stockholms stad, Trauma

Den här dagen har hittills varit väldigt upp och ner. Precis innan lunch började jag må väldigt dåligt, men det varade inte så längre. Jag kände mig frustrerad och bortkopplad från verkligheten. Var näst intill okontaktbar. Tur att det släppte efter en stund. Fan, vad jag stör mig på när det händer…

Nu är jag hemma, men snart ska jag möta upp mamma. Vi ska köpa nya fotledsstöd, som jag har fått beviljad från soc/försörjningsstöd. Lämna in kvitto, så får jag bistånd.

I väntan på att gå iväg bjuder jag på när jag inte orkar hämta ett glas/kopp för att dricka Loka Crush…

Äh, peace out liksom.

Escaping from shit-mode – snacks instead

Etiketter

Aggressivitet, Escape, Fly, Frustration, Harry Potter, Hemligheternas kammare, Humörsvängningar, Irritation, Matlådor, Naturgodis, pick&mix, Quinoa chips, The chamber of secrets, The philosophers stone

Hela den här dagen har gått ut på att fly från mina humörsvängningar, som har dominerats av ilska/irritation/frustration. Jag har gjort yoga och styrketränat. Det hjälpte en aning. Jag har gjort matlådor, vilket hjälpte delvis – till det blev stökigt i köket. Då blev jag irriterad igen och var tvungen att gå ut och ta en vape-.paus. Nu har jag dessutom köpt snacks till kvällens Harry Potter-tittande. Jag kollade på ”De vises sten/The philosophers stone” i går kväll, så kväll blir det ”Hemligheternas kammare/The chamber of secrets”. Snacks blev dessa:

Irriterande start på dagen

Etiketter

Aggressivitet, Familjen, Frustration, Irritation, Mamma, Pappa, Sommar, Sommar 2020, Värme

Den här dagen började inte som jag tänkt mig. Någon i min familj har nytt lösenord på netflix-kontot vi har tillsammans. Som förklaring hade de skickat en obegriplig text och när man frågar om det blir en viss person irriterad: ”Kan du inte lösa eller?” Jag blev förbannad. Jag kände att jag ville ordbajsa ur mig detta, men nu orkar jag inte skriva om det mer.

Det verkar tyvärr bli en bastu ute i dag. Jag ska gå ett ärende med mamma och sedan är det tänkt att jag ska äta middag med mamma och pappa.

 

När samhället spär på ångest/when society gives you anxiety

Etiketter

Aggressivitet, Anorexi, App, Arg, Bantning, Bantningspiller, Blogg, Facebook, Filter, Frustration, Ideal, Instagram, Irritation, Irriterad, Kropp, Kroppsideal, Nedsättande, Perfekt, Snapchat, Sociala medier, Utseendefixering, Vikt

Ni som hänger en del på sociala medier har säkert lagt märke till att folk lägger upp bilder på sin tallrik när de ska äta. Jag tycker att storlekarna på folks portioner inte alltid är realistiska. Det är synd att de känner att de inte kan lägga upp en riktig portion eller de måste redigera bilden. Jag måste nästan dra parallellen när det kommer till alla dessa ”gymbilder”. Det verkar finnas de som går in på gymmet, fotar sin kropp i spegeln med ett redskap och går ut – redigerar sedan bilden. Större muskler, fastare rumpa och smalare midja. Vad sänder detta ut för budskap till befolkningen och inte minst till de som växer upp med dessa ideal?

Vi lever i ett ätstört samhälle. Ät en riktig portion och var stolt över det! Jag har knappt ett arsle och kan leva med det. Det skulle aldrig falla mig in att redigera mina bilder på det sättet. Jag är för ärlig för det. Tidigare har jag levt med en ätstörning. Man kan bli frisk fysiskt, men psykiskt är det svårare. Dessa tankar äter inte upp mig längre, men absolut – de finns där. Man kan inte anpassa innehållet på sin blogg/instagram/Youtube till alla. Då går man, mer eller mindre, under. Fast – Varför ska man ljuga om hur man ser ut och vad man äter?

Jag förstår inte riktigt varför människor är så beroende av att passa in i mallen för vad som är perfekt. Det gör mig både irriterad, ledsen och allmänt förbannad. Redan för 10 år sedan såg jag reklam för hur man beställer hem gratis bantningspiller. På Facebook – inför barn och unga. Inför alla. Ärligt talat – skärpning! Allt handlar inte om pengar, om nu någon tror det. Hur kan man vilja förstöra samhället på det här sättet? Varför vill man förvränga sitt ansikte med olika appar/filter? Jag undrar vad det är för fel på naturliga bilder. Det får väl an att redigera en bild på sig själv svartvit, men det jag har skrivit ovan bidrar till ett negativt kroppsideal. Egentligen bör det inte finnas något ideal över huvud taget, men det är en komplicerad fråga. Jag menar – det bör inte påverka oss så mycket.

Det är klart att jag blir påverkad som någon säger något nedsättande om min kropp. För mig är det en helt annan sak om någon säger att mitt smink eller mina kläder är fula, för jag bryr mig helt enkelt inte om någon tycker om just det. Kroppen har alltid varit ett känsligt ämne – för alla. Jag tycker bara att utseendefixeringen har gått för långt.

 

Vad tycker ni om detta ämne? 

”Men vi lever ännu…” – om tårarnas kraft

Etiketter

Överväldigad, Björn Afzelius, Frustration, Gråt, Gråta, Hoola Bandoola Band, Ledsen, Mikael Wiehe, Skoltiden, Tårar, Vi lever ännu

 – Björn Afzelius, Mikael Wiehe

Ja, typ. Ibland känns det som att vissa delar av mig är döda.Jag vet inte riktigt hur man ska förklara det. Då menar jag känslomässigt. Vissa känslor verkar vara otillgängliga. Precis som att ljuset inte skulle slockna om du blåste på det. Som att du inte skulle bränna dig om du drack skållhett kaffe. Om du skulle kunna tänka bort din ångest.

I perioder har jag haft svårt att gråta. Det har jag väl fortfarande. Vissa saker är helt enkelt för överväldigande. Jag har alltid undrat: När har man rätt att gråta? Svaret har inte alltid varit enkelt för mig, även om det är det för dig. När jag gick i låg- och mellanstadiet blev jag utkastad från klassrummet regelbundet av min lärare. Hon tvingade ut mig med orden ”gå ut och lugna dig”. Jag hade inget val. Därför känner jag fortfarande inte alltid att jag har rätt att gråta, fast jag egentligen skulle behöva.

Vad har du för erfarenhet av tårar?

 

Distraktion med Thåström! Hjärta

Etiketter

antibiotika, Ångest, Bactrim, covid-19, covid-test, Definitioner, Folkhälsomyndigheten, Frustration, Gotland, Klåda, Kliar, Maktlöshet, Medicin, Smärta, Smärttröskel, Thåström

[https://www.youtube.com/watch?v=9r6XixcufIQ]

Just nu måste jag distrahera mig – och vad är då bättre än en drös med konsert-videos med Thåström? <3 Jag länkar den ovan om någon vill titta, vilket ni borde!

Det ser inte direkt ut som att jag kommer i väg till Gotland. I princip är det bara att glömma. Ärligt talat är det skönt att veta, ur ”Asperger-aspekt”. På akuten sa läkaren att jag kan gå till jobbet, fast jag inte har fått svar på covid-testet. Det säger även folkhälsomyndighetens riktlinjer. Jag är ju symtomfri. Tyvärr har jag redan fått någon typ av klåda av antibiotikan jag fick på akuten.

I dag har jag gråtit, känt mig frustrerad, maktlös… Har jag inbillat mig för mycket? Eller inte? Det känns som om allt är väldigt ångestdrivet. Jag har väldigt svårt att lokalisera stan i kroppen och så klart… Att ens känna av den. Min kafffekanna gick sönder, tappade den i golvet, för några veckor sedan, jag fick en glasbit i foten och märkte ingenting på 2-3 dagar. Då fick jag hjälp att plocka ur den. Jag undrar om jag inte alltid känner fysisk smärta på grund av att jag känner så mycket psykisk smärta. Har ni några tankar om det?

Hur definierar ni smärta?

 

Frustrationsmonstret, hej

Etiketter

Aggressivitet, Ångest, covid-19, covid-test, Frustration, Halsfluss, Instängd, Mediciner, Skräp, Stress, Tystnaden

Jag känner mig bedrövad och väldigt ångestdriven. I går skulle svaret på covid-testet komma. Nu är det nästan kväll – och det är torsdag. Läkaren på vårdcentralen hade skrivit ”halsfluss” i min journal, men tydligen är det något de skriver på alla patienter som har något ”hals-relaterat”. Alltså vad i helvete! Jag kokar över…

Faktum är att jag känner mig instängd, frustrerad och har nästan panik hela tiden. Det är svårt att hitta distraktioner. Allt hjälper bara tillfälligt. Jag har ingen ångestdämpande vid-behov, även om de flesta som finns är skräp. Fast i morgon ska jag jobba hemma, men efter kl 14 måste jag distrahera mig själv. Det är dock inte det lättaste. Jag är lugn när jag tränar, men nu är tystnaden värre än någonsin.

Vart ska jag ta vägen? Jag avskyr att behöva tanka och analysera – nu har jag nu hur mycket tid som helst till det. Rädda mig, fan… Ironi

En salig röra

Etiketter

Aggressivitet, covid-19, Frustration, Irritation, LSS-boende, Planering, Rastlös, Sömnproblem

Det tog 2 timmar för mig att somna i natt. Jag vill bara att tiden ska gå till att jag får svaret på covid-provet. Min poäng är att jag inte vill känna ångest hela tiden och vill inte vara vaken i onödan.

Ekonomin är skit. Jag känner mig bara frustrerad och rastlös. Priserna fortsätter att gå upp i mataffärerna och även på andra ställen. Sedan känns det besvärligt med planeringen. Både på LSS-boendet och i övrigt. Jag vet inte hur någonting kommer att bli…

Jag vill bara skrika rakt ut

Typisk helgmorgon som aspie…

Etiketter

Ångest, Best friends, Efterlyst, Ekonomi, Fake doctors, Försörjningsstöd, Frukost, Frustration, Gråt, Hasse Aro, Kaffe, Kaos, LOKA crush, OCD (obcessive-compulsive disorder), Socialbidrag, Trötthet

Jag somnade sent i går och vaknade mycket senare än jag brukar – ca 11:30. Då måste jag verkligen ha varit helt slut. Fast allt blev kaos trots att jag var utvilad. Jag stressade upp mig, för att min muntorrhet gör att det gör riktigt ont i munnen då. Knappt något saliv och något som känns som sår. Då får jag i alla fall hela tiden tvångstankar/ångest över att det kanske skulle vara ”symtom” på covid-19. Det äter upp min hjärna ibland. Jag började gråta och blev oerhört frustrerad. Också för att jag hade tänkt gå till gymmet och träna, fast alla gym jag kan gå till hade stängt eller skumma öppettider. Det slutade med, att efter att ha pratat med personalen på LSS-boendet, åt frukost och drack kaffe. Sedan skyndade jag mig ut på en promenad innan jag skulle hinna ändra mig.

När jag kom hem efter promenaden fixade jag kaffe och Loka crush hallon och gick ut och satte mig ett tag. Lyssnade lite på ”Fake doctors, best friends” med Donald Faison och Zach Braff från Scrubs. Sedan lyssnade jag på Hasse Aros podd med fallen han minns.

Ekonomin krisar lite den här månaden. Priserna går upp och socialbidraget har blivit mindre. Jag måste planera alla inköp. Utmattande.

Vad har ni gjort i dag, hittills?

Föredrar ni Loka crush eller vanlig Loka? ;)

Skuggan som förföljer, som det inre

Etiketter

Ångest, Fly, flykt, Folkmun, Frustration, Känsla, Konstruktivitet, OCD (obcessive-compulsive disorder), Oro, Parasit, Parasitism, Tillstånd

Det gick bra på Dynamo i dag, men senaste timmarna har varit sådär…. Ibland vill man inte bli påmind eller kontaktad. Låt mig vara.

Jag känner att orden faller mellan fingrarna eller hur man nu ska säga. Nu känner jag mig ganska frustrerad. Jag vill inte vara ett med tankarna. Hejdå, dra åt helvete.

Att tankarna äter upp en är nog en klyscha i den här bloggen, i alla fall.

Har ni känt så någon gång? Att ni är FÖR medvetna om era tankar, så att de ger er ångest? Vore intressant att veta och kanske diskutera.

Just nu kämpar jag med att fly, alltså på ett konstruktivt sätt. Innan jag blir uppäten av, ni vet, tankarna – funderingarna. Skuggan förföljer mig rätt ofta. Den där hinnan av ovisshet, precis innan oron utvecklas till ångest. Ibland greppar den hungriga ångest en hårt. Det är som en parasit. Gör ingen nytta.

I folkmun gör man ingen skillnad på oro och ångest. Jag ska förklara skillnaden för er. Oro är en känsla. Ångest är ett tillstånd, som eventuellt kräver behandling om man fastnar i det.

Varför kan man inte klippa sönder skuggor som denna?