Hjärnan är i blåsväder – Iktorivil

Etiketter

Anafranil, Benzodiazepiner, Frustration, Humörsvängningar, Iktorivil, Nedtrappning, Trötthet, Utmattad

Nedtrappningen av Iktorivil har varit tuff hittills. Ja, det är benzodiazepiner – vad hade jag väntat mig? Jag har haft den medicinen sedan början av 2013. En tid jag helst vill glömma. Då Iktorivil och Anafranil räddade mig från helvetet.

Sömnen känns inte säkrad direkt. Mitt humör svänger värre än vanligt, speciellt när jag inte är ensam. Ångesten äter upp allt och mörkret är inte långt borta. Egentligen är jag mest trött – utmattad. Frustrerad. Kan inte detta sluta? Det är bra att OCD:n inte har blivit värre. Fast det här är i alla fall bättre än när jag ofrivilligt blev av med Anafranil i ca 1 månad – den var slut på marknaden just då.

Är det någon av er läsare som har erfarenhet av att trappa ner benzodiazepiner?

Frustrationen över min kropps fungerande

Etiketter

Ångest, Depressivitet, Frustration, Fysisk smärta, Iktorivil, Sömnproblem, Stress, Trötthet, Utmattad

När jag kom hem i dag var jag helt slut. Jag har ont i munnen, ont i kroppen – överallt och skoskav. Varenda steg känns tungt som bly. Benen har knappt orkat bära mig. Nu, i skrivandets stund, har jag små domningar i ansiktet (vad kallar man det, egentligen?) – som jag får vid stress. Jag orkar nästan inte ens ta mig runt i lägenheten. Kroppen skriker i från.

Ni som läste inlägget innan vet att jag har sovit för lite i natt. Förmodligen beror det på nedtrappningen av Iktorivil (se länken!).

Det känns ibland som att jag inte orkar tillräckligt. Ja, jag vet att det är OK. <3

 

Sanningen bakom mina frustrationsutbrott

Etiketter

Acceptans, Aggressivitet, Frustration, Gråt, Irritation, Självdestruktivitet, Självmordstankar, Tomhetskänslor, Trichotillomani, Upprörd, Utbrott

När jag får utbrott över någonting över en förändring eller någonting som jag inte klarar av att göra känner jag mig otroligt ensam och annorlunda. Då hatar jag mig själv mer än vanligt. Jag gråter, kan inte andas. Jag gillar inte att erkänna det, men jag slår mig själv – det är går knappt att kontrollera. Jag rycker/drar ut hår, så kallad trichotillomani – förut har jag haft mycket svårare problem med det. Nu är det mest stress och ångest som utlöser det beteende.

Det här låter kanske överdramatiskt för er, men varsågoda – här har ni verkligheten bakom mina utbrott. Jag har i alla fall kommit ur det värsta av mina självskadebeteenden. Jag har väldigt svårt att kontollera mina impulser när jag är mitt inne i ett utbrott. Fast det är nog en bedömningsfråga vad som räknas som självskadebeteende och inte.

Jag har haft ”utbrott” sedan jag var lite. Dunkar huvudet i väggen, gråter okontrollerat, får panik. När jag gick i låg- och mellanstadiet blev jag utkastad från lektioner på grund av detta. När jag blev äldre lämnade jag klassrummet så fort som möjligt. Mina medstudenter har nog alltid varit osäkra hur de skulle bemöta mig, om ni förstår vad jag menar. Tror jag i alla fall.

Nog är jag fortfarande upprörd om hur jag blev bemött när jag var barn, eller ja, i allmänhet. Fast man kan inte ändra på det förflutna, om det som hänt. Tyvärr blir det säkert värre om man försöker förtränga det. Det är bättre att acceptera det, fast det betyder inte att man behöver gilla det.

Nederlagsdag

Etiketter

Aggressivitet, Ångest, covid-19, Förändringar, Frustration, Irritation, Stess, Stockholms stad

Jag känner mig väldigt irriterad i dag. 2 personer har hört av sig i dag, för att de vill ta en promenad. Varför hörde ni inte av er i går eller tidigare? Inte nog med att jag inte kunde somna i går förrän efter ca 2,5 timmar.

Min hjärna slutar i princip att fungera om jag blir för stressad. Ibland räcker det med lite stress. Alla jag har kontakt med verkar inte kunna lägga på minnet att det inte fungerar för mig att boka in en aktivitet samma dag som den ska ske. Jag känner mig ledsen, förbannad, frustrerad och ångestladdad. Det går inte att fatta beslut då. Mest arg blir jag nog på mig själv att jag inte kan bestämma mig.

Ibland blir jag så less på hur jag fungerar, men främst på att personer i min omgivning inte alltid förstår – verkar det som.

En sak som får mig att koka över är att Stockholms Stad funderar på att förlänga beslutet om att man inte får vistas på praktik, daglig verksamhet osv. Först var det tom 31 maj, vilket hade betytt att jag bör ha fått gå till praktiken på måndagen dagen efter. Nu vill de förlänga beslutet. Jag känner mig kontrollerad. Kanske låter jag självisk, enligt någon, men det är så här jag känner. Stockholms Stad kunde väl i alla fall ha kommit med beslutet innan, så att man inte får falska förhoppningar.

Nog behövde jag skriva detta, för mitt eget välmående. Rensa hjärnan, ungefär.

Man frågar inte om någon är gravid

Etiketter

Aggressivitet, Anorexi, Ätstörningar, Beteende, Budskap, Frustration, Gravid, Irritation, Kropp, Människor, Negativitet, Normer

Jag tror att jag har tagit upp det här ämnet flera gånger redan, men det verkar inte vara tillräckligt. Vet ni varför man inte frågar någon om denne är gravid? För att det finns massor med anledningar till att magen vara stor eller svullen!

Extremt många främlingar (några tiotal) har frågat mig om jag är gravid de senaste åren. Väldigt få har varit män. Jag tycker det är synd att vissa kvinnor har så stort behov att trycka ner andra kvinnor genom att kommentera deras vikt. Anledningen till att det här ämnet engagerar mig så mycket är att jag har väldigt svårt för när människor ser ner på varandras kroppar. Ytan är inte det viktigaste, visst?

Vad tjänar vi egentligen på att sprida negativitet? Eftersom jag själv har haft anorexi, så upplever jag precis den här typen av beteende väldigt starkt. Jag blir så dåligt humör när jag ser bantningsprodukter på hyllorna i affärerna eller bröd som är ”low carb”. Folk får väl förtära det om de vill, men det sänder ett visst budskap – att man inte duger som man är. Om man vill banta, fast man inte behöver, kan man fundera på om man kanske ska lägga fokus på att lära sig tycka om sin kropp – som den är. Varför har folk behov av att veta om en person är gravid? För att de själva ska känna att de är ”bättre”?

Den värsta kommentaren jag har fått lyder: ”Får man verkligen röka när man är gravid?” Det var en kille som sa det när jag var på kryssning för ett par år sedan. Jag blev så arg att jag inte ens minns vad jag sa till honom. Även om jag hade tagit en cigg (då använde jag min vape) och hade varit gravid. Det är fortfarande inte hans problem. Hann verkade inte heller vara full, fast det gör det ju mycket värre.

Ha inte förutfattade meningar om någon annans kropp. Glöm inte det.

 

Mental solexplosion, aspie

Etiketter

AST, Autism, Ångest, Depressivitet, Förändringar, Frustration, Irritation, Kaos, NPF, Perceptionsstörningar, Vänskap

Hey guys!

Jag hade inte alls förberett mig på att vara ledig, eftersom jag inte insåg det förrän i går. Det stressade mig mer än jag trodde att det skulle. Jag var på dåligt humör direkt när jag vaknade och det kändes jobbigt att starta dagen. Det var bländande sol – inte min favorit alls. Vad skulle jag förvänta mig?

På förmiddagen kommer det in ett samtal från min vän Maria! Tur det, för det ändrade min inställning till dagen. Tack! <3 Bara att prata, även om det både var bra och dåliga nyheter. Kort senare hade jag videosamtal med mamma och direkt efter ringde Ylle! <3 Vi pratade i 2 timmar, som det brukar bli – ibland. Det blir oftast långa samtal. Nu blev jag mer redo att ta itu med dagen.

Jag tog en promenad och handlade lite efter alla dessa samtal. Tur att dom kom in, annars kanske jag hade gått omotiverad genom dagen. Vad har man vänner till annars? <3 

Hur tog du dig igenom den lediga dagen?

Känslor om medicin-kaos

Etiketter

Aggressivitet, Apodos, Dikter, Förvirrad, Frustration, Iktorivil, Irritation, OCD (obcessive-compulsive disorder), Psykofarmaka, Upprörd

När jag hade jobbat klart hemma, vilket gick bra, lämnade jag lägenheten för att gå på ett psykolog-möte gällande OCD-behandlingen. På vägen skulle jag hämta min apodos, men den fanns inte på apoteket. Såklart blev jag upprörd över det, men hon som jag pratade med var så otrevlig. I sådana situationer börjar jag ofta, eller alltid, koka inombords. Det var bestämt att jag skulle få hem apodosen, men det skulle ta ett tag innan min förfrågan det gick igenom. Jag trodde att jag skulle behöva hämta apodosen några gånger till. Jag förstår inte varför andra inte är tillräckligt tydliga. Det gör mig ledsen, frustrerad och allmänt upprörd. Jag är bara livrädd att jag inte ska få min medicin.

I morgon kväll ska jag ta min första kvällsdos utan Iktorivil, vilket jag är orolig över. Jag måste bli av med den någon gång, fast jag är orolig att det ska påverka ångesten och sömnen för mycket. Tänk om jag ser saker för tydligt som jag inte vill veta av! Håll tummarna, eller så.

Jag vet inte riktigt hur jag känner mig i dag. Kanske bäst att inte veta. Eller ärligt talat, jag vet inte. Svävar i ovisshet. Jag anar smått oråd, angående medicinkaoset.

svävande gråt 

över min kropp

diskreta andetag

inte väcka blodet

tankar i drömmar

som dricker upp ångest

för det som var

 

Kropp och själ, vill de varandra väl?

Etiketter

Överrörlighet, Dikter, Existens, Fotled, Frustration, Gym, Känslor, Knä, Sjukgymnastik, Trauma

Direkt efter att jag hade ätit frukost tog jag mig iväg till gymmet för första gången på ca 2 månader. Jag kunde självklart inte gå dit när jag hade symtom på covid-19. Det gick helt ok. När jag var hos sjukgymnasten senast så pratade jag med henne om att börja gå till gymmet igen. Då bestämde jag mig för att jag går dit lördag eller söndag. På onsdagar tränar jag hos sjukgymnasten. Träningen är mest inriktad på att stärka mina knän och mina fotleder, som är överrörliga. Det blir främst cykel, crosstrainer och några övningar för benen. Om jag vill köra något mer så får det bli så.

Det kändes som evigheter tills jag somnade i går, men det gick till slut. Hur sov ni? Jag känner mig… Jag vet inte. Ibland vet jag inte hur jag mår. Det är en konstig, odefinierbar känsla. Hur känns det när man mår bra? Hur ska det kännas när man mår dåligt? Hur känns ett normaltillstånd?

Frustrationen skriker det undermedvetna

Andetagen försöker hinna i kapp med tankarna

hjärnans information till kroppen, förgäves

Kropp och själ ska samexistera 

istället skriker som på hjälp, som ett tyst larm

från botten av det som var

Människor och motorik

Etiketter

Aggressivitet, Fotled, Frustration, Irritation, Kaos, Motorik, Perceptionsstörningar, Stimuli

Då var man klar med arbetet hemifrån. Det som väntar nu är städningen. Jag bestämde mig för att ta en lite kul bild så länge. Jag är lite less på att vara så himla trött hela tiden.

Jag har märkte en grej. Nu när jag måste göra hemifrån och inte måste åka fram och tillbaka, alltså exponeras för människor ständigt, får jag inte lika mycket ilska som bubblar under ytan. Jag blir frustrerad när jag jämt är bland människor. De gör så obegripliga saker. Det blir för mycket stimuli, helt enkelt. Med min motorik så kan jag inte ens gå normalt plus att jag har problem med fotlederna – som jag har skrivit tidigare. Jag väntar fortfarande på ortopedtid och de pratar om eventuell operation.

Det är svårt att möta någon som kommer från motsatt håll när man går ute. Otaliga gånger har personen blivit förvirrad över vart hen ska gå, eftersom jag inte vill ta ögonkontakt. Jag orkar inte ta ögonkontakt med folk hela tiden. Då blir jag utmattad. Ja, som alla vet – det är inte lätt att leva med en dold funktionsvariation/funktionsnedsättning.

 

Hello rollercoaster!

Etiketter

Depressivitet, Familjen, Foto, Frustration, Humörsvängningar, Kaos, NPF, Syskon

Jag förstår mig verkligen inte på mitt humör i dag. Känslorna har verkligen gjort det jobbigt för mig att fokusera och vara stabil (?). För…. Stabil? Jag undrar ibland hur det känns. Anyway – jag vaknade inte i alla fall svettig i morse! Det känns som om jag alltid skriver det numera, haha.

Här kommer två bilder jag tog när vi sågs hela familjen + J´s flickvän. Jag äör itne toppenfotograf direkt och dessa är ju helt random.

 

Tillbaka till i dag! Jag är väl den enda som tycker att det är skönt när inte solen kommer in genom persiennerna hela tiden. Om ni vill läsa mer om min ljuskänslighet så tryck här

Förövrigt så har jag varit symtomfri i flera dagar nu. Jag vet att jag har sagt det flera gånger, men nu är jag säker på det.

Hörs