Etiketter
Ångest, Berätta aldrig det här, covid, covid-19, Frida Boisen, Glädje, LSS-boende, Oro, Rädsla, Skam, Skuld, Trauma, Vetekudde
Den här dagen började inte bra. Med ångest och extrem magont spottade jag ut lite av det och kände mig bättre sedan. Istället drack jag varmt vatten med citron, läste med en varm vetekudde på magen. Jag har verkligen kommit in i ”Berätta aldrig det här” av Frida Boisen. Jag kan verkligen rekommendera den till er som vill läsa en hjärtskärande historia om skuld, skam, glädje och rädsla.
Under dagen har jag – förut suttit försjunken i bokens värld – tvättat, promenerat och gjort matlådor. Hur som helst, så är jag lättad över att jag hade möjligheten att fly in i en annan värld i dag. Jag får känslor av skräck när någon som jag har träffat säger at de varit sjuka eller träffat någon som är sjuk. Då känner jag mig automatiskt sjuk själv. Ångestrelaterat, helt klart. Hur mycket i ens liv ska präglas av ångest innan man blir helt förstörd? Ibland undrar jag.
Det har flyttat in en ny kvinna i lägenheten mitt emot. Hon är slående lik min vän Elisabeth, som tog livet av sig för ett par år sedan. Det skrämmer mig lite och får tankarna att snurra. Som tur är verkar hon trevlig.
