Ledsen remiss och färsk avokado/a referral of sadness and some fresh avocado

Etiketter

Avokado, Bagel, café fix, Fotled, Fridhemsplan, Kaffe, Kungsholmen, Ortoped, Ortopedia, Provtagning, Stockholm, Urinpov

I förmiddagens var jag på en ortopedteknisk mottagning om jag kommer få ett flyttbart inlägg i skorna, nytt stöd och ortopediska skor. Skorna är rabatterade, så jag måste betala en viss summa. Båda som jag träffade var både kompetenta och trevliga, så det var ett plus.

Skorna ska vara svarta och jag hoppas verkligen att jag slipper stödet, vilket inte är så troligt.

Minns ni att – för ungefär 1,5 veckor sedan – var jag och lämnade prover. Konsekvenser blev ett stort blåmärke, ett sår och ett missat urinprov. Jag och mamma var på vårdcentralens provtagning och frågade om det. Då sa de att remissen har gått ut och att vi får be om en ny (trots att det var deras fel). Kul.

Jag och mamma drack kaffe och åt varsin varm bagel efteråt.

Through one rainy city

Etiketter

Fotled, Sjukgymnast, Stockholm, Subway, Tunnelbana

Upp från tunnelbana/subway in Stockholm

Nu är jag på väg till sjukgymnasten där jag mestadels tränar motoriken och koordinationen. Fotlederna tränar jag också såklart, men eftersom det är en kronisk skada kommer det förmodligen inte att läka ändå.

Urinprov? Vet inte

Etiketter

Balans, Fotled, Jobb, Koordination, Litiumprov, Mörka tankar, Sjukgymnast, Vänskap

I dag har jag lämnat litiumprov bland annat och det gick bra, förutom att sjuksköterskan inte verkade ha koll. När jag nästan var framme vid bussen ringde hon och sa att jag glömde lämna urinprov och sa att jag skulle komma tillbaka. Det är inte precis min uppgift att minnas vad hon sagt innan. Äh, jag la på i örat på henne. Jag ogillar sådant.

Det var kul att träffa Carolina igen. <3 Hon var ledig i fredags. Det var en helt ok dag på Dynamo.

Bilden är tagen utanför sjukgymnast – mottagningen. Träning i dag, specifikt för fotleden, balansen och koordination. Lite mörka tankar har förföljt mig dag. Kommit och gått

Ekonomin har en bitter eftersmak

Etiketter

ADHD, Autism, Budget, Försörjningsstöd, Fot, Fotled, Grytlock, Kök, LSS, Mat, NPF, Planering, Soc, Socialbidrag, Stockholm, Stress, Vänskap

I dag känner jag mig lite stressad över all planering. Plötsligt blev det så mycket att göra. Plus att min fot är mörbultad. De senaste 2-3 dagarna har jag trampat snett (då stukar den sig halvt). I går kväll tappade jag ett grytlock på samma fot och det landade på sidan. Det blev ett slags blåmärke. Kul.

Ekonomin är åt skogen som vanligt. Jag har inte så mycket mat, förutom matlådorna som egentligen ska med till Dynamo – om det krisar. Det är så mycket att tänka på när man ska iväg. Man kan inte alltid bara springa in på affären och köpa lunch. Eller gå till något matställe. Varför ska allt vara så jävla svårt och övermäktigt? Är det någon av er som tvingas leva på socialbidrag/försörjningsstöd? Hur gör ni?

I morgon kommer Maria till Stockholm! Vi har inte träffats sedan förra sommaren. Det ska bli så kul att ses igen! <3

När energin är blå – vad nu det betyder?

Etiketter

Amino pro, Bcaa, Blå energidryck, Energidryck, Fotled, Gym, Humor, Sockerfri, Vegan

Det känns som att jag tråkar ut alla genom att säga en sådan klyscha som att: Fan vad jävla varmt det är. Fast vi får väl börja så ändå.

Jag känner mig rätt sliten. Sömnen i natt var så där. Jag trappade snett med högra foten i går (jag har överrörliga fotleder) och det gjorde fortfarande lite ont i dag. Dock orkade jag inte bry mig och tränade på gymmet ändå. Så länge det inte gjorde ont. Sedan har jag väldigt hög smärttröskel också. Sedan tänker jag också för mycket. Jag känner mig lite nere.

Jag har fått svar från 2 tidningar som vill publicera min text.

Haha, jag öppnade en iskall energidryck som har stått i kylen ett tag. För svalkans skull. Den var äcklig och var helt blå. Hm.  Fast vad köper man inte för 4 spänn inklusive pant?

Extrema dippar får botas med Loka crush (när inte kaffet gör sitt)

Etiketter

Besatt, Försörjningsstöd, Fotled, Fotledsstöd, Frustration, Humörsvängningar, LOKA crush, PTSD, Soc, Socialen, Socialtjänsten, Stockholms stad, Trauma

Den här dagen har hittills varit väldigt upp och ner. Precis innan lunch började jag må väldigt dåligt, men det varade inte så längre. Jag kände mig frustrerad och bortkopplad från verkligheten. Var näst intill okontaktbar. Tur att det släppte efter en stund. Fan, vad jag stör mig på när det händer…

Nu är jag hemma, men snart ska jag möta upp mamma. Vi ska köpa nya fotledsstöd, som jag har fått beviljad från soc/försörjningsstöd. Lämna in kvitto, så får jag bistånd.

I väntan på att gå iväg bjuder jag på när jag inte orkar hämta ett glas/kopp för att dricka Loka Crush…

Äh, peace out liksom.

Vikten av att hushålla med energi

Etiketter

Återhämtning, Energi, Förvirrad, Fotled, Gym, LSS-boende, Trötthet

Det har varit en fullproppad dag. Lite för mycket att göra, kanske. Efter frukosten var jag på gymmet. Sedan tog jag itu med ett jobbigt telefonsamtal med en i personalen på LSS-boendet. Efter en stund var det dags att åka till Dynamo. I några veckor till kommer jag och C att börja kl 15, för vi kommer att gå en photoshop-kurs i några veckor till. Det är aningen förvirrande att börja sent.

Nu är jag helt slut. Jag har nog inte haft så mycket tid till återhämtning i dag, så jag hoppas att det blir mer tid till vila i morgon. Det verkar som det. Jag tror att det jobbiga samtalet har påverkat min energi ganska mycket. Jag har varit smått virrig i dag, trampat snett med foten mer än en gång och glömt telefonen på Dynamo. Jag och C fick vända om, men det löste sig till slut. Jag har nog slarvat lite med att få i mig mat regelbundet och att äta i lugn och ro.

Har ni haft tid till återhämtning under dagen? Hur ofta behöver ni återhämtning? Jag behöver alltid mycket återhämtning. Det är vanligt om man har Aspergers syndrom. Sedan spelar det självfallet roll hur man är som person och om man har andra diagnoser. Hur tänker ni?

Bra besked: Tillbaka på plats – Dynamo

Etiketter

Ångest, covid-19, Fotled, MISA, Rutiner, Utbrott

För någon timme sedan fick jag positiva besked från MISA. För några dagar sedan skrev jag att troligtvis inte får återvända på måndag, men nyss fick jag reda på att jag får det! Hell yes. Jag trodde aldrig att det skulle gå igenom, men det gjorde det!

Det här var fantastiska nyheter, men det känns konstigt – nästan nervöst – att återgå till de rutiner jag hade innan covid-19. För jag har ju varit hemma sedan slutet på mars. Det ska blir så otroligt skönt att slippa solen som lyser rakt igenom persiennerna när jag ska jobba framför datorn. När man öppnar balkongdörren är det så mycket jobbiga ljud från gatan, brummande. Sedan när man ska ut med sin e-cigg så är det en hel drös med dagisbarn som tar upp hela uteplatsen. Hejdå till allt det där! <3

Däremot kommer alla att kunna se mina utbrott, ångestattacker, varje gång jag spiller, trampar snett med föttterna, pruttar, rapar.  Fast det SKITER jag i! <3 Tur att jag har praktik i en väldigt accepterande miljö.

 

Kropp och själ, vill de varandra väl?

Etiketter

Överrörlighet, Dikter, Existens, Fotled, Frustration, Gym, Känslor, Knä, Sjukgymnastik, Trauma

Direkt efter att jag hade ätit frukost tog jag mig iväg till gymmet för första gången på ca 2 månader. Jag kunde självklart inte gå dit när jag hade symtom på covid-19. Det gick helt ok. När jag var hos sjukgymnasten senast så pratade jag med henne om att börja gå till gymmet igen. Då bestämde jag mig för att jag går dit lördag eller söndag. På onsdagar tränar jag hos sjukgymnasten. Träningen är mest inriktad på att stärka mina knän och mina fotleder, som är överrörliga. Det blir främst cykel, crosstrainer och några övningar för benen. Om jag vill köra något mer så får det bli så.

Det kändes som evigheter tills jag somnade i går, men det gick till slut. Hur sov ni? Jag känner mig… Jag vet inte. Ibland vet jag inte hur jag mår. Det är en konstig, odefinierbar känsla. Hur känns det när man mår bra? Hur ska det kännas när man mår dåligt? Hur känns ett normaltillstånd?

Frustrationen skriker det undermedvetna

Andetagen försöker hinna i kapp med tankarna

hjärnans information till kroppen, förgäves

Kropp och själ ska samexistera 

istället skriker som på hjälp, som ett tyst larm

från botten av det som var

Människor och motorik

Etiketter

Aggressivitet, Fotled, Frustration, Irritation, Kaos, Motorik, Perceptionsstörningar, Stimuli

Då var man klar med arbetet hemifrån. Det som väntar nu är städningen. Jag bestämde mig för att ta en lite kul bild så länge. Jag är lite less på att vara så himla trött hela tiden.

Jag har märkte en grej. Nu när jag måste göra hemifrån och inte måste åka fram och tillbaka, alltså exponeras för människor ständigt, får jag inte lika mycket ilska som bubblar under ytan. Jag blir frustrerad när jag jämt är bland människor. De gör så obegripliga saker. Det blir för mycket stimuli, helt enkelt. Med min motorik så kan jag inte ens gå normalt plus att jag har problem med fotlederna – som jag har skrivit tidigare. Jag väntar fortfarande på ortopedtid och de pratar om eventuell operation.

Det är svårt att möta någon som kommer från motsatt håll när man går ute. Otaliga gånger har personen blivit förvirrad över vart hen ska gå, eftersom jag inte vill ta ögonkontakt. Jag orkar inte ta ögonkontakt med folk hela tiden. Då blir jag utmattad. Ja, som alla vet – det är inte lätt att leva med en dold funktionsvariation/funktionsnedsättning.