Försäkringskassans ovilja att förstå

Etiketter

Aktivitetsersttning, Försäkringskassan, Försörjningsstöd, Mamma, Soc, Socialbidrag

Jag har haft aktivitetsersättning sedan jag var 19 år. När jag var 27 år fick jag avslag. På vilka grunder? De säger att de har ändrat sina regler. Det känns som om hela socialförsäkringen håller på att bli ett tickande kaos. För vad gör man när man inte får ersättning från Försäkringskassan och det inte hjälper att överklaga? Man söker snällt försörjningsstöd och går med sitt FK-ärende till Förvaltningsrätten. De avslog mitt ärende också, i för sig. Vi får se vad Kammarrätten säger.

För ett tag sedan skickade jag in en helt ny ansökan om aktivitetsersättning till FK. Då hade jag ett trepartssamtal med handläggaren, mamma och så jag då. Vi pratade i ca 1 timme. Vi säger också att när de postar något så vill vi ha VARSIN kopia. Ett par veckor senare får jag TVÅ kopior av samma dokument från FK. Mamma hade fått dubbelt av något annat. Mamma hittar hur som helst en massa anmärkningsvärda saker i intervju-anteckningarna. Hon mejlar handläggaren och lägger på ett trevligt sätt fram sina åsikter och anteckningarna plus att hon säger ÅTERIGEN att vi ska få varsina dokument vid eventuellt utskick. Då svarar handläggaren att vi hade sagt något annat än vi hade sagt om det där med dokumenten. Hon skickar dessutom svaret på mammas mail BARA till henne och inte till mig. Alltså, jag vet inte vad jag ska säga. De kan ju lyssna åtminstone!

Förövrigt så har FK skrivit i ett brev att det förmodligen blir avslag.

Jag läser dagligen om människor som har rätt till olika typer av ersättning som inte får det beviljat. Om frustrerade läkare som ständigt blir ifrågasatta. Vill FK att alla ska bli sjuka?

Vad tror ni?

Är jag så värdelös som samhället vill att jag ska vara?

Etiketter

Försäkringskassan, Försörjningsstöd, Habiliteringen, Psykiatrin, Socialbidrag, Stockholms stad

Jag undrar varför jag alltid ska behöva anpassa mig efter samhället och inte dem, i alla fall lite, efter mig. Varför är det så komplicerat att få rätt hjälp om man har både en NPF-diagnos och flera psykiatriska diagnoser? Habiliteringen hänvisar till psykiatrin och vise versa. Försäkringskassan hänvisar till försörjningsstöd (soc) och tvärtom. De verkar vilja sätta krokben för mig medvetet, eftersom de inte gör någonting åt problemet. Helt enkelt att vi faller mellan stolarna. Jag är knappast ensam om detta problem.

Habiliteringen har ju som bekant inga läkare. Trots det kan de flesta läkare inom psykiatrin inte tillräckligt om Aspergers syndrom/autism. En del blir feldiagnosticerade och felaktigt medicinerade. Eller som jag – övermedicinerad. För min del handlade det nog mycket om missförstånd i kommunikationen. Min Asperger-diagnos har varit känd sedan 1998/1999 Trots det verkar nästan ingen tro mig. Det är i stort sett alltid jag som måste anpassa mig efter alla andra.

I januari 2019 fick jag avslag på aktivitetsersättning, ett bidrag som jag haft sedan sent 2010. Trots 2-3 överklaganden – ingen ersättning. Sedan, tack vare mamma, vidare till förvaltningsrätten. Där blev det också avslag. Nu ligger mitt ärende i Kammarrätten. Vi får se vad som händer där. Parallellt med detta har jag skickat in en ny ansökan om aktivitetsersättning till Försäkringskassan, men de säger redan nu att det troligtvis kommer att bli avslag. Så jag får väl fortsätta leva på ”socialbidrag”/försörjningsstöd och skicka in mina kontoutdrag varje månad, som som jag vore minderårig. Tack så mycket för det, liksom.

Min praktik får jag inte heller gå till förrän juni börjar på grund av covid-19. Detta har Stockholms stad bestämt. Om man har fått komma till Demokratipiloterna/Dynamo via Arbetsförmedlingen får man gå dit. Hur är det rättvist?

Är det konstigt att jag känner mig mindre värd än andra?

Strul och fortsatt kaos

Etiketter

Försäkringskassan

I går fick jag avslag på min överklagan till Försäkringskassan gällande aktivitetsersättning. Fan vad trött jag blir! Så det blir fortsatt försörjningsstöd antar jag…

Min ekonomi är inte säker längre.

Är det någon som är i samma sits eller känner igen sig?

Sanningen skriker

Etiketter

Ångest, Deppressivitet, Försäkringskassan

Medicinkaoset har inte löst sig. Jag har bara fått Theralen utskrivet – det enda lugnande jag vet kan hjälpa mig. Tyvärr så vågar jag knappt ta det. Vet dock inte varför.

Annars mår jag fortsatt dåligt psykisk och är dessutom förkyld (den börjar gå över). Det som nästan är värst är att mina brusreducerande hörlurar är borta. (!!!!!!!!!) Så nu är det ett helvete att åka kommunalt igen med andra hörlurar… Detta var verkligen inte vad ja behövde just nu… Eller någonsin!

Som att det inte räcker med detta. Jag har försörjningsstöd nu, för att försäkringskassan gav avslag på aktivitetsersättning.

Så… Detta är inte ens hälften av det som har hänt bara de senaste månaderna. Jag är helt sönderstressad.

Två positiva besked!

Etiketter

Bipolär, Blodprover, Försäkringskassan, Gym

För ungefär ett år sedan var jag inlagd på psyk och då tog de prover på mig. Mitt litiumvärde var för lågt och eventuellt var det därför jag insjukade i ett skov i min bipolära sjukdom då. Dessutom var mina blodfetter höga.

Nyligen har jag tagit nya prover och nu är alla normala! Jag är så himla lättad och glad för det. Under det gågna året har jag förändrat min livsstil en del. Jag har ändrat mina kostvanor till det bättre. I november började jag  gymma och det gjorde jag fram till juni i år. Då gick mitt träningskort ut, som försäkringskassan betalade.

Nu har jag inte tränat på över en månad, men i början på nästa vecka planerar jag att skaffa ett nytt gymkort.Tyvärr måste jag byta gym, eftersom det gymmet jag gick på ska renoveras om till 2019.

Än en gång – det känns så himla bra att mina blodfetter nu är normala!

(Plus att jag inte har varit inlagd på psyk på ca ett år!)

 

A lot to do

Etiketter

Espresso House, Försäkringskassan, LSS-gruppboende, MISA, Sjukgymnastik, Trötthet

Det har varit mycket att göra i dag. Först var jag på praktiken (biblioteket) och sedan åt jag lunch med personalen. Därefter åkte jag in till stan och gick till min sjukgymnast, vilket gick bra. Sedan mötte jag upp A (stödperson på LSS-gruppboendet) och gick till MISA och hade möte där med en av mina arbetskonsulenter där. Vi redde ut vissa missförstånd, så det känns bättre nu.

När mötena var avklarade tog jag och A varsin take away-latte på Espresso House. Vi gick runt lite på stan och gjorde lite ärenden. På vägen hem köpte jag take away-sushi för att fira att jag äntligen har fått pengar från Försäkringskassan efter att ha fått vänta på det i flera månader. Jag är så lättad!

Jag kom hem sent i dag med. Som i måndags och i går. Efter 18 alla dagar. Fast i morgon kommer jag hem direkt efter praktiken. Nu är jag trött.

Nu är det kväll, så sov gott allihopa!

(I dag är det första april och jag totallurade lillebror J!)