Filosofiskt ordbajs

Etiketter

Citat, Fight, Filosofi, Flight, Fly, Inspiration, Kent, Lycka, Olycka, Psykologi

”kom låt oss gå härifrån

låt oss ta resa någonstans

resa långt härifrån

låt oss bli dom som försvann”

– Kent

 

Jag undrar ibland varför jag oftast vill fly. Verkligen undrar. Om det finns någon specifik förklaring eller inte. Det känns alltid jag har någon inbyggd funktion (eller icke-funktion) som jag vill fly från allt per automatik. Fast… Varför?

Lycka är ett väldigt flummigt och allmänt luddigt uttryck. Hur vet man om man lycklig? Eller… Varför ska man vara lycklig? Det här kanske låter provocerande, men jag förstår ärligt talat inte. Det som andra säger att det är att vara lycklig – jag har aldrig någonsin upplevt det. Kanske sekundvis, men inte längre. Sorgligt, kanske. Dock vet jag ingenting annat. Om ni har någon input eller fundering kring detta får ni gärna dela med er.

Det känns som att jag betraktar omvärlden, utan alltid egentligen vara där.

 

Escaping from shit-mode – snacks instead

Etiketter

Aggressivitet, Escape, Fly, Frustration, Harry Potter, Hemligheternas kammare, Humörsvängningar, Irritation, Matlådor, Naturgodis, pick&mix, Quinoa chips, The chamber of secrets, The philosophers stone

Hela den här dagen har gått ut på att fly från mina humörsvängningar, som har dominerats av ilska/irritation/frustration. Jag har gjort yoga och styrketränat. Det hjälpte en aning. Jag har gjort matlådor, vilket hjälpte delvis – till det blev stökigt i köket. Då blev jag irriterad igen och var tvungen att gå ut och ta en vape-.paus. Nu har jag dessutom köpt snacks till kvällens Harry Potter-tittande. Jag kollade på ”De vises sten/The philosophers stone” i går kväll, så kväll blir det ”Hemligheternas kammare/The chamber of secrets”. Snacks blev dessa:

A circle of recovery, besides everything red

Etiketter

Ångest, Återhämtning, Escape, Fly, flykt, Kropp, Oro, PTSD, Recovery, Sömnproblem, Själ, Trauma

Jag känner bara att min kropp, hjärnan inkluderat, skriker efter vila…

 

Som i en dvala 

djupa andetag mot kaffefläckiga lakan

hjärtat bultar

för man vet inte 

hjärnans aktivitet

minnen spårlöst borta

koppling till den fysiska 

mot metall, tång

gatulyktorna blinkar rött

precis som faktumet

att de rosa ögonfransarna, kompakta

stirrar tomt 

mot droppar av 

svart, svart, svart…

Skuggan som förföljer, som det inre

Etiketter

Ångest, Fly, flykt, Folkmun, Frustration, Känsla, Konstruktivitet, OCD (obcessive-compulsive disorder), Oro, Parasit, Parasitism, Tillstånd

Det gick bra på Dynamo i dag, men senaste timmarna har varit sådär…. Ibland vill man inte bli påmind eller kontaktad. Låt mig vara.

Jag känner att orden faller mellan fingrarna eller hur man nu ska säga. Nu känner jag mig ganska frustrerad. Jag vill inte vara ett med tankarna. Hejdå, dra åt helvete.

Att tankarna äter upp en är nog en klyscha i den här bloggen, i alla fall.

Har ni känt så någon gång? Att ni är FÖR medvetna om era tankar, så att de ger er ångest? Vore intressant att veta och kanske diskutera.

Just nu kämpar jag med att fly, alltså på ett konstruktivt sätt. Innan jag blir uppäten av, ni vet, tankarna – funderingarna. Skuggan förföljer mig rätt ofta. Den där hinnan av ovisshet, precis innan oron utvecklas till ångest. Ibland greppar den hungriga ångest en hårt. Det är som en parasit. Gör ingen nytta.

I folkmun gör man ingen skillnad på oro och ångest. Jag ska förklara skillnaden för er. Oro är en känsla. Ångest är ett tillstånd, som eventuellt kräver behandling om man fastnar i det.

Varför kan man inte klippa sönder skuggor som denna?