När skymningen viskar

Etiketter

Bekännselser, Body lotion, Coconut, Confession, Filosofi, Känslor, Sömn, Sleep, Tankar, Trött, Urtekram, Utbrott, Vegan

När natten gråter, men samtidigt… Som dagg.

Ibland smörjer jag mig med Urtekram body lotion coconut, om allt känns aningen för jobbigt. Det händer, bitvis, bara för att.

Fast jag får väl fortsätta skriva innan det kommer random bekännelser. Confessions of a bipolar artist/whriter with aspergers. Vad tror ni om det? Lite för mycket, men det är jag – liksom. Precis som du är du. Vissa svävar inte ut, andra spårar ständigt ut. Men en del tillåter sig bara känna när de är ensamma. Själv tänker jag inte ens innan jag får utbrott. De som känner mig säger att det är lätt att se på mig om jag mår dåligt.

Jag hoppas verkligen, åter igen, på sömn i natt. Tillräckligt.

Gott gott! <3

Skrik, triggers, eko-effekt

Etiketter

Förflutet, Filosofi, Grådassigt, Grått, Konstant, Trauma, Trigger

Grådassig, på ett mörkt sätt. Inte bara för att det ”regnar” lite smått – det har ingenting att göra med känslan. Mina tårar inombords är inte beroende av regn. Fast kanske dina tårar är det – jag vet inte.

Det förflutna är mer konstant, fast man väljer vad man vill göra med det. Även om det inte är lätt. Det finns många sätt att gå vidare på. Arv och miljö spelar starkt här. Genetiken påverkar förmågan att gå vidare.

Jag tror alla bär på en mer eller mindre stark eko-effekt inom sig. Som alltid fanns med en. Inre och yttre faktorer påverkar huruvida man lyssnar till den eller inte. Trauma är ett som ett ilsket skrik, som stör dig i vardagen. Dofter, ord, siffror, andra människors beteende – triggers. Påminnelser om traumat, som bejakar ett negativt tankemönster. Flykten är vad en här. Olika hos olika personer. Mentalt eller rent fysiskt.

Nu flummar jag ur, som vanligt. Det är så här mina tankar ofta ter sig. Berättelser. De avbryts när det händer något yttre, som jag reagerar på. Jag försöker berätta, för att sedan glömma.

Perspektivpanelen

Etiketter

Åsa Beckman, Filosofi, Klimakteriet, Linda Skugge, Malou efter tio, Malou von Sivers, Marie Göranzon, Misshandel, Relationer, Tankar, TV4, Våld

Nyss kollade jag på några delar av ”Perspektivpanelen” i Malou efter tio, där Malou von Sivers är programledare. I dessa avsnitt bjuder hon in Linda Skugge, Marie Göranzon och Åsa Beckman. Genomgående för Perspektivpanelen är att diskussionerna oftast handlar om kvinno- respektive mansroller. Det som väckte min uppmärksamhet till att börja med var när jag såg att de skulle sätta perspektiv på män våld mot kvinnor.

Youtube spelade upp några avsnitt efter varandra, just i dag, och det handlade bland annat om klimakteriet. Trots att jag inte har någon erfarenhet av det, så väckte det ändå en del tankar. Jag hoppas att någon man, som är tillräckligt modig, vågar låta sig intervjuas och kan berätta om hur klimakteriet ser ut hos just män. Det är nog ingenting man har pratat om tidigare, för det är relativt okänt att män hamnar i klimakteriet. Det är samma sak med målbrottet – man pratar nästan bara om hur det yttrar sig hos män.

Jag tycker att det är intressanta tankar som dyker upp. Hos mig. Enligt mig, bidrog Marie och Åsa på ett mer ödmjukt sätt än Linda. Fast det är min åsikt – jag förstår att andra kanske tycker annorlunda. Linda kom ibland med kommentarer som gjorde mig irriterad, men hon arbetar förvisso som krönikör/debattör – då vill man ofta provocera fram en reaktion. Antar jag.

Tankar, mot tangenter – persienner

Etiketter

Dagens nyheter, Diskriminering, Expressen, Förnedring, Filosofi, Hot, Kent, Kommentarer, Mobbing, Näthat, Tankar, Trakasserier

Jag vet inte riktigt vad jag ska skriva, men ändå fortsätter fingrarna fladdra över tangenterna. Som om det inte fanns någon morgondag. Det förväntar man sig – men kan man verkligen vara säker? Realistiskt sätt kommer det att vara så, men man vet ingenting om det som inte har hänt.

Det känns som att jag har haft Kent i bakgrunden på i timmar nu. Inte mig emot. Det gör ingenting. Rätt lugnande. Jag förstår egentligen inte varför folk tycker att deras låtar/texter är ”deppiga”. Okej, ett fåtal är det. Möjligtvis. Fast jag tycker att många av deras låtar har mycket tempo. De flesta är också jävligt bra.

Det känns som nättidningarna har en tävling om vem som lägger upp den mesta flippade nyheten. Eller vem som får mest ”klick” på sociala medier, som Facebook och Instagram. Alla näthatskommentarer. Varför kan folk inte bete sig på nätet? Sluta trakassera, diskriminera, hota, mobba, förnedra. Ni skrämmer människor till tystnad. Det börjar kännas som en trend. En helt flippad trend.

Eko av skor? Jag vet inte

Etiketter

Eko, Filosofi, Funderingar, Ljud, Neuropsykiatri, Neuropsykiatriska funktionsnedättning, NPF (neuropsychiatric diagnosis), Psykiatri, Skor, Skoskav, smartpsykiatri, Tankar, Trötthet

Som ni vet, så funderar jag mycket. Över allt. Över inget. Det händer så mycket skruvande, helt ofattbara saker. Runt om, i världen. I Sverige. I mitt huvud.

Ni kanske tycker att jag är lite tjatig angående den här eko-grejen. För att vara tydlig, så menar jag inte ”ekologiskt” utan ett eko-ljud. Det reflekteras tillbaka, så att det känns som ett separat ljud. Det känns lite som att en tanke som man bekräftar studsar tillbaka som en ”påbyggd” version av den ursprungliga tanken. Förstår ni hur jag menar? Som en modifierad version av sig själv.

Den här dagen har väl varit helt okej, rätt lugn. Fast tröttheten kroppen, efter allt, har hängt med sedan jag kom hem. Ja, som vanligt då. De nya vinterskorna fungerar bra. Inget skoskav än så länge. För mig är skoskav en följeslagare när jag börjar använda nya skor, men den här gången syns de inte – än så länge. De är inte vrålsnygga, men är de bekväma så SKITER jag i det. Vettigt? Antagligen. När jag var i senare tonåren gick jag runt i klackar som var många centimeter…

Jag läste ett inlägg på smartpsykiatri.se som är skrivet av en specialistläkare som har NPF (neuropsykiatrisk funktionsnedsättning). Intressant!

Känslor som drar uret mot solen/ Emotions that pull the clock towards the sun

Etiketter

Avtrubbad, Ensamhet, Eva Dahlgren, Filosofi, Joakim Thåström, Känslor, Mikael Wiehe, Poesi, Svensk musik, Tankar, Thåström, Trauma

Vem ska trotsa vind och vågor

styra skeppet in i hamn

Vem ska stiga upp på kajen

här i detta öde land

– Mikael Wiehe (2013)
(Även Joakim Thåström och Eva Dahlgren medverkar sångmässigt i denna låt Isolde)

Detta citat får man ta bildligt, vilket fungerar för mig. Att ta sig fram och kommer ikapp med ensamheten. Jag gillar den här låten, men det ligger något mörkt i den – minnesmässigt. Den påminner mig om en händelse i ren destruktivitet och desperation i mitt förflutna. Året var 2011.

Jag kopplar ofta händelser och rena trauman till en vissa låtar. Det blir oftast väldigt starkt. Känslomässigt, mentalt, kaosets hjärta. Fast ibland är det svårt att veta vad man känner just där och då. När klockan inte befinner sig i nuet. Istället tittat den snett, smått elakt – rakt in i själen. Ekot bultar för hårt.

Viss musik är svår för mig att slappna av till. Av just den anledningen. Sådana låtar lägger jag i en annan spellista, så att de inte ska störa mig för mycket. Ni kanske undrar varför jag ens har dem sparade. Faktum är att ibland får jag för mig att jag kan lyssna, för jag egentligen älskar låten. Dock blir det en slags besvikelsens hinna varje gång jag provar. Eller: Jag lyssnar för att jag är känslomässigt avtrubbad.

Ekot av att få vara själv, min överstimulerade hjärna

Etiketter

Detalj, Egentid, Eko, Ensam, Filosofi, Fotled, Helhet, Själv, Sweetwords by Mirre, Tankar, Tystnad

Är det någon bakom mig? Jag vet inte. Förmodligen inte. Uteplatsen är tom. I morgon är det måndag. Då kommer nog dagisbarnen tillbaka. Jag gillar barn, men så många som det är utanför dagisbarnen gör mig knäpp, Dessutom dömer de allt man gör.

Varför kan det inte bara vara tyst? Jag gillar bara ljud som jag väljer. Musik. Det hjälper mig genom natten. Jag har en bättre period, sömnmässigt, den senaste perioden. För det mesta. Ibland har jag svårt att somna in. Ibland tar det ett par timmar. Det är väldigt stressande.

Min högra fot hade jag problem med i början av veckan. Det är bättre nu. Om ett tag kommer mamma och pappa hit, för vi ska kolla lite på mina skor. Jag gör en del uppenbara misstag, när det kommer till det mest basala. Ni vet – det här med detaljer och helheter. Den här klassiska delen av Aspergers syndrom. Själva problematiken. Man ser detaljerna, men missar lätt helheten.

I morgon ska jag äntligen tillbaka till Dynamo. Jag blir lätt ur balans om jag är ledig för länge, på något sätt. Fast för mig räcker det att vara ledig någon vecka. Till och med det är för mycket. Ibland är en helg för mycket. Det varierar. Jag läste ett blogginlägg om egentid på Sweetwords by Mirre och tänkte på vad det är för mig. För mig är det inte egentid om jag inte får vara ensam. Med musik, en TV-serie, en bok, en annan text. Egentid – vad måste det vara för dig?

Tankar i cirklar kring Julafton

Etiketter

2020, ADHD, Analys, Autism, Familj, Familjen, Filosofi, Högtider, Jul, Jul2020, Julafton, Lillebror J, Lillebror P, Logiik, Mamma, Neuropsykiatrisk diagnos, Pappa, Psykologi, Reklektion, Språkstörning, Tourettes syndrom

Juletider är, som alltid, aningen omskakande. Till viss del också förvirrande, med tanke på covid-19 som äter upp tidningarnas sidor. Bläddra, bläddra, bläddra – inte får man något grepp om det, heller. Precis som vanligt alltså, på julen – ni vet, nästan.

På Julafton skulle min familj köra någon slags julklappslek. Två tärningar. Den som slår två likadana siffror från välja en annan person, som får välja ett paket åt en själv. Alla skulle komma dit med sina färdigt inslagna paket. Lillebror P missade det och tog m&p:s sista paketpapper.Lillebror J missade även han, men det fanns inget papper kvar. Han fick använda gamla kartongkassar. Min familj är söt, knäpp och stundvis irriterande. Hur är din familj?/What’s your family like?

Jag blir lite konfunderad när alla säger/skriver att det här är ”en annorlunda jul”. Varenda jul är väl annorlunda, skulle jag säga. Om man har Aspergers syndrom kan varenda situation kännas unik, på sätt och vis. Även automatiseringen kan vara ett problem. Vissa saker kan jag göra många, många gånger – ändå misslyckas jag. Jag går vilse ofta och måste välja tillfällen att prova nya vägar i stan. Jag har nära till misslyckanden, som ingen annan ser. All logik, allt analyserande, reflekterande. Det gör mig stundvis trött.

Detaljernas kaos

Etiketter

Beteende, Dewtaljer, Förbammad, Filosofi, Helhet, Helheter, Kaos, Känslor, Psykiatri, Psykologi, Rutiner, Struktur, Tankar, Trauma

Det finns mönster i mitt beteende, som jag har svårt att urskilja. Bortom medvetande. Snurrar runt. Dagarna går. Ibland har jag svårt att förstå hur. Allt med mig och hur jag är på grund av trauma är väldigt komplext, tror jag. Eller så är det hur enkelt som helst. Jag gissar på det första.

Jag har svårt att greppa allt. Detaljer, detaljer, detaljer och återigen jävla detaljer. Aspergers syndrom. Ibland är helheten för simplifierad. Eller: För krånglig Med för många frågetecken. Varför virra till det ännu mer? Är inte allt för komplicerat redan? Speciellt det som inte består av rutiner.

Det kan hända att jag blir bitvis förbannad, för att allt är så obegripligt. Fast : Hur skulle ens tanka gå om man hade svar på allt? Kanske i en ointressant riktning. Eller så skulle de kanske vilja ta reda på mer.

För mig rinner tårarna mer kring obetydliga saker än det som på sätt och vis ska beröra. Tror ni att det verkligen är det – obetydliga?

It’s like a question mark

Etiketter

Filosofi, Frågetecken, Huvudvärk, Intressant, Känslor, Komplex, Komplexitet, Tolknig, Trötthet

Den här dagen har varit relativt lugn, men det beror på vad man jämför med. Hur som helst, så har det inte hänt så mycket mer än att jag varit på Dynamo. Visst har det varit lite saker som har gjort att jag blivit lite upprörd känslomässigt, men det är ganska vanligt om man har min hjärna.

Jag gillar inte frågetecken. Rent praktiska sådana. De kickar igång ett ältande som ibland inte har ett slut. Inte tecknet – det är okej att ställa frågor. Ni förstår hur jag menar. Svårtolkade situationer, som inte har något enkelt svar. Jag vet inte varför jag kom att tänka på detta nu, men det får stå kvar. I dessa situationer försöker jag göra det som känns rätt, även om det är komplext.

Jag tänkte precis skriva att jag känner mig seg i huvudet i dag, fast det kanske inte är riktigt sant. Det kändes inte så på Dynamo, utan det här kommit nu då jag är hemma. Kanske för att jag är trött och har huvudvärk. Haha, den här reflektionen känns kändes rätt självklar – slutsatsen.

Då blir det inte intressantare än så