Reflektion mot allt

Etiketter

Dikter, Existens, Lyrik, Poesi

Ibland vill jag bara fly från mitt förbannade medvetande. Slippa tänka. Inte låta mig påverkas av vad vissa personer tycker. Sluta hata på mig själv. Kanske acceptera att jag inte är bra nog enligt en viss person.

Blodet rinner genom existensen

medvetandet skriker efter

efter en paus

mot ångest

och alla resande tåg

mot huvud mot fönstret

en reflektion

siluett

två svartsminkade ögon

vill ut

men vart?

 

Existerar det en paus-knapp för livet?

Etiketter

Existens, Huvudvärk, Livet, Nedtrappning, Sjukgymnastik

I dag är det onsdag och då är jag ”ledig” i den bemärkelsen att inte jobb står på schemat. Fast man är aldrig ledig från livet, så man är ju aldrig ledig – egentligen. Vad tycker ni?

Om en stund ska jag åka iväg till sjukgymnast-mottagningen. Då ska väldigt jag som vanligt träna, vilket ska bli skönt. Ibland försvinner huvudvärk om man rör på sig, så jag hoppas på det i dag. Jag har haft huvudvärk väldigt ofta på sistone. Speciellt i början på dagen. Hoppas att träningen räddar mig från den i dag!

Kl 20 tar jag min första kvällsdos utan Iktorivil. Tanken är att jag ska vara utan varannan dag nu i början. Jag är inte helt säker på hur detta kommer att påverka mig, men det är inte lätt att veta det. Mediciner påverkar inte alla på samma sätt.

Hur ser ni på att vara ledig från livet? Går det? Hur ser ni på det? I så fall – hur pausar du?

 

Kropp och själ, vill de varandra väl?

Etiketter

Överrörlighet, Dikter, Existens, Fotled, Frustration, Gym, Känslor, Knä, Sjukgymnastik, Trauma

Direkt efter att jag hade ätit frukost tog jag mig iväg till gymmet för första gången på ca 2 månader. Jag kunde självklart inte gå dit när jag hade symtom på covid-19. Det gick helt ok. När jag var hos sjukgymnasten senast så pratade jag med henne om att börja gå till gymmet igen. Då bestämde jag mig för att jag går dit lördag eller söndag. På onsdagar tränar jag hos sjukgymnasten. Träningen är mest inriktad på att stärka mina knän och mina fotleder, som är överrörliga. Det blir främst cykel, crosstrainer och några övningar för benen. Om jag vill köra något mer så får det bli så.

Det kändes som evigheter tills jag somnade i går, men det gick till slut. Hur sov ni? Jag känner mig… Jag vet inte. Ibland vet jag inte hur jag mår. Det är en konstig, odefinierbar känsla. Hur känns det när man mår bra? Hur ska det kännas när man mår dåligt? Hur känns ett normaltillstånd?

Frustrationen skriker det undermedvetna

Andetagen försöker hinna i kapp med tankarna

hjärnans information till kroppen, förgäves

Kropp och själ ska samexistera 

istället skriker som på hjälp, som ett tyst larm

från botten av det som var