16 tisdag Mar 2021
Etiketter
Annorlunda, Dikter, Ensamhet, NPF (neuropsychiatric diagnosis), Poem, Poesi, Poetry
Gatan, hål i verkligheten
invärtes, krampartad ensamhet
mindre anpassningsbar, förgäves
existens, förvåning, funderande
resultatlös, som balkong utan bas
då persienner inte är vikbara
ett bankkort utan pengar
en skör tråd, utan balans
fragment av liv, vilande
03 onsdag Feb 2021
Posted in Aspergers syndrom, Filmer/serier, Samhälle
Etiketter
2007, Ensamhet, Ensammast i Sverige, Kent, Ofrivillig ensamhet, Sveriges ensammaste man?, SVT, SVTplay, Tillbaka till samtiden, Uppdrag granskning
Jag såg nyss ett reportage om den man som kallas världens ensammaste i medierna. Det var en väldigt känslosam granskning, som gått rakt in i hjärtat. Det gör ont, på sätt och vis. Denna man har legat död i 3 år och 8 månader utan att någon saknat- eller tittat till honom. Granskningens reporter går i mannens fotspår och forskare berättar om risker med ofrivillig ensamhet.
Du kan se reportaget här
Social kontakt är viktigt för alla, men i olika. Jag har stort behov av egentid, men då känner jag mig inte ensam. Då har jag valt det.
Hur stort socialt behov har du?
16 lördag Jan 2021
Etiketter
Avtrubbad, Ensamhet, Eva Dahlgren, Filosofi, Joakim Thåström, Känslor, Mikael Wiehe, Poesi, Svensk musik, Tankar, Thåström, Trauma
Vem ska trotsa vind och vågor
styra skeppet in i hamn
Vem ska stiga upp på kajen
här i detta öde land
– Mikael Wiehe (2013)
(Även Joakim Thåström och Eva Dahlgren medverkar sångmässigt i denna låt Isolde)
Detta citat får man ta bildligt, vilket fungerar för mig. Att ta sig fram och kommer ikapp med ensamheten. Jag gillar den här låten, men det ligger något mörkt i den – minnesmässigt. Den påminner mig om en händelse i ren destruktivitet och desperation i mitt förflutna. Året var 2011.
Jag kopplar ofta händelser och rena trauman till en vissa låtar. Det blir oftast väldigt starkt. Känslomässigt, mentalt, kaosets hjärta. Fast ibland är det svårt att veta vad man känner just där och då. När klockan inte befinner sig i nuet. Istället tittat den snett, smått elakt – rakt in i själen. Ekot bultar för hårt.
Viss musik är svår för mig att slappna av till. Av just den anledningen. Sådana låtar lägger jag i en annan spellista, så att de inte ska störa mig för mycket. Ni kanske undrar varför jag ens har dem sparade. Faktum är att ibland får jag för mig att jag kan lyssna, för jag egentligen älskar låten. Dock blir det en slags besvikelsens hinna varje gång jag provar. Eller: Jag lyssnar för att jag är känslomässigt avtrubbad.
25 fredag Dec 2020
Posted in Musik / Music
Etiketter
2008, Adam Berg, covid-19, Ensamhet, FRIENDS, Göteborg, Hålla käften, Joakim Berg, Kent, Kentkören, Kentkören Göteborg, Lowe Brindfors, Mobbing, På drift?, youtube
I en Kent-grupp på Facebook delades denna den 23 december, så jag delar den vidare. Om ni vill höra originalet, så kör vi det här under.
Låten har även varit grunden i Friends reklamfilm från 2008, se nedan.
03 torsdag Dec 2020
Etiketter
(Din vän pessimisten, Autism, Bipolar disease, Bipolar disorder, Bipolär, Bipolär sjukdom, Blandskov, Depression, Ensamhet, Frisk, Humörsvängningar, Hypomani, Känslor, Kent, Mani, NPF (neuropsychiatric diagnosis), Pessimism, Tomhetskänslor, Vals för satan
Dagen har spenderats lite med att orka med. Att handla efter att ha varit på Dynamo. Orka med städningen, som alltid infaller på torsdagar. Fast nu är det över. För denna vecka. Ja, jag har dasspapper som räcker kanske ett par veckor. Jag hoppas likaså för dig.
Kent – Vals för Satan (Din vän pessimisten) . Vad säger min pessimistiska sida? Ja, rätt mycket. Men jag tycker inte att jag är en pessimistisk person. Mycket motgångar har bara drabbat mig. Jag vill inte säga att jag är 100% optimistisk, för – hell no. Fast jag tror inte jag är ett hopplöst fall – med allt vad det innebär.
Den här dagen har varit rätt upp och ner. Dessvärre låter det som en tråkig klyscha, om man begränsar den till min blogg. För: jag är bipolär och mitt liv är alltid mycket upp och ner – mer eller mindre. Inombords, mestadels. Ibland utåt också. Tur att det finns mediciner, för denna sjukdom innebär mycket risker. Förutom skoven – depression, (hypo)mani, blandskov – kan man få humörsvängningar mellan dessa skov. Ibland triggas dessa skov av stress, omvälvande livshändelser eller liknande – ibland av ingenting alls. Fast – hur känns det då att vara bipolär? Det är en känslomässig och affektiv berg- och dalbana. För de flesta bipolära har ordet frisk en innebörd: Det är när man inte har ett skov. Man kan leva hyfsat ”normalt” mellan episoderna. Ibland får man städa upp efter senaste uppåt skov.
Jag har även Aspergers syndrom, vilket gör livet mer komplicerat – med en diagnosticerad bipolär sjukdom. Ofta känner jag att jag exploderar inombords med känslor jag inte kan visa. Mycket energi går åt till att inte visa andra hur förbannad jag är. Hur ledsen jag är. Ensamhetens brand. Hur någons ord gör gör glad. Jag har tränat mig själv i att inte visa så mycket, vilket faktiskt gör mig arg. Mycket triggers jag skapat, som rester av trauman, gör det svårare för mig. Jag kämpar ofta med starka känslor. Eller ibland – bara tomhet.
06 onsdag Maj 2020
Etiketter
Alkohol, Ångest, Depressivitet, Ensamhet, Kaos, PTSD, Självdestruktivitet, Självförakt, Självmordstankar, Trauma
Här sitter jag. Vid mitt skrivbord. Röster från gatan nedanför. I rummet: En hinna av en odefinierbar oro. Som vinden. Är det någon bakom mig? Vill någon mig illa?
Datorn puttrar. Som ett dovt ljud av kaffebryggaren. För det där rummet är så tyst. Små fragment av eko. Tystnar så fort det kommer. Bilarna kör förbi. Eller är det bilar? Så dovt!
Skratt från gatan. Ibland kanske de skrattar åt mig. Det är en naturlig instinkt hos mig. När det förflutna gör sig påmint. Ärren på armarna. Även om det var långt tillbaka i tiden, så minns jag ändå den smärtan man aldrig skulle gå över. Har den det? Blåmärkena. Som om de aldrig fanns.
Blodet. Det sipprar ur. Tömmer allt på det man trodde var livet. Cigaretterna gjorde så många hål i min hud. Den skriker och smärtan är obefintlig. Som om den aldrig fanns. Som alkoholen mot strupen. En trasig flaska. Eller var det glas?
Fan, jag vill inte minnas
14 fredag Feb 2020
Etiketter
Nu har jag VERKLIGEN INTE uppdaterat på ett tag. Praktiken på Dynamo rullar på, men det är stökigt privat.
Jag har börjat på gruppterapi på psykiatrin igen. Denna gång för patienter med OCD. Terapin känns ok, men jag känner mig ensam i pauserna. Alla hade någon att prata med… Inte jag. Aspie-varning…
See you?!
24 söndag Jun 2018
Etiketter
Det här har varit en lång dag och inte fan är den slut. Jag har humörsvängningar som f*ucking vanligt, men dras mycket mer åt det depressiva hållet i dag. Mycket drar ner mig. De som jag trodde var mina vänner. Inlägg på Facebook som jag inte känner igen mig i. Jag orkar inte kontakta någon. Jag vill inte någonting.
Jag är en kvinna med Aspergers syndrom och bipolär sjukdom som känner sig så jäkla missförstådd
10 fredag Feb 2017
Nu kommer jag att skriva om någonting som är som en skräck för mig. Att vara ensam. Man måste prata om problem. Det tror jag på.
Om jag inte har någon agenda för dagen mår jag dåligt. Jag känner mig instängd. Ut i friska luften. Det behöver jag. Då känner man sig levande – inte skräckslagen. Vissa saker väljer jag att inte ta upp här. De är för privata, anser jag. Eller är det så? Kanske – kanske inte.
Ensamheten är ett hål utan botten. Man måste kravla upp därifrån.En önskan om man att inte hamna där. För gott. Både på gott och ont. Dagen – som den är. Acceptans. Lycka. Ångest. Livet – där jag är. Poeten. Skrik från detta hål. Att alltid behöva vara någonstans eller med någon. Att flänga mellan tunnelbana, pendeltåg och buss. Med mera. Nästa: T-centalen. Byte till…
Stockholm. Mitt hem. När jag blev 18 år kände jag mig trygg i innerstaden, närförorterna och förorterna. Jag flydde. För att slippa vara ensam. Bipolariteten. Ångesten. Självskadebeteendet. Ätstörningen. Alkoholen och missbruket.
Ett inlägg från mig till er
