Problematik: Bipolaritet, kaos, starka känslor, trauma – om livet

Etiketter

(Din vän pessimisten, Autism, Bipolar disease, Bipolar disorder, Bipolär, Bipolär sjukdom, Blandskov, Depression, Ensamhet, Frisk, Humörsvängningar, Hypomani, Känslor, Kent, Mani, NPF, Pessimism, Tomhetskänslor, Vals för satan

Dagen har spenderats lite med att orka med. Att handla efter att ha varit på Dynamo. Orka med städningen, som alltid infaller på torsdagar. Fast nu är det över. För denna vecka. Ja, jag har dasspapper som räcker kanske ett par veckor. Jag hoppas likaså för dig.

Kent – Vals för Satan (Din vän pessimisten) . Vad säger min pessimistiska sida? Ja, rätt mycket. Men jag tycker inte att jag är en pessimistisk person. Mycket motgångar har bara drabbat mig. Jag vill inte säga att jag är 100% optimistisk, för – hell no. Fast jag tror inte jag är ett hopplöst fall – med allt vad det innebär.

Den här dagen har varit rätt upp och ner. Dessvärre låter det som en tråkig klyscha, om man begränsar den till min blogg. För: jag är bipolär och mitt liv är alltid mycket upp och ner – mer eller mindre. Inombords, mestadels. Ibland utåt också. Tur att det finns mediciner, för denna sjukdom innebär mycket risker. Förutom skoven – depression, (hypo)mani, blandskov – kan man få humörsvängningar mellan dessa skov. Ibland triggas dessa skov av stress, omvälvande livshändelser eller liknande – ibland av ingenting alls. Fast – hur känns det då att vara bipolär? Det är en känslomässig och affektiv berg- och dalbana. För de flesta bipolära har ordet frisk en innebörd: Det är när man inte har ett skov. Man kan leva hyfsat ”normalt” mellan episoderna. Ibland får man städa upp efter senaste uppåt skov.

Jag har även Aspergers syndrom, vilket gör livet mer komplicerat – med en diagnosticerad bipolär sjukdom. Ofta känner jag att jag exploderar inombords med känslor jag inte kan visa. Mycket energi går åt till att inte visa andra hur förbannad jag är. Hur ledsen jag är. Ensamhetens brand. Hur någons ord gör gör glad. Jag har tränat mig själv i att inte visa så mycket, vilket faktiskt gör mig arg. Mycket triggers jag skapat, som rester av trauman, gör det svårare för mig. Jag kämpar ofta med starka känslor. Eller ibland – bara tomhet.

”Är jag så värdelös som samhället vill att jag ska vara?” – Publicerad på Vox Vigor

Etiketter

Ångest, Depression, Ekonomi, Försäkringskassan, Försörjningsstöd, Publicerad, Socialbidrag, Värdelös, Vox vigor

Ni kan läsa artikeln här och här är originalinlägget

You can read the article at the link above!

För mycket eller för lite intryck/ To much or to little impressions

Etiketter

"Friends", "Vänner", covid-19, covid-test, Depression, Dr Phil, Less, Mnskad aptit, Morden i Sandhamn, Nedstämdhet

FAN – jag har så svårt att få ur mig några ord. Det gör mig väldigt frustrerad. Jag mår inte så bra, tror jag. Psykiskt. På måndag hade jag tänkt åka till praktiken.

Tyvärr känner jag mig helt förstörd, även om covid-symtomen är borta. Jag gjorde ett test i dag. Jag har knappt någon aptit, i alla fall inte på något som jag lagar hemma. Folk tipsar mig om vad jag kan laga, men jag kan inte ta in det alls. Allt låter vidrigt. Det blir bara samma sak.

Bara en kort uppdatering. Jag är lite less just nu. Det känns som att jag bara kollar på serier, vilket delvis är sant. Dr Phil, Vänner och Morden I Sandhamn varvar jag mellan just nu. Jag orkar inte med mina egna problem. Blir bara trött.

Så god natt på er, fast klockan inte ens är 15:00. Kör lugnt

Rädsla/oro – En hinna av inre kaos

Etiketter

Aggressivitet, Autism, Ångest, Blandepisod, Blandtillstånd, Depression, Fobi, Humör, Humörsvängningar, Hypomani, Irritation, Kommunikation, Mani, NPF, OCD (obcessive-compulsive disorder), Oro, Passiv-aggressivitet, Planering, Rädsla, Stänga av, Stress, Temperament, Tvångssyndrom, Utbrott

Rädsla påverkar oss alla. Mer eller mindre. Jag tror att hur vi handlar handlar mycket om rädsla. Inte bara, men en hel del. Det är olika för oss vad vi är rädda för. Delvis kan det vara svårt att förstå andras rädslor, i alla fall för mig. Fast ingen rädsla är löjlig.

Om jag skulle räkna upp mina rädslor och göra en lista – den skulle nå oanade proportioner. Själva kärnan är att inte låta ens rädslor förstöra ens liv. Mina OCD (obcessive complusive disorder, tvångssyndrom) är en balansgång. Det är nog en av de saker som jag är mest rädd för – att insjukna på riktigt igen. Jag blir väldigt rädd när mina tvångstankar börjar ta över mitt medvetande, bit för bit. Rädslan för att bli (hypo)manisk eller deprimerad är också något jag får leva med, för bipolär sjukdom är ett kroniskt tillstånd.

Jag ska inte nämna alla mina rädslor i det här inlägget, men jag ska dela med mig av vissa saker. Jag anser att oro och rädsla går in i varandra – delvis. Varje morgon när jag vaknar oroar jag mig för att det ska hända någonting som förstör mitt humör. Till exempel något som ökar på min stress. Som att någonting i min planering ska bli inställt. Att min vape ska vara trasig. Eller just det med e-ciggen är något jag oroar mig för varje kväll, snarare. Jag oroar mig alltid väldigt mycket för allt som har med kommunikation och planering att göra. Att det ska hända något som förstör precis allt.

Det är ofta svårt för mig att kontrollera mitt humör, vilket tar oerhört mycket energi alla gånger. Jag är rädd att någonting ska irritera mig, att jag inte ska kunna kontrollera mig eller att jag ska stänga av helt. Med stänga av menar jag att jag slutar lyssna och ta in om det blir för mycket för mig.

Har ni några tankar ni vill dela med er av angående detta? <3

En ovana jag har

Etiketter

Ångest, Depression, Depressivitet, Djup depression, Kaos, OCD, OCD (obcessive-compulsive disorder), Ovana, Peruk, Rosa peruk, Stress, Trichotillomani, Tvångssyndrom

Jag tänkte, i det här inlägget, berätta lite om en så kallad ovana jag har. En sådan som ibland kan leda till en typ av psykiatrisk problematik som kallas trichotillomani, som är ett OCD (tvångssyndrom)-relaterat tillstånd.

När jag pratar med någon så håller jag på som bilden visar. Blir jag stressad och ångestladdad drar jag ut hårtestar. Trichotillomani betyder att man drar ut hår någonstans på kroppen i syfte att dämpa ångest.

För ett antal år sedan hade jag en period av djup depression och svår OCD, vilket gjorde att jag drog ut nästan allt hår på huvudet.

Då köpte jag denna peruk

Om ni vill se hur jag såg ut i peruken kan ni gå tillbaka i arkiv. Leta från mitten av 2013 till mitten av 2014.

 

Tack för att du läste! n<3

Ropar i ett eko

Etiketter

Ångest, Bipolär, Blandtillstånd, Depression, Hushåll, Hypomani, Mani, Sömnproblem, Stress, Tvättstuga, VIla

Jag var uppe till ca 23 i går och var helt slut när jag skulle sova. Men inte kunde jag sova heller. Jag somnade nog strax innan 2, helt utmattad. Detta gör ju att jag inte alls känner mig pigg i dag. Jag gick upp kl 10 för jag skulle åka till mina föräldrar (de bor nära mig) och äta frukost med dem. Då kände jag mig inte lika trött som när jag gick upp, men nu när jag är hemma är jag helt slut – igen. Nu har jag lagt i tvätten och tagit en dusch, som faktiskt har gjort mig lite piggare. Vi får väl se om en stund, haha. Hur har ni sovit i natt?

Resten av dagen planerar jag att bara ta det lugnt. Jag blir extremt trött om jag inte har sovit minst 8 timmar i sträck, så jag kommer inte att orka så mycket mer. Det gör mig inte så mycket. På sätt och vis tycker jag att det är skönt att ha tvätt-dagar, för då kan man vila samt att man tar korta avbrott när man måste ner till tvättstugan och fixa något.

När jag inte ska sova blir jag så väldigt stressad. Jag är bipolär, så jag har inte bra tolerans mot sömnbrist. Dessutom kan sömnbrist trigga skov, liksom (hypo)mani, depression eller blandtillstånd. Min Asperger gör att jag behöver mycket återhämtning. Så detta är en enorm stress hos mig.

Hoppas ni har sovit gott i natt och att ni är utvilade! <3

En hinna av … ovisshet?

Etiketter

Ångest, Depression, Halloween, Humörsvängningar, Kaos, Midsommar, Nyårsafton, valborg

Jag kände direkt när jag vaknade att det här inte skulle bli någon bra dag. Ledsenhet, ångest, kaos. Mycket flashbacks och någon slags apati.

Det alternativet som brukar fungera bäst vid sådana tillfällen, för mig, är att försöka ta sig till datorn och kolla på någonting som distraherar tankarna. Musik brukar också underlätta i vissa fall, alternativt skriva. I dag har jag kollat på TV-skärmen genom datorn i flera timmar. Lika bra så.

En hinna som äter upp mig. Det är så det känns. När man hamnar i kaosets gap. Utanför balkongen droppar regnet – precis som hela dagen.

Det smärtar mig att jag inte vet hur någonting ska bli, appråpå på covid-19. Jag vet inte inte om jag är frisk. Kan jag smitta någon? Jag orkar inte med en till helg, fast ärligt talat är det bara oerhört bekvämt att slippa valborg. Jag avskyr pressen på att alltid behöva göra någonting när det är halloween, midsommar, valborg eller nyårsafton. Festa är någonting jag verkligen tycker är tråkigt, meningslöst och socialt utmattande. Så hejdå, liksom.

Hur upplever ni högtiderna? Tycker ni också att det är bekvämt att dessa inte blommar ut till överdrift?

Anafranil is back!

Etiketter

Anafranil, Bipolär, Depression, OCD (obcessive-compulsive disorder)

För någon månad sedan byttes anafranil ut mot ett annat tricykliskt läkemedel. Sedan dess har jag mått skit.

I got började jag, efter att ha haft läkarsamtal, med anafranil igen. Redan i dag mår jag bättre. Kan dock tillägga att det tydligen är vanligt att man är känslig för mediciner på olika sätt om man har asperger/autism, för hjärnan fungerar annorlunda – helt enkelt.

Omskakande fredag

Etiketter

Depression

I går blev det en lugn kväll med Idol (?!), e-cigg och ”Friends”. Dagen bestod av praktik, dejt med Fridish och sedan träning. Nu är jag uppe fast klockan är innan 12. Det händer inte ofta på en helg.

Jag mår bättre i dag, efter att ha insett fakta om depressionen och att ha pratat om den. Det är bland annat att försöka att inte isolera sig – då blir depressionen bara värre.

Dagens planer är att träffa Fridish. Sedan tänkte jag ta det lugnt.

Ha det så bra i dag!!

 

 

 

Om psykisk sjukdom och ”Mina två liv”

Etiketter

"Mina två liv", Bipolör, Blandepisod, Depression, Depressivitet, Hypomani, Mani

Jag har sett det andra avsnittet av ”Mina två liv”. Det var… Intressant.Ja. Jag vet inte. Det handlade mycket om kreativitet. Jag är också väldigt kreativ. Jag målar, jag är författare.

Det är svårt att ha bipolär sjukdom. Att kastas mellan hypomanier, depressioner, mani och blandepisoder. Det gör jag själv. Jag.

En vän frågade mig i går lite om hur det är att skriva så här offentligt om allt detta. Fast min blogg handlar ju inte bara om psykisk ohälsa, faktiskt. Whatever. When. Vet Rädslan finns ju alltid där. Att man ska bli sjuk igen. Insjukna i ett skov. Jag har valt att ta mediciner, trots biverkningarna. Litium och seroquel är de stämningsstabiliserade jag tar just för bipolär sjukdom. Nu när jag har varit inlagd så har litumnivån justerats. Mun var tydligen för låg. Jag ska nog ta ett till litiumprov sedan.

”Mina två liv” fick mig och också öppna mig lite till. Lite, lite till. Jag vet att jag redan är väldigt öppen, men det är ändå någonting jag inte vågar berätta. Det känns så i alla fall.

/Yolanda