Dynamo i svartvitt

Etiketter

Demokratipiloterna, Dynamo, Jobb, lunch, MISA, Praktik

Förmiddagen har jag spenderat på Dynamo. Nu, efter lunch, ska jag jobba någon timme på MISA. Sedan är det träning hos sjukgymnasten.

Vad gör du?

Mitt tillfälliga kontor

Etiketter

covid, covid-19, Demokratipiloterna, Dynamo, Kontor, MISA

När jag jobbar från MISA (samma uppgifter som på Dynamo förlag), så är jag antingen i detta rum eller det bredvid. Tur att det finns möjlighet att sitta själv, annars hade varit extremt jobbigt.

Notering: Till alla som tyckte att förslagsrummet på dynamo var för mörkt. Här kommer det verkligen in sol. Fast man kan dra för också.

Nytt schema i skuggan av pandemin

Etiketter

covid, covid-19, Demokratipiloterna, Dynamo, MISA, Pandemi, Pandemic, schema

Morgon. Eller ja – förmiddag. Jag ska snart iväg och jobba. Utanför åker bilarna på gatan, som om – ingenting. Saker och ting bara surrar förbi, men kanske skriker dovt för att få uppmärksamhet. Vill bli sedda. Det vill väl de flesta, på något sätt.

Som vanligt, numera, ska jag jobba på ett rum på MISA när jag inte kan vara på Dynamo, på grund av vårt ”covid-schema”. Det har gått någon vecka med det nya schemat och det känns ok.

Ha en bra dag, alla! <3

Texten mot molnet

Etiketter

2021, covid, covid-19, Demokratipiloterna, Dynamo förlag, dynamoforlag, HImlen, MISA, Regn, Snö, Vår

Jag sitter och jobbar på MISA med Dynamo förlags sociala medier, men känner nu att jag måste vila en svätt. Skriva, en aning. Driva orden till vansinne. Eller något sånt.

Snön regnar, smått hysteriskt, – nästan tonlöst – från himlen. Det känns lite underligt, för vädret skiftar väldigt mycket – speciellt under våren. Det kör sin egen skrikande vals. Himlen måste väl få gråta ut sin själ ibland den med. Ingen vet om himlen har känslor tror jag. Tror du det?

Mina föräldrar är nästan friska från covid-19 nu. Jag känner mig lättad. <3

Täcket över huvudet, fast jag bryr mig

Etiketter

covid, covid-19, Demokratipiloterna, Dynamo förlag, dynamoforlag, Facebook, Instagram, Sömn

Jag jobbar från MISA nu och snart bär det av till Dynamo, som ligger runt hörnet. Som ni såg i inlägget tidigare, så vaknade jag tidigt i morse. I vanliga fall hade jag klarat mig på 7,5 timmars sömn, men inte nu. Jag är helt slut, så jag stoppade i mig ett mellanmål förut – i hopp om att få lite mer energi. Fast efter att jag jobbat färdigt på Dynamo kan jag åka direkt hem och vila. Det kan ha och göra med att jag haft covid.

Under förmiddagen har jag fokuserat mycket på Dynamo förlags sociala medier. Följ oss gärna på Facebook eller Instagram! <3

Intag av brunt

Etiketter

Coffee, Demokratipiloterna, Dynamo, Kaffe, MISA, Tired, Trött, vatten, Water

Nu sitter jag på MISA och skriver, efter en förmiddag på Dynamo. Snart ska jag åka till sjukgymnasten, men egentligen vill jag hem och vila. Jag känner mig otroligt trött. Fast jag har inte där (hos sjukgymnasten) på några veckor, eftersom jag har haft covid.

Haha, det här inlägget blev inte så engagerat och kaffe-pimplat som jag hade tänkt mig. Ärligt talat vet jag inte vad jag tänkte. Fast ibland blir det halvtråkiga inlägg utan någon vidare pondus. Fast kaffet på bilden hade mer energi i sig än jag trodde. Eller så är jag övertrött. Ingen aning.

Ok, nu måste jag flytta på arslet och ta mig i väg.

Stresshjärna

Etiketter

Annorlunda, Demokratipiloterna, Dynamo, Mental stress, MISA, Oro, Stress

Jag kom till jobbet för ett tag sedan. Eller ja, på grund av anpassade arbetstider – efter covid-19, inte mig – sitter jag och jobbar på MISA varvat med Dynamo. I dag har jag inga av mina papper, så jag jobbar rmed vår facebook.

Haha, det är smått problematiskt att ha tappat bort betalkortet samt att ha surfat upp all månadens data på telefonen. Det här är andra gången den här månaden som betalkortet är borta och jag har då varit tvungen att spärra det. Mental stress. Typiskt mig – när saker inte är som vanligt.

Tankesurr inför återgång till arbete

Etiketter

covid, covid-19, Demokratipiloterna, Dynamo, Främlingar, Pandemi, Panikångest, Sociala koder, Stress, Symtom, Tvångstankar

Nu börjar det hända något vettigt. Jag ska börja jobba i morgon. Som vanligt – oron börjar spinna iväg. Tänk om jag får symtom igen innan jag ska dit (!) eller om jag får en (panik)ångestattack. Förmodligen kommer det inte att hända, men jag blir stressad över att ha de tankarna. Jag tänkte inte riktigt så innan pandemin, men jag har i regel svårt att angöra när jag är helt frisk.

Det knasigaste i den här situationen är att man undrar om man glömt bort hur man gör sig i ordning på morgonen när man ska iväg till jobbet eller på något möte. Jag vet att jag inte kommer att ha glömt det, men man vet aldrig. Tänk att gå iväg i nattlinne, utan jacka och ingen väska. Utan matlåda. Haha, vi får väl hoppas att det inte händer. Jag har, trots allt, gjort i ordning några matlåda – så att det finns. Det känns ovant.

Under de här 2 veckorna jag varit hemma har vissa psykiska problem blivit värre, även trauma-triggers. Det gjorde det inte bättre att det var en kille som kollade på mig i flera minuter på ett fönster några våningar upp när jag stod och ”vapade” kvällstid – två kvällar i rad. Obehagligt. Nu vill jag inte gå ut just där. Tur att det finns andra utgångar här… Hur tänker ni om ni blir stirrade på – av främlingar? Varför tror ni att folk kollar?

Polentagröt – vad tycker du?

Etiketter

2021, art, covid, covid-19, Demokratipiloterna, Dynamo, Folkhälsomyndigheten, Konst, Lukt, MISA, Pandemi, Recovery, Smak, Smitta, Vår, Virus

Nu kan man nog säga att jag är ”tillbaka”, eller hur man nu ska uttrycka mig. Jag har inte skrivit så mycket här under de senaste 2 veckorna när jag haft covid, utan jag har mest publicerad min photoshop-konst (något jag har kunnat syssla med när jag varit sjuk. Huvudet har varit som någon slags gröt. Kanske som polenta-gröt eller så, för den är ju rätt seg. Ärligt talat har jag inte ätit det, men det kändes tråkigt att dra till med någon ”vanlig” gröt. Fast polenta har en speciell konsistens när den stelnar.

Som jag nämnt tidigare under dagen, så är det tänkt att jag ska tillbaka till jobbet på torsdag. Det känns skönt, men jag är orolig för att jag inte ska kunna komma i gång ordentligt. Schemat är en aningen pandemi-anpassat nu, så jag ska vara på MISA och jobba vissa timmar.

Jag känner att det här med smak- och lukt-grejen, som är kopplat till covid – den börjar komma tillbaka. Det känns inte lika fruktansvärt att äta längre, då det gäller att allt smakar smått förvrängt. Ni som har haft covid – Vad hade ni för symtom? Förutom feber, hosta och snuva. De verkar vara de som är vanligast.

Kommentarerna jag får här är mestadels positiva. Tack för dessa! Vissa verkar dock ha åsikter om att jag inte ler oftast inte ler på bild, lyssnar på för deprimerande musik eller gör för mörk konst. Alla har rätt till sin åsikt. Om det här med att inte le på bild – det känns väldigt påtvingat för mig. Det känns inte som jag. Jag ville bara uttrycka det här.

Frustration blir som ett tvång

Etiketter

covid, covid-19, covid-test, Demokratipiloterna, Dynamo, Frustration, Hopplöst, Irritation, Pandemi, Tvång

Vy vid sittande

Hela förmiddagen har jag känt mig ganska väck. Som det är när man är förkyld – man blir helt slut av allting i princip. De senaste dagarna har jag inte gjort någonting utanför hemmet. Jag hoppas att svaret på covid-testet kommer snart.

En del av mig tycker att det är skönt att inte vara tvungen att göra något. Dock finns en annan del som är frustrerad. Ärligt talat, så stör det inte mis så mycket att knappt träffa andra människor. Bara på lång sikt. Det som gör mig irriterad är att jag inte orkar göra någonting. När jag fick veta att Dynamo är stängt hela nästa vecka känns det lite hopplöst.

Jag avskyr att bli tvingad till saker