11 måndag Feb 2019
Posted in Hälsa, Känslomässigt kaos, Psykisk ohälsa
Etiketter
Sedan E tog livet av sig har jag vankat av och an i en djup depression. Det slutade ju inte med det, men jag hänvisar till ett av mina senaste inlägg ”Sorg, misshandel och annat kaos”.
Nu tror jag att jag har fått lite distans till det som hänt. Lite i alla fall. Jag känner mig inte deprimerad på samma sätt längre, vilket är en lättnad. Dock finns det en del omständigheter som gör att jag inte mår så bra ändå, men det är ok med måendet för det mesta.
09 lördag Feb 2019
Posted in Psykisk ohälsa, Träning
I går och i dag har jag mått lite bättre. Inte för att det jag varit med om på sistone har blivit bättre, utan jag har väl fått lite distans till det – antar jag. I onsdags var jag på gymmet med A, vilket faktiskt gick väldigt bra. Det kändes också bra i kroppen.
Efter frukosten i morse tog jag mig också till gymmet!
24 torsdag Jan 2019
Posted in Känslomässigt kaos, Psykisk ohälsa
Etiketter
Aggressivitet, Bipolär, Depressivitet, Irritation, Kaos, Misshandel, Sorg
Hej på er – IGEN!♡
Jag har lyst med min frånvaro i över en månad nu. Tystnaden bryts NU!
Den 17 december 2018 gick en av mina närmsta vänner bort i självmord… Jag vet inte vad jag ska säga om detta egentligen, fast jag måste säga något. Hela min värld rasade samman och jag ifrågasatte livets mening. Det finns inte ord för hur mycket jag saknar henne. Jag kan fortfarande inte förstå att det har hänt.
4 dagar senare åker jag till Gran Canaria med familjen. Hela världen känns kaos. Kommer jag kunna njuta av att åka bort? Jag missade begravningen, men jag skickade blommor med en poetisk text till hennes familj. Tack alla familjemedlemmar för allt stöd. ♡
Drygt 2 veckor efter att vi kom hem blev jag misshandlad och polisen kom. Jag har varit rädd, arg, ledsen och har känt ett ekande kaos.
Förutom detta har jag också problem med Försäkringskassan. Jag orkar inte ens gå in på detta…
En av de jag litar på mest i personalgruppen på LSS-gruppboendet ska sluta. Han ska kanske jobba någon gång i månaden eller så.
De senaste halvåret har jag haft 2 depressioner. Nu, de senaste dagarna, har jag mått lite bättre. Jag försöker sikta framåt, men det är inte alls lätt efter att allt detta hänt…
07 fredag Dec 2018
Posted in Medicinering, Psykisk ohälsa
05 onsdag Dec 2018
Posted in Medicinering, Psykisk ohälsa
Etiketter
I går kväll höjde jag (I samråd med läkare) seroquel tillbaka från 300mg till 400mg. Det känns redan lite bättre! Så nu hoppas jag på detta
PS. Enormt Grattis till mamma som fyller år i dag♡ DS
01 måndag Okt 2018
Ibland känns det som att jag är fast i min egen bubbla. Ångesten väntar förgäves på att komma dit. Folk tror att jag mår ”bra” nu, men jag vet inte
Så fort förändringar sker, så blir jag förbannad inombords. Där tårarna rinner och alla trauman väntar på att formas till ord. Fast jag vågar inte berätta. Vågar jag någonsin?
Rastlösheten gör sig påmind ofta. På tunnelbanan, så fort någon går för långsamt före mig. Jag tror inte att det handlar om just det. Människor kan vara skrämmande. Faktumet att jag inte förstår dem. Jag förstår mina vänner och familj delvis, men inte fullt ut. Det känns som att jag är från en annan planet. Det må låta klyschigt, men är dessvärre sant.
Jag minns en kolteckning jag ritade med kol för flera år sedan. Armar och händer som försöker tränga sig ur en ögonglob. Är det verkligheten tro? Varför skriker jag men ingen hör?
Nu är ett sådant ögonblick då verkligheten kommer i kapp. Jag sitter och ”ångar” (tolka: vape) i min säng. Nyss nybäddat med mina helt nya lakan från Ikea. Det smärtar mig dock att otroligt många andra har samma lakan. Varför har jag alltid behovet av att vara unik? Jag är det på mitt sätt. Är det hela sanningen? Känner någon lite av det jag känner? Om ens en gnutta. Inte vet jag.
Min irritation är lättväckt. De senaste månaderna har jag varit mer förbannad än vanligt. Jag är rädd för konflikter, som vanligt. Flykten är något vardagligt numera. Från mig själv. Från min psykiskt sjuka (läs: bipolära) hjärna. Jag är ständigt rädd för att insjukna i ett skov igen. När jag blir stressad hörs alla intryck i vardagen högre än annars. Jag är trött på att leva i förnekelse.
Hörs jag lika mycket som du? Är jag värd något?
17 måndag Sep 2018
Posted in Känslomässigt kaos, Medicinering, MISA, Träning
Etiketter
Det verkar som att jag har svårt att spotta (ni fattar vad jag menar) ut ord för tillfället. Bloggen känns smått tråkig just nu – har jag fel? Lite ytligt och så.
Anyway … Jag jobbar med most photos nu. Lite dötid, eftersom jag har slut på sökord att jobba med. Så det blir kaffepaus. I dag känner jag mig rätt seg, trots att jag varit på gymmet som vanligt innan jobb/praktik. Det är rätt bekvämt, för gymmet ligger så nära hit.
Förövrigt händer det intressanta och roliga grejer nu (syftar mest på en sak). När det är klart berättar jag vad det är. Hittills är det mest familj, vänner och boendet som vet. Hold it.
Måendet är ur balans … Ni vet… Som vanligt då. Tur att jag tar 2 stämningsstabiliserande mediciner – annars vet jag fan inte hur det hade gått. Då hade jag väl varit HELT UR BALANS. Eller vad tror ni?
Hur mår ni? Tell me
24 fredag Aug 2018
Etiketter
22 onsdag Aug 2018
Posted in Aspergers syndrom, Psykisk ohälsa
Etiketter
Det har varit tyst när ett tag – kanske något inlägg då och då. Mestadels har det berott på måendet och dålig inspiration, eller hur man nu ska beskriva det. Jag går från depression till överaktivitet hela tiden i stort sett. Måendet är kaos och jag vet varken ut eller in – någonstans. Mellan tvivel och ensamhet – oavsett om den är frivillig eller inte. Fast i bland känner man sig mest ensam om man är bland folk. Livet som jag lever kommer alltid att vara annorlunda, men det betyder inte nödvändigtvis att det är negativt. Ibland gör saker väldigt ont. Psykisk smärta finns nästan alltid i mig.
Mina diagnoser (främst bipolär sjukdom och Aspergers syndrom) är dock inte det enda som har varit kaotisk. Även relationen till mig själv. Min kropp. På fredag kväll till lördag eftermiddag var jag på kryssning med några från boendet. Det fanns ingenstans där jag kunde använda min vape, så jag fick gå till rökrummet. Plötsligt säger en man till mig: Får man röka om man är gravid? Då gick det sönder i mig. Jag skrek vad och allt jag ville och avslutade med att säga att han var en idiot innan jag lämnade rökrummet.7
Självmordstankarna började eka i huvudet. Lösa tankar som forsade genom kroppen. Inuti mig. Skräcken för mitt psyke, min fysiska kropp och mannens ord. Det är inte första eller andra gången. Det är över 30 gånger som okända personer har sagt så till mig. Jag blir lika knäckt varje gång. Varje dag är en kamp. Ibland varje timme. Har jag tränat i dag? Har jag ätit bra mat? Är min mage svullen? Kommer någon att fråga om jag är gravid? Ser jag smal ut? Ser jag tjock ut? Hatar alla mig? Är mina tuttar för stora? Är de hängiga? När i helvete ska jag sluta ha ångest?
Måste också tillägga att det finns personer som är helt fantastiska också. Hjärta på er
13 måndag Aug 2018
Posted in Psykisk ohälsa
Etiketter
Senaste veckan (kanske innan också) har jag inte mått så bra. Jag har stundvis varit väldigt deprimerad. I dag är jag inte så nere, men arg och frustrerad däremot. Jag mår inte bra nu heller, men jag kan i alla fall prata. Om jag är för nere klarar jag knappt av att prata och förklara hur jag känner. Därav min frånvaro här.
