Teckengröt, genom fragment

Etiketter

"Konsten att fejka arabiska", Bipolar disorder, Bipolär, Bipolär sjukdom, Biverkningar, Lina Liman

Tecken försvinner i något slags eko. Försvinner, men vill födas igen.

Jag är lättad att jag äntligen har börjat läsa en bok igen. Det var ett tag sedan. När jag fortfarande gick i skolan, úpp till gymnasiet, läste jag hela tiden något läsprojekt. Kanske ett par år efter det också. Nu läser jag ”konsten att fejka arabiska” av Lina Liman.

Det känns som att medicinerna har tagit ifrån mig det lite – kärleken till böckerna. Fast nu har jag börjat trappa ner, har gjort det ett tag. Förmodligen är det biverkningar. Det är en del saker som medicinerna har förändrat, eller rentav förstört – fast de håller mig i alla fall, generellt sätt, fri från skov.

Problematik: Bipolaritet, kaos, starka känslor, trauma – om livet

Etiketter

(Din vän pessimisten, Autism, Bipolar disease, Bipolar disorder, Bipolär, Bipolär sjukdom, Blandskov, Depression, Ensamhet, Frisk, Humörsvängningar, Hypomani, Känslor, Kent, Mani, NPF, Pessimism, Tomhetskänslor, Vals för satan

Dagen har spenderats lite med att orka med. Att handla efter att ha varit på Dynamo. Orka med städningen, som alltid infaller på torsdagar. Fast nu är det över. För denna vecka. Ja, jag har dasspapper som räcker kanske ett par veckor. Jag hoppas likaså för dig.

Kent – Vals för Satan (Din vän pessimisten) . Vad säger min pessimistiska sida? Ja, rätt mycket. Men jag tycker inte att jag är en pessimistisk person. Mycket motgångar har bara drabbat mig. Jag vill inte säga att jag är 100% optimistisk, för – hell no. Fast jag tror inte jag är ett hopplöst fall – med allt vad det innebär.

Den här dagen har varit rätt upp och ner. Dessvärre låter det som en tråkig klyscha, om man begränsar den till min blogg. För: jag är bipolär och mitt liv är alltid mycket upp och ner – mer eller mindre. Inombords, mestadels. Ibland utåt också. Tur att det finns mediciner, för denna sjukdom innebär mycket risker. Förutom skoven – depression, (hypo)mani, blandskov – kan man få humörsvängningar mellan dessa skov. Ibland triggas dessa skov av stress, omvälvande livshändelser eller liknande – ibland av ingenting alls. Fast – hur känns det då att vara bipolär? Det är en känslomässig och affektiv berg- och dalbana. För de flesta bipolära har ordet frisk en innebörd: Det är när man inte har ett skov. Man kan leva hyfsat ”normalt” mellan episoderna. Ibland får man städa upp efter senaste uppåt skov.

Jag har även Aspergers syndrom, vilket gör livet mer komplicerat – med en diagnosticerad bipolär sjukdom. Ofta känner jag att jag exploderar inombords med känslor jag inte kan visa. Mycket energi går åt till att inte visa andra hur förbannad jag är. Hur ledsen jag är. Ensamhetens brand. Hur någons ord gör gör glad. Jag har tränat mig själv i att inte visa så mycket, vilket faktiskt gör mig arg. Mycket triggers jag skapat, som rester av trauman, gör det svårare för mig. Jag kämpar ofta med starka känslor. Eller ibland – bara tomhet.

Missförstånd/drama?

Etiketter

Alternativ stil, Alternative, Bipolar, Bipolär, Drama, Dramaqueen, Energi, Mataffär, Medicin, Nine Inch Nails, VIla

Det känns som att det var mycket att göra efter att jag varit på Dynamo även denna dag. ”Bara” att handla och att tvätta håret. Det är mycket för mig. Mataffären slukar min energi hänsynslöst. Det är värre nu också, eftersom allt har blivit så dyrt. Jag får nästan skuldkänslor att handla mat. Sedan när jag är helt slut efter att handla ska man också duscha, som också tar för mycket energi. Ibland förstår jag inte hur jag orkar med min vardag. Det kanske är ”bara” för dig, men för mig är det rätt smärtsamt psykiskt.

Dramaqueen? Ja, det har jag blivit kallad. Det har folk sagt – att jag är dramatisk. Alla har inte sett den sidan av mig, men menar inte att ”skapa drama”. Det är ofta det här, samt lite annat adderat, jag kallar för missförstånd. Min avsikt är aldrig drama, men det verkar ha en tendens att bli det. Vem vet? Jag kanske är lite dramatisk. Sedan får man komma ihåg att jag har en psykisk sjukdom, bipolär sjukdom/bipolar disease – den kommer med lite drama. Jag kan inte skylla allt på den, men det kan vara en del av det. Dessutom petar jag i mig en del medicin för detta…

Äh, tur att jag har kvällen för att vila lite. Ska du också vila? Jag lyssnar på Nine inch Nails. Är det någon av er som gillar dem och kan tipsa om specifika spår? Ni som vill komma med musiktips – kör på! Helst alternativ musik.

Tack för det

Uppförsbacken: Att leva med diagnoser. Tillägg: Ni kan väl uppföra er på sociala medier

Etiketter

Ångest, Ångestsyndrom, Bipolär, covid-19, Din mamma, Donald Trump, Drama, Hypomani, Media, Missförstånd, Näthat, OCD (obcessive-compulsive disorder), Småprat, Sociala koder, Sociala medier, Svenska tidningar, Tvångssyndrom

Jag tror jag känner mig i något av en dvala – med delvis frustration. Över vad? Jag vet inte, ärligt talat. Sömnen oroar mig, fast den har varit helt ok senaste veckan. Men – är man bipolär så är man. För att förtydliga – om man sover dåligt är risken större att man insjuknar i (hypo)mani, mixed state eller depression. Alla skov kan ge psykotiska inslag, men det måste inte vara så.

Oh well. Jag är ganska trött – psykiskt. OCD:n (tvångssyndromet) pendlar lite mellan att vara ok till att vara rätt jobbigt. Fast mest utmattande är alla perceptuella intryck när man går utanför lägenheten. Alla missförstånd. Sociala koder som inte tolkas rätt, av mig – eller av andra. Kanske vill jag bara inte acceptera dem. Varför ska jag acceptera att man ska vara snäll/trevlig oavsett humör eller prata om vädret så fort det blir lite obekvämt, enligt den andra parten?

I stort sett hela samhället kretsar kring en sak: covid-19-. Ja, och Donald Trump – uppenbarligen. Det gör att andra saker faller i glömska. Vissa nyheter mörkas då till viss del. I allmänhet har det blivit mycket drama på sociala medier. Man ger bränsle till drama som inte ens behöver det. Varför ska vissa människor vara så hatiska och negativa i kommentarsfältet? Bara för att synas. Men för vad? Din mamma blir säkert stolt. Skämt åsido, men hur blir du stolt över dig själv genom att kläcka ur dig en massa skit om andra människor? Uppenbarligen har du inte tillräckligt med liv, eller bara en inte så bra medmänniska. Välj din favorit där!

It’s just to get through

Etiketter

ångest, Bipolär, Bipolär sjukdom, PTSD, Sömn, Sömnproblem

Som ni vet – jag sov inte bra i natt. Det har gjort att jag självfallet har varit mer trött under dagen. Dock lyckades jag ta mig igenom praktiken på Dynamo och sjukgymnastiken. Jag kom hem för ett tag sedan.

Jag är orolig för att jag ska få för lite sömn i natt också, fast jag försöker att inte oroa mig i onödan. Det är väl mest det att jag inte vill hamna i ett bipolärt skov. Sedan blir jag väldigt trött i kroppen, så jag rör mig framåt rätt långsamt. Äh, jag får helt enkelt hoppas på att kunna sova bättre kommande natt.

Hur har ni sovit? Sover ni bättre när det är varmt eller kallt?

”Om vi någonsin behövt ett mirakel, så kan det få komma nu”

Etiketter

Bipolär, Depressivitet, Hjärna, Hypomani, Kaos, Mani, Ortopedia, Thåström, Urinprov, VIla

– Thåström (2017)

Jag känner mig inte så stabil psykiskt och jag är livrädd för att någonting ska få mig att flippa ur helt. Det är väl bara att acceptera att min hjärna inte fungerar som andras riktigt. Fast, ni tänker säkert, alla hjärnor fungerar på ett unikt sätt. Absolut, men mitt fungerande faller inte under normalspektrumet. Dessutom är jag bipolär, vilket innebär att jag ibland hamnar i skov av (hypo)mani eller depression – visserligen händelsevis en blandning av dessa.

Anledningen till att jag känner mig lite extra orolig över detta är att i morgon får vi ett beslut angående ett projekt på jobbet, som handlar om huruvida jag kan bli anställd där eller inte. Jag vet inte hur det kommer att bli och det skrämmer mig.

Nu byter jag ämne en aning, föreslår jag (för mig själv, right?). I dag har jag mest vilat, efter att jag kommit hem och inte fick pissa i en mugg. Jag har i alla fall ringt psyk, så att de fixar en ny remiss till mig och min urinblåsa. Någon mer än som ogillar att hålla en mugg under könsorganet när man ska kissa? Man kan inte slappna av, eller inte alla fall inte jag! Ogillar kraftigt är väl de rätta orden. Jag har gjort lite ärenden hemifrån, mest mail och något telefonsamtal. Det handlar bland annat om soc kan ge bestånd för dessa ortopediska skor som jag tyvärr måste erhålla. Ja, alltså jag är ju självklart tacksam för att jag får köpa dem till rabatterat pris – fast lite tröttsamt att jag måste maila soc för varenda liten sak jag inte kan betala själv.

Jag hoppas att ni har haft en bra dag. Tur att jag har hunnit vila en del i alla fall. Förhoppningsvis har du det också.

Vi får se om min hjärna håller ihop i morgon

Frisk är kind of underskattat

Etiketter

Bipolär, Bipolär sjukdom, Frisk luft, Höst, Höst 2020, Litium, Litiumprov, Stämningsstabiliserande läkemedel

På förmiddagen gick jag på en promenad. Jag kom ihåg att ta en bild också, fancy!

När jag är ledig brukar jag nästan skynda mig ut från lägenheten efter att jag har ätit frukost. Jag måste ha frisk luft. I dag gick jag en promenad och körde lite styrketräning vid tillfälle. Måste bara poängtera att det är så skönt att den här äckelvärmen är över. Äntligen får jag inte samma panik när jag ska gå och lägga mig.

I morgon måste jag lämna blodprov för litium, alltså en av mina mediciner. Den tar jag som stämningsstabiliserande gällande bipolär sjukdom. Det var helt enkelt för längesedan jag lämnade prov senast, så det måste göras. Det var några andra prover som också skulle tas, standardprover antar jag.

Citerar mig själv för ett par år sedan

Etiketter

Bipolär, Citat, Depressivitet, Hypomani, Kaos, Mani, Mixed state, Smärta, Tårar

För ett par år sedan. En lapp som var värd att spara – om bipolär sjukdom.

Vad gör egentligen mest ont? Att vara manisk och fatta en massa orealistiska beslut  – eller att vara så deprimerad att man inte kan yttra ett ord?

Student 2010: En verklig mardröm

Etiketter

Alkoholmissbruk, Anorexi, Ångest, Bipolär, Depressivitet, Destruktivitet, Mani, Självdestruktivitet, Självförakt, Självskadebeteende, Student 2010, Tablettmissbruk

Det är den 4:e juni 2020. För 10 år sedan, exakt, tog jag studenten. Enligt många andra som har tagit studenten är det en viktig dag att komma ihåg. Glädjen, lyckoruset, flaket, studentskivan. För de som ska ta studenten väntar de sig den lyckligaste dagen i hela deras liv.

Jag kände bara smärta. Ingenting var kul. Min psykiska ohälsa var existerande i hög grad. Det sista halvåret innan studenten spårade det ur. Alkohol kombinerat med psykofarmaka – ramlade ner för en rulltrappa – polisen – Maria Ungdom. Anorexi. Stress. Extrem ångest. Bipolär debut – Mani – riskbeteende – psykakuten. Sjävmordstankar. Flera depressioner. Blandade mani/depressiva skov. Folk blev rädda för mig. Gråt på toaletterna i skolan. Självskadebeteende. Bantningstabletter. Alkoholmissbruk. Alvedonmissbruk. Olämpligt beteende, eller vad man ska kalla det. Jag var inlagd på slutenpsykiatrin i bland.

Mitt i allt det här tog jag studenten på naturvetenskapliga programmet med mer än godkänt i snitt. Vad spelar det för roll när man ändå inte vill leva? Jag kritiserade mig själv, men det har jag försökt sluta med i dagens läge. Det tog många, många år. Jag har hatat mig själv så länge jag kan minnas, men försöker att undvika att skada mig själv. Fast det sitter så djupt, självhatet. Jag har haft många olika självskadebeteenden och det är svårt att veta hur man lever fri från dem. Jag har ändå kommit en bit i från det värsta. Alkoholen, skärandet, brännandet med cigaretter, skapa enorma blåmärken. Ärren på kroppen påminner en om det som var och vad det helst inte får bli.  Allt det här är inte mycket jämfört vad jag har gått igenom de 10 följande åren.

Kampen pågår ständigt. Det är bara det att den 4 juni varje år blir jag påmind om allt detta. För mycket. För starkt. För det finns där, absolut. Som en utväg. Fast jag försöker hitta alternativ till det destruktiva. Jag försöker.

Ropar i ett eko

Etiketter

Ångest, Bipolär, Blandtillstånd, Depression, Hushåll, Hypomani, Mani, Sömnproblem, Stress, Tvättstuga, VIla

Jag var uppe till ca 23 i går och var helt slut när jag skulle sova. Men inte kunde jag sova heller. Jag somnade nog strax innan 2, helt utmattad. Detta gör ju att jag inte alls känner mig pigg i dag. Jag gick upp kl 10 för jag skulle åka till mina föräldrar (de bor nära mig) och äta frukost med dem. Då kände jag mig inte lika trött som när jag gick upp, men nu när jag är hemma är jag helt slut – igen. Nu har jag lagt i tvätten och tagit en dusch, som faktiskt har gjort mig lite piggare. Vi får väl se om en stund, haha. Hur har ni sovit i natt?

Resten av dagen planerar jag att bara ta det lugnt. Jag blir extremt trött om jag inte har sovit minst 8 timmar i sträck, så jag kommer inte att orka så mycket mer. Det gör mig inte så mycket. På sätt och vis tycker jag att det är skönt att ha tvätt-dagar, för då kan man vila samt att man tar korta avbrott när man måste ner till tvättstugan och fixa något.

När jag inte ska sova blir jag så väldigt stressad. Jag är bipolär, så jag har inte bra tolerans mot sömnbrist. Dessutom kan sömnbrist trigga skov, liksom (hypo)mani, depression eller blandtillstånd. Min Asperger gör att jag behöver mycket återhämtning. Så detta är en enorm stress hos mig.

Hoppas ni har sovit gott i natt och att ni är utvilade! <3