Måendet i presens

Etiketter

Ångest, Bipolär, Depressivitet

Senaste veckan (kanske innan också) har jag inte mått så bra. Jag har stundvis varit väldigt deprimerad. I dag är jag inte så nere, men arg och frustrerad däremot. Jag mår inte bra nu heller, men jag kan i alla fall prata. Om jag är för nere klarar jag knappt av att prata och förklara hur jag känner. Därav min frånvaro här.

 

Annonser

Nej, jag mår inte bra i dag

Etiketter

Bipolär, Ensamhet, Humörsvängningar

Det här har varit en lång dag och inte fan är den slut. Jag har humörsvängningar som f*ucking vanligt, men dras mycket mer åt det depressiva hållet i dag. Mycket drar ner mig. De som jag trodde var mina vänner. Inlägg på Facebook som jag inte känner igen mig i. Jag orkar inte kontakta någon. Jag vill inte någonting.

Jag är en kvinna med Aspergers syndrom och bipolär sjukdom som känner sig så jäkla missförstådd

Så här års gör det ont i mig

Etiketter

Alkoholmissbruk, Anorexi, Ångest, Bipolär, Självskadebeteende

I dag var det 8 år sedan jag tog studenten. Det är dock inte kopplat till några bra minnen…

Det sista halvåret på gymnasiet hände det väldigt mycket. Jag missbrukade alkohol, hade anorexi, led av ångest dagligen, hade ett självskadebeteende och fick mina första bipolära skov. Vid sidan av detta hade jag ju skolarbetet. Eller man kanske ska säga tvärtom. Alltså att jag hade mina psykiska problem vid sidan av skolan. Kruxet var att inte blanda ihop dessa.

Lärarna på gymnasiet oroade sig. Mina föräldrar likaså. Jag flydde ständigt hemifrån på klubbar eller så åka jag pendeltåg/tunnelbana bara för att fly allt. Ena dag dök jag upp i skolan i skinnkjol, nätstrumpbyxor, urringat och sminkad. Andra dagen kom jag i mjukisbyxor och utan smink. Jag fick ofta blandskov. Det betyder att jag var manisk och deprimerad samtidigt. Jag rullade mig i snön nästan naken och hoppades nästan att någon skulle se.

Den 2 januari 2010 gick jag ut på krogen med två vänner. Jag tog vid den tidpunkten två olika sorters psykofarmaka. Jag drack massor av cider och shots. Sedan minns jag knappt någonting mer. Tydligen blev jag utkastad. När vi skulle hem ramlade jag ner för en brant rulltrappa. Jag åkte polisbil till Maria Ungdom. Dagen därpå var jag för full för att andas i alkolås. Stora delar av min kropp var täckt med blåmärken.

Utöver denna händelse har det hänt massor av händelser som påminner om denna mer eller mindre. Det blev även några turer på slutenpsyk. Bara under detta halvår. Mot slutet av min sista termin på gymnasiet var jag väldigt utbränd och ville egentligen inte leva.

Hela sommaren låg jag hemma i sängen mest. Jag åkte in till stan på behandlingar ett par gånger i veckan.

Trots allt detta gick jag ut gymnasiet med VG i snitt på bekostnad av min mentala hälsa.

DÄRFÖR mår jag inte toppen så här års. Sår som kanske aldrig läker.

 

 

 

 

Frustration… Eller?

Etiketter

Bipolär, Humörsvängningar

Jag blir fan galen på min hjärna ibland. De stämningsstabiliserande medicinerna gör sitt, men ibland känns det som att hjärnan exploderar ändå.

Ångest, frustration, eufori, well… allt på en gång. Mitt tålamod finns knappt. Eller? Ja… Typ.

Eller?

Ändå smodansar jag i sängen

När allt brister

Etiketter

Bipolär, LSS-gruppboende

I går gick det först bra med träning och handling. Fast på kvällen brast allt. Jag grät i ca 2 timmar. Jag var helt slut när jag skulle sova. Tur att det var en personal som kunde stötta mig.

Nu är Jag, trots allt, ute och far igen. Första stoppet är gymmet. Sedan ska jag på medicinsk yoga och efter det ska jag på bloggträff (MISA).

Later…

Utanför baren

Etiketter

Bipolär, Dikter

Skriken

Ångest

Manins tankar rusar

som eld

genom

potentiell gråt

NYTT SIDHUVUD!! + Om bipolär sjukdom

Etiketter

Bipolär, Sidhuvud

Så här ser det ut denna gång:

Vad tycks? (Inte för att jag bryr mig. men ändå…Haha- det är ju min blogg)

I övrigt i dag då…

Träningen gick väl hyfsat. Så där liksom. Jag genomförde allt som vanligt, men jag blir stressad närm någon hela tiden säger till mig vad jag ska göra. Vill nämligen komma på sådant själv. Behöver jag hjälp så frågar jag. Om jag vill alltså.

Jag fick en kort dipp i humöret när vi kom hem. Det gick över inom en timme. Så är det ibland… Eller ja, ofta. Medicinerna som jag tar mot min bipolära sjukdom kapar av skoven så att de blir korta istället. Istället för flera dagar blir det någon eller några timmar. Hellre det.

Love! /Yolanda

 

 

Damn mood swings

Etiketter

Bipolär

Ibland blir jag så jävla irriterad på mina jävla humörsvängningar… Speedad, passiv, låg, självmordstankar…

Bipolär sjukdom…

Kvällstankar och gårdagens psykbryt

Etiketter

Bipolär, Lugn, Panikångest

Jag ligger på min säng. Alla lampor är släckta. Det enda ljuset kommer från telefonen. Lugnet. Djupa andetag.

I går fick jag ett psykbryt eller snarare ett kort neråtskov. Detta berodde säkert på bipolariteten. Jag hade fullt med disk och skräp i köket. En i personalen som var där är så jävla jobbig, så att ta hjälp av henne var uteslutet. Självskadetankar, självmordstankar, panik. Det slutade med att BARA diska och inget annat. Sedan lade jag mig på min säng och lyssnade på musik och blundade. Djupa andetag. Så sjöng jag med i diverse låtar. Jag kan ofta låttexter utantill. Innan ringde jag lite vänner för att ha någon att prata med, men ingen svarade – då fick jag lösa problemet själv! Det fungerade faktiskt…

Det var den berättelsen

Jag måste lära mig att vara ensam

Etiketter

Anorexi, Ångest, Bipolär, Ensamhet

Nu kommer jag att skriva om någonting som är som en skräck för mig. Att vara ensam. Man måste prata om problem. Det tror jag på.

Om jag inte har någon agenda för dagen mår jag dåligt. Jag känner mig instängd. Ut i friska luften. Det behöver jag. Då känner man sig levande – inte skräckslagen. Vissa saker väljer jag att inte ta upp här. De är för privata, anser jag. Eller är det så? Kanske – kanske inte.

Ensamheten är ett hål utan botten. Man måste kravla upp därifrån.En önskan om man att inte hamna där. För gott. Både på gott och ont. Dagen – som den är. Acceptans. Lycka. Ångest. Livet – där jag är. Poeten. Skrik från detta hål. Att alltid behöva vara någonstans eller med någon. Att flänga mellan tunnelbana, pendeltåg och buss. Med mera. Nästa: T-centalen. Byte till…

Stockholm. Mitt hem. När jag blev 18 år kände jag mig trygg i innerstaden, närförorterna och förorterna. Jag flydde. För att slippa vara ensam. Bipolariteten. Ångesten. Självskadebeteendet. Ätstörningen. Alkoholen och missbruket.

Ett inlägg från mig till er