Underliggande stress, behov av vila och covid-vaccination

Etiketter

Aktivitetsersttning, covid, covid-19, covid-vaccination, Demokratipiloterna Dynamo, Domstol, Dynamo, Försäkringskassan, Frustration, Insomnia, Psykiatri, Sömn, Sömnproblem, Sjukersättning, Sleep, Trötthet, Vaccination, VIla

Covid har vänt upp och ner. Gator, torg, kollektivtrafik, samhällsnormer, stämning. Hur ska man hänga med en en förändring utan prognos? Det känns som att, på någon nivå – piruetter ekar, som om ingenting…

Jag känner mig rätt slut i allmänhet. På Dynamo bröt jag ihop i början på dagen. Min sömn har varit orolig två nätter i rad. Mensen är precis över, men det kanske är lite värk kvar. Jag har inte riktigt koll på vad som är vad längre. I morgon är jag ledig på på torsdag är det dags för covid-vaccination. Ärligt trodde jag inte ens att det skulle hända eller att det skulle ta ännu längre tid. Vi får se hur det går.

Det kanske till och med är bra, för en gångs skull, att jag är ledig. Jag behöver sova ut och behöver vila ut mig. Det snurrar runt lite saker som jag inte vill gå in på. Sedan hade jag och mamma videosamtal med läkaren på psykiatrin angående intyg för sjukersättning. Försäkringskassan stressar på om datum som olika uppgifter ska komma in. Det känns frustrerande eftersom jag precis har fått domstolsbeslut på att jag har rätt till aktivitetsersättning, så hetsar de direkt på att ersättningen är slut i maj och alla dokument till sjukersättning måste in.

Jag hoppas att ni som läser detta ger er själva tid att vila, för det är underskattat. <3

8 år sedan – jag trodde livet var slut/8 year since I thought life was over

Etiketter

Aktivitetsersttning, ASD, Aspergers syndrom, AST, Autismspektrumdisorder, Autismspektrumtillstånd, Dynamo, Försäkringskassan, Kommun, LSS, LSS-boende, Mamma, Pappa, Södertälje, Sjukersättning

Från omklädningsrummet på sjukgymnast-mottagningen

Jag gick från Dynamo tidigare i dag, eftersom jag och mamma skulle på läkarmöte. Vi behöver ett läkarintyg för att kunna ansöka om sjukersättning – min aktivitetsersättning räcker bara i några månader till, för jag fyller 30 detta år.

I det här inlägget vill jag också nämna att, just den här dagen – datumet, är det 8 år sedan jag blev räddad från LSS-boendet i Södertälje. Jag hade redan planerat hur jag skulle avsluta mitt liv, men mamma och pappa verkade – på något sätt – känna att någonting var fel. Jag minns den dagen, som om det vore i går. Vissa delar. Andra har jag förträngt.

Här är några länkar till inlägg, då jag har skrivit om detta:

https://mittprivatakrig.wordpress.com/2016/08/21/nar-jag-bodde-i-sodertalje/

https://mittprivatakrig.wordpress.com/2013/08/17/det-har-med-minnen/

https://mittprivatakrig.wordpress.com//?s=OCD&search=K%C3%B6r

Kammarrätten: Jag fick RÄTT i mitt ärende angående aktivitetsersättning

Etiketter

Aktivitetsersttning, Ekonomi, Försäkringskassan, Försörjningsstöd, Förvaltningsrätten, Hyresskuld, Kammarrätten, Mamma, Pappa, Socialbidrag

Okej. I eftermiddags fick jag veta av mamma att jag vi har fått beslut från Kammarrätten. Jag har fått RÄTT, vilket betyder att jag äntligen får tillbaka min aktivitetsersättning. Det känns helt obegripligt bra! Jag är förbannat trött på att leva på socialbidrag/försörjningsstöd. Fast man kanske ska vara glad att man får några pengar, trots allt.

Vi (jag och mina föräldrar, som hjälpt har hjälpt mig med detta) har fått mer än 3 avslag från Försäkringskassan. Då tog vi ärendet till Förvaltningsrätten, där vi också fick avslag. Vi sökte oss vidare till Kammarrätten, som sa att det troligtvis skulle bli ett avslag. Fast när de tog upp ärendet, så beslutade de att jag har rätt aktivitetsersättning.

Detta innebär att jag har mer pengar att leva på varje månad och kan betala tillbaka min hyresskuld.

”Ibland blir jag så störd av tystnaden här” – Kent

Etiketter

2010, Aktivitetsersttning, Ångest, Ekonomi, En plats i solen, Försäkringskassan, Försörjningsstöd, Kent, Oro, Pengar, Socialbidrag, Tystnad

• Gamla Ullevi (en plats i solen, 2010)

Tystnaden gör mig faktiskt rätt orolig, stressad. Jag har, i stort sett, alltid på något program eller musik när jag är hemma. Tystnaden kväver mig, Äter mig levande. De minuterna när jag har musiken avstängd innan jag ska sova (pga rutiner) vill jag helst inte finnas. Musiken går hela nätterna.

Nu när det är så varmt är dessa minuter extra jobbiga, för då blir jag svettig dessutom. Dessutom är jag så trött på att låtsas att allt är bra. Plus att vissa andra verkar tro det.

Den här dagen har varit smått rörig känns det som. Jag har svängt en del i humöret. Det är jobbigt att vara beroende av försörjningsstöd. Det är som en kränkning, eftersom jag egentligen har rätt till aktivitetsersättning via försäkringskassan. Man känner sig misslyckad. Jag har inte råd att köpa det jag behöver. Nyss tappade jag min kaffekanna till bryggaren i golvet. Jag har inte ens råd med en ny. Hur tror ni det känns att skicka kontoutdrag varje månad plus ansökan, bara för att få pengar för månaden? Vem är jag att klaga? Jag får ju i alla fall några pengar.

 

Försäkringskassans ovilja att förstå

Etiketter

Aktivitetsersttning, Försäkringskassan, Försörjningsstöd, Mamma, Soc, Socialbidrag

Jag har haft aktivitetsersättning sedan jag var 19 år. När jag var 27 år fick jag avslag. På vilka grunder? De säger att de har ändrat sina regler. Det känns som om hela socialförsäkringen håller på att bli ett tickande kaos. För vad gör man när man inte får ersättning från Försäkringskassan och det inte hjälper att överklaga? Man söker snällt försörjningsstöd och går med sitt FK-ärende till Förvaltningsrätten. De avslog mitt ärende också, i för sig. Vi får se vad Kammarrätten säger.

För ett tag sedan skickade jag in en helt ny ansökan om aktivitetsersättning till FK. Då hade jag ett trepartssamtal med handläggaren, mamma och så jag då. Vi pratade i ca 1 timme. Vi säger också att när de postar något så vill vi ha VARSIN kopia. Ett par veckor senare får jag TVÅ kopior av samma dokument från FK. Mamma hade fått dubbelt av något annat. Mamma hittar hur som helst en massa anmärkningsvärda saker i intervju-anteckningarna. Hon mejlar handläggaren och lägger på ett trevligt sätt fram sina åsikter och anteckningarna plus att hon säger ÅTERIGEN att vi ska få varsina dokument vid eventuellt utskick. Då svarar handläggaren att vi hade sagt något annat än vi hade sagt om det där med dokumenten. Hon skickar dessutom svaret på mammas mail BARA till henne och inte till mig. Alltså, jag vet inte vad jag ska säga. De kan ju lyssna åtminstone!

Förövrigt så har FK skrivit i ett brev att det förmodligen blir avslag.

Jag läser dagligen om människor som har rätt till olika typer av ersättning som inte får det beviljat. Om frustrerade läkare som ständigt blir ifrågasatta. Vill FK att alla ska bli sjuka?

Vad tror ni?