”Ibland blir jag så störd av tystnaden här” – Kent

Etiketter

2010, Aktivitetsersttning, Ångest, Ekonomi, En plats i solen, Försäkringskassan, Försörjningsstöd, Kent, Oro, Pengar, Socialbidrag, Tystnad

• Gamla Ullevi (en plats i solen, 2010)

Tystnaden gör mig faktiskt rätt orolig, stressad. Jag har, i stort sett, alltid på något program eller musik när jag är hemma. Tystnaden kväver mig, Äter mig levande. De minuterna när jag har musiken avstängd innan jag ska sova (pga rutiner) vill jag helst inte finnas. Musiken går hela nätterna.

Nu när det är så varmt är dessa minuter extra jobbiga, för då blir jag svettig dessutom. Dessutom är jag så trött på att låtsas att allt är bra. Plus att vissa andra verkar tro det.

Den här dagen har varit smått rörig känns det som. Jag har svängt en del i humöret. Det är jobbigt att vara beroende av försörjningsstöd. Det är som en kränkning, eftersom jag egentligen har rätt till aktivitetsersättning via försäkringskassan. Man känner sig misslyckad. Jag har inte råd att köpa det jag behöver. Nyss tappade jag min kaffekanna till bryggaren i golvet. Jag har inte ens råd med en ny. Hur tror ni det känns att skicka kontoutdrag varje månad plus ansökan, bara för att få pengar för månaden? Vem är jag att klaga? Jag får ju i alla fall några pengar.

 

Försäkringskassans ovilja att förstå

Etiketter

Aktivitetsersttning, Försäkringskassan, Försörjningsstöd, Mamma, Soc, Socialbidrag

Jag har haft aktivitetsersättning sedan jag var 19 år. När jag var 27 år fick jag avslag. På vilka grunder? De säger att de har ändrat sina regler. Det känns som om hela socialförsäkringen håller på att bli ett tickande kaos. För vad gör man när man inte får ersättning från Försäkringskassan och det inte hjälper att överklaga? Man söker snällt försörjningsstöd och går med sitt FK-ärende till Förvaltningsrätten. De avslog mitt ärende också, i för sig. Vi får se vad Kammarrätten säger.

För ett tag sedan skickade jag in en helt ny ansökan om aktivitetsersättning till FK. Då hade jag ett trepartssamtal med handläggaren, mamma och så jag då. Vi pratade i ca 1 timme. Vi säger också att när de postar något så vill vi ha VARSIN kopia. Ett par veckor senare får jag TVÅ kopior av samma dokument från FK. Mamma hade fått dubbelt av något annat. Mamma hittar hur som helst en massa anmärkningsvärda saker i intervju-anteckningarna. Hon mejlar handläggaren och lägger på ett trevligt sätt fram sina åsikter och anteckningarna plus att hon säger ÅTERIGEN att vi ska få varsina dokument vid eventuellt utskick. Då svarar handläggaren att vi hade sagt något annat än vi hade sagt om det där med dokumenten. Hon skickar dessutom svaret på mammas mail BARA till henne och inte till mig. Alltså, jag vet inte vad jag ska säga. De kan ju lyssna åtminstone!

Förövrigt så har FK skrivit i ett brev att det förmodligen blir avslag.

Jag läser dagligen om människor som har rätt till olika typer av ersättning som inte får det beviljat. Om frustrerade läkare som ständigt blir ifrågasatta. Vill FK att alla ska bli sjuka?

Vad tror ni?