What’s it all about?

Etiketter

Aggressivitet, Ångest, Depressivitet, Frustration, Irritation, Kaos, Känslostormar, Mens

Just nu önskar jag mig att jag vore någon helt annanstans. Jag orkar inte med verkligheten. Jag vill egentligen bara gråta, men jag är alltid så känslomässigt avstängd.

Jag vet inte om det handlar om den där anteckningen från läkaren längre. Sedan gör det kanske inte direkt bättre att jag har mens, men det brukar inte påverka mitt mående så mycket. Dessutom har det pågått i några dagar.

Hur mår du? <3

En besvärlig, känslosam detalj

Etiketter

1177 Vårdguiden, Aggressivitet, Anorexi, Ätstörning, Ätstörning UNS, Överviktig, Bantning, Depressivitet, Destruktivt mönster, Detaljer, Din kropp, Folk, Gravid, Hälsosam, Irritation, Känslor, Känslostormar, Ledsen, Litium, Människor, Min kropp, Nyttig, Ohälsosam, Onyttig, Seroquel Depot, Social ångest, Sociala medier, Tankar, Tonåren, Viktuppgång

Nu ska jag skriva om gjorde mig otroligt arg, ledsen och irriterad. Ja, rentav förbannad. Jag vill påpeka att det här inte direkt var någons fel, egentligen. Även om det kändes som att det var allt och allas fel.

Jag gick in i mina journaler på 1177 Vårdguiden för att kolla om ortopeden hade skrivit en anteckning där. Det var runt 2 veckor sedan jag var där. Anteckning jag hittade var egentligen bra, men jag hakade upp mig på en detalj – som var under ”allmäntillstånd”. Överviktig. Det ordet triggar igång alldeles för mycket känslostormar hos mig. Paniken och tårarna anländer.

Jag sitter på sängen, med the vape i munnen. Ångorna stiger. Tårarna kämpar sig ut och ångesten är hög…

Okej. I tonåren fick jag anorexi och fick kämpa för att g upp i vikt. När jag var 22 fick jag mediciner för min bipolära sjukdom och gick upp 30-35 kg på kort tid. En idiotisk läkare på vårdcentralen ställde diagnosen fetma och tvingade mig att väga mig, fast att jag förklarade min historia av ätstörningar. Nog den okänsligaste läkare jag träffat.

Ett tiotal gånger har okända personer kommit fram till mig och frågat om jag är gravid, på mer eller mindre otrevliga sätt. Någon enstaka har velat känna på min mage. Sedan har jag vissa i min omgivning som inte kan sluta kritisera min kropp. Andra före detta vänner tycks inte orka med mig på grund av mitt kaos med kroppen och psyket.

Det är skillnad på att vilja banta och att ha en ätstörning. Problemet är att när du lider av en ätstörning behöver du hjälp att bryta ditt destruktiva mönster. Jag kan ibland uppleva att de som säger att de vill banta, säger det bara för att säga något. Tyvärr. De vill bara ha uppmärksamhet. Bantning är verkligen inget hållbart val, enligt mig. Sluta istället trigga folk som kan ha en potentiell ätstörning istället för att klaga. Kom ihåg att det är min åsikt, inte din. Dela gärna din åsikt.

Min poäng är att jag är otroligt trött på att andra människor tror sig ha rätten att att kommentera min kropp. Alla kämpar med sitt. Skaffa ett liv istället. Visst förstår jag att läkare måste skriva vad de tror – jag ifrågasätter egentligen inte det. Det bara triggar igång vissa känslor hos mig. Att vikten ska vara så relevant och bestämma om någon är hälsosam eller inte – det håller inte. Skärp er, människor! Låt andra ha sin kropp och du din.

Det är bara det.

Relationer – då det blir kaos

Etiketter

Aggressivitet, Ánnorlunda, Borderline, Irriterad, Kaos, Känslor, Svartvitt tänkande, Tankar, Trötthet, Utnyttjad

Trots att jag sov bra i natt har jag känt mig trött. Min vanliga känslomässiga ber- och dal(vana)bana (Kent-referens) har varit för mycket nu under kvällen. Hur var din dag?

Jag är så trött, irriterad och förbannad på personer som jag trodde var mina vänner. Som man trodde att man stod nära. Det blir så otydligt för mig. Om du inte vill vara vän med mig – säg det bara. Jag vill inte ha någon gråzon. Antingen – stanna i mitt liv eller försvinn. Jag försöker hålla mig till de vänner som faktiskt tycker om mig för den jag är och inte den jag bör vara. Punkt.

Snart tänker jag sova. Jag är trött. På lite allt möjligt. Speciellt på vänner som känns rätt falska. Eller som tycker att man kan avsluta en vänskap utan att säga något – bara för att man mår bättre och inte behöver en längre. Det är så jag känner mig – utnyttjad. Vissa sticker så fort de mår bättre.

Det är väldigt jobbigt att jag alltid tänker så svartvitt kring relationer och är väldigt överkänslig. Relationer är bara så otroligt krångligt och otydligt. Hur ser du på detta?

Rädsla/oro – En hinna av inre kaos

Etiketter

Aggressivitet, Autism, Ångest, Blandepisod, Blandtillstånd, Depression, Fobi, Humör, Humörsvängningar, Hypomani, Irritation, Kommunikation, Mani, NPF, OCD (obcessive-compulsive disorder), Oro, Passiv-aggressivitet, Planering, Rädsla, Stänga av, Stress, Temperament, Tvångssyndrom, Utbrott

Rädsla påverkar oss alla. Mer eller mindre. Jag tror att hur vi handlar handlar mycket om rädsla. Inte bara, men en hel del. Det är olika för oss vad vi är rädda för. Delvis kan det vara svårt att förstå andras rädslor, i alla fall för mig. Fast ingen rädsla är löjlig.

Om jag skulle räkna upp mina rädslor och göra en lista – den skulle nå oanade proportioner. Själva kärnan är att inte låta ens rädslor förstöra ens liv. Mina OCD (obcessive complusive disorder, tvångssyndrom) är en balansgång. Det är nog en av de saker som jag är mest rädd för – att insjukna på riktigt igen. Jag blir väldigt rädd när mina tvångstankar börjar ta över mitt medvetande, bit för bit. Rädslan för att bli (hypo)manisk eller deprimerad är också något jag får leva med, för bipolär sjukdom är ett kroniskt tillstånd.

Jag ska inte nämna alla mina rädslor i det här inlägget, men jag ska dela med mig av vissa saker. Jag anser att oro och rädsla går in i varandra – delvis. Varje morgon när jag vaknar oroar jag mig för att det ska hända någonting som förstör mitt humör. Till exempel något som ökar på min stress. Som att någonting i min planering ska bli inställt. Att min vape ska vara trasig. Eller just det med e-ciggen är något jag oroar mig för varje kväll, snarare. Jag oroar mig alltid väldigt mycket för allt som har med kommunikation och planering att göra. Att det ska hända något som förstör precis allt.

Det är ofta svårt för mig att kontrollera mitt humör, vilket tar oerhört mycket energi alla gånger. Jag är rädd att någonting ska irritera mig, att jag inte ska kunna kontrollera mig eller att jag ska stänga av helt. Med stänga av menar jag att jag slutar lyssna och ta in om det blir för mycket för mig.

Har ni några tankar ni vill dela med er av angående detta? <3

Om trötthet, detaljer, smärtsamma fotsteg i själen

Etiketter

Aggressivitet, Facebook, Förvirrad, Frustration, Humörsvängningar, Irritation, LSS-boende, Misshandel, PTSD, Trötthet, wordpresss

I dag känner jag mig så trött, även om jag faktiskt sov helt ok i natt. En extra kopp kaffe på det, så löser det sig. Eller så.

Tomheten och ilskan äter upp mig. Det finns en del detaljer som stör mig. Ja, eller detaljer vet jag inte. Dock känns det som småsaker i vissa sammanhang, med tanke på vissa större problem.

Hur mår du i dag?

Snart är det städning, vilket jag inte alls är taggad på. Som vanligt då, men tyvärr måste det göra. Nu hoppas jag bara att jag inte hinner bli på dåligt humör eller får några andra humörsvängningar åt något håll innan dess. Det gick som det gick förra torsdagen, men det försökte jag tysta ner lite här på bloggen. Jag tror att jag kan ha nämnt att jag fick ett utbrott efter att ha skrivit om misshandeln. Kastade saker, slet ut hår, grät. Så kan det bli om man inte pratar om saker, tyvärr. För mig i alla fall. Det är som att slita upp något ur själen, eller psyket. Jag blev ledsen att jag inte fick nästan några reaktioner… På Facebook – för där har jag de som jag känt eller har känt.

Tack för att ni reagerade här på wordpress! <3

Blogglista: Sura listan

Etiketter

Aggressivitet, Blogglista, Irritation, Sura listan

Jag hittade en lista som verkade väldigt kul, så here we go!

 

Obehagligaste jag vet: Att skrapa tanden på en trä-glasspinne. Kan framkalla rysningar genom att tänka mig det

Absolut inte min killtyp: Sådana som skryter (speciellt om ytliga saker)

Äckligaste mat jag vet: (jag är vegan, så jag utgår från något jag skulle kunna äta). Då måste jag väl säga löksoppa, haha

Blir arg på: Människor med fördomar, som dömer ut andra. Bilister som inte kan köra

Sämsta bok jag läst: Kulla-Gulla typ

Något som får mig att byta radiokanal: Musik jag tycker är dålig, eller påminner om trauma

Sist jag ville ta till knytnävarna: Haha,jag det var säkert någon gång i dag eller i går. Det händer ofta att jag vill, men jag gör det inte. Fast jag byter lätt humör och kan när som helst bli arg

Sämsta serien jag nyligen sett: Ehm, jag orkar inte börja kolla på någon ny serie så ofta. Stuck in my ways

Fulaste plagg jag vet: Jag ogillar kläder med knappar. Till och med jackor

Äckligaste drycken: Powerking (äcklig färg också). Nocco vattenmelon

Det skriker jag när jag blir arg: ”Dra åt helvete”, ”Jävla idiot” typ

 

Listan hittar du här

Kaotiska känslor

Etiketter

Aggressivitet, Fika, Fruktsallad, Frustration, Kaos, Misshandel, Perfekt, Sommar, Sommar 2020, Spontan, Trauma, Trött, värmebölja

På morgonen gick jag upp ur sängen, men inte alls utvilad. Nu när klockan är strax efter 15 är jag trött som … Jag vet inte vad. Dessutom kom mensen i dag och temperaturen ute är för hög. Jobbig dag, med andra ord.

Efter lunch gick vi och hade parkhäng med jobbet. Gott fika – fruktsallad med ”kärleksmums. Jag följde med Carolina till södra innan jag åkte hem. Väl hemma är jag helt slut – Can’t say that enough…

Dessutom mår jag inte så bra i allmänhet. Jag vill inte att det ska vara helg. Ärligt talat så vill jag inte vara någonstans alls. Jag är irriterad över vissa personer som alltid ska komma med spontana inbjudningar, fast jag har sagt massor med gånger att det inte fungerar så med mig. De, om några, bör ju veta det.

Förresten, i går fick jag en kraftig trauma-reaktion efter mitt inlägg om misshandeln. Det känns som om mina facebook-vänner inte verkar vilja veta av mer av mitt kaos. Jag ber verkligen om ursäkt om jag förstör för alla som tror att världen är helt perfekt. Oj då. Jäkla skit. Jag förstörde visst någons dag. Förstörde jag någons dag? Jag vet inte.

Fan, jag orkar inte med mina känslor just nu.

Escaping from shit-mode – snacks instead

Etiketter

Aggressivitet, Escape, Fly, Frustration, Harry Potter, Hemligheternas kammare, Humörsvängningar, Irritation, Matlådor, Naturgodis, pick&mix, Quinoa chips, The chamber of secrets, The philosophers stone

Hela den här dagen har gått ut på att fly från mina humörsvängningar, som har dominerats av ilska/irritation/frustration. Jag har gjort yoga och styrketränat. Det hjälpte en aning. Jag har gjort matlådor, vilket hjälpte delvis – till det blev stökigt i köket. Då blev jag irriterad igen och var tvungen att gå ut och ta en vape-.paus. Nu har jag dessutom köpt snacks till kvällens Harry Potter-tittande. Jag kollade på ”De vises sten/The philosophers stone” i går kväll, så kväll blir det ”Hemligheternas kammare/The chamber of secrets”. Snacks blev dessa:

Irriterande start på dagen

Etiketter

Aggressivitet, Familjen, Frustration, Irritation, Mamma, Pappa, Sommar, Sommar 2020, Värme

Den här dagen började inte som jag tänkt mig. Någon i min familj har nytt lösenord på netflix-kontot vi har tillsammans. Som förklaring hade de skickat en obegriplig text och när man frågar om det blir en viss person irriterad: ”Kan du inte lösa eller?” Jag blev förbannad. Jag kände att jag ville ordbajsa ur mig detta, men nu orkar jag inte skriva om det mer.

Det verkar tyvärr bli en bastu ute i dag. Jag ska gå ett ärende med mamma och sedan är det tänkt att jag ska äta middag med mamma och pappa.

 

När samhället spär på ångest/when society gives you anxiety

Etiketter

Aggressivitet, Anorexi, App, Arg, Bantning, Bantningspiller, Blogg, Facebook, Filter, Frustration, Ideal, Instagram, Irritation, Irriterad, Kropp, Kroppsideal, Nedsättande, Perfekt, Snapchat, Sociala medier, Utseendefixering, Vikt

Ni som hänger en del på sociala medier har säkert lagt märke till att folk lägger upp bilder på sin tallrik när de ska äta. Jag tycker att storlekarna på folks portioner inte alltid är realistiska. Det är synd att de känner att de inte kan lägga upp en riktig portion eller de måste redigera bilden. Jag måste nästan dra parallellen när det kommer till alla dessa ”gymbilder”. Det verkar finnas de som går in på gymmet, fotar sin kropp i spegeln med ett redskap och går ut – redigerar sedan bilden. Större muskler, fastare rumpa och smalare midja. Vad sänder detta ut för budskap till befolkningen och inte minst till de som växer upp med dessa ideal?

Vi lever i ett ätstört samhälle. Ät en riktig portion och var stolt över det! Jag har knappt ett arsle och kan leva med det. Det skulle aldrig falla mig in att redigera mina bilder på det sättet. Jag är för ärlig för det. Tidigare har jag levt med en ätstörning. Man kan bli frisk fysiskt, men psykiskt är det svårare. Dessa tankar äter inte upp mig längre, men absolut – de finns där. Man kan inte anpassa innehållet på sin blogg/instagram/Youtube till alla. Då går man, mer eller mindre, under. Fast – Varför ska man ljuga om hur man ser ut och vad man äter?

Jag förstår inte riktigt varför människor är så beroende av att passa in i mallen för vad som är perfekt. Det gör mig både irriterad, ledsen och allmänt förbannad. Redan för 10 år sedan såg jag reklam för hur man beställer hem gratis bantningspiller. På Facebook – inför barn och unga. Inför alla. Ärligt talat – skärpning! Allt handlar inte om pengar, om nu någon tror det. Hur kan man vilja förstöra samhället på det här sättet? Varför vill man förvränga sitt ansikte med olika appar/filter? Jag undrar vad det är för fel på naturliga bilder. Det får väl an att redigera en bild på sig själv svartvit, men det jag har skrivit ovan bidrar till ett negativt kroppsideal. Egentligen bör det inte finnas något ideal över huvud taget, men det är en komplicerad fråga. Jag menar – det bör inte påverka oss så mycket.

Det är klart att jag blir påverkad som någon säger något nedsättande om min kropp. För mig är det en helt annan sak om någon säger att mitt smink eller mina kläder är fula, för jag bryr mig helt enkelt inte om någon tycker om just det. Kroppen har alltid varit ett känsligt ämne – för alla. Jag tycker bara att utseendefixeringen har gått för långt.

 

Vad tycker ni om detta ämne?